Rehab och kärlek

Kom precis hem efter mitt första gympapass på arton månader. Det är härligt att vara igång igen. Mindre härligt är det att inse vidden av det min stackars kropp varit med om. Det är verkligen en enorm påfrestning att bära och föda ett barn. Och jag känner starkt att jag måste ge min kropp lite kärlek nu och ta hand om och rehabilitera mig  – för att tillverka minmänniskor och mirakel är liksom ingen klackspark. Tänker på alla kvinnor som föder barn och sedan aldrig får hjälp att hitta tillbaks till sin forna styrka. Som dras med rester av foglossning och delade magmuskler och allmänt dålig kondition. För att inte tala om alla förlossningsskador som många kvinnor aldrig kommer till rätta med. Det är en sorglig efterräkning av en himla viktig grej som ligger i hela samhällets intresse: att barn sätts till världen. Det är egentligen obegripligt att inte fler åtgärder sätts in för att komma till rätta med det här – trasiga kvinnokroppar måste kosta staten massor av pengar i förlängningen…

Efter det här träningspasset känner jag inför min kropp lite som jag känner inför min son när han gjort illa sig: Stackars liten – nu ska jag ta hand om dig. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

34 kommentarer på “Rehab och kärlek”

  1. Usch det måste verkligen vara fruktansvärt att få förlossningsskador! Jag är tacksam att jag hade tur och träning är ju bra för hälsan och även för psyket. Heja heja Clara 😀

  2. Usch, jag är så besviken på den nonchalans som vården bemött mina förlossningsskador med. Jag som älskar barn och ville ha tre känner mig inte alls sugen på att genomgå fler graviditeter och förlossningar för jag är rädd att det ska bli värre skador än det redan är. 🙁

    1. Vad tråkigt att du blivit illa bemött inom vården. Men du får inte ge dig! Slåss och skrik för att få den hjälp du behöver! Det är inte ok att gå genom livet med förlossningsskador – och få höra att det är normalt. All styrka till dig, jag hoppas att allt ordnar sig.

    2. Usch, det är så tråkigt att behöva tjata sig tillbläkarbesök, mm men i mitt fall och det hjälpt. Har fått komma till ett bäckenbottencenter där de är jätteduktiga och tar mig på alvar. Så fortsätt tjata och stå på dig det finns hjälp att få. Mig har de hjälpt med akupunktur, avslappning och träningsschema. Jag är inte helt bra idag snart 4 år efter förlossning men känner att det går åt rätt hål. Men vet inte om jag kommer kunna bli helt bra någon gång.

  3. Är hemma med mina tre barn och hittar ingen tid för att återställa min kropp och som både har fått massa extrakilon och foglossning. Har valt bort förskola helt så träna med bebis går inte heller. Jag hoppas kunna hitta tid i framtiden för kroppen är så viktig!! Ska börja med de delade magmusklerna… tack för en inspirerande blogg

    1. Kolla appen Mammamage! Korta små övningar för magen efter förlossning. Tar inte lång tid och funkar att avbryta mitt i passet pga skrikande bebis etc. 🙂

    2. Är man hemma på heltid med tre barn så får man naturligt mycket vardagsmotion 🙂 lyft upp dem några extra gånger och krama dem varje dag, då tränas ryggen. Tänk på hur du lyfter bara. Ligg på rygg på golvet och kör ”flygplan”, tränar benen och är jätteroligt. Jag körde ”gympapass” med ungarna när jag var mammaledig, använde bebisen som vikt och så gjorde vi benböj, armhävningar (orkar typ inga, men försöka går ju), plankan och andra övningar. Barnen tyckte att det var jätteroligt att vara med på. Det finns mängder med sidor på nätet med hemmaövningar.
      Lycka till!

    3. Jag läste någonstans om barnvagnsövning men kommer inte längre ihåg var men det var övningar som man gjorde när man gick med barnvagnen. Det går säkert att hitta på nätet. Samma kan man ju vara mer aktiv i leken med barnen åtminstone ibland och genom detta träna kroppen tex springa eller klättra.

  4. Jag blir så himla pepp av dina träningsinlägg. Jag är gravid och har aldrig lyckats träna regelbundet trots att jag börjat hur många gånger som helst. Just nu kämpar jag för att träna åtminstone två gånger i veckan plus cykel till jobbet. Jag är ledsen för att längre promenader är uteslutna pga foglossning och ser avundsjukt på när ”alla” börjat jogga efter vintern. Jag hoppas träningsinläggen fortsätter komma framöver, det är bra pepp och du har så bra inställning till hälsa. Kram och lycka till med träningen!

  5. Jag ser att du springer en del, så jag tänkte bara tipsa vidare rådet jag fick av en sjukgymnast om att träna höftböjarna. Efter två grav har det gjort mirakel för min löpning och jag slipper ryggont. Din man är ju sjukgymnast om inte jag minns fel så kolla det:)

  6. Jag födde precis en liten son i fredags, vårt första barn, och det är ju verkligen så att man inte känner igen sin kropp och det känns som att aldrig skall hitta tillbaka igen. Känns peppande och samtidigt skönt att läsa att det går, men man måste låta det ta tid. Tänk så fort kroppen kan förändras egentligen. I augusti förra sommaren sprang jag midnattsloppet här i Göreborg och nu nio månader senare sitter jag här med min son i famnen och en hel graviditet bakom mig. Häftigt är ordet!

    1. Så nära en förlossning är det svårt att tro att kroppen ska bli normal igen men den blir faktiskt oftast det eller åtminstone väldigt nära det den var tidigare. Själv har jag mest lite fult skinn på magen.

  7. Jag laddade ner appen Mammamage, jättebra tips spec för den som har ont efter förlossning och graviditet. Jag drack en massa vatten också, kändes som att jag rensade ut en massa ”slagg produkter”. Heja Underbara Clara!

  8. Jag blir så himla glad att du skriver om detta. Att få barn var en stor chock för mig men inte minst var det chockande vad som förväntades av mig under graviditeten och efter förlossningen. Min kropp var sönder, trött och plötsligt väldigt väldigt skör. Trots att vi är många som upplever detta så finns det ingen organiserad rehabilitering efter en graviditet och förlossning. Det erbjuds rehab efter mindre operationer men inte efter en förlossning och 9 månaders gravditetet. Detta måste det bli ändring på. /Anna från mammapodden

  9. Jag har inga barn än men det är detta med att kroppen ska ta skada, som jag är himla rädd för. Speciellt när man läser om hur man som gravid blir nonchalerad mm fast man tagit skada eller mår dåligt. Men jag tror nog det blir barn ändå någon gång. Jag tränar som tusan iaf för att stärka min kropp och hoppas att det ska göra nytta. Blir väldigt peppad av dina inlägg om din träning!!!

  10. Jag bor i Frankrike och här erbjuds alla kvinnor kostnadsfri bäckenbottensträning/rehabilitering efter en graviditet. Toppen tycker jag i förebyggande syfte.

    1. Jag bor i Italien – samma här. De nästan tvingar de dig till bäckenbottensträningskurser på sjukhuset, hur du än värger dig för denna enormt tråkiga träning. De tjatar och tjatar att du ska komma och tur är det. Kostnadsfritt är det också!

  11. I flera landsting finns sjukgymnaster som har kompetens inom bäckenbottenträning (dvs kan undersöka bäckenbotten och individanpassa träningen utifrån just dig! Väldigt många har svårt att hitta ”knipet” efter en graviditet och förlossning) bäckenbotten består ju av muskulatur som precis som andra muskler behöver tränas (utifrån styrketräningsprinciper och på den nivå man är!). De samarbetar med inre bålmuskulatur. Så sök sjukgymnast om du har haft förlossningsskada eller har svårt med ”knipet”! Flera landsting har detta alltså men långt ifrån alla och vi som jobbar med detta kämpar hårt för att fler ska få ta del av den kunskap som finns. Det borde som flera ovan skriver vara en naturlig del i en rehabilitering efter graviditet och förlossning. Skadar man nån annan muskler finns mycket hjälp att få men detta är ett kraftigt eftersatt område. Jag tänker att ju fler som söker hjälp desto hårdare press skapas på landstingen att ha kompetensen! Men; ni måste efterfråga en sjukgymnast som kan undersöka! Tänk gynundersökning fast bara ytligt i muskulaturen. Det är omöjligt att individanpassa träningen annars, man kan inte se utanpå hur stark nån är. Att detta är så eftersatt gör mig så arg. Det är verkligen en av de viktigaste muskelgrupper vi har; påverkar livskvaliteten på så många sätt; kontinens, möjlighet att vara fysiskt aktiv och sexliv.

    Så; ge er inte!!! Sök hjälp! Kram

  12. Fan vad ledsen jag blir av att läsa vilken enorm påfrestning det är att bära och föda barn. Jag blir så sjukt nervös och helt opeppad på min uppgift här i vecka 15.

    1. Som med allt är det individuellt. Jag bar och födde tre ganska stora barn inom loppet av 4 1/2 år och jag kan helt ärligt säga att jag tänkte precis tvärtom: TÄNK att kroppen återhämtar sig så raskt efter vad den varit igenom:-) Klart att jag hade svaga magmuskler och var lite öm i underlivet, men jag repade mig bra trots rätt lite medveten träning.

      Vill förstås inte förringa andras upplevelser av det motsatta, men som alltid är det viktigt att alla sidor kommer fram. Tycker jag. Lycka till!

    2. Här är en till helt utan FL-men. Jag vill inte heller förminska de som drabbas, men alla drabbas inte och det är viktigt att komma ihåg det. Ju räddare man är desto mer spänner man sig nämligen och då ökar risken för vissa skador (OBS, påstår inte att folk fött barn på ett ”dåligt” sätt bara för att man fått skador!). Läs boken Föda utan rädsla är mitt bästa tips! Och heja, heja, tänk snart har du ett BARN

    3. Åh, tack ni som svarat, vad glad jag blir :’) Goa människor, ska plöja böcker i sommar har jag tänkt! Tack för peppen <3

    4. Jag har en svägerska som hann föda tre barn innan jag fick mitt första. Andra och tredje gången jag hörde att hon var gravid tänkte jag ”oj, hon som hade så mkt problem under förra graviditeten, tänk att hon vill gå igenom det igen”. Sedan fick jag min lilla guldklimp. Hade både problem under graviditeten och efteråt (men var helt bra efter tre månader). Fick sedan veta att svägerskan väntade sitt fjärde barn och då tänkte jag bara ”ja men det är klart att hon vill ha bebis igen nu när hon har sett oss med vår mysiga”.

      Med det vill jag bara säga att man höjer ribban rejält för vad som är ok att igenom, när man vet hur underbar belöningen är efteråt. Skulle säkert inte resonera på samma sätt om jag hade fått bestående problem, men det här blir en röst för alla oss som har haft tur.

  13. Vad ledsen jag blir av att läsa kommentarerna av er som fått förlossningsskador. Strid gör er rätt att få hjälp!

  14. Ett hett tips är att gå till kiropraktor/naprapat/sjukgymnast som får kolla rygg och bäcken. Själv hade jag en låsning i bäckenet som förmodligen var boven till min foglossning under graviditeten. Det var bra att hitta den såhär 8 mån efter graviditeten och ger mig bättre förutsättningar i träningen framöver.

  15. vet hur det känns! Min yngsta är snart två och jag kämpar fortfarande med rygg/bäckenproblem då jag snedbelastat bäckenet under/efter graviditet. Små framsteg som att kunna gå promenader utan att ha ont är fantastiskt, om något år kanske jag kan springa 😉

  16. Förlossningsvård och eftervården är en av de feministiska frågor jag anser att Sverige ligger efter i och bör utveckla. Jag anser att inte en enda kvinna bör få höra att ”det är normalt” efter en graviditet med WHAT SO EVER. Jag tycker inte heller att det ska vara ok att tvingas kämpa för att få den hjälp man behöver. Nu kanske någon är krass och tar hänsyn till landstingsekonomi mm men: hur skulle det se ut med förekomst av förlossningsskador om det var män som födde barn tror ni? (Kontra med pengar som går till tex prostataproblem). Skulle man tycka det var ok med kvarstående men om det var männens könsorgan som påverkades? Som gjorde att de blev deprimerade/ tappade självkänsla/ avstod eller uthärdar vid sex/ mm och allt som påverkas av det jag nämnt.

    Några hat skrivit att vi inte ska glömma att det kan gå bra också. Och ja, så är är det. Ibland går det bra. Men flera gånger dagligen går det inte bra. Flera gånger dagligen får en kvinna si livskvalitet kraftigt nedatt, och hyssjas samtidigt! Och det är kanske jobbigt för en gravid kvinna att höra om det svåra, men det kan inte ta oss från det faktum att vi verkligen behöver prata om de strukturella problemen bakom förlossningsskador!

    För några år sedan släppte Uppdrag granskningen program om hur sjukhus får mer pengar ju färre förlossningsskador de rapporterar vilket medför att de väljer att inte ens uppmärksamma en rad allvarliga förlossningsskador. Vad har gjorts gällande detta? Hör vi våra politiker prata om dessa frågor? Ändå är det allas våra barn som vi kvinnor föder fram.

    Jag tror att de patriarkala strukturerna härbärgerar i kvinnans funktionsnedsättningar vid graviditet och efter graviditet (samt pga vård av barn och spädbarn ). Pga detta har vi halkat efter. Därför blir förlossningsfrågor och kvinnans rät till en hel och stark och smärtfri kropp en av de feministiska frågor jag anser vi borde prata mer om!

    1. Evelina: Jag håller med dig fullkomligt! Absolut en fråga som bör drivas hårdare och tas mera på allvar.

      Jag får även en känsla av att kvinnor själva inte prioriterar sitt sexliv speciellt högt? Vilket förvånar mig. Det senaste året har jag varit igenom X antal besök hos vården då jag sökt hjälp för mina två problem efter förlossningen. Det ena är en slapp framvägg som hänger lite, och det andra är att f***an blivit så pass uttänjd att sex inte är skönt längre – skönt för MIG alltså. Jag har kämpat mot ”det är helt normalt”…”detta är rent kosmetiskt och inget problem”…..”du borde kanske prata med en sexolog om ditt ikke-existerande sexliv”….”du kanske inte har accepterat din nya kvinnokropp”…….suck. Tro fan att jag inte har accepterat att det inte är skönt att ha sex längre. Och jo-visst kan jag prata med en sexolog, men det gör ju inte f**tan mindre liksom.

      Jag fick beviljat en operation. Men den åtgärdar bara framväggen, inte storleken. För det ”har de inte kompetens för”. Jag blev oerhört frågande eftersom det är en enkel åtgärd. När jag då frågar vad andra kvinnor gör som har samma problem så får jag hela tiden svaret:

      ”detta är inte så vanligt, nej jag har nog inte hört kvinnor klaga på detta tidigare”

      ??

      Menar de att det är bara jag som inte vill acceptera dessa bekymmer? Eller är det så? Är det inget problem för andra kvinnor att de blivit ”för stora” och sex inte känns så gött längre? Eller struntar kvinnor i sin egna njutning?

      Jag har gett upp. Tackade nej till den operation jag erbjöds och kommer att göra det på privatklinik. Betalat ur egen plånbok. Jag tycker det är för jävligt. Men jag gör det gladeligen ändå just för att min f**ta är viktig för mig och jag vill ha mitt sexliv tillbaka.

      Men jatack – större debatt och diskussion. Inte bara om de värsta framfallen, utan också om sådant som anses ”helt normalt för en kvinna som fött barn”, men som är ett problem.

  17. Har det blivit mer förlossningsskador på senare år eller pratar man mer om det? När jag och mina kompisar fick våra barn för sådär 30 år sedan, hörde jag aldrig talas om någon som fick förlossningsskador och jag känner ingen med foglossning. Vi var väldigt frispråkiga om allt så hade så varit att någon var skadad hade vi säkert pratat om det. Det här att kroppen inte känns lika fräsch som innan graviditeten är väl inte konstigt, den har skapat och fött fram ett litet barn, helt fantastiskt i sig och det tar tid att komma i form igen efter födsel och amning. Låt det ta tid och njut av er baby istället för att bara tänka på den egna kroppen. Vi var ute och gick många mil med våra barn och tyckte att det hjälpte kroppen att komma i form igen, krävdes inte gymträning och joggande just då.

    Skickliga och välutbildade barnmoskor kan också undvika vissa förlossningsskador, det kan vi kräva tycker jag och hjälp med att träna upp bäckenet igen efter förlossningen.

    Heja på alla mammor och oroa er inte så mycket.
    Kram

  18. Hej! Härligt med träning, hoppas det går bra för dig! Det tar alltid emot, men jag tänkte bara tipsa om min egen blogg, heh. Är tvåbarnsmamma och sjukgymnast, efter en sfinkterruptur och ett kejsarsnitt ägnar jag nu min tid åt att läsa, lära ut och träffa patienter som är gravida eller nyblivna föräldrar. Nörd-bloggar om ämnet kvinnohälsa, träning och sjukgymnastik på bakingbabies.wordpress.com, blandat med vardagsdravel om vårt familjeliv.

    Men om något av det jag skriver kan hjälpa någon blir jag fantastiskt glad!