Forntid eller framtid?

Jag får en värkande vemodig känsla när jag åker genom byar med övergivna hus och förfallna gårdar. Där åkrar täcks av sly och resultatet av äldre generationers umbärande nu växer igen. Där endast något gammalt rabarberstånd skvallrar om att det en gång bodde någon här som brydde sig. Som odlade och tog hand om.

Folk trängs i våra storstäder och människor flyr krig och nöd och kommer till Sverige på jakt efter tryggheten. Och här har vi ödegårdar, odlingsmark, enorma arealer som inte används. Och dessutom ett skriande behov av inhemsk livsmedelsproduktion. Och att folka ska välja svenskt när de handlar. Den ekvationen går inte ihop för mig. Hur kan det få fortsätta så här?

Jag önskar att vi än en gång kan få se en levande landsbygd. Där byar får blomma igen och där människor från alla delar av världen får komma och rå sig själva. Visserligen enkelt. Men absolut tryggt och fredligt. Ett liv i frihet. Det kanske låter vansinnigt naivt men går vi tillbaka fyrtio år så levde större delen av Sveriges befolkning så här.

Det enda som lindrar vemodet jag känner vid åsynen av norrländsk avfolkningsbyggd, är att vi faktiskt är en slags motkraft. Vi driver ett småskaligt jordbruk, inte så olikt förr i tiden. Fast uppgraderat och enklare. Vi bor på landsbygden  och samverkar med våra grannar. Vi bidrar med våra odlingar till biologisk mångfald i vår närmiljö och gör våra klimtavtryck mindre. Vi håller åkermarken öppen och erbjuder närproducerad mat till människor i vår närhet. Jag lever på många sätt det liv jag drömt om ända sedan jag var liten. Då jag ville rädda varje fallfärdig gård jag såg och drömde om massa ungar, djur och odlingar.

Fast nu är det här knappt avfolkningsbyggd längre. Det är babyboom i vår lilla by och folk står i kö för att få tag i ett hus här. Så just i mitt sammanhang känns landsbygden inte vemodig eller som en skärva historia. Utan som alldeles modern framtid.

Mammans dag

Nu har jag varit mamma i fyra fina år. Idag blev jag firad med prinsesstårta och sedan fick jag nya löparskor och en supergosig mjuk morgonrock. Men finaste morsdagspresenten var nästan att ha fått vara själv med Bertil på resa i tre dagar. Nu när jag har två barn kan jag verkligen sakna att få egentid med dem, en och en. Verkligen hinna se dem och ge dem min fulla uppmärksamhet.

På morsdag tänker jag också på min mamma, som jag inte kan fira eller hylla. Men som jag hann säga alla de där viktiga snälla sakerna till innan hon dog. Och nu hedrar jag hennes minne genom att föra vidare allt hon gett mig till mina söner.

Pippi Långstrump-hus

Jag är så glad för imorgon fredag reser jag till farmor. Jag och Bertil följer med pappa och väl där möter vi upp min faster och hennes man för några dagar av vårstök och städande. Min farmor lever inte längre men jag säger ändå att jag ska till henne när jag ska dit. Jag kan inte riktigt beskriva känslan men jag älskar verkligen farmors hus. Det är ett riktigt knasigt Pippi Långstrump-hus och nu var det alldeles för länge sedan jag var där och alldeles för länge sedan jag fick spendera tid med min faster. Sedan jag fick barn har jag svårt att hinna träffa alla i min stora släkt och det känns så himla tråkigt. För släkt och familj betyder allt för mig.

Det är också fint att ta med mig Bertil för han har inte varit här på två år och minns knappt någonting av stället. Och jag vill ju visa honom den plats som betyder så mycket för mig. Det här blir en fin helg! Ska försöka komma ihåg att ta bilder så att ni får se allt roligt och knasigt som finns här.

Hur man får färgen att svänga

Skulle inte du kunna skriva ett inlägg hur man kombinerar färger i inredningen? Ditt hem är ju fullt av olika färger men allt passar så bra ihop och bidrar till hemtrevnad. Jag tycker det är så svårt att tänka utanför boxen när det gäller färg så det blir lätt att ett rum får grönt, det andra rött osv men det blir så tråkig!

Ja visst jag kan göra det.

Jag älskar verkligen att kombinera färger och mönster i hemmet och min klädstil är ju också sådan. Hur tänker jag då? Jag tänker väl inte så mycket – snarare  bara känner jag i magen att något är rätt. Vissa saker svänger helt enkelt ihop! Fast man kan ju teoretisera det om man vill. Tänk på färgcirkeln. De färger som är mittemot varandra i färgcirkeln är ju varandras kontrastfärger. De färger som får varandra att ”poppa” till och förstärkas. Detta utnyttjar jag mycket när jag inreder. Låt mig visa några exempel från mitt hem

Den röda pläden i soffan plockar fram det gröna i tapeten väldigt fint! Rött och grönt är nämligen kontrastfärger.

Precis som det röda i stolen får det gröna i tapeten att framträda

Här ser man ett klockrent exempel på just detta. En mild färgskala med kockumsfärger i blekgrönt, ljusblått och emaljgult i mitt kök. Som kommer till liv av ett par knallröda tulpaner. Och den brunröda stolen i bakgrunden. För det röda måste ju inte vara just rött – det kan också handla om ett rödaktigt träslag. Någonting som känns varmt mitt i allt det svala

Som det här rödaktiga skåpet mot det gröna och blå

Eller den mörkröda toasitsen till det blekgröna golvet. Ja ni fattar galoppen. Kontrastfärgen kan alltså vara en nyans på ett träslag likväl som en målad kulör, en textil eller kanske en terracottafärgad kruka

Blått och gult är ju också komplementfärger ch i mitt matrum syns det tydligt. Det gula träet i skåpet får det blå i tapeten att framträda. Medan den vita soffan och det ljusgrå köksbordet snarare smälter ihop med tapeten (vilket förstår inte behöver vara negativt – alla möbler behöver ju inte framträda lika tydligt och en möbel i en kontrastfärg kan ju räcka för att göra ett rum spännande)

Och den blå tapeten lyfter färgen på den ockragula blomsterbänken och fåtöljens armstöd. Men även rött som inte är en kontrastfärg till blått är fint ihop med just blått. Därför att den röda känns varm mot den kalla blå. Se på det röda i tavelramen, som kontrasterar vackert mot väggen.

På nedervåningen har vi tre ganska färgstarka tapeter och från alla rum så ser man in i de andra rummen. När jag valde tapeterna var det alltså viktigt att de hängde ihop. Grönt ligger bredvid blått i färgcirkeln och därför funkar de olika rummen och stilarna i kök, matrum och vardagsrum väldigt fint tillsammans. För de går i blå-grönt allihop. Men med olika kontrastfärger i olika rum.

Jag tycker att det är viktigt att det finns ett ankare i ett rumt, rent färgmässigt. Det kan handla om ett mörkt skåp, mörkare stolar, en mörkare matta eller andra saker som på något sätt förankrar inredningen och känslan.  I vårt ljusa, luftiga sovrum är det den gulaktiga skänken som är ankaret. Men jag vill inte bara ha mörkt utan det är just i mötet mellan ljust och mörkt som det blir magiskt!

Och nu när vi ändå pratar färg vill jag uppmuntra till att inte vara så ängslig för att blanda träslag.  Förut har det ju betraktats som  fult om inte alla möbler i rummet går i samma träslag –  men jag tycker att det blir mer spännande när man mixar.

Viktigt att påpeka är att man förstås konsekvent kan välja bort färger som kontrasterar mot varandra. För en enhetlig och lugn känsla. En del eftersträvar ju snarare ett rum där ”ögat inte fastnar” på någonting. Då är ju helvitt väldigt vilsamt. Eller endast helvita möbler ihop med tex en blå tapet. Fast jag tror att hemligheten med min inredning är just färgekombinationerna. Jag blir ju på riktigt lycklig över att se kontrastfärger kombineras!

Här kan du se fler färgstarka bilder från mitt hus.

Marsipangrisen

Vår lilla marsipangris fyller tio månader den här veckan! Så glad att jag får vara mamma till honom. Det är väldigt spännande att se på vilka sätt syskonen liknar varandra – och skiljer sig åt. Den ena är försiktig och rädd för vatten – den andra är sjövild och börjar inte gråta trots att han hamnar under ytan och får världens kallsup. Den ena är klok och eftertänksam – den andra verkar närmast sakna vett i skallen. Men båda två är trygga och självklara och sitter gärna hos precis vem som helst och suger på tummen. Vilken gåva <3

Grillat fläskkött och tabbouleh

Skurna saltade majskolvar på fat på blommig duk.

Svamp, majs och griskött på grillen. Jag är verkligen ingen sådan där grillfantast som står ute året runt och fixar käk. Ej heller min man, tråkigt nog. Men nu är säsongen igång på allvar och i år hoppas jag lägga en massa saker från våra odlingar på grillen.

Ett bra sätt att variera grönsakerna på. Men i väntan på grödor att grilla – grillar jag mest majs och svamp.

Grillat fläskkött i fina skivor.

Och en himla massa griskött för att tömma frysboxen innan höstens slakt.

Tabbouleh med tomat och färska kryddor.

Istället för potatis som jag ibland kan bli lite less på tycker jag att det är himla gott att göra en riktigt syrlig tabbouleh som tillbehör. Prova vettja!

Något jag ska prova nästa gång jag grillar är att lägga pizzastenen på grillen och grädda  pizza – det verkar väldigt gott!

Vad lägger ni på grillen? Några bra tips?

Söndagen i bilder

Denna helg, precis som alla helger nu på våren går i arbetandes tecken. På söndagen jobbades det med jordbruket.

I år har vi sju griseknoar. Hemskt söta

Albin, Jakob och min svåger Jens byggde ett nytt grishus nere vid bäcken. Tanken är att grisarna ska få bo där så att de kan dricka direkt från bäcken och vi slipper kånka så mycket vatten

Och så här ser kycklingarna som kläcktes i påskas ut nu! De bor ute i den hönsinredda husvagnen. Hälften blev hönor och hälften tuppar. Till hösten åker tupparna i grytan. Ser ni den vita tuppen? En enda vit bland alla svarta. Jag la nämligen ner ett befruktat ägg från vår egen hönsgård i kläckaren tillsammans med de renrasiga orpingtonhönsen.

En isbarhöna (tror jag) som lägger turkosa ägg!

Bertil och Ada lekte och arbetade utomhus. Egenstylade outfits FTW!

Lill-Folke fick mest hänga med oss på trappen och klappa katten Måns

Här ser ni vår gårdsbutik. Ulrika håller på att renovera den just nu. Plockar bort den fula gamla fasaden, sätter i tidstypiska fönster och städar och fixar invändigt. Kommer bli så bra när det är färdigt!

Ulrika och Albin bjöd på middag. Pulled pork i pitabröd med coleslaw. På kött från våra egna grisar från förra året

Löjligt gott var det!

Albin och Ulrika har väldigt fint hemma hos sig och man möts alltid av en svag doft av linoljefärg när man kommer in, från något av alla projekt de har i görningen.

Bloggtips

Nu vill jag tipsa om två toppenfina bloggar som jag gillar. Först ut är Johanna i Kulla. Hon bor på en bondgård i småland, har kossor och höns och superfint hemma!

Johanna tar helt underbara bilder med massor av hemtrevnad och fina pasteller.

bloggen ryms dessutom en hel massa roliga pysseltips.

Sedan vill jag tips om den galet fina bloggen Evelinas Ekologiska. 

Evelina skriver om allt möjligt ekologiskt men med fokus på skönhetsprodukter och hälsa. Och även fina recept som ni ser

Även här massa fantastiska bilder. Kika in och bli inspirerad!

Carpar skiten ur helgen

Det hällregnar ute denna lördagmorgon och jag vaknade arg på barnen som envisas med att väcka oss i ottan. Men allt förvandlas till petitesser när jag får höra att en kompis barn är oförklarligt sjuk och att man utreder leukemi. Den oro som följer med en sjuk familjemedlem känner jag allt för väl. Är den familjemedlemmen dessutom ens barn så är det tio resor tuffare.

Istället för att vara arg och missbelåten ska jag carpa skiten ur den här helgen och pussa mina barn tills de förvandlas till blöta små russin. Den som är frisk har många önskningar men den som är sjuk har endast en.

Ta hand om er allihopa <3

Om att inte rymmas i ramarna

Jag tänker mycket på vår snäva definition av jobb och vad som är normalt. Vi har bestämt att det är normalt att jobba åtta timmars arbetsdag. Och orkar man inte det så har man ett problem. Jag har en kompis som är väldigt duktig och kompetent och skött sitt jobb bra, men med jämna mellanrum kraschat. För att det blivit för mycket. Utåt sett så uppfyller hon kriterierna för ”en god arbetande människa som gör rätt för sig”. Men villkoren på arbetsmarknaden funkar inte för henne. Och en starkt bidragande orsak till kraschandet är försöken att jobba heltid. Det funkar helt enkelt inte. Men åtta timmars arbetsdag en norm man ska sträva efter. Och i den normen är hon avvikande.

Jag brukar med fasa tänka på hur det skulle vara för mig att jobba på en vanlig arbetsplats. Där jag var tvungen att närvara alla vardagar mellan bestämda klockslag. Jag vet med säkerhet att jag inte skulle fixa det. Jag skulle krascha. Anledningen till att jag idag kan jobba och prestera så pass mycket är att jag har totalt fria arbetstider och inga jobbarkompisar. Jag har byggt en maximalt gynnsam miljö just för min mäniskotyp. Men om jag inte lyckats med det så skulle jag kanske vara en av dessa människor som i befinner sig i utanförskapet. En problemsiffra i en problemstatistik. Där de som inte ryms inom samhällets snäva ram för det normala helt enkelt är obrukbara.

När jag blir lyft som entreprenör eller tas som exempel på någon som lyckats göra karriär känns det väldigt bakvänt för mig. För jag har fått kämpa mycket för mitt sätt att vara och vilja leva. Och mötts av många oförstående människor på vägen. Ända tills jag ”lyckats” i samhällets ögon (lyckas = att tjäna pengar). För då är dessa särdrag plötsligt något bra!

Man ska vara medveten om att många av de framgångsrika entreprenörer vi idag hyllar en gång klassats som ”problembarn”. Många konstnärer och kreatörer också. De passar inte in i samhällets norm och har därigenom varit tvungna att skapa egna regler. Ställa sig utanför och bygga en egen värld. Men för att lyckas göra det krävs både en stark drivkraft och starka personliga resurser. Och det har inte alla. Kanske hade de det en gång – men orken och förmågan har nötts ner av motstånd. Av att ända sedan barnsben varit tvungen att anpassa bort sig själv.

Jag känner förtvivlan när jag tänker på alla människor som på grund av att de inte ryms i våra snäva ramar betraktas som ett problem. Som en tråkig siffra i statistiken – istället för en tillgång. Om vi har ramar där mängder av människor faller utanför kanske vi måste ändra på våra ramar? Inte envisas med samma struktur och samtidigt förvänta oss ett nytt resultat.

Wrap dress

Här kommer gårdagens outfit! Lite knepigt ljus eftersom jag fotade den klockan elva på kvällen. Inte förrän då hann jag hala fram objektivet och knäppa av en bild

Ny favoritklänning från Camilla Thulin för Ellos. Älskar omlottklänningar men oftast är de så urringade att brösten trillar ur – men inte Camillas klänningar som smiter åt precis som de ska göra.

Sjukt nöjd! I en fin klänning och ett par schysta skor är man alltid välklädd och behöver inte addera så mycket mer för att outfiten ska bli komplett. Önskar dock att jag var lite bättre på att använda smycken. Tycker att det är fint men stör mig så mycket på när det plingar och rasslar när jag rör mig. Och ringar har jag allra svårast för – vanligtvis har jag inte ens på mig mina vigselringar.

Klänning Camilla Thulin för Ellos, skor Vagabond och kappa Monki

Om att ta ansvar för alla andras känslor

Det känns som att jag skrivit det här inlägget hundra gånger förut. Men jag får skriva om det med jämna mellanrum eftersom budskapet inte går fram.  Nu känner jag att det är dags igen:

Som bloggare och kvinna förväntas jag vara en förebild för mina läsare. Lite hur är svårt att säga, för behoven skiftar. Speciellt eftersom jag har några hundratusen läsare vars känslor jag förväntas ta ansvar för. Det är lite oklart vilka av alla dessa hundratusentals läsare jag ska prioritera. Men här är några exempel på saker som anses problematiska med min blogg: Alla fina bilder på mitt hem – eftersom det finns de som inte bor lika fint och därmed känner sig hetsade. Att jag skriver om ekologisk mat och miljögifter – eftersom det är en statusmarkör och många faktisk inte har råd med KRAV-märkt mat. Alla dessa söta, sockriga recept – eftersom folk äter för mycket socker i Sverige redan nu.  Min träning. eftersom det finns folk som blir stressade av den. Min viktnedgång, eftersom människor med ätstörningar kan triggas av det. Mina barn och graviditeter –  för att det är jobbig läsning för många ofrivilligt barnlösa…. ja, listan tar aldrig slut.

Jag har fått mycket skinn på näsan av att blogga. Ibland har jag tänkt att det är tack vare de negativa kommentarer jag får. Och ibland att det tvärtom är tack vare de positiva kommentarerna. Fast jag vet nu att det handlar om den egendomliga kombinationen av dessa två: Att samma blogginlägg som föranleder ilska, besvikelse och frustration hos vissa kan peppa, inspirera och skänka glädje åt andra. Det har fått mig att inse att jag aldrig kan vara omtyckt av alla. Eller ta hänsyn till allas önskningar kring mig eller min blogg.  Det är en helt omöjligt uppgift att ta ansvar för mina läsares reaktoner och känslor. Det måste de göra själva.

Men kvinnor förväntas ta ansvar. Kvinnor i offentligheten får ”förebild” slängt i ansiktet så fort de råkar gå utanför ramen för vad som förväntas av dem. Men du är ju förebild! Du borde ta ansvar. 

Lady Dahmer skrev en bra debattartikel om det här i Expressen idag. Medan män tillåts representera sig själva finns en föreställning om att kvinnor alltid ska ta ansvar för andra kvinnor. Detta gäller ju speciellt för offentliga kvinnor men ingen kommer egentligen undan förebildskravet. Vare sig man vill eller inte. Förebilden är en läromästare, stadigt placerad på en piedestal. Hon visar andra kvinnor hur man bäst är kvinna, hon går först och visar vägen/…/ Hon får aldrig vara mänsklig med allt vad det innebär, utan förväntas vara en moralisk kompass. Den pressen kan få vilken kvinna som helst att gå under av ångest. Allt hon är ska värderas. Allt hon gör ska dissekeras ur ett förebildsperspektiv. Gör hon inte si är hon dålig, gör hon inte så är hon också dum. Hur hon än vänder och vrider på sig för att vara till lags så har hon ändå arslet bak. Hon kan aldrig göra rätt.

Precis det här har jag skrivit så många gånger att jag börjar känna mig som en repig skiva. Men budskapet behöver bankas in igen: vi måste sluta använda termen förebild som ett maktinstrument för att tvinga kvinnor att agera på ett sätt som stämmer överens med våra förväntningar på hur en kvinna ska vara.

Jag provoceras också av uppfattningen om kvinnor som så sköra och kompasslösa att de är i desperat behov av förebilder för att alls överleva. För jag är nämligen ganska övertygad om att många av er som läser inte alls är i behov av mig som förebild och rättesnöre. Ni läser bloggen/instagram för en stunds underhållning – det är inte mer än så. Och om det är något med läsningen som sänker er och får er att må dåligt så tar ni ansvar för att skydda er själva – och slutar att läsa den eller hoppar över vissa inlägg. För så gör ju jag! Det finns en lång rad bloggar och instagramkonton som jag mår dåligt av att läsa och slutat följa. Utan att först påföra skuld på personen ifråga för att den inte är mer som jag tycker att den ska vara. För vem är jag att agera facit? Varför är just min tolkning rätt?

Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: jag vill inte bli utnämnd till förebild, för det användas bara emot mig. Som ett sätt att kontrollera vem jag är och vad jag skriver om.  Och låt mig förtydiga: Jag skriver inte om era liv och hur ni ska göra med det. Jag berättar om hur jag gör med mitt liv. Med min familj, med maten, hemmet, kärleken, barnen, kroppen, träningen. Jag skriver inget elakt om något annan. Men är det är någon som mår dåligt av hur jag väljer att leva mitt liv och hur jag berätta om det så beklagar jag det. Men den känslan är subjektiv och jag kan inte ta ansvar för den.

 

Här är fler inlägg jag skrivit på detta tema

Jag säger upp mig från rollen som jourhavande förebild

Nöjdhetsalibi

Kvinnans kropp är allmän egendom

Arbetskittet

Jag tycker att det känns himla viktigt att ha fina, bra grejer till jobbet. Som en en praktisk väska, ett fint datorfodral och bra anteckningsblock och pennor. (Och detta kommer från tjejen som i början av sitt företagande kunde komma till ett möte med viktiga papper i en plastpåse från ICA…) Nå, man utvecklas ju med tiden och nu tycker jag att det känns helt nödvändigt att ha ordning på saker och ting. Min väska som rymmer både min 15tums Macbook och min kamera (ifall jag plockar loss objektivet) kommer från svenska märket Sandqvist. Klassisk, med många bra fack och indelningar. Tänker att jag kan ha den de närmsta tio åren i alla fall.

Datorfodralet är i skinn och kommer från Svenska märket PAP, och jag köpte det på Kii i Umeå. Den mörkgröna krokopräglade plånboken fick jag i födelsedagspresent från min vän Elina.

Jag använder alltid samma typ av skrivblock. Pappret ska vara gulvitt (absolut inte blåvitt i basen!). Jag vill att pärmarna ska vara lite mjuka, om än inte helt böjliga och sladdriga. En Moleskine är perfekt för ändamålet. Pennan ska vara av tusch med en smal spets, 0,3 är idealiskt och vattenfast är viktigt!

Och sidorna ska förstås vara blanka och inte linjerade – mycket viktigt så att man inte begränsas av linjerna. Blocket och pennorna köper jag på Sandbergs Pappershandel i Umeå.

Förutom detta så har jag alltid tuggummi, våtservetter och öronproppar i handväskan. Öronproppar eftersom att jag har ju tinnitus som gör sig påmind efter dagar med för hög ljudnivå. Så för att orka gå på stan eller åka tåg eller flygplan behöver jag alltid kunna stänga ute ljuden. Ett tips faktiskt – testa att gå på stan med öronproppar – det kommer inte att vara hälften så tröttande som i vanliga fall!

Bloggbusiness

Jag har arbetat i flera år med att försöka proffessionalisera bloggbranschen och utbilda andra bloggare i hur man kan tänka, vilka regler man måste följa osv – så jag blev så himla glad när jag hörde om det fantastiska initiativet Better Bloggers. Ett närvärk för bloggare där man kan lära sig mer om allting som har med bloggen att göra. Annonsering, lagar och regler, tips för ökad trafik och mycket annat matnyttigt. Better bloggers har också en podcast som heter Bloggbusiness. Jag gästar det senaste avsnittet och det blev ett roligt samtal. Jag får nästan aldrig prata entreprenörskap och företagande när jag intervjuas – ofta undrar man istället vad jag tycker om att vara hemmafru och bli försörjd av min man.  Så därför var det här en lite extra kul intervju att göra!

Jag har självklart gått med i nätverket och det tycker jag att ni också ska göra ifall ni driver en blogg. Eller så bara lyssna på podcasten och det gör ni här 

Regntung onsdag

Denna onsdag vräker regnet ner. Ganska mysigt för mig som inte måste gå ut utan bara kan kura inne. Det är faktiskt knappt så att Melker vill gå ut för att kissa – han står och tvekar i dörren och ser olycklig ut.

Jag försov mig till 08.20 imorse då mina två väckarklockor Folke och Bertil var nöjda och lekte på sina rum och inte alls gjorde sin väckningsplikt.  Fast den där försovningen behövdes verkligen för jag har varit så trött sista veckan

Regn på fönster – det är fint! Regn som smattrar på fönsterbrädor är ännu finare. Regnsmatter och knarriga golv kan vara några av de bästa ljud jag vet

Hönsen är inte heller särskilt sugna på att gå ut när det regnar men jag har i alla fall öppnat luckan åt dem och plockat in lite ägg.

Funderar på vad som ska bli till middag och bläddrar i kokböcker. Jag tycker mycket om matbloggaren Trattoria och nu har hon gett ut den här fina boken med massa bra och roliga varianter på klassiska recept. En ny favoritkokbok hos mig!

Regniga ruggiga dagar som dessa är det ganska mysigt ute i växthuset. Smattrande regn, fuktigt och betydligt varmare än utomhus. Här är senaste sådden som står under  en skyddande fiberduk.

Nu har jag lagt Folke för lunchvilan så nu ska jag ta en kopp te och passa på att bläddra lite i senaste Amelia och Gård & Torp innan han vaknar.