Det hällregnar ute denna lördagmorgon och jag vaknade arg på barnen som envisas med att väcka oss i ottan. Men allt förvandlas till petitesser när jag får höra att en kompis barn är oförklarligt sjuk och att man utreder leukemi. Den oro som följer med en sjuk familjemedlem känner jag allt för väl. Är den familjemedlemmen dessutom ens barn så är det tio resor tuffare.
Istället för att vara arg och missbelåten ska jag carpa skiten ur den här helgen och pussa mina barn tills de förvandlas till blöta små russin. Den som är frisk har många önskningar men den som är sjuk har endast en.
Ta hand om er allihopa <3
24 svar
ja, då blir sömnbrist eller annat värdsligt i sammanhanget. usch, sjuka barn. Orättvist på alla sätt och vis.
Det kan ju vara annat än leukemi. The av mina barn har haft ME/CFS och man måste ju utesluta annat först I utredningen. Jag har en kompis som har leukemi sedan 10 år. Nya mediciner kommer hela tiden, dessutom har barn en mycket bättre prognosis an vuxna. Men jovisst har man mycket att vara tacksam for trots alla sorger och bekymmer som vi alla har. Andra har det värre. Kram
Men de siste ordene dine her, Clara. For en visdom. Så ærlig og så sant. Og det viktigste perspektivet å ha.
Det är så fruktansvärt när någon blir sjuk. Det enda lilla bra som kan komma ur något sådant är, precis som du skriver, är att vi andra inser hur tacksamma vi skall vara. Så här skrev jag om samma sak förra december när en kompis fick veta att hennes leukemi var obotlig:
https://bliforfattare.wordpress.com/2014/12/05/perspektiv/
Ha en underbar helg med din fina familj.
Man får perspektiv på saker när någon blir sjuk… Det som är viktigt är familjen.
Ja, klart man är mänsklig och kan bli irriterad. Men när man får höra något sånt så ja. Man ska vara glad och tacksam.
Känner samma för mina barn och familj denna morgon och helg! Fick imorse besked att en granne dött, bara sådär. Livet är inget att ta för givet.
Usch vad hemskt det är när barn blir sjuka, då känner man ofta att man själv hellre vill ta över sjukdomen för att de ska slippa det.
http://www.diningandcooking.blogg.se
Det är så fruktansvärt med sjuka barn och det kan verkligen förminskad all annan oro och irritation. Man känner sig så liten och maktlös när barn drabbas!
Carpar skiten ur helgen kan ju vara ett utav de bästa uttrycken jag någonsin hört. Ska försöka göra det samma och verkligen uppskatta vad man själv har att vara tacksam för!
Sedan hoppas jag innerligt att det ska gå bra för familjen i frågan, för det är ett rent helvete att gå igenom något sånt.
Här kommer kärlek och styrkekramar! Det är min rädsla varje dag, att det så sårbara livet ska göra sig påmint genom att de vi älskar blir sjuka. <3 <3 <3
Så fint du skriver, Clara!
Precis så känns det när man får perspektiv på tillvaron. Ta vara på varandra medans vi kan. Ibland måste man få glömma småtjafset och bara vara i kaoset runt om en.
åh.. så hemskt att sånt ska behöva dyka upp för att man ska uppskatta det man har :/ men så verkar vi människor funka. Hoppas allt går bra för dem!
när du ändå har ämnet uppe, du vet säkert redan om men andra kan behöva bli upplysta. kan inte du så ett slag för tobiasregistret? http://www.tobiasregistret.se/ behöver man benmärg och ingen i familjen passar kan man söka där. men det krävs att många är med!
Usch det knyter sig i magen, jag håller tummarna att det går bra för din kompis barn. Kan inte tänka mig nåt värre än att barnen skulle bli sjuka. Pussar lite extra på mina också!
Min lilla pojke har en allvarlig form av hjärntumör och hade från början mycket liten chans att överleva. Varken operation eller strålning var aktuellt och vi fick förlita oss till cellgifter. Han lever och mår bra fortfarande och har nu en bättre prognos. Att ha gått igenom detta [helvete] gör att man carpar som aldrig förr -hela tiden- och jag kan inte slå ifrån mig tanken om skyddsänglar. Kanske nån älskad som vi förlorat och som vi nu får hjälp ifrån? Tanken ger åtminstone trygghet. 🙂
Heja er och er pojk!
Att få beskedet att ens barn är svårt sjukt är en hemsk mardröm. Samtidigt har man inget annat val än att göra det bästa utifrån sina förutsättningar. Livet blir mer närvarande än någonsin! Vi fick ett sådant besked i höstas, på vår yngsta son som nu är tre år. Han har diagnosen duchennes muskeldystrofi. Vi tar en dag i taget. Styrka till er alla andra i liknade situationer!
Åh fy så hemskt! 🙁 Styrkekramar till din kompis m. familj!
Jag som vanligen BARA skriver om hur arg jag är på att jag inte får sova och hade gjort upp med maken igår att efter 6 år (jo så illa är det nog) av att vara först på bollen var det hans tur idag….vad händer då? Jag vaknar av mig själv halv sex på en söndag. Någon är ute efter mig….Kan det vara jag själv???;)
Det finns tillfällen i livet då arbetet, fysisk prylar och mycket annat plötsligt känns väldigt ointressant och oprioriterat. När vi skulle byta ut vilken pryl som helst i hemmet för att kunna vrida tillbaka klockan. Då fokus och prioriteringar flyttas från omgivningens och ens egna jobb- och prestationsrelaterade krav till en i nuet mer närvarande sinnesstämning kombinerat med en grundläggande önskan om att få ha hälsan, må bra, vara glad och spendera tid med nära och kära. Det jag talar om här är när du själv eller en nära anhörig blir allvarligt sjuk, skadad eller av någon anledning är på väg att gå bort…
http://minimalisterna.se/nar-det-mesta-plotsligt-blir-oviktigt/
För att se det positiva i en vidrig situation så botas barncancer ofta fortfare och i större utsträckning än cancer hos vuxna. Plus att sköterskor och sjukhuset och barncancerfonden gör otroligt mycket så ett den period man behöver vara där blir lättare.
Jo livet är skört…an vet inte morgondagen.. Gäller att försöka vara tacksam.. en av livets svårare utmaningar.. Kram
Har tänkt på vad du skrivit hela helgen och jag vill bara skriva att hoppas att det går bra för familjen och att vi tänker på dem.