Hur gick det med nyårslöftena egentligen?

En bloggläsare undrade hur det egentligen gick det med mina nyårslöften som jag bloggade om i januari? Ja, det kan ju vara läge att uppdatera lite kring det. Mitt första löfte stavades styra upp min teknik. Att investera i bättre teknik, hitta en fungerande backuplösning till min dator samt få min dator ominstallerad och snabb igen. Det här var ett jobbigt löfte eftersom jag hyser antipati mot allt som har med datorer att göra. Men jag fick min dator ominstallerad i början av året och det gjorde stor skillnad. Mitt system för backup har också funkat bra och jag är väldigt nöjd med min kamerautrustning. Min förhoppning var att förlänga livet på min macbook ett år till och det har jag gjort  – men efter jul ska jag investera i en ny, för jag märker att min dator ändå börjar vara ganska trött.

Mitt andra nyårslöfte var att komma igång med träningen igen och gå ner sju kilo för att nå den vikt jag brukar ligga på i vanliga fall. Och träningen har det gått både upp och ner med. Jag har tränat mer än jag gjort någonsin tidigare men ändå varit mycket sjuk och trött och inte orkat hålla i som jag önskat. Det blev mycket längdskidåkning i början av året sedan försiktig löpning på våren och sedan en hel massa löpning under augusti och september. Målvikten nådde jag för fyra veckor sedan och det är åtta kilo minus totalt. Så nu tänker jag släppa tankarna på det och bara fokusera på träning istället. Efter att ha kommit in i en bra rutin med löpningen vill jag nu addera styrka. Min överkropp är så svag efter två graviditeter att jag blir trött bara av att försöka sitta rakt. Jakob ska få göra ett program till mig som jag kan köra ungefär två gånger i veckan. Någon glädje ska man väl ha av att leva med en sjukgymnast och hälsocoach?!

Jag tycker faktiskt att det har varit väldigt roligt att ha nyårslöften. Jag har inte känt mig stressad av dem utan bara motiverad. För mig verkar själva ritualen och högtidligheten kring att lova  något inför det nya året funka extra bra!  Speciellt ifall målen är ganska tydligt avgränsade. Jag har redan en tanke på mina mål inför nästa år men jag ska fila på dem lite mer innan jag bloggar om dem. Det finns ju några områden i livet jag vill få ordning på och jag tänker att ett nytt år kan bli en perfekt tillfälle att fokusera på dem.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 kommentarer på “Hur gick det med nyårslöftena egentligen?”

  1. Jag kommer inte ens ihåg mina nyårslöften! Föda barn kanske? Det är check på det men annars så har jag nog inte klarat något, vad det nu var jag hade för löften.

  2. Oj vad du verkar målmedveten! Heja dig, bra gjort!
    Byta dator är bland det värsta som finns.
    Det känns som att börja om sitt liv!

  3. Grattis till måluppfyllandet! Jag brukar skriva brev till mig själv varje nyår (och svara till mig själv för ett år sedan med ”facit”) och sen jag började göra det för typ 8 år sedan så har jag märkt att jag faktiskt varit rätt bra på att styra beslut och så åt rätt håll. Däremot är ett år långt och fokus kan hinna skifta av annat som dyker upp, men jag tror på att ha en riktning och fokusområden. Särskilt för de stora grejerna, som hälsa, boende och jobb.

    Något jag funderar på att testa är att visualisera målen på något sätt, väldigt analogt, för att ha dem med sig varje dag. Typ som en moodboard eller nåt på garderobsdörren. Undrar om det kan va nåt 🙂

  4. Heja dig och bra jobbat! Själv är jag så förbaskat rörig så jag hinner ändra mig angående löften och mål fyra gånger om innan året är slut…
    Vore kul om du ville dela med dig av träningsprogrammet Jacob ska göra till dig, här har vi nämligen en till tvåbarnsmamma som blir trött av bara tanken på att sitta rakt och jag gissar att det är fler med mig …

    Höstkramar!

  5. Mitt nyårslöfte var att klara av att springa en mil innan 2016. Och det var faktiskt du, Clara som inspirerade mig till det löftet :-). Jag började året med att springa två kilometer och nu springer jag sju, vilket känns fantastiskt. Känner mig så stark och kraftfull! Räknar med att kunna springa en mil i december. Ska tillägga att jag aaaaldrig rört mig överhuvudtaget förut och har fött två barn. Så tack för inspirationen, Clara 🙂

  6. Grattis till att du nått dina mål! 🙂 Det är ju lätt att vara ambitiös där kring nyår men att målen sedan faller i glömska.

    Jag började för två år sedan skriva ett årsbrev till mig själv i samma veva som jag skrev mina mål för året.

    Årsbrevet är mer visionerande med 2-3 sidor drömskt berättande om det jag önskar ska ha hänt ett år senare, utan att för den delen bli utopiskt. Även årsbrevet delar jag upp med liknande rubriker och kategorier som målen ovan. Det är roligt att sätta visioner för året, det får dig att tänka till om det är något särskilt du vill ska hända och som du bör fokusera på de kommande månaderna.

    Årsbrevet låter jag ligga ett år utan att läsa det, men årets mål går jag igenom då och då under året för att säkerställa att jag kommer ihåg dem, är på rätt spår och har rätt fokus. Vanligtvis finns målen jag satt upp med även i årsbrevet utan att vara lika kortfattade och specifika som i måldokumentet.

    Här kan du läsa mer om mål och årsbrev samt ett utdrag ur mitt årsbrev för 2014:
    http://minimalisterna.se/arsbrev-och-mal-2015/

    1. Men alltså, vilken fin idé! Årsbrev känns lite mer högtidligt (och med lite mer eftertanke kanske?) än vanliga nyårslöften. Ska absolut prova för 2016!

  7. Jag skrev ett nyårsbrev till mig själv där jag hade med några mål/önskningar/förväntningar/saker jag vill göra under 2015. Kom på häromdagen att tre är gjorda och den fjärde sker i december. Å allt har bara hänt utan att jag egentligen reflekterat över dem. Skrev att jag 1: ville lära mig nåt nytt, började yoga. 2: springa ett lopp, sprang tjejmilen. 3: åka tåg till Köpenhamn (var rädd för det av nån anledning, trodde det var svårt haha) det har jag gjort över midsommar o det gick superbra. 4: resa någonstans, långt bort och själv, det ska jag göra över jul. Reser till Thailand, själv och är ingen van resenär överhuvudtaget. Men har alltid tänkt att jag är en sån äventyrare som fixar det . Har drömt det sen jag var typ 14-15 år, å nu vid 39 händer det. Har inte på hela året checkat av på brevet nu är det och det gjort, tror bara sakerna har hänt o att någonstans i bakhuvet så har brevet ändå funnits med o styrt mig till de här händelserna. 2015 är året när jag slutade vara rädd för att prova på nya ”läskiga” saker 🙂

    1. Heja dig, så modig och stark du har varit! Roligt att läsa, tack för att du delar. Lycka till med långresan, jag kikar också på Thailandsresa men med hela familjen och en helt annan typ av utmaning. Med mångåriga ryggproblem blir utmaningen att våga/orka göra något i reseväg utan att antingen lägga ner det vid blotta tanken eller oroa ihjäl sig över hur sängarna ska vara (eftersom sängkvalitet är så vikgit för mig), hur flygresan ska gå, hur mkt mediciner jag ska behöva ta osv. Att bara försöka göra det roliga ändå, som kanske ger gott tillbaka fastän jag får ”betala” en del också..
      Sköt om dig!

  8. På tal om träning bland annat. Jag är jätteintresserad av hur du la upp din löpträning efter din jobbiga graviditet. Födde mitt andra barn för ett halvår sedan, blev en löpare under de tre år som är mellan barnen, precis som du. Precis som du hade jag också en foglossningen som gränsade till regelrätt tortyr, springa var bara att lägga ner efter vecka 6 i graviditeten. Nu har jag tagit mig så pass långt att jag kan ”springa” 3 km. Gansks långt från min tidigare form med andra ord även om det tar sig. Såg att du sprang tjejmilen och blev väldigt hoppfull för egen del och nyfiken på hur din väg ”tillbaka” sett ut. Skulle vara kul om du ville dela med dig.

  9. Vad skönt att få träna utan att tänka på att man åxå måste förlora vikt! Skönt att du är klar med det målet (jag förstår absolut att du hade det, att hitta sin normala trivselvikt är jätteskönt) och kan ha andra mål, som att bara ha roligt och göra det för att må bra.