Blev så glad när jag på loppis fann ett struvjärn med fem olika formar. Har varit på jakt efter ett ganska länge och här låg de i en kartong komplett med recept och allt!
Nu blir det till att provbaka struvor någon dag. Egentligen är det inget vi har haft på jularna hemma (Pitepojkar och mormors gräddrån är däremot ett måste). Men nu tänkte jag alltså införa en ny liten jultradition i form av struvor. Brukar ni äta det till jul? Eller kanske till första maj som de gör i Finland?
44 svar
Struvor är roliga att laga och festliga att bjuda! Den första kan vara besvärlig och den fastnar lätt men låt struvjärnet bli riktig varm i oljan innan du doppar den i smeten.
Vi äter gärna struvor till jul. Men förra året var första gången jag gjorde egna. Trots att jag i flera år haft ett struvjärn inköpt på loppis. Har inte vågat förut, men det var inte så svårt när man väl vågade försöka.
Jag har gjort struvor väldigt väldigt många jular men traditionen har dött ut. Sockerintresset har svalnat i merparten av familjen.
Åhh, mormor brukade göra struvor <3
Vi äter dem, som du skriver, på första maj och valborg, men då lagas de inte med järn utan smeten “droppas” i het olja.
Kul att de hamnade hos dig! Väntar m spänning på recension.
Jag vet inte vad struvor är.
Vet varken vad struvor, pitepojkar eller ormars gräddrån är???
Struvor äts enbart till “vappen” alltså valborg..men dom är oftast i form av någon slags “orrskitar” som min morfar brukade säga 😀
Samma modell känner jag till 😀 h. Österbottningen
Haaahaa, orrskitar! Det beskriver ju hur dom oftast ser ut här på andra sidan viken, jag har faktiskt aldrig sett den här stjärnmodellen. Men då blir dom ju mer som ett kex och passar säkert på kaffebordet, Valborgsmodellen är ju mer som en råddig/trasslig munk i utseende och storlek, blir ju jobbigt efter hela julbordet….
Ingen jul utan struvor! Mormor gör de bästa, utan socker. Bästa med julen! Och för er som missat denna fantastiska kaka (?): struvor görs av en smet som formas med dessa järn och friteras. I korta ordalag. Har säkert sett de stjärnformade i mataffärerna, med strösocker på och brukar ligga i plastaskar! Men de är ingenting emot hembakade 🙂
Jag och pappa har som tradition att göra struvor någon kväll före julafton. Sen ska ärligt erkännas att det är roligare att göra än att äta – är inte så förtjust i dem….
Åh! Jag älskar Struvor! Förra året gjorde jag 50 st som tog slut på 5 minuter när barnen med kompisar kom in i köket! Haha! I år ska jag baka dem när de inte är hemna och gömma dem 🙂 Tricket är att hålla järnet ordentligt varmt! Och att inte doppa för djupt i smeten…
Tack för påminnelsen. Den här julen ska jag för första gången baka “anisbullar”. (Vad jag förstår är det samma deg som till pitepojkar). Jag har inte vågat förut, eftersom de ska kokas i ister/kokosfett. Nu har jag köpt en spec frityrtermometer så det kommer att gå bra.
Anisbullar var ett måste i min barndom. (Jag kommer från Skelleftetrakten).
Åh, så mumsigt.
Oh vad gott! “Pitepojar” ska vi också göra till jul. Får träna så det blir lika gott som farmors!
Icke då, det behövs ingen termometer! 🙂 Släpp i en liten gammal brödbit och när den har rätt gyllenbrun färg så är badet klart för struvorna 🙂 Det är inte så läskigt som man tror. Bara man tar få åt gången, typ 3 så går det toppen!
Min mormor gör alltid struvor på julen. Det är verkligen härliga minnen för mig. Hoppas jag själv springer på ett struvjärn på loppis någon dag.
Kul att du tar upp denna klassiker! Jag äter dem året runt när andan faller på, med sylt och grädde. En riktig favorit. Här är receptet jag brukar använda: http://sarabakar.se/blog/2015/10/29/struvor/
Vad är gräddrån? Recept? Bild?
Har ätit någon gång men inget för mig.Sånt som säljs ute i bland.
Menar du mormors gräddrån?
Åååååå struvor som är så goda. Flasiga, söta och alldelens lämpligt stora 🙂 Älskar struvor, dessutom är de ett resultat av ett riktigt gammaldags hantverk. (Y)
Åååå, struvor är jättegoda. Frasiga, söta och lämpligt stora. Ett resultat av gammaldags hantverk. Bättre bakverk finns inte 🙂
Inte heller jag har ätit struvor eller vet vad pitepojkar eller mormors gräddrån är. Jag såg ett struvjärn på loppis för en tia och ångrar att jag inte köpte det. Så himla fina formar att det är värt att lära sig göra struvor bara därför.
Oj jag tror inte att jag någonsin har ätit struvor, men det där struvjärnet så väldigt fint ut. Ska bli roligt att få se lite mer om dessa kakor(?).
Eftersom jag är Ålänning, är det struvor på valborg som gäller! Men vilket superfint struvjärn du fått tag på, hoppas ni får njuta många frasiga bakverk under julen 🙂
Åh, finns det fler ålänningar som heter Åsa 😀 Håller med om att struvor äts på Valborg, tillsammans med mjöden…
Åh, struvor är så vackra. Jag brukar köpa på julmarknaden på hembygdsgården i närheten där jag bor, uppskattas av hela familjen. Men jag ska erkänna att jag personligen egentligen mest tycker om att titta på dem, så goda är de inte tycker jag…
Visst är det supergott. Vad brukar de kosta att köpa på julmarknaden?
Har min svärmors kvar i gömmorna, har aldrig själv prövat, jag bakar istället mandelmusslor med sylt o grädde, och min sonhustru vill då alltid ha hjortronsylt i sin. Lycka till med baket, alltid kul att införa nya traditioner.
Bra att du visade kartongen, har ärvt struvjärn från farmor men inte förstått hur man doppar dem i smeten, nu ser jag vad en annan sak som jag inte fattat vad det är ska vara till, det där handtaget blir ju perfekt så man inte bränner sig och måste tjorva med gafflar o.dyl.
Aldrig hört talas om struvor tidigare så jag hoppas få se mer av det här!
Min pappas (ingifta) moster gjorde alltid struvor. Men sen hon gick bort 2011 har det inte funnits vid jul. Nu när du nämner det så saknar jag dom faktiskt. Struvjärnet finns garanterat kvar hemma hos pappas kusin. Kanske ska prova jag med i år.
Jag och maken bakar struvor till varje jul, vanligtvis på natten innan julafton. Han sköter doppandet i smet och olja medan jag tar hand om att doppa i strösocker. Det är lite trixigt innan man kommit igång, med rätt temperatur etc. men grymt roligt.
I min familj går vi alltid helt bananas med kakbaket till jul. Mor, jag och svägerskan bakar och byter med varandra så till det stora fikat på juldagen brukar vi ha 15-20 sorter. Populärast är då alltid struvorna. (Ingen orkar hela varvet runt faten men det är underbart kul att ha restkakor att fika under mellandagarna också.
Struvjärn har vi flera uppsättningar av eftersom vi ofta tappar bort delar mellan julbaken, men vi har en underbar liten affär i vår by där de finns att köpa.
Vad glad jag blir att du nämner pitepojkar! Har inte ätit det på massvis med år, men min farmor brukade baka det. Har länge tänkt att jag vill testa göra det, men aldrig vågat. Verkar avancerat när jag läst. Kan du inte berätta hur du gör?
Åh struvor, det var länge sedan! Det är ingen tradition hos oss, men jag vet att jag ätit det som liten. Goda och söta och lite frasiga:)
Åh! Struvor är barndomsminne. Tidigare bakade vi hemma, bara jag & pappa. Som vuxen äter jag pappas struvor varannan jul & varannan gör jag & svärfar ihop. Verkligen bästa julkakan! Det är inte jul utan struvor!
Tänkte ramla ur soffan, struvor till jul?! Har aldrig hört om struvor till annat än första maj. Låtet i mina öron lika galet som memma till midsommar 😉 h. Österbottningen
åååå – pitepojkar! jag gör dem varje jul eftersom halva släkten kommer från Piteå och jag skulle väl bli utstött annars 😉 Sjukt goda i vilket fall som helst!
Struvor – älskar dem!
I hela min barndom, i Skåne, gjorde mormor struvor. och jag fortsätter traditionen uppflyttad på Västkusten. det är iofs inte många här som vet vad det är för något…
Jag var tvungen att googla men jag misstänkte att pitepojkar var anisbröd. Anisgrisar är det namnet jag känner till men vi brukar kort och gott kalla dem för grisar! Mormor bakade alltid sådana och som tur var gjorde min snälla mamma det åt oss i veckan.
Åh, Pitepojkar! Här i Pite kallar vi dem dock för bresabockom, typ “bresande bockar”. Men kärt barn har många namn och jäklar vad goda de är.
Struvor är inget vi har som tradition, men på senare år har min syster börjat göra dem, och det är ju löjligt goda, särskilt beströdda med lite socker och kanel, eller kardemumma.