Har en fråga till dig, utan någon förutfattad mening eller så, är bara nyfiken på hur du tänker. Jag undrar över att din stora pojke ofta har ” tjejkläder” som klänning eller rött nagellack, sådant som man traditionellt förknippar med kvinnligt. Undrar om det är din son eller du som föreslår detta – eller att det bara kommer sig naturligt utan några konstigheter.

För oss är det självklart att ha en mångfald av kläder att välja på för barnen. Hemma hos oss finns klänningar likväl som skjorta och byxor. Sedan får han välja fritt bland dessa plagg. För det är klart att en pojke aldrig kan välja en klänning om han inte ställs inför möjligheten att bära klänning. Precis som man inte kan säga ifall man gillar sushi utan att ha fått smaka det. Vad gäller nagellack så får han gärna prova det om jag ändå håller på och målar mina naglar.

Vi försöker alltid föreslå och visa på alternativ som kanske inte är så könsstereotypa. Därför att vi vill vidga världen. Ge hundra valmöjligheter istället för en. Att föreslå att man kan vara lucia likväl som stjärngosse eller tomte till exempel. Sedan har vi ju vuxna förebilder som gör det enklare att gå sin egen väg. Långt hår har både Jakob, farbror Jens och Albin haft i perioder så det är inga konstigheter. Och Jakob blev i en omröstning i tonåren vald till skolans lucia. Som gothare hade han förut både smink och kjol.

Jag sticker inte under stol med att vi gärna uppmuntrar hans intresse för dans, gymnastik och andra kanske tjejigt kodade intressen. Precis som jag verkligen peppar och uppmuntrar hans omvårdande, omhändertagande och empatiska förmågor. För att det är bra egenskaper som han kommer ha stor glädje av. Och man behöver uppmuntra detta extra mycket när resten av samhället jobbar stenhårt på motsatsen. Målet är att barnen aldrig ska känna sig begränsade i sina lekar, fritidsintressen, vänner eller personlighet på grund av sitt kön.

Som förälder har man ett ansvar att vidga sina barns världsbild. För att de ska bli mer accepterande mot andra barn. Men också mot sig själva.