Tycker mycket om att gå runt här hemma när barnen är på förskolan och Jakob jobbar. Med en kopp kaffe i handen och Satie i högtalaren. Det känns som att tiden står stilla. Jag trivs verkligen i det hem jag omsorgsfullt skapat. Alla lampor, burkar, tyger och möbler jag letat rätt på på loppisar och antikaffärer under åren. Eller sånt jag fått av släktingar. Allting har en tanke. Allt är besjälat. Ja, det låter säkert fånigt men så är det för mig.  När jag var liten och reste bort gick jag runt och sa hejdå till alla möbler och saker i huset. Och när jag reste från farmor eller mormors hus var jag tvungen att gå runt i rummen och säga hejdå även där. I vartenda rum. Det kunde ta ett tag….

Det gamla vardagsrummet har efter ommöbleringen fått bli lite mer av en salong eller gammaldags rökrum om man så vill. Minus rökandet förstås. Älskar den röda pianosjalen från 1800-talets slut och fåtöljen från min faster som jag klätt i ett gammalt blommigt draperi jag fyndade på Tradera.

Den fina gamla ampeln fick jag i julklapp av min storasyster. Hon håller alltid utkik efter saker till mig när hon går på loppisar.

Jag minns att farmor hade en nätt gammal matmöbel vid ett fönster där man kunde spela spel eller lösa korsord och samtidigt hålla koll på förbipasserande. Där satt jag som liten och spelade löjliga familjen. Och nu har jag en likadan plats och det känns märkligt viktigt för mig. Det roliga är att Anna förstod precis när hon såg möbleringen “Det känns ju som hemma hos farmor”. Ja, vi är lika på det sättet min syster och jag. I vår nördiga kärlek till att bygga små altare, stilleben och världar som påminner oss om platser som är viktiga för oss.

Därför är det nyttigt att möblera om