När ska man göra verklighet av sina drömmar?

Åh att komma hem efter en vecka borta. Med två nya till 80 procent färdiga bokmanus i resväskan. Samt en ny föreläsning, och resten av året upplanerat. Sista dagen gav jag efter och hängav mig åt min barnlängtan eftersom jag visste att vi snart skulle ses igen. Och när jag kom hem igår hade Folke hade lärt sig flera nya ord (tex Apan skriker ) och Bertil var världens gosigaste.

Mitt i allt jobb tog jag och Annakarin oss tiden att fira lite under resan. Att vår bokserie sålts till ytterligare en rad länder och att vi fått så fina förhandrecensioner av vår nya bok som kommer i april. Skriver mer om den snart.

Jag går och grubblar denna vinter. På allt jag vill göra och inte göra. Hur jag vill leva och inte leva. Allt har skakats om. Jag och Jakob går och drömmer om att göra mer och annat. Så nästa vinter bor vi nog utomlands ett tag. Jag vill ha mer äventyr i mitt liv, mer resor och möten. Mer sol. Livet är för kort för att inte våga pröva nya saker.

Har vi tur får vi kanske  åttio varv runt solen under vår livstid. Trettio av dem har redan gått. När ska man göra allvar av sina drömmar om man inte gör det nu?

Dagar i värmen och skärmfri tid…

Vi har så härliga dagar här i värmen. Mycket tid att sitta och prata och fundera. Jag jobbar ju mycket med datorn här – men däremellan blir det också mycket skärmfri tid. Det är befriande att jag inte slötittar lika mycket i telefonen här som jag kan göra hemma. Ett slötittande som gärna smittar resten av familjen dessutom.

Det är så svårt att vara föräldrer idag – när tekniken hela tiden lockar och drar. Alla appar, spel och programvaror som är byggda för att vi ska vilja titta en gång till, lite längre, lite mer. Annakarin håller ju på att forska om precis dessa saker. Hur föräldrar tänker och vilka förhållningssätt de har till tekniken.  De flesta verkar ju ha någon slags strategi kring detta – men vi grundar våra beslut på lite olika saker. Hur alla andra föräldrar gör,  skrämselpropaganda i tidningarna, en vag magkänsla…

Själv vill jag (som de allra flesta föräldrar säkert vill) att mina barn ska röra på sig och leka med sina kroppar. Hoppa och klättra – inte bara sitta still. Samtidigt vill jag att de ska få utforska allt fantastiskt som finns i en padda eller dator. Det är balansen som är så himla svår att få till.

Hur tänker ni med era barn? Hur gamla är de och hur mycket får det sitta vid skärmarna? Och vad grundar ni ert beslut på? Och om ni har begränsningar för era barn – vad är det ni försöker begränsa och varför?

Själv försöker jag begränsa mitt eget skärmanvändande lika mycket som barnens. Med varierande resultat…får jag väl i ärlighetens namn erkänna. För det är ju smått beroendeframkallande – speciellt med sociala medier.

Restips?

Det har precis blivit klart att jag ska göra en resa till Nairobi under våren. (Kan inte berätta vad det gäller ännu men ska göra det så fort jag får). Men när själva jobbet är gjort tänkte jag passa på att uppleva landet några dagar när jag ändå rest över halva jordklotet.

Jag har börjat läsa på om landet själv – men eftersom jag vet att ni läsare kommer med de bästa tipsen tänkte jag höra mig för med er först. Är det någon som varit i Kenya och har något särskilt ni kan rekommendera? Jag kommer ha ca 2-4 dagar på mig för att utforska och kommer utgå ifrån Nairobi. Det jag rent spontant är mest sugen på är att uppleva är en bra och trygg safari som inte är jättelångt ifrån Nairobi, så att det blir för mycket restid och för lite upplevelser. All input är välkommen!

 

Göra en sak åt gången.

Att vara här och ha möjlighet att arbeta fokuserat gör att jag inser hur splittrad jag ofta är i vanliga fall. När det ringer, plingar och pratas och jag försöker göra tusen saker samtidigt. Det tar så ofantligt lång tid alltihop. Men här går det så fort. När jag fokuserar på en sak åt gången. Jädrar vad det går framåt!

En kompis som varit utbränd berättade att hon fick i uppgift av sin psykolog att alltid bara göra en sak åt gången. Inte köra bil och ringa ett samtal samtidigt. Inte måla naglarna och läsa tidningen. Inte stå i matkön och kolla mailen. Hon höll på att bryta ihop i början. Av att inte få göra mer än en sak åt gången. Det kändes så ineffektivt. Men efter ett tag började hon märka att allting ändå gick smidigare när hon inte var så splittrad.

Det tänkte jag häromdagen när jag läste Hej Hej Vardags utmärkta inlägg som handlar lite om samma sak. Med hög igenkänningsfaktor. Så jag tror mitt löfte till mig själv får blir att försöka göra mer som min utbrända kompis gör. Mer fokus på en sak åt gången och färre  borsta tänderna-ladda tvättmaskinen-ringa samtal-samtidigt stunder.

Lyxvardag

Det är så skönt att vara här. Vet inte om det är lågsäsong eller bara lugnt just där vi bor men det är verkligen fridfullt. Vid soluppgången stiger vi upp och går en rejäl promenad som start på dagen

Löjligt vackert!

De har världens bästa frukostbuffe så vi äter i lugn och ro hela morgonen och jag som inte brukar gilla frukost njuter av att få äta utan att bli avbruten eller behöva passa upp på två små troll. Istället sitta och lyssna på fågelkvitter och känna solen värma upp ryggen.

Vi har ätit paella två dagar i rad för det är typ det godaste jag vet.

Önskar att jag fotat något mer men jag gör ju inte så mycket om dagarna. Vi sitter på balkongen och skriver manus och när vi tröttnar sätter vi oss under varsitt parasoll vid poolen och dricker iste och fortsätter skriva manus. Att få tänka en tanke klart, att få tid till att spåna, stöta och blöta. Vilken lyx det är!

Som ett plåster på vintern

Nu är vi på plats här på hotellet på Gran Canaria och det är så löjligt stillsamt, vackert och avkopplande. Jag har knappt kommit ihåg att plocka upp kameran ens en gång. Idag satt jag och Annakarin på balkongen med havsutsikt och mappade upp första delen i vår nya bokserie. Det var nypa-sig-i-armen-härligt ärligt talat! Och vi har redan kommit längre med boken än vad jag trodde vi skulle hinna på flera dagar. Den här veckan kommer vara som ett enda stort plåster på den här vintern.

Bloggar mer imorgon. Nu ska jag krypa i säng – helt vimmelkantig av allt intensivt bokskrivande, av solen och salta bad.

Adieu

Åh, nu sitter jag och Annakarin på planet på väg till vår skrivarresa som vi peppat och längtat efter så länge. Visst ska det bli fint med solen och värmen men allra härligast ska det bli att få tid att skriva ostört och planera upp våra nya jobbäventyr. Jag fortsätter förstås att blogga under resan så fort jag fått wifi att funkar. Hörs imorgon!

Strindbergslampan

Det är intressant att se hur trenderna svänger även vad gäller loppis och antika grejer. Strindbergslampor till exempel. Dessa klassiska lampor har väl aldrig direkt varit omoderna men sista åren har de gått från att vara en dammig klassiker till att bli både hippa och dyra.  Har fyndat flera för omkring hundralappen tidigare år men nu går de inte att få för under tusenlappen knappt. Kan förstå varför då de är himla fina och ger ett väldigt mjukt sken.

Sedan glödlamporna fasades ur tycker jag att det är svårt att hitta fina lampor med lagom många ”watt” till fönster och bordslampor. Blev därför glad när jag hittade lampor från Clas Ohlsson med motsvarande 11W som är precis lagom starka för all mysbelysning. Köptips!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Yawama of Sweden •

Finast dopgåvan

Nu vill jag bara,i dessa dop och barnfördartider, tipsa om världens bästa present till små barn, nämligen våra fina skallror, barnvagnsmobiler och ekologiska gosedjur från Yawama of Sweden.  YOS är ett projekt jag varit med och tagit fram tillsammans med min syster Anna och grundaren Nicola Fackel.

Gosedjuren tillverkas av Zambiska kvinnor, enligt fairtrades principer. För varje stickat djur får kvinnorna en välbehövlig extra inkomst. Många av våra producenter är ensamstående och saknar nämligen möjlighet till annan försörjning. Så genom att läras upp i ett hantverk får de bättre levnadsvillkor. Det här är en present som gör gott i dubbel bemärkelse! Gosedjuren är stickad av 100 % GOTS certifierat ekologiskt bomullsgarn.

Nu är det så fantastiskt att Yawama of Sweden faktiskt växer – så vi söker återförsäljare runtom i Sverige, för våra fina gosedjur. Har du en butik där du tror att de skulle passa in? Tveka inte att höra av dig till nicola.fackel@gmail.com 

Fes-mes

Jag blir så trött på mig själv. Jag har blivit så fisig sista åren. (Fisig i bemärkelsen feg – alltså ej gasig). Jag tycker att jag alltid har varit så robust och rejäl – men sista tiden har jag hux flux blivit rädd för

Spindlar

Sprutor

Höjder

Samt att min trypofobi fullkomligt skenat.

Plus att jag inte kan åka karuseller längre pgav illamående.

Undrar vad det är som gör att man plötsligt en dag börjar tycka att det är läskigt att gå ut på en balkong, från att som liten utan problem kunnat klättra upp på hustaket och beundra utsikten. Eller att man en dag bara skriker till av förskräckelse när man ser en spindel inomhus – från att förut ha tyckt att de är riktigt söta?!

Är det bara att jag börjat bli gammal eller vad är problemet? Någon som känner igen sig?

En vardag i bilder

I måndags försökte jag dokumentera en helt vanlig dag här hemma. Det gick sisådär men jag fick med litegrann i alla fall. När jag vaknat gick jag ut i solskenet och den knastriga snön med Melker i hälarna.

När jag kom in åt jag någon slags frukost. Är ju inte så förtjust i mat på morgonen så det blev bara några finncrisp. Och en chokladmuffins. För är det något som är gott på morgonen så är det i alla fall kakor och chipsen på botten av skålen från kvällen innan.

Sedan besvarade jag ett gäng mail och förberedde ett blogginlägg. Därefter var det dags att göra några pyssel till ett jobb med Panduro som kommer ut om några veckor. Älskar att pyssla på arbetstid och lyssna på podcast samtidigt. Just nu lyssnar jag på podden Undisclosed som handlar om samma rättsfall som Serial men som görs av tre jurister som går in djupare i historien för att försöka utröna vad som egentligen hände. Mycket intressant för alla som liksom mig inte kunde få nog av Serial.

När Bertil kom från förskolan fixade jag tjockpannkakor medan han byggde efter duploritningar

Det här är min mest inställsamma mat. Barnen älskar pannkakor och blåbärssylt.

När barnen somnat tog jag ett bad och gjorde en ayurvedisk oljemassage med sesamolja som jag fått av min vän Erica. Bra mot trötthet och värk och torr hud. Glömde såklart bort att fota så den här gamla bilden får symbolisera detta.

När Jakob kom hem från sina yogalektioner i stan drack vi te och åt choklad och surrade en stund innan vi gick och la oss. Komma i säng vid nio är min bästa grej just nu.

Min godaste födelsedagstårta

Någon önskade receptet på min gräddtårta till kalaset. Det är mycket enkelt och samma slags tårta som min mamma brukade göra. Tårtbotten är av sockerkaka – och detta är ett väl beprövat recept ur Vår Kokbok som inte går att misslyckas med.

Till tårtbotten behöver du:

3 ägg

3 dl socker

1 dl hett vatten

3 dl vetemjök

1 1/2 tsk bakpulver

Till fyllning behöver du:

1 banan

5 matskedar sylt

2,5 dl vispgrädde


Så här bakar du min tårta:

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg och socker riktigt pösigt. Blanda i det heta vattnet och rör runt. Blanda vetemjöl och bakpulver i en skål och dofta ner i smeten. Rör tills den blir klumpfri. Smöra och bröa en springform (ca 24 cm i diameter) och häll ner smeten. Grädda i mitten av ugnen i ca 30 minuter. Känn med en sticka så att kakan är färdiggräddad.

Låt kakan svalna. Skär sedan tårtan i tre lager med en brödkniv. Mosa en banan med gaffel och blanda i några skedar vispad grädde. Bred banangrädden över första lagret. Blanda sylten med några matskedar vispad grädde och bred på det andra lagret. Lägg på sista lagret och spackla hela tårtan med vispgrädde innan du dekorerar den.

För att slippa grädde på tårtfatet kan du lägga remsor av bakplåtspapper runtom och under tårtan. När tårtan är färdig drar du bara bort dem och vips har du ett rent och kladdfritt tårtfat.

9 tips för en perfekt packad resväska

Större delen av mitt liv har jag packat resväskor genom att knöla ner innehållet med våld i väskan och därefter använt kroppen som tyngd för att kunna stänga. Sedan har jag fått ägna massor av tid åt att stryka kläderna när jag kommit fram (alternativt gå med rynkiga kläder hela semestern). Min syster Anna däremot – hon packar sina väskor med stil och har lärt mig ett och annat knep. Så här kommer mina tio bästa tips på hur du bäst packar resväskan och kommer fram med stil och utan allt för många rynkor!

  1. Lägg de tyngsta sakerna längst ner i väskan. Har du en väska som dras på hjul ska tyngden ligga ner mot hjulen.
  2. Rulla alla stickade plagg i stället för att vika dem. Tröjor, T-shirts, koftor och jeans tar mindre plats på det viset. Och du slipper fula rynkor.
  3. Förpacka varje sko i en egen skopåse/plastpåse och lägg dem i botten på väskan.
  4. Ömtåliga accessoarer förvaras inne i skorna som dämpar stötar och ger skydd
  5. Skjortorna ska vikas och läggas överst i väskan. Har du flera skjortor kan de vikas runt varandra så slipper du skarpa veck. Går det –  så spänn fast dem i locket.
  6. Rulla underkläderna och lägg i resväskans nedre hörn.
  7. Förpacka flytande innehåll såsom ansiktskrämer och hårsprayer i plastpåsar. Lägg i resväskans övre hörn.
  8. Om plaggen ändå är skrynkliga när de packas upp kan de hängas på en galge i badrummet. När du sedan tar en dusch hjälper vattenångan till att räta ut de skrynkliga vecken.
  9. Om bagaget skulle tappas bort brukar jag för säkerhets skull packa ner hygienartiklar, något ombyte och badkläder i handbagaget när jag reser. Då klarar man några dagar även utan sitt bagage, ifall olyckan är framme.

Vad-listan

Vad stressar dig? Klarar inte av tidspress och klarar inte av att vara sen just nu. Då bryter jag samman/exploderar. Jag måste ha gott om marginaler och tid kring alla moment i mitt liv.

Vad ska du göra ikväll? Lägga barnen själv för Jakob är i stan och undervisar yoga. De somnar vid sju så sedan ska jag läsa ut Öppet hav av Annika Thor.

Vad är svårt? Att veta hur mycket jag orkar.

Vad är lätt? Att läsa bort hela kvällar och sova tio timmar per natt.

Vad blir det för middag idag? Tjockpannkaka med blåbärssylt och vispgrädde. Ställer mig in hos barnen.

Vad vill du göra mer? Skriva skönlitterärt. Vi får se hur det blir med det. Har nog lite bristande självförtroende. För att inte tala om bristen på tid för ännu ett projekt.

Vad går du igång på? Att kläcka idéer och sätta igång dem. Av den anledningen älskar jag att coacha andra och hjälpa dem att tänka kreativt. Det ger mig massor av energi att komma på och utveckla idéer – för jag hinner ju inte själv göra verklighet av alla de projekt och infall jag har.

Vad gråter du av?  Varje dag när något är vackert och rörande. En fågel som sitter på en talgboll och ser söt ut, Folke som lärt sig bocka och buga och säga hejhej, när någon är snäll mot den som är svag. Gråter av att jag är ledsen gör jag nästan aldrig längre. Saknar det faktiskt. Det är ju en alldeles strålande ventil.

Vad gjorde dig arg senast? Imorse var jag arg på grund av anledning.

Vad åt du senast? Kom på att jag glömt bort att äta något idag – så jag åt nyss en mandarin.

Vad är fånigt? Män som pratar om att ”vi svenska män måste skydda våra kvinnor” som täckmantel för att få vara rasister. Pfft – säger jag! Jag är inte din kvinna. Bevare mig väl.

Vad är gott? Grillchips samt lakrits och choklad i kombination. Det är så gott så man kan dö!

Kalasdagen

Idag hade vi kalas för Bertil. Något barnkalas hade jag inte energi till i år så Bertil fick bjuda sin bästis Ada och sedan kom alla släktingar och bara det blir ju en himla massa människor så det kändes alldeles lagom mycket. Jag började med att måla naglarna så att de matchade klänningen. Viktig detalj!

Jag bjöd på gräddtårta med strössel som dekoration och siffran 5! Klipp ut siffran ur en bit papper och lägg på tårtan och strö över strössel och plocka sedan bort pappret igen. Lätt som en plätt

 

Fyllningen var av banan och blåbärssylt.

Jag bjöd även på chokladbollar, vallmomuffins och kladdkakemuffins med minimarschmallows.

Självklart vill man ha eldsprut på sin tårta.

Det gjorde succé även om det var snudd på att brandvarnaren skulle sätta igång och tjuta!

Jag dekorerade med ballonger, pappersslingor och blommor

Sedan blev det paketöppning och Bertil fick en hel del pysselmaterial, pussel och en Ninja Turtles-skoter. Borta är de dagar när han var nöjd med enbart tjusiga träleksaker i present.

Bertil & Ada

Nu har alla gäster åkt hem och jag är supertrött i öronen och huvudet – så nu ska jag ligga på soffan och äta tårtrester och läsa böcker resten av kvällen. Och tänka tillbaka på denna fina kalasade.