Vi pratar så mycket om vikten av att leva i nuet, fånga dagen, cape diem. Förmodligen är det den mest använda klyschan (och väggordet!) i Sverige. Ändå tycker jag att vi lever för mycket i nuet och för lite i framtiden. När mamma var sjuk så längtade jag mer än något annat efter att kunna planera framåt. Att våga tänka på framtiden. När hälsan skiftar från dag till dag så tvingas man nämligen kvar i nuet, för att framtiden är så osäker. Idag tycker jag att det är en njutning att våga göra planer får kommande år.
Vad gäller klimatproblemen så lever vi definitivt för mycket i nuet. Vi funderar på vad vi vill ha nu (omedelbar behovstillfredsställelse) istället för hur framtiden kommer se ut baserat på de val vi gör idag. När vi tänker på vår hälsa, våra relationer och yrkesval är vi alldeles för fastkörda i nuet för att kunna se klart. Vi är upptagna av det dagliga dramat och orosmomenten, vi fokuserar på konflikter och tjafs som påverkar oss just nu. Men vad spelar det för roll om hundra år – eller ens om tio dagar?
Mitt bästa sätt att mäta och bestämma värdet av saker som händer i mitt liv just nu – är att fundera på vem jag vill vara när jag är åttio år. Vad vill jag göra? Vad vill jag ha uppnått? Hur ska världen se ut då? Med framtiden i åtanke fattar vi bättre beslut idag. Inte genom att fokusera på nuet.
47 svar
Så befriande klokt och sunt. En lagom mix av båda passar mig. Att våga planera för framtiden OCH att leva i små nu-stunder med barnen, goda vänner och andra nära och kära (eller bara helt ensam också).
Jag skriver om sparande och privatekonomi ihop med vardagsliv och att leva trevligt här och nu. Somliga har bara ett framtidsperspektiv, vilket jag också tror är osunt för att man bara går och väntar på något. Andra lever bara nu och det är ju ofta förknippat med rätt kass privatekonomi. I balansen ligger det goda livet!
Läs gärna mer här:
http://ettfattigtlandskap.com/2015/11/16/malet-med-kvallen/
Ja så bra! Jag tycker också att min oro, som folk försöker få mig att släppa, är bra i det här sammanhanget. Om jag inte var orolig för framtidens klimatförändringar skulle jag glatt göra en massa kassa val ur klimatsynpunkt. Men oron jag bär med mig blir i det här fallet till något bra, när jag tänker i termer av att minimera framtida miljömässiga risker. “För säkerhets skull.”
Du är så klok!
Jag håller med delvis. Jag tycker att vi ska leva i nuet med vetskap eller respekt över att/hur det vi gör NU påverkar vår framtid. Därför bör vi leva vårat liv i nuet med stor “omsorg”.
Jag tycker just carpe diem är en bra klyscha då det, enligt mig, handlar om att våga leva i nuet och våga fatta beslut som det faktum kommer att påverka vår framtid. Det är ju som du beskriver fast lite omvänt :D. Eller så kanske det är exakt så som du beskriver fast med andra ord ser jag nu när jag läser det igen efter att jag redan skrivit kommentaren 😀
I så fall håller jag helt med. Jag jag nog inte sett det på så sätt att “carpe diem ” handlar om att leva i nuet och skita i framtiden. Utan mer att man ska våga leva här och nu utan framtidsångest som för mig hör ihop. Att veta att jag kommer åldras med vetskapen om att “jag har gjort det jag vill göra, uppnått mina mål och levt livet”. För mig handlar framtidsångest just om att jag det faktum inte levt mitt liv och gjort något bra av det.
Nu blev min kommentar superflummig känner jag, haha.
Jag håller helt med dig! Acceptera nuet så blir framtiden möjlig att påverka.
Håller med dig!
Även om det också är viktigt med att leva i nuet, tycker jag!
Många kan vi oroa oss och gå runt och älta gårdagen och planera morgondagen utan att förstå att det är NU livet levs. Vi skyndar än hit än dig, och håller på med tusen grejjer samtidigt för att det är SÅ viktigt allting.
Det betyder inte att jag hushåller och är respektfull i fråga om resurser och miljöproblemen, för det är jag.Tycker den frågan är galet viktig. Men om jag skulle grotta ner mig i det för mycket skulle jag inte orka leva.
Det finns så många komplexa saker som kan bli för tunga för den lilla människan att bära. Något som vi i väst ofta tagit på oss och här finns väldigt mycket psykisk ohälsa. Just för att vi inte är i kontakt med oss själva och nuet och det som sker, njuta åt allt som händer NU, IDAG hos DIG. Lev 🙂
Det är ju en balans det där. En sund balans, som visserligen kan vara svår.
Att hitta en balans mellan dåtid – nutid – och framtid.De kan samverka med planering, minnen/historia och att “bara vara” en liten stund.
Äntligen! Som jag tjatat om detta i åratal! Det är korkat att tro att det är lycka att leva i nuet. Byt med en demenssjuk som bara lever i nuet så inser man hur kul det är. Och att leva i nuet utan historia och utan framtidsvisioner blir direkt farligt för hela mänskligheten.
Vilket underbart och inspirerande blogg inlagg! 🙂 Jag haller helt med dig! Jag laste en artikel om William Wilberforces liv en dag, han spenderade HELA sitt liv pa att jobba for att avskaffa slaveriet. Han lyckades till slut men det tog ett helt liv av engagemang. Vad skulle ha hant om William tankte: “Nej nu ger jag upp, det har ar ju jatte jobbigt och inte direkt roligt arbete. Nu vill jag satsa pa mig sjalv istallet och bara njuta av livet.” Varje stor positiv forandring som har skett i vart samhalle har kravt uppoffringar fran dem som jobbade stenhart mot en battre framtid.
Det ar ju forstass valdigt bra att njuta av livet och ta vara pa stunden men tyvarr verkar vi i dagens samhalle lata detta ga ut over framtiden. Vara barn och barnbarn kommer att fa betala ett hogt pris for att vi sjalva ville leva bekvama liv. Om vi kan lara oss att uppskatta nuet men pa samma gang fokusera blicken pa framtiden sa tror jag att varlden skulle borja forandras i mycket snabbare takt an vad den gor idag. 🙂
Klokt! Tack! Amen på det!
Verkligen! Så är det! Visst behöver vi njuta av blå himmel ibland, men alltid ha framtiden i sikte!
Jag delar din syn på vikten av att kunna blicka framåt. Men för att överhuvudtaget kunna göra det behöver du kunna förstå nuet. Accepterar du inte nuet som det är kan du inte heller komma vidare, tror jag. Jag tror att först kommer acceptans, sedan förändring. Att acceptera och “leva i nuet” behöver inte bara innebära att gräma sig i allt elände, det handlar om att se saker för vad de är, både bra och dåliga. Först då blir framtiden möjlig att påverka.
Förnöjsamhet och framtidsvisioner i kombo tycker jag är bra. Förmågan att koka soppa på en spik medan man väntar i tacksamhet på Universums leveranser. Planering, målsättning och delmål. Lite som ett sammelsurium av det mesta. Jag lever oftast i årsprojekt: sluta röka, gå ner i vikt, lära mig feng shui, spara 12 000 kr på ett år (fb-grupp), träna för en halvmara, resa samt njuta av en god kopp kaffe i här och nu.
Fastför mig som blivit utmattad och varit sjukskriven så handlar “att leva i nuet” om att kunna njuta av allt vi har och gör, inte om att strunta i framtiden. Mer som att man kan känna doften av kaffet, hur kaffet smakar och kanske hur det känns imagen när jag dricker det. Att få små stunder av total närvaro – DET är att leva i nuet. Självklart kan vi ju inte bara fånga stunden, bland när vi tar den där koppen kaffe så funderar vi över framtiden och hur man ska nå nästa stora mål.
Tänkte just skriva det – för oss rehabiliterade eller sjukskrivna, i svår smärta etc, är det väldigt viktigt att vara i nu, försöka acceptera och inte hela tiden tänka “när jag blir frisk ska jag”. Man har funnit den typen av KBT väldigt positiv och den smärtgrupp jag ingick i i våras fick vi öva på att bara låta nuet passera igenom. Så mkt kraft går annars att hela tiden spjärna emot t ex smärta.
Inte lätt att tänka om , svår smärta gör ju att man bara vill bort bort från sin egen kropp – men intressant att prova.
Nu tror jag inte att Clara skriver om så speciella grupper men jag tror att det är viktigt att ha båda perspektiven.
Tror också en kombination är det sundaste (lagom är bäst
När man som jag varit säsongsanställd/timanställd med osäkra framtidsutsikter så är det en välsignelse att äntligen fått anställning för så lång tid som ett helt år (mammavikariat). För första gången på mycket länge har jag en säker inkomst, stabil vardag och möjlighet att göra upp planer utan att behöva fundera på om jag kommer ha råd att betala mina räkningar nästa månad.
Jag tycker det är så intressant när du skriver sådana här inlägg. Det är spännande att ta del av dina tankar och åsikter och själv kunna fundera över hur jag resonerar i frågan. Någon dag vill jag bli lika intelligent som du 😉
Uppleva nuet – besluta för framtiden.
Men håller nog med att bristen på konsekvenstänk (jag tänker på miljön, ja) är ett mycket större problem än att vi inte lever i nuet.
Alltså!! Det mest insiktsfulla jag läst på länge! Detta kommer jag ta med mig. BÄSTA CLARA!!!! <3
Framtiden fast jobb och fasta relationer och bostäder är nog en utopi eller en dröm.Frilansliv är också få förunnat.
Att leva i nuet handlar för mig om att i tanken vara medveten om vad som sker nu, vad ser jag, vad känner jag, vad finns omkring mig o.s.v. Jag bokar in saker för kommande dagar, men jag är inte där i tanken, utan jag lever den dag som är nu.
Så jag ser inte uttrycket “att leva i nuet” på det sätt du beskriver det. Jag skiljer på att “göra planer” för framtiden och att “vara” i framtiden (d.v.s. tankemässigt).
Tack för en fin blogg!
Jag tycker det är härligt att njuta av nuet att äga min dag och är tacksam för vad jag har. Jag har arbetslivet bakom mig, vilket jag tycker är skönt och nu ser mina framtidsplaner annorlunda ut än när jag jobbade. Nu ägnar jag mig åt mina intressen och tycker det är lyxigt. Några förmiddagar i veckan är jag voluntär på en loppis och det är skönt att göra en insats för mänskligheten, de pengar vi tjänar på försäljningen går till många olika projekt som hjälper fattiga kvinnor och barn. Samtidigt får jag en social samvaro. Att ägna så mycket tid som möjligt åt mina barnbarn planerar jag in och hjälper till då familjen behöver stöd. Det är lycka för mig, ger så mycket tillbaks.
Tror inte att någon ytterlighet är bra. Det heter lagom är bäst. De som bara planerar för framtiden är inte heller bra och man kan inte heller bara leva i nuet. När man blir lite äldre som jag själv lär man sig att en mix är det bästa. Njuta av det som man har gjort för dagen och i nuet, men ändå planera för framtiden. Det finns mycket positivt i båda det gäller bara att inte fokusera på ett av dem.
//Berith
“Lagom är bäst” är mitt måtto i livet!! Alla borde jobba efter det måttot – mindre stress, bättre miljö, färre krig, bättre samhälle…
Tillexempel lagom jobb är bäst. Överallt där man har provat att sänka den generella arbetstiden har man kunnat se positiva förändringar vad gäller miljön. Så att även ställa om i samhället så att vi jobbar lagom mycket skulle vara en riktig vinst för framtida generationer som också vill njuta av jorden och dens resurser.
Jag gillar Carpe diem men håller med dig fullt ut. Att bara leva i nuet fungerar inte. Vi behöver även se bakåt, lära av misstag och goda erfarenheter, se framåt, planera utifrån dagen och “gårdagen”, för en bättre framtid. Bra skrivet igen Clara!
Att leva i nuet men bibehålla en sund konsekvensanalys av sina val vore väl det bästa. Egentligen handlar detta om att inte vara barnslig utan ta familje- och samhällsansvar som en vuxen.
Att inte glömma det förflutna är också viktigt tycker jag. Exempelvis nu när jag och min man är mitt upp i småbarnsåren och allting är slitigt så lever vår relation mycket på fina minnen från förr. Att inte glömma vilka vi var då och hur fina vi brukade vara mot varandra. Sen självklart vill jag uppleva mina barn i nuet, andas ut och sitta ned och låta leken ta tid, samtidigt som jag måste planera för framtiden och fundera över hur jag vill att vårt liv ska bli så att jag tar rätt beslut på vägen. Det går ju inte att strunta i något av det…
Leva i nuet i fokus på framtiden helt enkelt.
Japp, det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag försöker både njuta av nuet och planera och leva för framtiden. Både vad gäller drömmar och klimatfrågor.
Med tanke på både framtiden och att du själv är mamma till två små samt intresserad av genusfrågor vad jag förstår, vad tycker du om den här texten om att barn inte bör försöka göras könsneutrala? http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article16139583.ab
Vore intressant att veta!
Grejen med att mänskligheten är ju att ingen (ingen) egentligen gör något man inte tjänar på själv. Det handlar nog inte så mycket om huruvida man vill leva i nuet eller i framtiden. Vi gör mycket, mycket sällan sånt som vi på ett eller annat sätt inte tjänar på själva.
Att tänka oss att vi skulle börja med att sluta göra saker som vi blivit vana vid är ganska naivt, för det kommer aldrig (eller mycket sällan) att hända såtillvida möjligheten inte fysiskt tas ifrån oss dvs. bränsle faktiskt tar slut, flygplan slutar flyga, plast slutar tillverkas osv. Så länge skiten finns så kommer vi att välja det lättaste, billigaste och snabbaste alternativet. Så i de lägena lever vi så otroligt mycket i nuet att vi inte är beredda att se lite, lite längre fram än näsan pekar. Å andra sidan kan vi glatt och lätt planera en resa nästa semesterperiod, eller vilken TV vi ska köpa vid nästa mellandagsrea (för vi vill ju inte låta bli för miljöns och våra barns skull, eller hur?)
Jag deltog nyligen i en workshop där vi var en ganska stor grupp människor som tog fram en framtidsvision från Sverige, 30 år framåt i tiden och vi kom alla fram till samma sak. Det måste bli lätt att göra rätt! Vi kommer aldrig att vilja göra mindre av det vi gör idag utan lösningen ligger i att vi behöver kunna göra samma sak som vi gör idag MEN med den skillnaden att det inte påverkar vår miljö negativt. Vilken utmaning!
Tror att nuet och framtiden går hand i hand för det vi gör idag påverkar vår morgondag och utan att planera för imorgon så vet vi inte alltid vilka val vi ska göra idag.
Känner mig ändå ganska optimistisk (även om jag tror att inlägget verkar det motsatta) för när jag hör mina barn, både de äldre och de yngre, diskutera där hemma så har de sån otrolig koll, både på nuet och framtiden.
Kram!
Det bästa är att i alla fall tänka och handla långsiktigt, särskilt när det gäller klimatproblemen.
Precis vad jag också tycker! Jag älskar att längta till saker vi planerat framöver och sedan när vi gör det så är man jätteglad och all längtan blir koncentrerad till ren gläjde. Brukar också tänka på hur mina val påverkar mitt framtid jag, bästa sättet att komma till beslut.
Ja, det här med att ”leva i nuet” kan låta så klyschigt och jag tror olika personer menar olika saker när de pratar om det. För mig exempelvis betyder det INTE att strunta i framtiden och historien eller att sluta tänka framåt, ta ansvar och planera.
Nej, vad jag menar med att ”leva i nuet” är att jag vill försöka vara öppen för och acceptera hur mitt liv ser ut precis just nu. Jag vill släppa kampen om att försöka göra det till något annat.
Jag vill förbättra livet hela tiden så mycket det går och uppfylla så många som möjligt av mina drömmar. Men jag vill sluta vara i kamp med saker jag inte kan kontrollera eller förändra.
Det jag tänker på att saker som att oroa mig för vad som kommer att hända i framtiden eller rädslan för att jag ska tappa någon eller någonting eller ångesten över att framtiden inte kommer att bli som jag tänkt.
Ibland upptar de här tankarna ganska stor del av min vardag, men de hjälper ju inte på något sätt mig att få ut det mesta möjliga av mitt liv. Tvärtom. De stjäl uppmärksamhet från livet jag har rakt framför mig.
Så ja för mig handlar ”leva i nuet” om att följa den kända ordspråket:
”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.”
Word, håller med 🙂
Mee too! Word från mig med 🙂
Klokt skrivet!
Jag tänker att vi behöver göra både och. Carpe diem handlar för mig mycket om att vara mentalt närvarande här och nu. MEN det behöver ju inte utesluta att planera för framtiden, eller agera för att den ska bli bra/bättre.
Hej, att leva i nuet kan väl oxå handla om att uppskatta det en har…..
Visst är det så – ibland! Och ibland behöver man kunna vara här och nu. När min treåring får sina stora vredesutbrott så blir jag en sämre mamma om jag tänker framåt eller bakåt. Då blir det mycket “ojoj, såhär var han ju aldrig innan” eller “men hur ska det gå med kompisar i framtiden om han ska bli såhär arg för allt” och liknande saker. Om jag fokuserar på att vara här och nu så kan jag ge honom precis det han behöver – en trygg famn, förståelse och omsorg. Tänker jag för långt framåt drivs jag till att “uppfostra”, “sätta ner foten” och det är inte det han behöver. Kanske lite rörigt beskrivet, men vi har mycket konflikter hemma nu, så jag försöker jobba upp min förmåga att vara i nuet snarare än tvärtom 🙂
Jag håller inte riktigt med. Jag försöker meditera varje morgon. Det hjälper mig att stanna upp och inte låta huvudet rusa iväg. Det hjälper mig att fokusera, slappna av och känna efter vad jag upplever eller har upplevt som påverkar mig. Det krävs också många gånger att jag stannar upp för att veta vart jag vill och hämta den energi och det fokus som jag behöver för att ta mig dit. Så för mig krävs det att jag är här och nu för att se tydligt framåt. Att vara här och nu innebär inte att tänka på allt som händer här och nu utan snarare att skilja på sånt som jag inte vill tänka på just nu och sånt som jag faktiskt vill fokusera på och faktiskt fokusera på det. Att vara här och nu är inte för mig att ta in allt som händer utan snarare att vara medveten. Det är svårt att sätta ord på men att vara här och nu är helt enkelt för mig att vara medveten och fokusera på det som jag vill fokusera på, att vara klarare i sinnet. Då försvinner mycket oro och min energi “läcker inte ut” på tankar som jag inte vill fokusera på.
Bra sagt! Är också trött på det ständiga dagsfångandet.
Så bra! Tack!
Tänkvärt!
Vilket sammanträffande… Jag har precis kommit hem efter en vecka på sjukhus efter en blodpropp i hjärnan -jag är 35. Mycket tankar har hunnit gå genom mitt huvud dessa dagar men det du skriver är så sant! Vill ju kunna planera framåt med mina små barn, inte vara rädd för det. Tack för en fin blogg!