9-åriga mammor och kvinnliga hjältar

Igår landade vi i Nairobi. Efter frukost och en stunds vila mötte vi upp tre fantastiska kvinnor för ett samtal  om barn och kvinnors livsvillkor i Kenya. Florence som driver kvinnogruppen Smart Women, barnmorskan Lilian som förlöser upp till sex barn om dagen och Mercy som är expert på och arbetar för barns rättigheter i landet.

Vi hade ett långt samtal och de berättade om alltifrån könsstympandet av småflickor till mammor så unga som nio år som gifts bort med äldre gubbar och föder deras barn. Kenya har egentligen bra lagar för att skydda både kvinnor och barn –  tyvärr implementeras de dåligt och många barn upplever övergrepp i skolmiljön. Speciellt flickor som utsätts för sexuella övergrepp av sina lärare. Det finns mycket som måste åtgärdas – men många framsteg sker också. Bland annat med hjälp av organisationer som UNICEF. De har till exempel varit med och startat en stödlinje likt BRIS – dit barn kan ringa för hjälp och stöd om de mår dåligt eller blir utsatta för övergrepp och våld. De hjälper även till att betala rättegångskostnader för brottsoffer för exempelvis sexuella övergrepp. Tyvärr är det svårt att få folk att ställa upp och vittna då många inte har råd att vara borta från sina jobb och resa till platsen där rättegången hålls. Sådant kan välgörenhetsorganisationer hjälpa till med.

Precis som alltid i dessa frågor handlar det om att arbeta med människors attityder. Det är ett långsiktigt arbete där kvinnor har en viktig roll som uppfostrare av barnen. Barnmorskan Lilian berättade att de får jobba hårt för att se till att havande kvinnor kommer till mödravårdsklinikerna och inte föder sina barn hemma som är brukligt. Men här går det framåt i snabb takt och bland de yngre generationerna börjar det till och med hända att papporna är närvarande under förlossningen.

Vi hade ett helt fantastiskt samtal – och även om det gällde allvarliga ämnen rymdes en hel del flams och trams. Dessa tre kvinnor som med Kenyanska mått lever privilegierade liv berättade också om svårigheter som vi svenska föräldrar kan relatera till. Om allt ifrån att försöka få barnen att undvika skräpmat till att göra vettiga saker med sin smartphones och inte kasta kläder på golvet.

Det stora problemet för föräldrar i städerna är att de knappt hinner träffa sina barn. Mercy berättade att hon bara hinner se sina barn 5 timmar i veckan då hon arbetar långa dagar för att försörja dem och pendlingen till arbetsplatsen inom Nairobi tar 3-4 timmar om dagen i anspråk. Att hålla koll på att barnen gör sina läxor, äter vettigt och inte hittar på några dumheter är inte enkelt. Medelklassen har barnflickor anställda för att hjälpa till med barnen – då offentliga förskolor och fritids i princip inte existerar. Men många av dessa barnflickor är själva inte mer än barn – ibland bara 13 – 14 år gamla.

Idag tar vi ett miniplan till norra delarna av Kenya, till Turkana. Här råder brist på det mesta och kvinnorna bär ansvaret för både familj och arbete på sina axlar. Vi hoppas kunna besöka en förlossningsklinik som UNICEF driver och även träffa några av dessa mest utsatta kvinnor. Något internet har vi inte tillgång till ute  i fält – knappt en toalett – men jag uppdaterar igen så snart jag kan!

(Fotograf Dan Lepp) 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

26 kommentarer på “9-åriga mammor och kvinnliga hjältar”

  1. Hej Clara. Låter som en mycket intressant resa. Ser fram emot att läsa mer om ditt äventyr i Afrika. Mötet med andra människor i andra länder och andra kulturer får oss att växa så otroligt i både förnuft och hjärta. Ha en bra resa i miniplanet! 🙂

  2. Åh, mina egna Kenyaminnen väcks till liv av din text och dina bilder!

    Vilka viktiga samtal du har! Jag blir fundersam över numret som barn kan ringa. De barn jag träffade och som behövde hjälp, hade absolut ingen tillgång till telefon. Kanske har det förändrats?

    Jag besökte även ett universitet och en klinik där människor testades för HIV. Där jag befann mig var det nämligen över 30% HIV och många kvinnor smittades pga våldtäkt. Detta är några år sedan, 09 närmare bestämt men just den kvinnan jag pratade med skuldbelade kvinnorna för detta. Kvinnorna var nämligen ute sent på nätterna efter fester (och blev då våldtagna). Det skedde flera våldtäkter varje månad bara på universitetsområdet. Det samtalet glömmer jag aldrig!

    Sköt om dig!
    Kram

  3. Otroligt spännande och intressant! Lika tungt som att höra om problemen är det skönt att höra att även föräldrar i Kenya har det knepigt med att få barnen att äta nyttigt och då och då lägga ifrån sig sin smartphone 😉
    Vissa svårigheter för föräldrar verkar helt enkelt vara internationella.
    /Linnea i Bayern

  4. Vilket äventyr du får vara med om Clara! Jag tänker att det du (ni) gör påverkar många kvinnors liv till det bättre och om det i praktiken skulle innebära att endast en kvinna får ett bättre liv är det värt ALLT! ❤ Hejja er!

  5. Då flyger ni över regionen Samburu, och staden Maralal där vi befinner oss! Välkomna norrut!

  6. Tack för att du uppdaterar oss om detta! Så otroligt viktigt att känna att ”de” är precis som ”oss”. (Eftersom en alltid utgår från sig själv) Det är Vi, tillsammans, som har erfarenheter, styrkor och svagheter – något Vi kan lära oss av och hjälpa varandra med. Tack!

  7. Hej Clara,

    Spännande att läsa om hur livet kan vara så olika men ändå lika på vitt skilda platser. Måste passa på att tipsa dig om att gå in och läsa på sidan ”med trätratt till Tanzania” en barnmorska som just nu gör sin sista placering under utbildningen på en förlossningsklinik i Tanzania, många gripande historier. Sök efter den på Facebook så hittar du.

  8. Så bra att UNICEF gör skillnad och att det går snabbt framåt. Känns bra att skänka pengar till UNICEF varje månad trots att jag är arbetslös, det handlar bara om prioritering och vi har den möjligheten att prioritera så.

  9. Wow! Har också varit där i masai mara och på badsemester. Såg enorm fattigdom men också vackra massajer!

  10. så viktiga frågor som du lyfter i detta inlägg! inspirerande, skrämmande och på alla sätt viktiga frågor! kram på dig och lycka till på din fortsatta resa.

  11. Vi i västern värld vill att dessa kvinnor gár till sjukhusen att förlossa sina barn och hemma i Europa en ström av nya tankar försöker att fá kvinnor att förlossa hemma igen som förre. The world is crazy.

    1. Det är egentligen inte så konstigt. De västerländska kvinnor som vill föda hemma gör det efter noggrann bedömning och med kvalificerad hjälp och nära till sjukhus om det händer något under förlossningen. Så är ju inte fallet för de flesta i utvecklingsländer. De är ofta undernärda, de föder för många barn för unga, de kan vara könsstympade och det medför svåra komplikationer, det är långt till sjukhus och så vidare.

      Det går alltså inte att jämföra hemförlossningar i vår del av världen med vad som sker i fattiga länder under helt andra förhållanden.

    2. Håller helt med cruella! Dessutom har dessa kvinnor inte fått göra till exempel ultraljud så man vet om moderkakan ligger för födelsekanalen, om barnet har navelsträngen runt halsen, hur barnet ligger eller ens hur många barn det är. Det går inte att jämföra hemförlossningar i västvärlden med förlossningar i tredje världen där kvinnor tvingas föda hemma pga brist på sjukvård. Då har vi dessutom inte ens nämnt eftervård etc. som att sy när kvinnan spruckit i underlivet.

  12. Vad spännande! Följer också med stort intresse! Jag var på semester i Kenya som sjuåring, så mina minnen är från en sjuårings perspektiv 🙂 Lite annorluna. Ni verkar lära er massor! Kul!

  13. Spännande! Var själv i Turkana, Lodwar för några år sen och gjorde ett arbete om barns rättigheter under socionomstudierna.

  14. Viktigt ämne! Och grattis till platsen på listan över ”de 101 mäktigaste i Hållbarhetssverige”! Du gör skillnad!

  15. Så viktiga insatser UNICEF hjälper till med. Men ändå är det inte tillräckligt? Det vore intressant om du kunde dela med dig av en analys (i den mån det går utifrån de samtal du varit med om) om vad som krävs för att göra åtminstone skolan till en trygg plats, preventiv medel etc, och hur vi än mer privilegiade i Sverige kan hjälpa till.

  16. Clara, Så fint och balanserat skrivet om Kenya. Jag bor i Ghana och känner igen denna blandning och snabba förändring. Verkligen bra sammanfattat!