Jag har fått några missnöjda kommentarer under vintern om att jag uppdaterar för dåligt eller för sällan. Det finns en anledning till det även om jag inte velat blogga om den: Jag har kämpat med en utmattningsdepression.
I backspegeln kan jag se att den smög sig på redan den här tiden förra året – men först i november blev jag riktigt dålig. De handlade kort sagt om för hög belastning. På alla fronter i livet.
Psykologen konstaterade att jag mötte alla kriterier för en utmattningsdepression och att jag borde sjukskrivas på heltid med de symptom jag uppvisade. Men jag varken kan eller vill vara sjukskriven på heltid. Istället har jag avbokat allt som bara går för att ge mig själv andrum. Bloggen, instagram och några få andra uppdrag har jag dock skött så gott jag har kunnat. Jag vet att jag är väldigt priviligerad som kunnat lösa det så här bra för mig. Även om jag många dagar mest legat i sängen och tyckt synd om mig själv .
Jag har inte haft någon lust att skriva om det här på bloggen. Ibland måste man skydda sig själv och jag orkar inte med folks ”goda” råd eller att alla ska komma med synpunkter på mina livsval. Jag har haft nog med mina egna tankar och känslor av misslyckande över att det behövde bli så här. Jag har också brottats med känslor av att vara falsk. Att jag berättar om framgångar och glädjeämnen på bloggen – men inte om baksidorna och det som är jobbigt. För livet är ju dubbelt.
Mitt jobb är faktiskt både ett hinder och en tillgång. Samtidigt som belastningen kan bli för stor – är det också jobbet som hjälpt mig igenom allt det här. Jag vill bli frisk för jag har så mycket roligt att göra! Att tänka framåt och planera allt jag vill uträtta och uppleva har hjälpt mig att hitta glädjen igen. Att till exempel klara av den här UNICEF-resan var en seger. För jag var väldigt nervös när jag tackade ja. Nervös för att ansträngningen skulle bli för stor och för att jag inte skulle orka genomföra den.
Inte förrän nu, fem månader efter kraschen då jag mår betydligt bättre och börjar återhämta mig orkar jag berätta. För jag vet att det är fler som delar denna resa.
210 svar
Styrkekram
Så skönt att du mår bättre! Kram.
Fina Clara! Ta hand om dig! Vi läsare finns kvar sen, även du tar en paus!
Tack för att du delar med dig av det här! Jag har varit där du är och kämpar fortfarande att hitta tillbaka till orken efter flera år, det är svårt för den där utmattningen syns inte utanpå. Ta den tid du behöver, kram!
Heja dig! Massa kramar.
Fina Clara vad du kämpar! Såå skönt att du börjar må bättre! Jag älskar att läsa din blogg och har som förstått att det har funnits skäl och orsaker till att din uppdateringsfrekvens har varit lägre än tidigare. Tack för att du berättar och ta hand om dig!
Tack för att du berättar, Clara. Jag önskar dig en lugn och solig vår, med grus i skorna, fågelkvitter i örat och gröna överraskningar i trädgården. Ljusa tankar och varma hälsningar norrut – och tack för allt det vackra och kloka du delar med dig i ord och i bild här på bloggen.
Det har märkts. Och jag tror att det är fler än jag som läsare som förstått. Kämpa på och många kramar.
Clara, heja dig! Hoppas så mycket att det känns bättre snart!
Är där du är, jag känner med dig! Ta hand om dig!
Tack för att du vågar berätta Clara! Allt stöd och all kärlek till dig <3
Tack att du berättar – Guds frid och allt gott!
Massa styrka och god energi åt ditt håll! Tänkte så på dig igår när jag hörde “tankar för dagen” på P1. På ämnet förspilld kvinnokraft. Lyssna på det och få kraft! 🙂 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705534?programid=1165
Även om du inte skrivit det rakt ut i klartext så har då jag förstått det i alla fall..
Fortsätt kämpa på och göra det du mår bra av! Fint att höra att du mår bättre! 🙂
<3
Heja dig, och tack för de inblickar vi får, på det fina och det mindre fina. Kämpa på och ta det lugnt! <3
STOR KRAM
Du vet att jag också har varit där…
Boken “du är fullkomlig” är superbra för att lära sig förstå- och hantera umattning, ångest m.m. finns på levareko.se
Sköt om dig!
<3
Har nog anat detta, och varit så tacksam för bloggen (finns ingen som inspirerar mig lika mkt) som trots allt uppdateras och lever! Folk har klagat i bland på sponsrade inlägg, men alla måste ju försörja sig och behöver man sakta ner på de stora projekten är det ju ett utmärkt sätt för oss läsare att fortsätta fåfölja dig, samtidigt som du får lite för mödan. Så tack! Och sköt om dig, hoppas du förmå bättre framöver. Kramar.
En stor varm kram till dig! <3
Är själv sjukskriven för utmattning sedan februari. Nyss pluggat klart och äntligen kommit ut i arbetslivet, ung och ivrig. 25 år gammal. Känns/kändes som ett misslyckande, och skam. Har fortfarande svårt att acceptera, och hantera det. Att man måste hitta ett annat sätt att leva på. Inte komma tillbaka till samma stress och prioriteringar.
Sedan att man vissa dagar sitter i soffan och knappt kommer ut på en promenad är frustrerande!
Uppskattar därför extra mycket din ärlighet. För att känna att man inte är ensam gör ändå att det känns något bättre! :-).
Stor varm kram från kalla Kiruna! <3
Krya på dig!! Jag har själv varit där…
Skickar alla kärlek. Jag hamnade själv där när jag var 22 och hade världens roligaste jobb, för mig tog det flera år innan jag kunde prata om det. Ta hand om dig och Guds frid!
Vad modig du är som berättar Clara <3 jag kan inte relatera alls men jag kan relatera till hela resan dit. Jag är nämligen också sån att jobbet gärna slukar upp mig. Det är så oerhört lätt hänt och jag har stor förståelse för att det händer andra. Förstår att det kanske inte var det lättaste att skriva om. Du har absolut ingen rapporteringsskyldighet till oss läsare. Så ett stort tack för att du berättar och visar vägen för andra. Massor av kramar!!!
Stor kram och hoppas att det blir bättre. Din blogg har varit lite som en vän för mig i perioder när jag haft det tufft av olika anledningar. Vill tacka för det <3
Ha det fint och ta hand om dig!!!
Tack för att du delar med dig. Jag funderade i de banorna när dina inlägg blev annorlunda och du hintade om just utmattning.
Blev själv sjuk för många år sen och är fortfarande inte tillbaka, hamnade väldigt djupt ner i två olika depressioner samtidigt.
All lycka till dig. ❤
Vad fint att du delar med dig! Ta hand om dig och ta chansen att på djupet reflektera över vad du vill och orkar. Hitta din egen väg framåt. För mig var psykolog och medicin hjälpen ur en depression, men alla måste hitta sitt sätt.
Åh, det kändes som att det var något sånt här som hade hänt dig när jag läste vissa inlägg. Ändå trodde jag det inte. Jag fick samma diagnos i oktober och har precis börjat jobba 25 %. Även om jag inte är frisk så mår jag så mycket bättre än förra året.
Även om det är olika för alla kan jag ändå förstå lite hur du mått. Jag kan också förstå att du inte velat pausa allt eftersom du är egen.
Min doktor sa till mig på första besöket att det ofta är de som presterar bra och har höga krav på sig själva som hamnar här. Det kändes ändå bra på något vis att man inte är “dålig”. Man måste bara inse sitt värde och kunna säga nej oftare.
Nu hoppas jag att du bara ska bli bättre. Jag har hängt med i din blogg ändå och jag förstår ändå att den kan inte alltid vara på topp.
Massor med kramar till dig!
Kämpar med samma och har känt igen mig mycket i dina texter ett tag. Kram till dig… ❤️
Åh Clara! Har misstänkt detta då det faktiskt funnits en underton i dina inlägg som jag känt igen från min egna förfall fast under 2014. Har många gånger bara önskat att man kan skicka en kram vilket man i och för sig kan göra men eftersom du inte uttalat det specifikt tänker man att det kan ju vara något annat också. Värna om ditt inre och din integritet, det är du värld! ♡ önskar dig en fin vår & sommar och att du finner den plats och balans i livet där du vill vara! Kram från Jessika
Tack för att du vågar öppna dig om det här. Jag fick själv en utmattningsdepression i december och kämpar fortfarande. Jag brukar inte kommentera så mycket men jag vill visa att du inte är ensam. Kram.
Så tråkigt att höra att du varit sjuk men så skönt att du är på bättringsvägen!
Jag tror även att vi är många som har anat att något är fel, det har liksom känts på sättet du skriver och fotar. Dock inte vad det var som var fel, jag tänkte nog att du var sjuk på något sätt eller hade sorg.
Jag har förstått att vägen tillbaka från utmattningen kan vara mycket lång, och hoppas att du har allt stöd du behöver! Krya på dig och lycka till!
Jag har vart där och vänt med. Finns inga ord. bara en massa virtuella kramar
Tack för att du delar med dig <3 betyder väldigt mycket att du berättar om detta som både jag och många vänner delar med dig. Kämpande kramar till dig! Och känn aldrig att du hycklar för att delar med dig av glädjeämnen i livet även när det inte alltid är så ljust. Vi alla behöver se ljuset i tunneln. Livet är inte svart eller vitt. Tack igen Clara för att du berättar.
ÅÅH CLARA. Känner igen mig och känner med mig. Jag hamnade där sensommaren 2009 och sedan dess är väggen alltid nära. I höstas hade jag redan väldigt svårt att få ihop familjelivet med min utbildning, och när en förälder blev svårt sjuk i cancer och jag utnämndes till “den starka” som övriga familjemedlemmar (såväl som den sjuka) vände sig till blev det för mycket. Sedan i december gör jag så lite som det bara är möjligt, och ändå är det alltid för mycket för mig. Och så en oplanerad graviditet ovanpå allt… FY VAD SVÅRT DET ÄR. Ta hand om dig, fina fina fina fina du. Tack för att du berättar. Det fick mig att känna mig mindre ensam.
Ta hand om dig och känn ingen press med bloggen. Kramar! <3
Här är en till som varit där du är.
Sänder dig många varma styrkekramar!
Tack för att du berättar! Vi är många som har varit/är där.
Kram till er alla där ute som kämpar, vi får kämpa tillsammans!
Skickar all pepp och stöd som finns!
Tack för att du delar med dig! Du är en sådan förebild, heja heja dig! Skänker en stor stor kram och hoppas att du blir bättre ❤️
Åh, Clara ❤️❤️❤️
Tack för att du vågar dela, vi är många med samma erfarenhet. Jag varken ville eller kunde sjukskrivas heller men jag drog ner rejält på tempot när jag drabbades för två år sen. Nu mår jag så mycket bättre men gränsen för hur mycket jag klarar har flyttats då är det skönt att erfarenheten lärde mig att säga nej ibland och ja lite mindre ofta.
Var rädd om dig! Heja dig! Kram!
Bra att du berättar, jag har själv kraschat även om jag hann få stopp innan jag hamnade allra värst ned i träsket men nu när jag blev gravid har en del kommit tillbaka. Jag pratar med psykolog vilket hjälper mycket.
Det är bra att du berättar detta, du är en förebild för många och att se att även du som ofta framstår som ett under av kompetens också kan vara skör tror jag är viktigt. Vad härligt att du kände att resan till Kenya varit positiv för dig även i detta avseende. Jag blev själv hjälpt av en resa med jobbet under min tunga period. Innan förstod jag inte hur jag skulle orka med att byta miljö och alla nya intryck och dessutom för första gången vara borta så länge från man och barn men det gick superbra, jag saknade dem men kunde ändå njuta av att bara vara mig själv och intrycken blev positiva och inte för mycket. Jag fick dessutom sova väldigt bra vilket inte var en självklarhet på den tiden.
Jag har anat det och är lättad att läsa att du har tagit hand om dig, grattis också till att du är på bättringsvägen! Jag jobbar med flera personer som har gått in i väggen ganska nyligen eller längre tillbaka. Funderar ibland på hur man ska vara en bra kollega till de som drabbats och de som är i riskzonen.
Vad modigt och starkt av dig Clara att beratta om din utmattningsdepression. Fint att fa lasa att du nu borjat ma mycket battre an for nagra manader sedan och att du har hittat bra psykolog hjalp. Manga kampar med liknande i dagens samhalle sa du ar absolut inte ensam och verkligen inte “falsk” eller ett “misslyckande”. Det ar viktigt att ta hand om sig sjalv forst och ge sig tiden att laka innan man ar redo att dela med sig av sina svarigheter i livet, precis som du valt att gora. 🙂
Din blogg ar otroligt inspirerande och aven om det ar kampigt for dig just nu sa kommer du sakert att komma ut pa andra sidan av denna utmaning starkare an nagonsin tidigare. Ta hand om dig fina Clara och ta all tid du behover att vila och aterfa gladjen och balansen i livet. Vi blogg lasare kommer inte att forsvinna, sa var inte radd for att unna dig den vila du behover. 🙂
Ta det lugnt, vi vill ju att du ska hålla.
Gulligt av dig att berätta, Ta hand om dig!
Kram
Modigt av dig att berätta. Ja, livet innehåller verkligen både och. Jag upplever att när man är kreativ och handlingskraftig som person, är dessutom linan mellan understimulerad och överstimulerad smal att balansera på. Det är en nåd om man kan hitta den rätta balansen – det tror och hoppas jag att du gör. Tack för att du delade med dig av vad du går igenom.
Clara! Känner igen mig själv i din berättelse. Var rädd om dig, det finns bara en av dig ❤
Modig du är som berättar om detta! Fram för mer sånt!
Var rädd om dej!
Vad härligt att du känner sig starkare 🙂 Jag hejar på dig på håll oavsett om du har dalar eller toppar och oavsett om du delar med dig eller väljer att låta bli. Det är modigt och generöst att du berättar nu, och jag förstår att man behöver bygga på lite styrka och distans till den värsta sårbarheten innan man pallar. Heja dig!
I somras gick mitt liv sönder. Jag repar mig nog aldrig. Får skrolla förbi de gånger du skriver om dina fina barn. Tyvärr. Men tack. Att du inte delade, att du delar. Tack.
Alltså du är enastående som berättar & som orkat fortsätta. Vi är så många som mår sådär ibland/alltid/oftast. Det är viktigt att lyfta fram. Jag känner så många mammor/kvinnor som är så slut. Jag har själv stått med näsan mot “min vägg” några gånger senaste 6-7 åren.. En gång (värsta gången) för ca 5-6år sen blev näsan ordentligt “blå” då min man fick köra mig till akuten. Sen det hände har jag blivit bättre o bättre på att bromsa i tid.När det blir riktigt illa har 2-3 dagar i vågrätt läge hjälpt. Hoppas du hittar dina verktyg för att orka, vilja & känna lust. Hoppas du hittar din väg & dina verktyg för att orka & må bra.
Åh Clara! Tänk att du lägger skuld på dig själv för det här. Jag förstår hur det kan bli så men jag önskar att du skulle slippa de känslorna, som min mamma brukar säga till mig när jag känner mig dålig över nåt som jag inte kan rå för.
Och jag vill bara säga att det inte är dåligt när du bara skriver om glädjeämnen. Din blogg, du väljer. Jag tror vi är många som förstår att man inte kan blogga om allt jämt. Krya på dig!
Blev ledsen för din skull att du har gått igenom det. Har varit det själv och det önskar jag ingen. Blir dock väldigt glad över att du börjar återhämta dig! Inte för att du behöver något godkännande men såklart ska du dela eller inte dela precis som du vill. Falskhet kan väl tyvärr vara en känsla som kommer med många depressioner. Stor kram till dig!
Elin
Heja dig Clara! Så himla kloka ord! Hoppas du blir bättre och glöm inte att vara snäll mot dig själv.
Stor varm kram till finaste Clara – ta hand om dig. <3
Gjort det två ggr och är på väg in i tredje!
Ta hand om dig ♡ Du och din familj är alltid viktigast. Kram
Sköt om dig fina du! Det är en knepig balansgång det där, särskilt när man är en känslig människa som du (och mååååånga andra, särskilt kvinnor).
Känn att du är världens bästa människa även om du inte orkar prestera så himla mycket just nu. Du är ju du. Helt fantastisk oavsett hur mycket du gör och flänger runt. Ett tips: Släpp det inre “dramat” inom som kan uppstå om du råkar missa ett jobb eller två. Så fort du tänker att “allt hänger på det här”, så uppstår det inre dramat som sliter så mycket genom den stress såna tankar skapar. Allt hänger inte på en sak. Eller två. Livet visar ständigt på nya möjligheter.
Om du behöver vila nu så försök att göra bara det, utan att oroa dig för ditt och datt. Du kommer vara du, underbara Clara, hela livet och det är det viktigaste.
Vet du vad? Jag tycker du är superduktig och en riktig toppenmänniska med fler goda egenskaper än folk brukar ha.
Tänker att det där är en del av problemet. Att en hela tiden ska bedömas. Att en ska “vara duktig”
Starkt av dig att berätta Clara! Önskar att du blir frisk snart och att du orkar lite mer varje dag. Krya på dig!
<3
Kloka Clara! Tror jag hade tänkt och gjort ungefär som du om jag varit där, för att skydda mig själv. Jag blir iaf väldigt hudlös när jag inte mår bra! Skönt att höra att du sakta men säkert känner dig piggare och bättre igen <3
Hoppas att du mår bättre för varje dag! Känner ju inte dig men av det jag läst på bloggen verkar du vara en väldigt varm och fin person och du har stort mandant att skita i bloggen. Tror alla bloggläsare som inte är helt sinnes förstår att vi alltid kommer efter dig, din familj och din hälsa. Tack för att du delar med dig och tack för en genomtänkt och vacker blogg <3
Hej! Gjort precis samma. Kämpat med mig själv under tre års tid, ingen sjukledigt, men försökt minska allt vad jag kan och försökt lära mig att ställa mindre krav åt mig själv. Min återhämtning började då jag själv förstog att jag mår inte bra. Bloggen har jag inte prioriterat pga får ingen inkomst på det, utan försökt hålla mig i arbetsskick. Jag får tyvärr inte stöd från partners sida, men några få vänner samt underbara bloggvärlden hjälper att hålla drömmen om bättre framtid levande.
Önskar dig allt gott och ta inte negativa kommentarer så hårt. Du vet själv vad du klarar av. Lycka till med återhämtningen!
Hur kan man ens kommentera något sånt? Jag blir glad varje gång du skriver ett inlägg oberoende hur ofta eller sällan det sker. Man måste ju få leva sitt privata liv också! Väntar med spänning på när du ska komma till Vasa och föreläsa 🙂
Underbara Clara, tack för att du har modet att berätta! Stora kramar
Ta hand om dig!
Jag läser din blogg med stor glädje och finner stort värde i alla de blogginlägg som du gör. Förväntar mig inget mer. Ta hand om dig, du är bra!
Ta hand om dig! <3
Starkt och modigt av dig att vara öppen med det. Ta hand om dig!
Heja dig Clara! Du inspirerar mig!!! Krya på dig…. eller vad man nu säger :p (kände mig lite som musen i Askungen som säger Ha den äran)
Åh, jag tycker att du varit ganska tydlig med att du haft för mycket omkring dig. Tråkigt att det gick så långt som utmattningsdepression! Men det är tufft med två barn och en massa jobb på det. Så många krav från alla håll och så lite tid till återhämtning. Känner av det själv och då har jag ändå bara ett vanligt 8-17-jobb. Men det är väldigt lite jag kan sysselsätta mig med sånt som jag slappnar av av att göra och då är det lätt att stressen tar över. Vi läsare väntar tålmodigt! 🙂
Hamnade också där i november och har nu sakta börjat återhämta mig. Men det sjuka i det hela är att nu när jag känner mig mindre stressad så börjar panikångest komma på natten, sover ca 3 tim per natt. Det tar tid och kroppen går på adrenalin medan man är mitt uppe i allt och när man slappnar av så kommer symtom som man inte kan styra över. Läskigt. Tror på att ge sig själv tid till återhämtning och i mitt fall lära mig säga nej är viktigt.
Skönt att höra att du tagit tag i det och att du känner att det är på bättringsvägen! Som många andra har kommenterat så har det varit ganska tydligt mellan raderna och jag har oroat mej för att du inte skulle ta hjälp. Försök nu att verkligen ta tid att läka, jag vet att det är lätt att sätta igång för tidigt och sätta för hög fart från start. Var rädd om dej, du är viktig för oss!
<3
Du är inte ensam! Nu säger jag inte att du på något sätt trott det – men jag trodde det när jag ramlade dit. Inser efterhand att jag varit på vippen mer eller mindre hela mitt liv. Att jag balanserat på kanten till utmattning sedan tidiga tonåren. Och har man tänjt på gummibandet så länge är det en otrolig lång och jobbig resa “tillbaka” (kommer man tillbaka? Eller till ett nytt liv?) när gummibandet gått av. I mitt fall så insåg jag precis att jobbet jag hade var alldeles för påfrestande, så jag sökte ett nytt, fick det – också dog min pappa plötsligt. Pang. Blev sjukskriven en månad eller så, och försökte sedan börja mitt nya jobb. Det slutade med att jag sa upp mig efter 6 månader för att ta hand om mig själv. Trodde att det skulle räcka med en sommar – men nu är det snart 12 månader senare och resan har varit lång. Men det går åt rätt håll! Och det är det BÄSTA beslutet jag någonsin fattat, att välja mig själv. Att prioritera mitt eget mående. Den bästa investeringen jag gjort.
Bland det skönaste upptäckterna jag gjort var när jag valde att gå en Mindfullnesskurs med inrikting stress- och smärthantering och jag inser att rummet var fullt med kvinnor som mådde som jag. Jag var inte konstig eller knäpp (vilket det kändes ibland). Så jag tror att när du nu orkar prata om det, att du sätter ord på ett tillstånd som någon lever, och att bara det lilla kan vara en lättnad. Tack!
<3
Min man var sjuk större delen av förra året, imponerande att du orkat göra någonting alls! Har tänkt några gånger att du berättar rätt ofta om hur trött du är men också om hur man måste prioritera om vilket ju i ljuset av det här är förståeligt! Skönt att höra att du ändå mår bättre, hoppas du kryar på dig ytterligare snart!
Fina Clara! Helt rätt att du bara berättar vad du vill och orkar. Det är vårt privilegium att du bloggar. Glad att du mår bättre <3 Kramar
Har känt av detta och tyckt mig läsa mellan raderna flera gånger att det är såhär det står till för dig. Skönt att du känner att det blir bättre! Vill rekommendera en blogg som skrivs anonymt av en kvinna som också kraschade i höstas: http://utbrandvagentillbaka.wordpress.com/
Usch! Så skönt att höra att du mår bättre <3 drabbades själv sensommaren 2013, fattade ingenting. Jag hade massvis att göra men jag trivdes ju med det! Är fortfarande peppad på så mycket att jag måste bromsa ibland, det är en tuff resa en går igenom när en drabbas av detta. Ta hand om dig!
kramar till dig
Jag är också där Clara! Skönt att du skriver/beskriver. Kraschade i november och varit i ett töcken , nu fått mediciner och dessutom medicin för övergångsbesvär. Förlorade jobbet på kuppen (frilansare har inget skyddsnät som du ju vet..) och kämpar nu med misslyckandekänslor, stor trötthet, parat med allt roligt man skulle vilja göra. Usch!
Vi får be om nåd!
Skulle även vilja tipsa om en blogg jag ramlade över av en slump igår, en coach som verkar jobba med sånt. Många bra kroppstips för oss ambitiösa, duktiga, och utmattade! Konkreta råd.
http://blimeradu.se/
Allt gott i tillfrisknandet!
Kram!
Hej Clara! Hoppas du mår bättre snart! Känn ingen press att prestera och uppdatera hela tiden. du har kommit långt i livet. Skrivit böcker, eget företag osv. Att skriva blogg måste ibland bli ett stressmoment i sig själv antar jag. Grattis till oss 1986:or fyller 30 år på lördag! Har själv två småbarn så jag vet inte hur du hinner med allt. Tycker din blogg är rolig att läsa speciellt det som handlar om miljön då jag jag själv tänker på miljön i allt jag gör. Kramar!!
Kan tycka att det är så konstigt att folk kommenterar missnöjt när du inte uppdaterar “tillräckligt” (enligt deras mått mätt), har känt av att det varit nåt som detta i dina inlägg, och tycker egentligen inte alls att det är konstigt om du inte uppdaterar lika ofta som vanligt. Tycker egentligen inte att du ska behöva uppdatera ett visst antal gånger oavsett om du är glad/ledsen/pepp/depp eller vad som helst. Tror mer på kvalité än kvantitet och dina inlägg är alltid tänkvärda och värda att vänta på!
Instämmer, vi väntar. Om du behöver paus är vi många som förstår och skulle ta en paus med dig oxh komma tillbaka när du är redo. Kry på dig.
<3
Fina Clara! Du har givit mig så mycket genom åren och jag har aldrig givit dig något tillbaka, förutom en kommentar här och där. Tack från djupet av min själ! Laga nu din själ så hejar vi på varandra mitt i all livssmörja. Från en medsyster till en annan ❤️
Jag skulle aldrig få för mig att klaga över blogguppdateringar. Man måste väl skriva när man har något att säga! Det blir inte speciellt roligt att läsa heller annars.
Det här är faktiskt ett väldigt intressant och bra inlägg. Det berör! Att vara/ha varit deprimerad är något många kan identifiera sig med – been there, done that – och det har inte något med framgång att göra. Att vara riktigt duktig kan ju också fungera som en fälla.
Stå på dig och krya på dig nu. Du har så ofta sagt att du är så trött på sistone, nu förstår jag varför.
Ta all den tid du behöver för att bygga upp dig själv igen och bli stark. Tids nog kommer orken tillbaka med massor av ny inspiration. <3
Clara! Du är så bra och helt underbar precis som du är! Tack för all inspiration, värme och mod du sprider omkring dig! En geuin människa är du.
<3
Det är ju ändå den som bloggar som bloggar liksom 🙂 Man måste få ta det i sin egen takt och berätta vad man vill…även om man är en mera offentlig person. Kram på dig!
<3 Vilket modigt inlägg. Och du ska inte känna dig falsk, hur många orkar berätta om sjukdomar ens för sina allra närmaste? Vi hejar på dig Clara! Det kommer bli bra det här! <3 Och tänk vad modig du är som tackade ja till UNICEF-resan med det här i tankarna!
Jag tycker att du är fantastisk
Kram till dig!
<3
Massa massa styrkekramar till dig, du är bäst! <3
krya på dig! <3
Tack för att du delar med dig! Och tack för all inspiration du har gett. Nu är det din tid att vila och bara göra roliga saker. Prova dina vingliga ben och se vad du klarar. Få bakslag. Gå vidare igen på de där vingliga benen. En vacker dag kalla dig “frisk” igen. Men glöm inte att man aldrig kommer tillbaka dit man var, man går istället framåt mot en ny och annorlunda framtid. Kanske inte dit man tänkt, men det blir bra ändå. 🙂
Känn ingen press från bloggen, ditt varumärke bygger på att dina kunder tycker om dig som person och den kärleken består även om du skulle ta bloggpaus. Vi är många som hellre ser en rejäl sänkning av antalet inlägg, än en rejäl sänkning av UnderbaraClara. 😉
Önskar dig allt gott! <3
så fint skrivet!
Ja verkligen fint skrivet Hanna.
Varm kram till dig Clara!
Pepp, Clara! You can do it! Med vårsommaren för dörren blir det nog också lättare – fler soltimmar, mer att glädjas åt i naturen.
Fina Clara,
tack för att du delar med dig. Jag känner med dig och önskar dig mycket vila och återhämtning. Du är inte ensam. Jag går igenom samma sak som du och kan bara säga att det blir bättre, till och med bättre än innan, då man i processen tvingas lyssna inåt och lära sig vad och vem som verkligen är rätt för en själv. Stor kram till dig!❤
Ta hand om dig! Du har många trogna följare så hoppas att du känner att du kan dra ner lite på tempot. Din blogg, du bestämmer. Kram!
KRAM & pepp. Och tack för att du också berättar, jag tror det är viktigt att prata om utmattningen för att visa att ingen är odödlig. <3
Tack för att du delar med dig och bidrar med information och kunskap om det här! Det bidrar förhoppningsvis till större förståelse:)
Jag har själv varit sjukskriven för samma sak. Stress och ångest/panikångest! Har börjat jobba lite mer nu men är ofta enormt trött på kvällarna och har fått avboka mycket jag egentligen skulle vilja göra. Jag får helt enkelt väga det positiva mig det negativa i allt jag gör och se till att slutsumman blir plus på energi kontot och inte minus.
Brukar ibland säga att jag önskar att jag fått bryta benet istället. Det syns utanpå och folk förstår det. Man kan också oftast se slutet. Men nu är det inte så och jag försöker se fördelarna med detta. T.ex. Lär man känna sig själv och sitt inre på ett otroligt sätt. Man lär sig att lyssna och bli snällare mot sig själv.
Kram
All styrka till dig! Har gått igenom samma. Det är väldigt tufft men man lär sig massor om sig själv på vägen och så här med det i backspegeln har det stärkt mig som människa och jag tror att jag mår bättre med det som erfarenhet. Ta hand om dig och gör det som känns rätt för dig. Kram
Det har märkts och jag tycker du gör rätt i att ta saker i din takt. Jag har uppskattat att få läsa hur du gör för att varva ner faktiskt! !! Så känn inte att bloggen har hamnat på kant för det tkr inte jag! Nu kmr våren med alla glädjeämnen som ja vet att vi delar. Njut av den tiden nu! Min sambo försökte ersätta all tid han la på jobbet när han sjukskrevs av utmaning för några år sen. =inte bra! Gör dock det nu känner Att du slappnar av av! Stor styrkekram
Tack för att du delar. Att du delar när du känner att du orkar. Jag drabbades av en utmattningsdepression förra våren/sommaren då jag var föräldraledig med andra barnet och det har tagit till nu (och jobbar fortfarande på det) att sluta tänka att “alla andra orkar” för det för inte alla andra heller. Stor kram och all styrka till dig! Ta det försiktigt, i små steg och i din takt!
Underbara du
Kan relatera så mycket till vad du skriver och jag hoppas du får ordning på livet så att du fungerar <3
Färre bollar i luften samtidigt och massvis med D-vitamin under den mörka årstiden. Vi får inte nog av solen från oktober till mars här uppe.
Mvh, från en säsongsdepprimerad kvinna
Alltså kärlek till dej Clara!! du är du å du duger!!
Åh, kämpa på Clara! Det är fint att du berättar det när du känner för det och samtidigt bryter stigmat! Jag hoppas du vet att du alltid är en inspirationskälla!!! Även när ångesten kommer och man ligger där och känner att man inte ens är värd flugskit! Styrkekramar!
En stor kram <3
amen
Kramar till dig! Så bra att du sätter gränser för vad du orkar med. Jag har själv varit nära att gå in i väggen men lyckades sätta stopp innan det gick för långt.
Jag har ju anat detta mellan raderna. Tycker du gjort helt rätt som följt din känsla och inte delat med dig. Det är ju faktiskt ditt val, din blogg, vi läsare ska bara vara glada för att du delar med dig så mycket som du gör. Hoppas du är på väg åt rätt håll. Kram till dig!
Åh hoppas du känner dig bättre snart. Kram!
Kram till dig och vad modig du är som berättar! Jag är psykologstudent, har bara sista året kvar. Har själv haft symptom på depression och utmattning nu under våren. Småbarnsmamma också. Studerar fortfarande men jobbar med att sänka stress/prestationskrav och ska sen vara ledig med mitt barn i sommar. Så viktigt med återhämtning. Samtidigt är det så klokt att aktivera sig med det som ger energi, som de aktiviteter du valt att behålla!
Sänder värme kärlek och styrka. Starkt av dig att våga del. Var snäll mot dig, det är du värd.
Stor kram til deg, Clara <3 For at du deler, og vise styrke. Du er så bra!
Fina du! Var rädd om dig.
Finaste Clara. Ta hand om dig. <3
Hej Clara!
Sköt om dig!
Kram Anna
Vad skönt att höra att du gör framsteg och hittar ljusglimtar i ditt yrkesliv. Måste vara tungt att känna denna typ av dubbelbestraffning.
Tänker också att läsare borde försöka komma ihåg, att det är en människa bakom bloggen. Någon som också kan drabbas av att vardagen kör ihop sig, att inte känna motivation, där personliga relationer får lida, skuldkänslor av både det ena och det tredje, och allt däremellan som händer alla människor, i alla kategorier. I vissa yrken, som egenföretagare, kan detta slå hårt. Och en bloggare har inte någon skyldighet med någonting. Bloggaren väljer helt vad hen vill skriva om, hur ofta, till vilka bloggen ska rikta sig mot och rent krasst har bloggaren också fullmakt att ändra sig och sin blogg. De allra flesta menar väl men för den som slåss med alla negativa känslor kan även de mest positiva kommentarer vändas till något negativt.
Jag hoppas att du finner rösten inom dig som kan leda dig och dina val. Också att du snart kommer må så som du vill. Är tacksam över ditt val att dela med dig här i bloggen och jag tar det inte för givet. Du och din familj är viktigare än mina inteessen. Kram på dig, Clara!
De enda som har rätt att ha åsikter om hur ofta du publicerar inlägg är väl dina sponsorer (eller vad nu Amelia osv kallas på fackspråk). Och du själv så klart. Hur främmande människor kan anse sig ha rätt att kritisera dig för att du inte behagar dem med käcka inlägg i parti och minut förstår jag verkligen inte. Bara för att du har börjat blogga en gång i tiden betyder det väl inte att du är livegen oss läsare för resten av livet?
Jag hyser också all respekt för dig för att du skyddat dig själv genom att inte öppnat upp om depressionen i bloggen. Hur ni bloggare orkar ha så många främlingar inpå skinnet är obegripligt, men som din hängivna läsare är jag förstås glad för det. Men ditt privatliv och din familj är ändå alltid viktigast.
Jag har själv varit sjukskriven för utmattningsdepression (läraryrket…) för några år sedan och jag lider med dig. Men du kommer att komma ur det och du kommer att må bra igen. Och som den kloka person du är kommer du att dra lärdomar och göra något bra av en helvetisk erfarenhet.
Många kramar!/Lisa
Depression är ju ingenting man oftast vill skylta med, jag vet för jag har också haft det jobbigt en tid tillbaka pga sjukdom.
Heja dig att du klarade resan, och du, det löser sig tillslut.
Kram!
Kärlek till dig <3
Jag tycker inte du är falsk! Bloggen visar upp det du vill den ska visa upp, bloggen är inte du! Jag stoppar inte random människor på gatan och berättar om det mest negativa i mitt liv så varför ska du känna att du måste skriva om det i bloggen?
Att någon annan väljer (jag t.ex.) om psykisk ohälsa eller om något som är jobbigt är ju inte = med att du måste göra det.
Vänd på det (om du kan) folk saknar dig när du inte uppdaterar lika ofta som vanligt. 🙂
Kram på dig
Hoppas du mår bättre snart!
Fortsatt god bättring! Starkt att berätta! vi läsare finns här i ur o skur, ta hand om dig. Kramar
Ta hand om dig, att själv må bra är det viktigaste. <3
Starkt att du berättar om detta som drabbar så många. Har aldrig varit i en depression (tack och lov) men tampas med en del ångest och nedstämdhet i perioder, särskilt vinter. Helt säkert kommer du ur detta med nyvunnen kunskap om dig själv och livet. Tack för att du skrivit om HSP-personlighet. Kände inte till detta, men känner igen mig på varenda punkt… Skönt att få ett namn på det.
Ditt viktigaste uppdrag just nu är att ta hand om dig själv, du är den viktigaste personen i ditt liv! Jag är själv sjukskriven för utmattningsdepression sedan drygt ett år tillbaka och vet hur svårt det kan vara att verkligen sätta sig själv först med två småbarn hemma. Jag tycker att det är rogivande att följa din blogg och ditt instagram, det har varit till hjälp under året som gått. Och som andra skriver, vad du väljer att skriva om på bloggen är din ensak, jag berättar inte för vem som helst om min utmattning. Sköt om dig!
Vi är många som varit nere i den gropen. Har inget klokt eller bra att säga om det, depression är förjävligt. Ibland är livet svårt och man lär sig väl efterhand.
Hejar på dig i med- och motvind och applåderar alla dina “själviska” val: man ska alltid sätta sig själv i första rummet och inte offra sig i onödan!
Heja dig! Fint att du berättar, hoppas du kommer igenom helt och hållet snart!
Fina Clara. Så klokt och viktigt skrivet. Jag har också varit snubblande nära det du varit med om, och känner igen känslan av misslyckande. I efterhand inser jag att anledningen till att det hände var att jag hade världens roligaste jobb och liksom inte kunde hålla mig det tillräckligt många timmar om dygnet för att orka. Jag misstänker att titeln “Världens roligaste jobb” stämmer ganska bra in även på ditt? Passion är bland det härligaste som finns, men det är svårt att skruva ner det på halvfart när det behövs …
Sen är du inte ett dugg falsk – ingen bloggare har redovisningsplikt och alla väljer vi vad vi delar med oss av. Tack för ett viktigt inlägg som jag tror väldigt många uppskattar att få läsa (men det hade verkligen varit helt okej om du aldrig hade berättat också!).
KRAM!
Heja dig! Hoppas du snart mår bättre. Ta det lugnt och var rädd om dig själv. På riktigt. Och gällande bloggen, nog tror jag att de flesta läsare förstår att det bara är en pyttedel av dit liv som du delar med dig av, inte är du falsk för det!!! Inte sjutton delar jag med mig av hela mitt liv med exempelvis arbetskamrater. Det är inte falskt, det är vettigt och sunt. Du har ingen rapporteringsskyldighet till oss läsare. Alls. Basta!! Tack för din blogg och för att vi läsare får inspireras och ta del av ett litet hörn av din tillvaro.
Vilken bra jämförelse med arbetskamrater – nej, inte sitter jag och berättar om alla delar av mitt liv för dem. Det gör jag inte ens för all släkt eller alla bekanta. En del orkar man dela, annat inte.
Hoppas också Clara snart mår bättre. Skynda långsamt, låt allt ta den tid det tar!
Tycker också det var en jättefin kommentar. Precis så är det ju. Dela bara med dig av det som känns rätt Clara och hoppas verkligen du börjar må bättre!!
Kram!
Kram till dig finaste Clara!
Kram och tack för det du har bloggat under denna tid.
Vi är många som önskar dig allt gott! <3
Kram på dig ❤️
Kram på dig Clara <3 hoppas du mår bättre snart!!
Kram Clara <3 Tack för din fina blogg! Önskar dig mycket vila och tillfrisknande <3
“Det är inte de svaga som hamnar här, utan de som varit för starka alldeles för länge” sa en vis människa en gång.
Ta hand om dig och de dina, och prioritera just som du själv anser bäst.
Kram på dig!
Kram till dig Klara från mig.
Kram kära Clara! Vi är många sim varit där. Ta hand om dig!
Kära Clara! En stor, varm, virtuell kram till dig! Jag har själv upplevt liknande när jag var tonåring och det var riktigt tufft emellanåt. Jag önskar dig allt gott i din tillfriskning! Roligt att du orkade med resan ändå, den verkar ha varit väldigt givande och lärorik.
All pepp och styrka åt dig och din familj, Clara! Jag vet hur det är att kämpa med depression och jag tycker att du är enormt resilient som orkar vara så offentlig även mitt i depressionen! Var du så aktiv i sociala medier som du vill /orkar, alla med lite vett borde förstå din situation. Kram
Stor kram och MASSA kärlek till dig Clara! ❤
Hej!
Många styrkekramar till dig. Bra att du tagit hjälp av psykolog. Hoppas du får må bättre. Har du funderat på om du är bipoloär? Ditt mående verkar gå upp och ner med mer aktiva perioder och depressionsperioder.
Men gosh, bipolär känns som det nya adhd! I alla fall i min omgivning känns det så :p så fort någon har en deppig dag så slänger nån ur sig “du kanske är bipolär”. Förut var det adhd folk slängde ur sig om någon var rastlös/energisk “du kanske har adhd” Tat lite lugnt med alla diagnoser gott folk!!!!
Nu skrev hon ju att hon uppfyllde kriterier för utmattningsdepression så då är det väl inte särskilt troligt att hon har en helt annan diagnos?!?!
Urk, blir rätt irriterad när jag läser en sån kommentar, sluta hobby-diagnostisera! Att ha bipolär sjukdom handlar dessutom om långt mer än bra och dåliga perioder. Suck.
Åh… Detta får mig att tänka på en så konstig kurator jag gick till under en perid då jag behövde prata. Jag visste med mig själv att jag inte va deprimerad, för att jag varit det tidigare och vet hur det känns. Ändå insisterade hon på att jag skulle fylla i självtester så hon lättare skulle kunna diagnostisera mig. Men jag behövde ju bara prata! När testet tydligt visade att jag inte va deprimerad började hon fråga väldigt ledande frågor om jag kände mig mer neråt ibland och mer uppåt/manisk ibland? “Nej, jag är inte bipolär” sa jag och gick till en annan behandlare. Så tröttsamt att försöka hitta rätt i vårdapparaten när man har otur och inte klickar med den man möter. Det löste sig till slut i alla fall, som tur är 🙂
Klem! <3
Stor Kram till dig Clara! Tycker inte alls du ska känna dig falsk, bloggen är din och du väljer helt själv vad vill dela med dig av här och inte! Som du säger är livet så otroligt dubbelt, och det hoppas jag att alla som läser din blogg förstår och respekterar. Jag har också varit sjukskriven för utmattningsdepression och utbrändhet, och börjar nu känna av samma symptom igen efter en längre period av problem på jobbet och mycket ansträngning i samband med en flytt. Även det som är roligt kan kräva mycket av en, och har man brottats med utmattning tidigare blir även roliga saker som resor och olika projekt något man inte vet om man klarar av. jag tycker det är otroligt starkt av dig att dela detta med oss, och jag tror tyvärr vi är många som känner igen oss i det du beskriver. Har följt din blogg i många år och funnit så mycket stöd i den då min mamma också dog när jag var tonåring. Idag är det 12 år sedan men sorgen finns alltid kvar. Tack för att du gör det du gör, och tack för att du fortsätter kämpa! Önskar dig allt gott i livet och håller tummarna för att blir frisk snart <3 Många kramar!
Tack för att du delar med dig och som många påpekat det är din blogg och du bestämmer hur mycket du vill berätta och hur ofta. Hoppas du mår bättre snart och framför allt att du lugnar ner dig, du har många år på dig att förverkliga dina drömmar. Huset står kvar likaså trädgården och det viktigaste är du själv och din familj, allt det andra är bara prylar. Vet att det är svårt att tygla sig när man har mycket driv. Önskar dig och din familj det bästa och en frisk och härlig sommar! Kram
Tänker som vanligt, och som du själv brukar påpeka, du gör precis som du själv vill! Känns det bra att dela med dig så gör det, annars inte. Det är ju ditt liv och du som bestämmer! Vill man inte följa får man låta bli. Hoppas att du mår bättre snart och får en fin påfyllande sommar!
Jag tycker att du är skitbra iaf.<3
Är i precis samma sits och vet inte hur jag någonsin ska bli pigg igen, troligen aldrig. Man blir i alla fall inte sig själv fullt ut igen. Jag hoppas att du med hjälp av din familj och genom att du får jobba med det du älskar blir kry igen.
Vad tungt för dig, skönt att du anar en ljusning i mörkret. Och som alla andra skriver: Det är ju helt upp till dig vad du bloggar om, när och hur mycket. Vi är bara glada över att du alls gör det! Om du inte är glad så blir det ju inget bloggande, så det är självklart det allra viktigaste!
Dessutom tycker jag att man kunnat läsa detta mellan raderna hela vintern. Du har flera gånger antytt att det varit jobbigt, att du varit trött hela tiden och så vidare. Så falsk har du aldrig varit!
Inga råd… Bara en kram!
takk for at du deler. det gjør det lettere når vi er flere. du er modig og sterk! store klemmer og masse kjærlighet fra Oslo. <3
Mängder med kramar till dig.
Tack för att du delar med dig. Jag tror att de flesta av dina läsare bryr sig om dig och känt att något inte stått rätt till. Förstår att det är svårt att dela med sig av, men du har ju faktiskt inga skyldigheter att berätta precis allt som händer i ditt liv för dina läsare. Det är inget fel i att vilja visa upp det som är bra och roligt. Men jag hoppas att du också kan känna att det finns mycket stöd att hämta bland oss.
Kram! Kraschade med i slutet av förra året o är nu sakteliga på väg tillbaks. Till något annat. Till något bättre tror jag.
Men stackare vad jobbigt 🙁 Jag är själv sjukskriven av den anledningen och vet precis vad du kämpar med! Men jag kan säga så här, att du bara har bloggat om det positiva i ditt liv har hjälpt mig och säkert många andra 😀 när jag har mått dåligt så har din blogg och vissa andra “lugna” positiva bloggar som handlar mycket om livet på landet och naturen hjälpt mig! Både som verklighetsflykt en stund från mitt egna liv men också som inspiration att downshifta och ta det lugnare och börja må bättre 🙂 Jag är efter 2 år av elände äntligen på väg tillbaka. Skönt att du mår lite bättre nu och hoppas du får börja må helt bra igen så småning om :)!
Been there, done that…. Tänk, vad vi stretar på vi kvinnor. Var rädd om dig, underbara Clara!
Hej Clara!
Jag blev väldigt rörd när jag läste din text och förstår att det här är ett svårt och jobbigt ämne att röra vid. Därför vill jag skriva att det inte spelar någon roll om inte lika många inlägg som tidigare läggs upp, för det vi får läsa och inspireras av ger (i alla fall mig) så otroligt mycket!
Så tack för att du delar med dig och att du har denna blogg!
Stor kram och trevlig helg! /Josefine
Hej Clara!
Min sambo bad mig att skriva till dig att sedan han gick in i väggen för ca 1,5 år sen så har han ofta tillfällen då han återkommer till ditt inlägg om downshifting. Det var längesen du skrev det inlägget men är en tanke och budskap som vi båda landar i och vill vara i. Sista meningen i det inlägget: Rik på det som är viktigt för mig: Tid. Frihet. Trygghet. Rum att uppfylla livsdrömmar i.
Kramar till dig!
Styrkekramar!!!!
Läser inte så mycket bloggar längre för att de fick mej att känna mej otillräcklig-mest för att jag inte har så bra självkänsla, men tycker bara om dej mer nu för att du vågade skriva om något så personligt, (du behövde ju inte göra det) kram
Det är skit att må dåligt.
Bra grej i alla fall att Jesus är med en även när man går genom dödsskuggans mörka dal.
Frid vare med dig! Kry på!
Tror du han är med ateister också?
Finaste du!
Det är verkligen skit det där, att må sådär, jag är också där och många fler, för många. Vi får ösa på med kärlek, till varandra och till oss själva och massor av vila. Kram ❤
Har följt din blogg i många år och du ger mig positiv styrke känsla, även under mina perioder då jag hade det tufft och jobbade för att må bra. Att du delade med dig av den delen av ditt liv, när det passade dig, är en tydlig visning att du är i grunden stark. Ge dig själv tid, tålamod och se hör lyssna lukta känn på nuet. Det var min bästa mediciner. Jag hejar på dig! Kram!
Kramar med sinnesro! Tack för att du delar med dig.
Så bra att du berättar!! Ett ämne som vi behöver prata mer om, allt fler mår piss och känner sig överbelastade. Hur kan vi göra för att inte hamna i dessa utmattande situationer? Och varför händer det så många människor?
Kan tipsa om en bok som heter Det händer när du vilar. Den har fått mig att ta vilan på allvar, inte återhämtning för då har man uttömt sina resurser. Vilan är något annat, uppbyggande, stärkande. Fin tanke tycker jag. Hoppas du hittar din balans!
Så modigt och fint av dig att vilja berätta för oss!❤️ Varm kram och all lycka till ☀️
En jättestor kram till dig Clara!
Tack för att du berättar Clara! Dina ord hjälper mer än du tror. När jag har mycket runt omkring mig så brukar jag tänka på det du skrev om att curla för sig själv för att underlätta kommande dag eller så. Din ord och din teknik har hjälpt mig mycket! Krya på dig!! Många kramar /Ida
Ta hand om dig, och låt det ta tid! Jag drabbades av förlossningsdepression förra året, och jag kämpar fortfarande med det. För det mesta mår jag bra, men ibland räcker det med att två personer pratar samtidigt för att det ska bli för mycket. Har blivit extremt intryckskänslig (och då är jag redan en hsp-person).
Har också lyxen att kunna anpassa mitt liv runt sjukdomen och ge mig den återhämtning jag behöver. Hade jag tvingats tillbaks till ett kontorsjobb efter sjukskrivningen hade jag garanterat åkt rakt in i väggen igen.
Det tar tid, och det är ok (även om alla bakslag känns som överjävliga misslyckanden, just då).
Bra du for till Afrika, där blir iaf jag alltid människa igen.
Åh massa kärlek till dig. Du är så modig, stark, klok, fantastisk och inspirerande. På alla sätt. <3
Säger som flera andra. Vad bra att du berättar. Det här är ett svårt ämne som det finns många missförstånd kring. Många tror att alla med utmattningsdepression reagerar likadant och måste bete sig på samma sätt. Jag åkte upp till mina föräldrar (har varken partner, barn eller djur så jag kunde bara lämna allt) och blev omhändertagen vilket hjälpte mig tillbaka otroligt mycket. Sedan är jag fortfarande inte helt återställd, har fortfarande ett stort återhämtningsbehov, men det är jag, för andra blir det på andra sätt.
Har skrivit om min sjukskrivning, går att läsa om här om en vill.
http://vonkis.blogspot.se/2013/02/innan-sjukskrivningen.html
Så bra at du orker å fortelle, Clara. Det betyr mye. Alt godt til deg <3
Väldigt starkt att våga vara ärlig och gå ut och berätta om detta. Det är något som det pratas allt för lite om trots att det blir allt vanligare.
Det vore intressant att läsa mer om hur du tänker kring att bränna ut sig när man är “sin egen chef”. När det inte direkt finns någon annan att skylla på, och inga rutiner för hur man ska hantera utbrändhet, på som samma sätt som det kan göra inom företag.
Människor som “lyckas” kombinera karriär, föräldraliv, fritid mm måste vara otroligt duktiga på att säga nej och prioritera. Det är en läroprocess för de flesta och jag tror du kommer bli än bättre på det efter den här “livsresan”. Finns mer att läsa om detta med att säga nej och prioritera här:
http://minimalisterna.se/supermanniskornas-tva-superknep/
För ca fyra år sedan gick jag in i väggen, in i min utmattningsdepression. Det var då jag började läsa din blogg, och du är fortfarande en stor inspiration för mig! Att du delar med dig av stort och smått – det är stort. Du är fantastisk! Och även om jag och du inte alltid har samma intressen, är ditt sätt att fortsätta utvecklas, våga ta nya steg och dessutom våga berätta och dela med dig av dina erfarenheter, allt det gör dig till en av mina stora förebilder. <3
Clara! Massor med kärlek och värme till dig! Jag kämpar själv med att få min ork att gå ihop, så förstår hur jobbigt det kan kännas trots att man utåt sett har det väldigt bra. Ta hand om dig! Och tack för att du bloggar.
Instämmer i denna kommentar! Jag kämpar också. Har varit deprimerad i perioder och haft två utmattningsdepressioner. Fick diagnosen GAD för 3 år sedan, det har hjälpt mig att acceptera att jag inte kan göra allt o orka allt jämt. Jag gör så gott jag kan. Kbt terapi var a o o för mig, annan terapi gav mig inte lika konkret hjälp framåt. Kram till dig Clara
Hej Clara!
Jag är SÅ glad för din skull att du har din fina blogg. Jag har tittat in på den då och då efter att jag oplanerat satte på tv:n för något år sedan och du var där om över konsumtion och hade en föreläsning om det och har efter det tyckt din blogg verkar vara anspråkslös och enkel. Sådan jag försöker vara och älskar. Det enkla och vackra.
Om detta ämnet du skriver här utbrändhet så vet jag precis vad du menar. Att dra i handbromsen i tid är inte lätt. Jag gick in i väggen för 9 år sedan så det var inte i förrgår, men sedan dess har jag varit på väg in i väggen och varit orkeslös på grund av stress bl a. TACK Clara för din uppriktighet om hur Du har känt/gått igenom och STORT lycka till med din fina blogg. Kram JoB.
Massa styrkekramar till dig Clara! Ta hand om dig <3
<3
du är jättefin och modig som berättar om detta. jag känner exakt igen dina tankar. jag fick en förlossningsdepression och det kändes helt sjukt att blogga om bebislivet när jag mest bara grät. Några månader efter att jag fått hjälp och allt börjat vända var det en befrielse att få berätta i bloggen. På mitt sätt, på mina premisser och i min takt.
Heja dig! Hoppas du har medmänniskor nära som kan avlasta dig. Massa kärlek från mig <<<333
All kärlek till dig Clara. Härligt att du börjar må bättre efter en så tung vinter. Kram.
Vet hur det känns. Men det blir bättre <3
Starkt av dig att berätta. Skickar pepp!
Underbara fina Clara.
Jag har följt din blogg länge länge och nu vill jag skicka mina varmaste styrkekramar o tankar till dig.
Jag är själv nu inne i något som jag inte vet hur det kommer bli… Har varit hos läkare på VC o ska för första gången i mitt liv träffa en psykolog i nästa vecka.
Skriver detta under ännu en sömnlös natt med mycket grubblande.
Känner just nu ett starkt stöd i ditt inlägg.
Kram från en trogen läsare
Hej Clara!
Tack för att du delar med dig! Är just nu själv sjukskriven pga utmattningssyndrom och har oxå sedan tidigare lidit av depression och ångest men har hela tiden “klarat mig” och ignorerat symtomen genom att vara en “duktig flicka”. För en månad sedan tog det stopp. Sjukskrivningen har varit viktig för mig och jag vet att jag nu måste ändra mitt sätt att leva på gällande prioriteringar, jobb & karriär, inställning till diverse saker, relationer, privatliv etc. Men det viktigaste av allt är att börja lyssna mer på mig själv; vad säger min magkänsla och vad vill JAG (inte tänka så mkt på vad andra ska säga eller tycka och tänka). Att våga chansa för att vinna annars blir livet väldigt grått och trist tillslut.
Det är många som lider av samma sak och det är så skönt att det blir mer och mer accepterat att prata öppet om det, man är ju inte ensam i sin situation även om det känns så ibland.
Keep up the good work och tack för en fin och bra blogg!
Kram Fia
Jeg har på sett og vis delt reisen din i vinter, og har ikke vært innom her på lange tider – jeg som har lest bloggen din fast siden 2007. Så det var på mange måter godt å komme tilbake hit nå og lese dette. For meg var omstendighetene annerledes – en overraskende dobling av barneflokken med tvillinger på tredje forsøk sendte meg ut i en fødselsdepresjon – men ordene dine treffer meg midt i hjertet. Takk for at du skriver om denne siden av livet, det er noe av det som gjør deg så unik. Jeg håper at våren og sommeren bringer deg lys og glede igjen!