Usch vad jag gruvade mig innan jag skrev förra inlägget, hade förberett mig på åtminstone en handfull vassa kommentarer – men istället möttes jag bara av massa kärlek. Så glad för att jag skrev om detta. Tack allihop! Ni är ju bäst.
Igår var jag i stan och hade möten och brände av en massa jobb och då får jag alltid sota dagen efter med trötthet – så idag har jag tagit det lite lugnare. På morgonen hade jag en journalist här för ett reportage som kommer handla om att min blogg fyller tio år i år (och det kommer ni märka av i höst – då roliga saker kommer att ske). Nu sitter jag och filar på några texter som ska lämnas och sedan är det dags att städa arbetsrummet som är i skriande behov av lite kärlek.
(klänning Camilla Thulin för Ellos)
28 svar
Fy vad tråkigt att du ens behöver tänka tanken på det. Alla borde vara snällare på nätet och ens kommentarsfält ska ju vara en snäll plats. Tack igen för att du delar med dig, jag älskar när man får en nyanserad bild av bloggare. Och hoppas det vänder helt och hållet snart. <3
Skönt att det gick bra! Fortsätt att ta hand om dig! Kram
Hej Clara! Tack för tipset för ett tag sedan om boken Längtans blåa blomma! Jag försökte få tag på den, men såg sen att den filmatiserats för svt! Finns på svt öppet arkiv! Såg alla fyra avsnitten förra helgen! En underbar serie! Om du inte redan sett det på öppet arkiv,( perfekt att kolla via datorn,) så är det mitt tips till dig! Kram Charlotte
En sak tyckte jag var tragisk med gårdagens respons: Att det är SÅ många som känner igen sig och så många som varit/är där själva. Hur har det blivit så här? Det känns som att världen snurrar snabbare och snabbare för oss. Dags att sätta ned foten och vägra stressa hela tiden. Vi ska orka ett helt liv. Och vi måste komma ihåg att LEVA också. Själv har jag insett att så många år gått förlorade när jag bara existerat. Trott att om jag springer lite snabbare så är jag snart ikapp. Och sen när det blir lugnare så… Men “sen” kommer aldrig. Man måste välja bort en del, prioritera en del. Och njuta av de små glädjeämnena, varje dag. Kram ❤️
Se Arbetsmiljöverkets film om den sjuka jobbstressen, riktigt fin: https://www.youtube.com/watch?v=Y4cIbehTmfY
Skönt att du slapp vassa kommentarer, när du berättar en sån här sak! Sänder dig en varm kram – ta hand om dig, och känn ingen press, ingen annan än du kan bestämma hur ofta du uppdaterar din blogg till exempel, det är ju inte så att vi läsare betalar nån prenumeration för det precis!
/Gunilla
Så fin klänning! Och du med. 🙂 Jag minns plötsligt ett blogginlägg där du har rouge från MakeupStore och jag knallade dit och köpte samma. Många år sen.
Iallafall även jag kände igen mig i gårdagens inlägg och har gått på sparlåga sista tiden för att klara av tillvaron. Men nu går det bättre. Tänk att kropp och själ hänger så väl i hop och ändå låter vi dom springa ifrån varann. Om och om igen. Ta hand om dig och nu ska jag kolla efter klänningen.
Trevlig helg!
Så vacker klänning! Och hela du.
Så härligt att du slapp elaka kommentarer. Förstår inte alls varför man ska skriva elaka saker. Tycker maj inte om en blogg/instagram eller vad det nu är så behöver man ju inte följa. Vi behöver mer kärlek i världen och på nätet. Kram
Det var både så vansinnigt skönt och så djupt oroande att läsa att det är så många som känner av samma sak. Skönt för att man när man går igenom det själv känner sig så svag, dålig, som att man inte orkar med det där “alla andra orkar med” (el egentligen är det få som orkar med) men oroande för att det är så vansinnigt många som går igenom samma sak. Själv har jag tvingats, eller tvingat mig själv, att dra ner på tempot avsevärt under hösten som var. Jag har fått lägga bloggandet på sparlåga för att orka och det har varit både tråkigt och jobbigt. Därför känner jag att det är så modigt av dig, med så många följare att våga berätta om det du går igenom, det är faktiskt också väldigt inspirerande att du är så öppen. Själv är det något av det läskigaste jag vet, att vara personlig på bloggen. Så beundrar dig verkligen vansinnigt mkt för hur öppen och ärlig du vågar vara. Jag hoppas att du landar i “allt”, att du snart känner dig piggare och fylld men energi och så är jag så glad för din skull att du orkade ta dig iväg på den där UNICEF-resan! En varm kram till dig <3
TIO ÅR?!? Hur är detta möjligt? Alltså jättekul att din fina blogg lever och frodas och allt, men hur gammal är jag egentligen?
Haha tänkte faktiskt samma sak!
Fredag! Som jag behöver denna fredag! Ha en tipptopp helg.
Vilka vackra bilder!
Hej Clara!
Ditt inlägg om din utmattningsdepression gjorde att jag själv började fundera över mitt tillstånd. Succesivt har saker börjat smyga sig på i mitt liv som jag egentligen inte känner igen hos mig själv. Nedstämdhet, magvärk, irritation , koncentrationssvårighet osv. Jag har trott att jag varit skoltrött (är student) och tydligen blivit lat. Men efter ditt inlägg började jag läsa på om vad det innebär, och känner mig väldigt träffad. Nu är tid bokad hos vårdcentral och jag har pratat med mina närmaste om hur jag mått sista månaderna.Tack ska du ha! Det är nästan som en sten har släppt från mitt bröst. Och jag hoppas din väg framåt blir bättre.
Fint Lisa! Lycka till – hoppas du får bra hjälp av vårdcentralen och att du hittar ett livstempo som passar dig! 🙂
Precis så ska det vara! Mer kärlek till varandra här på nätet och i möten med varandra IRL! ❤❤❤ Massa pepp till dig och hoppas verkligen att energi och glädje sakta återkommer!
Jag kommenterade inte på förra inlägget men är glad att du fick nra respons. Hejar på dig och hoppas att du mår bättre och bättre!
Journalistbesök, skrivjobb och städning – en lugn dag?! Njut av helgen nu.
Underbar klänning!
Alla bär vi på något, så det är klokt att vara snäll mot andra och inte döma i onödan. Ha nu en härlig helg!
vad fin du är <3
Haha, de här bilderna är ju bäst! Älskar att klänning, naglar, kopp och tapet matchar så snyggt. Ögongodis till tusen 😀
Skönt också att kommentarsfältet blivit snällare och mer mänskligt…tror folk i allmänhet (inkl. jag själv) börjar lära sig. Och du har absolut varit bidragande till det, tillsammans med andra bloggare som ibland “läxat upp” och gett insikter om empati. Är tacksam för att du gjort det, tycker det varit ytterst välbehövligt och mycket givande, har lett till många bra reflektioner 🙂
Jag tror att en del av tillfrisknandet är att berätta öppet och sedan märka att människor inte alls fördömer, utan fortsätter att värdesätta en i skörare tillstånd och bara vill hjälpa till. Så var det för mig – vilket överraskade mig då det hände för mig. Det är ju bara ett tecken på att jag hade trott att det var bara prestationerna som räknades. Jag upplevde att jag fick mycket bättre och varma relationer efter min krasch (speciellt med de som inte pressade allt för mycket på social medverkan från min sida) Det var lättare att förhålla sig till mig när jag var öppen med min sårbarhet… Kram på dig Clara! Och lycka till vidare 🙂
Det var jättefint skrivet Clara.
Förstår att det tog emot att berätta om depressionen. Jag är i samma sitts som dig. Känns inte helt enkelt att berätta om att man inte mår bra. Jag försöker hålla skenet uppe utåt, men hemma är det jobbigare. Gör det nödvändigaste sen tar orken slut. Äter tabletter som hjälper till, men att träna känns oöverstigligt. Är hem just nu och skall plugga till florist i höst. Helt byta bana. Hoppas på att orken kommit fram tills dess. Kämpa på! Läser din blogg varje dag!
Wow! Kul! Nej om du berättar ur ditt eget liv så får du också gensvar bra jobbat!
jag har också den klänningen! älskar den! gud vad smickrande den är!
Alltså wow! Den nedre bilden: färgerna i klänningen, kaffekoppen, nagellacken, ögonfärgen, tapeten, broderierna i bordsduken… så estetiskt tilltalande och vacker bild på alla sätt!
Och även om jag typ aldrig kommenterar så älskar jag din blogg <3