Drömmen om ett torp

Även fast man bor i ett hus på landet kan man längta efter en sommarstuga. När våra grannar några hus bort (som har sitt hus som stuga) kommer ut på helgerna blir jag alltid så avundsjuk. Det ser SÅ mycket mysigare ut hos dem. När de liksom kommer ut och gör hela stuggrejen. Tänder i bastun, har med sig lite god helgmat och tjofsar runt i mjukiskläder och crocs. Det är helt klart något speciellt med att bara bo på en plats ibland. Det kan jag sakna. När vardagen inte drar sitt grå filter över alltihop. När man inte solkar en plats med förkylning, trötthet, jobb och plikt. Nu råkar jag älska den här byn men ändå blir den ju lite vardagsgrå ibland. Då brukar jag tänka tillbaka till innan vi köpte gården. Och åkte förbi den här byn för att kolla in ett annat hus vi var spekulanter på. Då fullkomligt golvades jag av hur fin byn var. Och precis på den grusväg vi bor idag tyckte jag att det såg så fantastiskt trevligt ut. Där måste det bo människor som är lyckliga!

Jag skulle gärna ha ett sommartorp på landet, utöver att redan bo här till vardags.  Ett enkelt möblerat ställe att åka till över helgen och packa lite god mat. Sedan ligga i en knirrande tältsäng och läsa gamla pocketböcker och kvarglömda Amelia från 1998. Jag försöker påminna mig om den känslan. Att jag kände så för det här stället innan vi flyttat hit. Och när det känns grått är det inte den här platsen som det är något fel på. Det är bara vardagen som inte går att komma ifrån. Helg och stugkänslan går liksom inte att få där man bor jämt. Det är faktiskt omöjligt.

Och samtidigt är jag SÅ glad på hösten. När folk reser hem igen och vemodigt stänger sina sommarhus och drar upp båten. För då vet jag att jag får stanna kvar här.  Visserligen kan jag inte åka hit och semestra. Men jag behöver aldrig åka härifrån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

23 kommentarer på “Drömmen om ett torp”

  1. Vad fint skrivet av dig, som alltid <3
    Jag har turen att ha ett underbart vackert och stillsamt sommarställe inom släkten. Det är inte ofta jag har tid att åka dit, men när jag gör det blir jag som förbytt efteråt. Helt ren och tankad på energi. Jag älskar att bo i stan, men landet kommer som en god tvåa – och jag skulle inte vilja vara utan någon av platserna.
    Det är så häftigt att du gör din grej, och ibland tycker jag att det är lite som att vara på landet när jag läser din blogg. Jag förflyttas till en annan plats <3

  2. Så vackert du har fångat känslorna Clara. Jag drogs tillbaka till min mormor och morfars stuga, till den där råa instängda lukten som blandades med sommarkänslor och frihet, myggbett, bara ben och alla satans flugor som kröp på läpparna nattetid (why?). Enkla, knarrande men funktionella trämöbler, en pytteliten TV och ett kök där allt gjordes för hand. Alla spel mormor lät mig vinna, vid köksbordet medan brödsmulorna fick ligga kvar. Det var inte så noga. Det var länge sedan jag tänkte på den stugan och på min mormor. Tack för det <3

  3. Du sätter ord på precis det jag känner! Jag bor i ett område med massvis av sommarstugor, och nu på våren när folk kommer över helgen till sina stugor blir jag lite avundsjuk. Att få åka hit där det är så vackert, och bara ta det lugnt, påta lite i trädgården och äta något gott. Men jag har ju vardagen här med allt det innebär. Men samtidigt så betyder det ju att jag inte behöver åka härifrån på söndag kväll!

  4. När jag var liten var jag så avundsjuk på våra grannar, som åkt till sin stuga på semestern. Äsch, sa pappa, vi bor ju i vår sommarstuga året om. Kloka pappa <3

  5. Min mamma bor väldigt fint och har ett stort hus och en stor tomt. Men hon har en stuga typ 30 meter bredvid stora huset som hon flyttar in i på våren och flyttar ut ur på hösten – fast hon måste inte ändra på läget. Himla praktiskt 🙂

  6. Åh, förstår precis vad du menar! Våra gotlandsgrannar (äldre par som är bönder) bor ju mitt i spenaten året om, med åkern bakom huset och på gulligaste bygatan. Ändå har de en pyttestuga 2 km (!) bort, nära havet, där de ibland sover över för att kunna vakna till ljuden av havet. Det lät helt knäppt när de berättade det, men jag förstår dem verkligen nu. 🙂

  7. Å förstår precis den dröm. Jag och min man har precis köpt ett gammalt 1800-tals torp som vi tänkte renovera till ett permanentboende. Här ingick rubb och stubb i köpet med alltifrån kalle anka tidningar från 60-talet till utdragssängar i trä från 1800. Det är en dröm att gå omkring i alla rum och uthus och leta små skatter. Vi var färdiga med stan och redo för ett nytt liv på landet med oändlig trädgård och drömmar om köksträdgård,;getter och höns. Har en känsla av att bloggen mest kommer att handla om torp renovering framöver

  8. Åh, ja det där med att få behålla vissa saker som lyx, känner jag igen! Vi bodde mitt i Stockholm förut, och jag jobbade mitt i smeten, på Stureplan (ett av de minst charmiga ställena i stan, sååå fattigt på grönska och bara massa trafik och stress). Tunnelbana varje dag. I omgångar har vi flyttat längre och längre ut i förorten, och dessutom slutat jobba i stan. Jag njuter så förbannat av att få åka in till stan just precis när jag vill (sällan!) och inte annars. Helt plötsligt ser jag Stockholm för vad det är: En vacker stad omhuldad av kluckande vatten och grönskande omgivningar, härliga parkcaféer och söders höjder, en och annan uteservering, inspirerande utställningar och museum, och mysiga marknader. Jag får återigen bli en nyfiken lantis som bara spatserar runt =)

  9. Huvudet på spiken!
    Förstår precis vad du menar, så bra skrivet. Vardagslivet kan verkligen solka ner en plats. Jag trodde jag skulle stormtrivas när vi flyttade till vårt hus, men med åren som gått(småbarn, mycket hemmavarande o arbetslöshet)så känns det befriande att åka bort från huset till något annat.

  10. Där gav du mig en riktig tankeställare! Jag bor i storstan men har stuga på landet. Varje gång jag åker till stuga känns det som att jag äntligen kan andas, och jag tycker alltid det är fruktansvärt jobbigt att åka tillbaka hem till stan. Har alltid tänkt det som att nej, jag borde inte bo i stan. Det kan förvisso stämma, men inte av anledningen att jag känner som jag gör i samband med stugvistelserna. För oavsett var jag bor så slipper jag inte vardagen. Så den relevanta frågan i sammanhanget är; var vill jag ha min vardag? Tack Clara att du delade med dig av de här klokheterna!

  11. När vi flyttade till landet trodde jag lite – fast jag visste att det inte var så – att det liksom alltid var semesterläge här. Alltså jag skulle få tid att hinna läsa alla böcker jag vill läsa, spela spel med barnen, laga avancerad mat och dricka vin på altanen. Men det finns ju en vardag här också med alla vanliga tråkiga måsten.
    En sak jag avundas sommargästerna är att de har två platser för två olika lägen; när de kommer till landet, som de förknippar med ledighet och frihet och kravlöshet, så slappnar de av från sitt stressiga vardagsliv i stan. Det måste ju vara en av de största fördelarna med att ha stuga, att kunna byta så tydligt mellan jobb och fritid.

  12. Jag bor mitt i en av de sommarstugtätaste områdena i landet, året om. Men vi har också lyckan att ha ett litet hus på en ö som vi når på 20 minuter. Det är just som du och andra här skriver att hemma är vardagsliv och stuga/torp betyder annat att göra, avbrott, tillåtelse att bara ta det lugnt! Hoppas du får ditt torp en vacker dag.

  13. När vi köpte vårt hus kändes det som en sommarstuga och vi har försökt behålla den känslan. Inget får bli för perfekt eller påkostat. Inte för mycket grejer ska det vara heller.

  14. Åh, längan efter enkelheten och variationen… Efter två terminer i Stockholm vill jag bara ut på ett fjäll, sova i ett tält och laga den enklaste mat över öppen eld. Komma bort och ladda om.

  15. Så passande! I ett samtal tidigare idag sa jag ”jag har svårt att förstå att andra som har hus har sommarstuga, det blir ju två hus o två trädgårdar att ta hand om…” Tack Clara för att du gav mig ett perspektiv till på det!

  16. Jag förstår precis den där känslan! Även om man bor avsides på ett lugnt och skönt ställe så är det inte så lätt att koppla av där man lever sin vardag. Vi har ett sommarställe ute i skärgården och där hittar jag off-knappen lätt. Ibland funderar jag om det vore klokare att leva lite mer enkelt i alla fall. Slutresultatet blir ändå alltid att borta bra, men hemma på landet bäst 😉