Jag har verkligen hatat att springa. Alltså avskytt. Men sedan tre år tillbaka har jag lärt mig tycka om det. Lite oklart hur det skedde – men plötsligt en dag vände det. Nu ger löpningen mig en massa rörelseglädje, stressdämpning och livspepp. Och här kommer mina bästa löptips. Inte som i professionella löptips. Tänk mer glad motionär.
1) Du springer för fort. Ja, jag kan nästan lova att du gör det. Jag trodde länge att det var svårt att springa långt. Men sanningen är att man kan springa jättelångt om man bara springer långsamt. Man kan faktiskt springa långsammare än man går. Det är helt okej. Bara fortsätt att springa och stanna inte.
2) Spring när du får lust. Alltså inte om du aldrig får lust. Men jag tänker alltid att jag ska springa på morgnarna – fast det är rakt igenom vidrigt. Jag har ont i kroppen, är på dåligt humör och mår illa. Med tiden har jag upptäckt att min löplust brukar komma någon gång mellan 20-22 på kvällen och då springer jag också som snabbast. Nu under den ljusa årstiden är det inget problem. Jag vet att peppen kommer på kvällstid så jag inväntar den.
3) När du sprungit färdigt den sträcka du hade tänkt dig – stanna inte upp. När du gått i mål fortsätter du med att promenera. Gärna i tio minuter. Även om det känns som att du ska dö när du precis kommit fram kan du efter tio minuters promenad känna dig nästan normal igen. Kroppen blir inte lika stum och trött av promenaden – och du blir peppad på att springa snart igen.
4) Om möjligt – ha en springkompis. Man blir så glad och peppig av att ha någon med sig.
5) Musik är himla viktigt! Ikväll när jag skulle ut och springa hade jag ingen som helst lust förrän jag hörde Justin Timberlakes nya låt på radio och kände hur härligt det skulle vara att prova springa till den. Så då gav jag mig ut och kutade sex kilometer med den på repeat i lurarna. Vilken musik som är bra att springa till är såklart en smaksak. Men när jag springer är jag inte ett dugg creddig. Jag kan liksom springa till E-type om jag känner att det hjälper mig. Ofta är arg musik bra. Typ tung hiphop, eller en ettrig Eminem. Eller så springer jag till åttiotalspop. En obligatorisk låt på mina löplistor är Timbuktus Resten av ditt liv. Under den låten tar jag ut ilska och frustration jag känner mot andra människor eller mig själv. Samt Britney Spears Work Bitch som påminner mig att jag måste jobba för det jag vill ha. På promenaden efter löpningen när endorfinerna sköljer över kroppen – då lyssnar jag alltid på Pata Pata och känner friden.
5) Ät ordentligt om du springer. Jag har sprungit mycket i perioder när jag försökt gå ner i vikt och gått på kaloriunderskott. Dålig ide. Med massa socker och kolhydrater i kroppen blir löpningen enkel och kul. Mitt personbästa har jag satt efter ett rejält tårtkalas.
6) Ha bra kläder och skor. Behöver inte vara dyrt men ska vara funktionellt och snyggt. Gärna färgglatt. Just nu drömmer jag om en löparkjol och ett nytt snyggt träningslinne. Direkt jag tar på mig mina fina träningskläder så känner jag mig som en elitidrottare. Trots att jag är så långsam.
7) Mät och ta tid. Inte för att tävla med andra men för att det är roligt att se hur du förbättrar dig. Jag har appen Runkeeper sedan 2013 och kan hålla koll på formtoppar (och dalar). Med den i lurarna kan jag också hålla koll på att jag inte springer för fort under passet och får slut på energi.
8) Variera distanserna. Min standardrunda är på 6 kilometer. Men ibland springer jag en mil. Ibland springer jag också bara tre kilometer och det är nästan roligast för då kan man kuta lite mer som ett barn. Hejdlöst och slängigt!
9) Avsluta träningen på något skönt sätt. På sommaren tar jag gärna ett dopp i sjön efteråt. På vintern en lång varm dusch med litet minispa.
10) Allt är psykologi. Första gången i mitt liv som jag skulle springa de sex kilometerna runt byn hade jag tränat och laddat i månader. Det var en fruktansvärt jobbig löptur – och ändå hade jag ganska bra kondition då. För någon vecka sedan sprang jag runt byn igen. För första gången på ett halvår under vilket jag bara legat stilla och gått upp i vikt. Den här gången klarade jag rundan utan några som helst problem. Trots urkass kondition. Din hjärna kommer försöka fucka med dig. Gå inte på alla dumheter den hittar på.
Har ni fler löptips? Fyll gärna på!
55 svar
Bra tips! Har appen Endomondo där man kan skapa ett eget träningsschema utifrån mål och nuvarande kondition (obefintlig). Så om 16 veckor springer jag 5 km på 30 min 🙂 Hela schemat bygger på intervallträning och anpassar sig efter hur det går för en. Tycker nu att det är kul, och har alltid annars hatat träna.
Vilka toppentips! Jag har också alltid hatat att springa men även jag springer sen fyra år tillbaka och älskar det! Har insett att jag gillar att springa enbart för min egen skull och har insett att ett planerat lopp bara stressar mig. Så inga lopp för mig!
tyckte jag såg dig bli intervjuad på Petrus cafe i dag på mariatorget i storstan ?
Så härligt inlägg! Just att bara springa för rörelseglädje är något jag försöker lära mig, helt utan prestation. Det här inlägget gjorde mig pepp! Tack! 🙂
Jättebra och vettiga tips! Sen är ju allt som vanligt individuellt
Men rackarn, all text kom inte med! Teknikens under va. Men som sagt, det är som vanligt individuellt och vissa skulle jag tipsa om att inte ta tid. Det blir för mycket prestationskrav och press inblandad då vissa alltid känner att man behöver förbättra sin tid. Då kan det vara skönt att springa utan klocka!
Vilken bra lista!
För mig hjälper det ofantligt med ett trevligt ställe att springa på. Jag bor i Malmö och förr fick jag springa genom centrum för att ens komma till en park. Nu bor jag vid en park och det är sååå mycket lättare när jag har den där oasen att springa i 🙂
Hatade för övrigt också att springa, men minns att det var samma år som du också blev springpepp som även jag blev det. Kom sig av stt jag började träna inför Vårruset och blev så taggad när jag klarade att springa hela halvmilen! Så att ha mål är också ett bra tips som är det som fått mig att komma igång <3
å nu blev jag sugen på att prova!
Försök att skapa en rutin, en vana, så blir det mycket enklare att springa. Ett sätt kan vara att bestämma att man ska springa två gånger i veckan i en månad och sedan utvärdera om man vill fortsätta – då blir löpningen mer överkomlig och det blir lättare att komma ut. Ett annat tips är att lägga ribban väldigt lågt. När du skall ut på de där åtta passen du har bestämt att du skall genomföra så kan du säga till dig själv att du kan springa precis hur kort du vill (eller till och med gå) så länge du drar på dig kläderna och kommer ut. Då blir det lättare att komma ur soffan och ofta vill man sen springa lite längre än vad man tänkt sig.
Jättebra tips!
Några små invändningar: 5) jag rekommenderar inte tårtkalas innan träning, även om man inte heller bör banta eller fasta och köra hårt, ät nyttigt och bli starkare, unna dig sedan tårta efteråt om du vill
7) för många funkar inte RunKeeper så bra så jag vill bara tipsa om att det finns andra appar, jag höll på att bli galen när jag ville mäta min runda och ibland fick svar som att jag sprungit rakt över en sjö och avverkat 5 km på 4 minuter – då bytter jag till Runtastic. I övrigt: tack för tipsen och för att du säkert inspirerar fler till att komma igång med gratis träning ute i friska luften!
Varför inte tårtkalas innan träning.? Jag har svårare att förstå att man måste göra sig förtjänt av att äta tårta. Att UNNA sig sötsaker eller annat onyttigt, tycker jag känns lite som en ohälsosam inställning till mat.. Det ska vara gott och varierat. Inte tårta och godis varje dag, men om man är sugen ibland, varför inte?
Allas kroppar fungerar olika. Jag kan t.ex. inte prestera bra på något sätt med lite kolhydrater (varken i jobbet eller med träningen). På rent socker (den snabbaste kolhydraten) kan jag absolut träna bra, men mår inte så bra i övrigt. Så att det är bättre med tårta efter än före är nog väldigt olika för olika personer.
Visst kan man äta tårta innan träning om det passar en själv – alla är verkligen olika – men som ett allmänt tips kändes det inte helt hundra. Jag kan inte vara pigg och lätt om jag har käkat tårta innan träning, men det finns också sådana som måste vänta flera timmar mellan måltid och träning, det måste inte jag. Så vi är förstås olika, min poäng var mest att man ska vara lite snäll mot kroppen och ge den bra bränsle. Och tårta må vara bra för njutning men inte som bränsle till hjärta och muskler 🙂
Jag vill dela med mig av ett generellt träningstips som är det som peppat mig mest genom åren och som jag fick av min sambo när vi precis hade träffats. Jag var då i mkt dålig form och hade höft- och ryggproblem. Han däremot hade en bakgrund som elitidrottare och vi var så långt träningsmässigt ifrån varandra det bara går. Men istället för att börja stressa mig med diverse träningsgrejer sa han bara: “Den bästa träningen är den som blir av.” Och det var så rätt för mig att höra. Det har inneburit att jag har “avdramatiserat” träningen och istället gjort det till en del av min vardag. Det betyder att jag inte behöver göra värsta passen, istället kan jag känna mig nöjd med små insatser. Idag är jag i bättre form än någonsin och har inte haft stora problem med höften på flera år 🙂
Jag vill dela med mig av ett generellt träningstips som är det som peppat mig mest genom åren och som jag fick av min sambo när vi precis hade träffats. Jag var då i mkt dålig form och hade höft- och ryggproblem. Han däremot hade en bakgrund som elitidrottare och vi var så långt träningsmässigt ifrån varandra det bara går. Men istället för att börja tipsa om olika träningsupplägg sa han bara: “Den bästa träningen är den som blir av.” Och det var så rätt för mig att höra. Det har inneburit att jag har “avdramatiserat” träningen och istället gjort det till en del av min vardag. Det betyder att jag inte behöver göra värsta passen, istället kan jag känna mig nöjd med små insatser. Idag är jag i riktigt bra form för att vara jag och har inte haft stora problem med höften på flera år 🙂
Oj, det blev dubbelkommentar av mig, trodde första försöket försvann men icke.
Jeg istemmer! Har store problemer med knærne, og viljen til å trene er nesten alltid større en evnen,men jeg tenker som din sambo: alt man FÅR gjort av trening, uansett hvor lite det kan være i andres øyne, er bedre enn ikke noe trening! Så om min kollega forteller om sin en times treningsøkt på gymmen, er jeg fornøyd med min 4 kms tur ved sjøen…
Vilka bra tips! I musikvärlden kan jag även tipsa om timbuktus Spring! Den säger allt. För övrigt är mitt absolut bästa tips att om man bestämt sig för att springa någon gång under dagen men inte exakt när – ta på träningskläderna direkt. Finns inget så “pinsamt” som att ta av sig oanvända träningskläder. Man bara måste ut, sen om det blir 5 eller 50 minuter är skitsamma. Huvudsaken är att man rört på sig. Och långsamlöpning är även min grej, ibland med klocka, ibland utan.
Jag har ett liknande tips. När jag har sämre motivation lägger träningskläderna på en stol i köket innan jag åker till jobbet. Då blir det ett nederlag att lägga bort kläderna oanvända. 🙂
Så gör jag också!
Såg dessutom programmet gympalärare i våras. En 14årig kille sa ” mitt enda mål med träningen är att fortsätta med den”. Han är min idol. Jag tänker ofta på det…
Bra tips!
Jag tränar för ett maraton. Så jag måste även träna snabbhet. För att göra det så kan jag tipsa om att springa i uppförsbackar t.ex, köra intervaller, vilket gör att man tränar upp sin kondition, hjärtat slår snabbare och när du sen springer på vanlig väg så kan du därmed springa snabbare.
Ska du sen träna distans så kan du faktiskt springa långsammare. All träning är bra!
Bra att du säger att man måste äta ordentligt också. Ska man t.ex ut och springa så är det bra att kolhydratsladda kvällen innan, t.ex med att äta pasta till middag, svårare än så är det inte 🙂
Vilken härlig lista! Förra sommaren gjorde jag det till en grej att ta en springtur de dagar som jag egentligen absolut inte hade lust, t.ex. efter en vakennatt med vår lille son. Det krävs kanske en extra spark i baken, men känslan efteråt är dubbelt så skön! Ett annat tips är att springa när man är arg, jag gör av med all energi när jag springer och brukar vara på betydligt bättre humör när jag kommer hem 🙂
Toppenlista!
Mitt bästa tips är att börja riktigt riktigt långsamt. För mig har det varit det bästa förutsättningen för att skapa en hållbar löprutin. Jag ger mig ALLTID en klapp på axeln om jag ger mig ut i löparspåret. Även om jag bara orkar gå hela sträckan. Löpningen ska inte vara kravfylld – den ska vara lustfylld. Ungefär såhär kan det se ut om jag är otränad:
Vecka 1-2: 1 pass löpning 3 km (går en del av sträckan om jag inte orkar)
Vecka 2-6: 2 pass löpning á 3 km (det är alltid okej att gå, även om det är bra att pusha sig lite extra ibland)
Vecka 7-11: 3 pass löpnig á 3 km (Jag varierar mellan att köra intervaller, springa långsamt eller springa i en backe).
Vecka 12 och framåt: öka ett-två av passen långsamt. Ungefär en km i veckan.
I slutändan har jag 3 pass i min grundrutin, där 1 är lite längre (över en mil) och långsammare, 1 är mellanlångt i tävlingsfart (runt 7 km) och 1 är snabbt och kort. När jag lägger till pass kör jag antingen ett-två extra korta eller mellanlånga.
För varje vecka som jag klarar mina mål får jag en härlig grön bock i min kalender. Det är väl att jämföra med att få en guldstjärna i skolan, men det funkar faktiskt som motivation för mig 🙂
I september tänkte jag ge mig på halvmaran!
Många är rädda för längre distanser, men min upplevelse är att om man väl klarar att springa 5 km utan att dö, då är det ganska enkelt att dubbla eller tredubbla den sträckan. Det här funkar egentligen ända upp till 15-30 km (beror på hur vältränad man är), och sen börjar kroppen göra ont. Men mitt sista tips är att våga! Du orkar mer än du tror. Och det är en så förbannat häftig upplevelse att ta sig igenom många långa kilometer med sin egen muskelkraft <3
För att komma igång kan det vara praktiskt att använda ett sånt där träningsschema som alltid finns i alla löptidningar som dyker upp på vårkanten, där en börjar med promenader som sen blir gå/springa i intervaller i ett fåtal minuter för att sluta med 5 eller 10 km löpning efter ett antal veckor. Jag har tyckt att det hjälpt när någon annan avgränsat hur länge jag ska springa, så att följa såna slaviskt (om en har tålamod…) kan vara ganska smidigt om en är lite otränad och en aning lat.
Det enda som funkat för mig är egentligen att anmäla mig till olika lopp, så att jag liksom måste träna för att det inte ska bli en alltför obehaglig upplevelse.
Och att springa i skogen. Så himla mycket trevligare än att springa på asfalt eller någon ganska platt grusväg. Om en bor någonstans där det finns gratis orienteringskartor kan det vara en bra motivation (t.ex. Hitta ut-kartor).
Underbar lista! Så otroligt skönt o befriande att läsa en lista med tips som inte har fokus på att förbättra sin prestation i termer som tid eller distans. Visar så bra att man ska göra saker för sig själv och inte för andra. De flesta som skriver tips-listor är så djupt inne i sina egna mål att de inte kan se att så många i detta landet bara behöver precis det målet som den redan nämnda 14-åringen i “gympaläraren” hade, att fortsätta träna. Vi är så många som förlorar all lust om vi blandar in andra mål än bara det som handlar om att INTE sluta utan fortsätta göra. Kram!
Jag har lätt att känna prestationskrav när jag ska springa. Kan t ex känna ett starkt motstånd om jag tänker att “nu ska jag ut och springa 5 km på raken”. Därför brukar jag istället tänka att “nu springer jag ett par kilometer, sen kanske jag går en bit, och sen kanske jag springer en bit till”. Det känns liksom snällare, och då blir det bonus om jag springer 5 kilometer i sträck. 🙂
Om jag är trött när jag är ute och springer och bara vill komma hem så snabbt som möjligt brukar jag springa i “tretakt”. Jag tar tre snabba, långa kliv, tre till, tre till osv. Rackarns vad snabbt det går att komma hem då!
Vilken bra lista!
Men du, vad skönt att inte vara ensam om att träna/springa till totalt “ocreddig” musik. Springer också till mkt arg musik. Linkin park bland annat. Eller som du säger “work bitch”. Den gör faktiskt att jag känner mig grymt, vad ska man kalla det, grym helt enkelt! Liksom att all power ligger hos mig. Jag har den inom mig! Tack för alla tipsen, just nu använder jag faktiskt din mans fantastiska stretchövningar från youtube för att läka ländsryggsont och knäproblem. Sen hoppas jag kunna börja sikta mot att iaf jobba ngn kilometer i slutet av sommaren. Håll tummarna 😉
springa i tretakt är nog mitt tips
Tusen takk for et super motiverende innlegg!!! Jeg har også lyst til å komme i gang med å jogge i løpet av juni.
Masse gode tips for en normal person
Kul tips!
Har dock en liten egen vinkel. Jag tävlar i orientering och längdskidåkning, så springer alltså ganska mycket, men jag tar aldrig tid! Kanske slänger en blick på väggklockan innan och efter, men aldrig något noga. Anledningen till detta är nog dels att tiden beror så mycket på dagsform. Kanske var jag lite trött eller hade ätit kasst, och får sämre tid, då vill jag inte gå och tjura över det! Brukar tänka att jag gör så gott jag kan, vill jag gå en bit på vägen så får jag la göra det, men det var ju skitbra att jag tog mig ut! Vill jag stanna och hälsa på några får på vägen kan jag göra det utan att sumpa ett möjligt personbästa. Himla härligt faktiskt, en “bra” runda beror då bara på hur det kändes, istället för vad klockan visade. Så även om jag tränar för prestera inom mina idrotter, så tycker jag ändå att all träning är bra träning, och tog jag mig ut och gjorde så gott jag kunde så är det jättebra även om det tog ett par minuter längre än förra veckan, det behöver jag inte veta om.
Tack för att du är så go, ha det gött!
+1
Jag tänker och tycker precis likadant! Det är som du satt ord på mina tankar. Jag älskar att springa men tappade under ett par år motivationen, men den kom tillbaka när jag listat ut att det var runkeeper som var problemet. Jag storrade mig blind på alla tider, sträckor och påminnelser.
Tänk att en tävlande i motionsidrotter också gör så, härligt att höra! Jag skippar tidtagning ungeför hälften av alla pass, och defintivt om jag tror att det ska gå sakta för jag har svårt att inte bry mig om en dålig tid.
Tusen tack för bra tips! Jag hade många i bakhuvudet men det var verkligen dags för en påminnelse. Med min sjukdom, fibromyalgi, gäller det att ta små små steg i allt för att inte hamna i utmattning och därför är det första tipset du ger mitt riktmärke. Jag lägger upp löpningen genom att lyssna på kroppen, inte huvudet. Jag springer tills jag blir trött, sen går jag tills andningen har gått tillbaka och grundat sig och sen springer jag igen på samma sätt. Intervaller, tills jag orkar springa långsamt hela tiden. Då ökar jag istället farten med samma modell. Men jag älskar att springa så för mig finns motivationen nära hela tiden.
Skriver en del om löpning, liksom annan träning, med hänsyn till bäckenbotten. Här finns bland annat en del frågor och svar, tips och råd
http://bakingbabies.se/2015/11/03/att-vara-kvinna-och-lopare-om-backenbotten/
Var snäll mot dig själv och kom ihåg att varje liten förbättring är ett stort plus! Ena gången kanske det handlar om att du springer fortare, nästa gång längre, tredje gången kanske du klarade av den där jobbiga backen lite snabbare osv: Kom ihåg att alla små saker är viktiga förbättringar – då är det lätt att känna sig bra efter varje pass!
Håller med om allt utom musik i öronen. Dels vill jag höra fågelsången, dels vill jag märka om nån kommer bakom mig. Jag började springa för knappt två år sedan 45+, och oj vad det har betytt för mitt mående!
Tack för inspiration
Men oj vilka härliga tips!
Jag är sjukt sugen på att få springa igen men får vänta lite till så att jag har lite distans till förlossningen. Ska försöka komma igår dessa tips när det blir dags i alla fall
Sett “Sockerfilmen”?
Vilken sockerfilm? Den på netflix? Har inte sett men läst recensionen som berättar vilken bluff hela filmen är. Så jag tror jag hoppar över den 😉
Jag har sett den. Tänker likadant som jag gjorde innan. Det är väl ingen som tror att det är bra att vräka i sig mängder av socker? Det är väl inte det den här texten handlar om?
Skrattade högt inombords (ursäkta uttrycket, men det är sent…) åt personbästa på tårta. Det lät roligt att springa efter ett tårtkalas!
Å det här är så himla roligt ämne
Skrev en lång lista med bra tips men var bara översta raden som kom med
Bra tips! Jag har astma så jag springer första kilometern så sakta att pensionärer med rullator skulle varva mig! Men det funkar himla bra. Sen brukar det till slut vara så att jag kommer över någon slags tröskel.
Jag varvar även med podcasts ibland, inte de dagar jag behöver all pepp i värden för att ta mig ut men de gånger jag känner att det är långsamt men “långt” jag jag vill springa för att få nån slags sträcka i benen.
Ett knep jag fått lära mig är att klä mig snäppet mindre än bad jag tror behövs, det är väldigt plågsamt att springa i för mycket kläder. Redan nu har jag linne och shorts. Det är lite kallt de första meterna men ibland kan det räcka med uppvärmning inomhus för att få upp pulsen och inte frysa ens i början.
Hej!
Måste slänga in en kommentar här känner jag, det hände något fantastiskt efter att jag läste det här igår! Ett mirakel vill jag påstå!
Jag satt i köket och ville mest ingenting alls, sen pirrade det plötsligt till i magen och jag tog på mig träningskläderna som har legat i sin låda i mer än ett år… Och gick ut och sprang!!
Jag hade inte nån fantastisk kondition (ALLS) men jag sprang 2,5 km på 18 minuter, inte illa pinkat tyckte jag och vill ut i kväll igen, för vet du vad? Jag må inte ha känt mitt ansikte när jag kom hem, men tusan vad kul det var (att få göra det på sina egna villkor utan press och utan att bry sig om hur knasig man än må se ut)!!!!
Tack för bra tips! Du får det att låta enkelt och lustfyllt precis som jag tycker det ska vara med träning. Jag är ingen löpare men kanske kan bli. Blev sannerligen peppad nu. Som sagt allt är bättre inget när det gäller träning. Ha d gott!
Har inga tips utan behöver hjälp! För ca ett år sedan kravlade jag mig upp ur soffan i juni och började försöka springa. Långsamt (tack till er alla som skrivit att långsamt duger!) jag motionerade flera ggr i veckan, en timme/6 km rask promenad varvat med lunkande löpning. Men. Jag orkade aldrig springa mer än 1 km i sträck. Det var fantastiskt att orka 1 km, men i oktober orkade jag fortfarande inte mer än 1 km i stöten. Nog längre om jag pausade emellan men det kändes inte som samma sak. Jag tappade sugen och slutade. Nu försöker jag börja igen. Hur ska jag komma upp i tex 2 km i ett streck? Fattar inte. Vikten är ca 90 kg så det spelar förstås in och jag brukar få rätt onda ben trots att jag rör mig på grusvägar. Tips? Pepp?
Men träningen ger inte mer för att du springer sträckan på raken. Spring en bit sedan går du lite och sen springer lite o.s.v. Fokusera inte så mycket på sträckan, viktiga är att du är ute och rör på dig! 🙂
Jag skulle gärna lyssna på musik men hörlurarna blir så himla svettiga och så hoppar sladden runt överallt. Ska man ha ett par speciella svett-hörlurar för träning? Tacksam för hjälp.
Läste det här inlägget igen tidigare idag när jag scrollade igenom bloggen och fick en sån lust att ta mig ut och springa. Har typ alltid velat bli en “joggare” men verkligen aldrig klarat av att bli det! Får för mig att jag inte KAN springa, alltså att jag verkligen inte vet hur man ska använda kroppen? Har även återkommande drömmar där jag glömmer bort hur man gör för att springa och hur jag än försöker röra mig framåt så det går bara inte. Ikväll när jag var ut tänkte jag på två grejer: 1. vaaaad ska jag göra av mina armar/händer?! Önskar att jag kunde springa sådär blixtsnabbt som man gjorde som barn med armarna superraka och händerna stelt riktade mot marken “för snabbast fart” men inser ju att det inte är rimligt pga vuxen. Känner mig liksom så tafatt? Och 2: mina knän slår i varandra hela tiden vilket är så skumt eftersom det aldrig händer annars, har helt classic ben alltså. Jag lär ju springa fel? (Knä-problemet försvinner när jag kutar men kan ju inte direkt fortsätta mitt liv som joggare springandes i ilfart med armarna och händerna stelt utsträckta mot marken). Inser att jag har knäppa problem. Kanske handlar allt om att bli trygg i sin egen kropp. Eller vad tror du? Är det här något du (eller någon annan) känner igen sig i från när du började springa??