Håller inte riktigt med dig. Jag tycker inte det är något fel med att göra om något till något man tycker om. Nu råkar du ju tycka om 40-talskök och torparstil. Och om man tycker om franskt lantligt eller industrichict så ska man inte tro att man kan renovera sitt torp/stuga i denna stil? (För den är ju inte ens en svensk stil(?!)
Låt folk göra som de vill, oavsett vilken stil det handlar om.
Hej Clara! Du skriver att många retar sej på Ernst, men är det verkligen såå många? Med de tittarsiffrorna tror jag de allra flesta som tittar gör det för att de gillar hans program. Och att påstå att han uppviglar folk? Nää, däremot inspirerar. Lite “jag vet bäst” mentalitet över den krönikan. Vilken tur att det fungerar med tvprogram som med bloggar, man trycker bort de man inte gillar eller tröttnat på.
Varför har du själv lagt en massa pengar på att anlägga en trädgård t.ex? Var inte den trista miljön som fanns där innan också ett slags kulturarv, ett tråkigt förvisso.
Tycker dessutom att du går till personangrepp på Ernst…..
……och så var det, det här med konsumtion…. mig veterligen lägger du en del pengar på både kläder och make up artiklar…..
Älskar Ernst <3 Håller inte med dig om något i den här krönikan faktiskt. Inte alla klarar av rörigt, murriga färger och hopplock av färger och mönster på allt. Inte gammalt och slitet heller för den delen.
Intressant (och modig) krönika! Har själv inte tittat så mycket på Ernst genom åren- förrän nyligen. Detta efter att ha börjat intressera mig för att köpa ett gammalt hus. Började samtidigt läsa på om byggnadsvård- och blev ganska förskräckt över den “icke-vårdande” andan i Ernst program. Alla får väl göra som de vill med sina hus- men det handlar ju även om att vårda och bevara det man förvaltar och att vissa material t.ex. faktiskt kan förstöra ett gammalt hus. Inte bara estetiskt. Kul förresten att du nämner Finlands och Sveriges gemensamma historia som många i Sverige inte ens verkar känna till! Kommer själv från Finland och har mer än en gång fått höra förvånade kommentarer om att svenska är mitt modersmål. Men historielöshet verkar ju generellt vara “på modet” i den tid vi lever i, på många olika sätt. Liksom “jag gör som jag vill- och skiter i hur det drabbar nästa och nästnästa generation”-andan.
Svårt ämne! Det blir lätt att man kastar sten i glashus eftersom det trots allt handlar om personlig smak. Vi är nog många som målade gamla trappräcken vita för fem år sedan men nu längtar efter någon färg som stämmer bättre med husets historia, för det är inne att tänka så nu precis som det var inne att måla vitt för fem år sedan. Ernst ligger bara lite efter för att den breda målgrupp han riktar sig till ska känna sig hemma. Föregångare och efterföljare, det är så mode och trender alltid har funkat och någon var först i byn med diarréfärgen med. Personligen kan jag tycka att man ska inreda (räknar in ytskikt, fasta möbler i kök och badrum i inredning) sitt hus i en stil man själv gillar. Undantaget är väl om huset är kulturminnesmärkt eller liknande. Men för “vanliga” hus ska man inte behöva bygga nytt för att få ha vita väggar eller ses som moraliskt lägre stående alt. okunnig för att man älskar femtiotal och vill ha snedskåp i sitt hus från 1970.
Hej Clara! Jag har läst din blogg och följt dig hyfsat länge nu, men dum som en är har jag länge “missat” kommentarsknappen 😉 Så nu när jag lyckats hitta åt den måste jag ge Dig ett försent Heja dig-rop! För att Ni under en tidigare föreläsningsturné tog er omvägen till södra lappland och även min hemkommun Åsele
Jag vill bara delge min åsikt i frågan. Jag tror att Ernst inspirerat väldigt många (mig inkluderat) till att ta hand om våra hus med byggnadsvård i åtanke. Så att kalla just Ernst en bov i dramat känns som ett feltramp. Utan den inspiration han ger i sina program hade jag aldrig fördjupat mig i ämnet. Så man borde istället tacka Ernst för att han skapar ett intresse för linolja och skurgolv, inte kritisera när det inte är riktigt rätt enligt riktigt inbitna byggnadsvårdare.
Åååh Clara!
Du är så förbannat genial. Har precis köpt mig ett 30-tals hus. I princip original och tidstypiskt inrett. Smått galna färgval taget ur sammanhanget, men gifter sig så fint i hemmet. Nu är jag pepp på byggnadsvård! Varma kramar.
Njaa… Jag har visserligen fått intrycket att du romantiserar det riktigt gamla och orörda när det kommer till inredning men måste man se ner på att folk går på loppis för det? Nog för att det är en trend men oavsett anledning tycker jag det är bra mycket bättre än att folk Bara köper nya saker. I övrigt gav du nyligen tips på hur man inreder idylliskt som förr, det blir svårt utan att köpa saker.
Jag tycker absolut att du har en poäng. Och bevara i all ära, men samtidigt är det ju ocksa jätteviktigt att folk kan bo och använda sina torp och sommarstugor. Att de blir praktiska och funktionella. Bättre att huset moderniseras inom en prisklass, och smak, ägaren har rad med, även om huset tappar nagot för sig tidstypiskt, än att ingen orkar använda det och det förfaller? Eller? Hus ska vara levande tycker jag. Livet är föränderligt.
Personligen gillar jag inte helvita inredningar, men definitivt inte diarré-färgade paneler eller murriga färger eller allt för många mönster och nyanser i samma inredning. Har ingen åsikt om Ernst heller, men givit mig inspiration, det har han.
P.s. Äger du en tv-soffa trots att du inte äger en tv?
Allt är i förändring. Om en har svårt att acceptera det vad det gäller inredning kan låta harmlöst, men det kan vara värt att fundera över vad det symboliserar.
Du kritiserar i samma krönika Donald Trumph. Är det inte just det han står för, ett kompromisslöst strävande efter att återgå till det samhälle som en gång var?
“Vi längtar tillbaka till tryggare tider” skriver du, men verkar inte tycka att detta är själva problemet i sig, utan att problemet istället är att vi köper surdegsbröd istället för att baka eller att vi väljer fel färger på panelen. Att blanda in influenser från ANDRA LÄNDER i köksinredningen är också ett kardinalfel får vi veta, vilket faktiskt ger ganska obehagliga associationer.
Det “kompromisslösa strävande efter att återgå till det som en gång var” kan visa sig i stort och smått och det gäller att vara uppmärksam tror jag!
Tråkigt om alla hus skulle se likadana ut. Folk ska trivas i sina hem och få känna inspiration. Får lite känslan från Clara att hon har rätt, gör allt rätt, medans alla vi andra gör fel i denna krönikan. Lite creepy faktiskt. Och att nämna Ernst som person i texten tycker jag blir lite väl personligt påhopp.
Älskar Ernst, tycker faktiskt han gör världen till en bättre plats genom att vara så snäll och positiv! Men även jag blir lite ledsen när jag ser sekelskiftslägenheter i sthlm där köken är utrivna och ersatts med trendiga marmor+mässing-kök. Fast folk ska ju ändå trivas i sina hem så så länge husen inte är kulturmärkta tycker jag man får välja själv. Och det är faktiskt inte ernsts fel att folk är dåligt pålästa om byggnadsvård.
Intressant, jag instämmer och hoppas att din text inspirerar. Men runt om i landet kryllar det av kulturarv som står och förfaller för att snart vara borta. Då är det bättre att folk får ha lite kul och förverkliga sina drömmar. Det mesta går att rätta till i framtiden. Och på tal om röda torp med vita knutar är det bara ett mossigt påhitt som lever kvar som allt annat från just 1900-talet. Innan var torpen (personlig åsikt) snyggare och “modernare” när även knutar och vindskivor var röda istället för skrikande vita.
Nej jag håller inte med dig. Du underskattar “folk”. De allra flesta har en helt egen vilja och gör egna val oavsett vilken blogg de läser eller tv-program de tittar på. Varför sätta sig till doms över vilken smak man inreder med? Finns det någon regel om att ditt sätt eller Byggnadsvårdares sätt är enbart det rätta att renovera (undantaget skyddade byggnader)? Nej, precis. Väldigt elitistiskt tänkande…
Låt folk titta på Ernst nu om de vill och måla paneler vita eller riva ut kök.
Har ofta tyckt att Clara har många bakåtsträvande drag i sin blogg. Allt för att föra fram en romatiserad Astrid Lindgren-värld. Förstår att många av läsarna vill tro att det var “bättre förr”. Nostalgi säljer.
Själv tycker jag att Ernsts och Clara inredningsstil i många fall är rätt lika.
Är det något som är bakåtsträvande så är det att ta bort det gamla, rejäla med värme och själ. Dessutom ett extremt slöseri av miljö och pengar. Fortsätt med sådana här inlägg Clara!
Vad jag menade med bakåtsträvande var: Broderade dukar, byte av gardiner,omplantering av krukväxter, hembakade kakor, en massa bunkar och pryttlar i köket etc. Allt detta tar mycken kraft och energi i form av tvätt, strykning och diskning. Påminner om forna tiders kvinnor som slet i jordbruket och samtidigt måste göra sitt hem ombonat med små medel. Har indirekt med renoveringar att göra.
När vi slutar med trevliga sysslor som broderade dukar och hembakta kakor så blir livet rätt tomt. “Vad spar vi all tid till” som Ernst sa. Eller är Pokemon och gräsklippning minst en gång i veckan det man idag lever för?
Livet blir tomt då man slutar göra sådant man älskar och då man inte ser sina medmänniskor, inte specifikt då man slutar brodera och baka kakor. “Traditionellt kvinnliga” sätt att visa uppskattning är lika lite det enda sättet för detta som byggnadsvård är det enda sättet att värna om sin kulturhistoria.
Bra skrivet Clara! Jag håller med! Jag tror på byggnadsvård och att hus har en själ. För mig kan en inte äga ett hus, speciellt inte ett gammalt hus. Utan vår uppgift är att ta hand om huset till nästa generation, det innebär inte att en inte kan sätta sin egna prägel utan att en inte suddar ut tidigare generationer som har levt i huset och dödar husets själ. För det är vårt kulturarv och må att inte allt var bättre förr men allt är inte heller bättre bara för att det är nytt, vitt och underhållsfritt.
Förstår väl att det är ett smart drag att klanka ned på Ernst för att få många klick och läsare. Känner att du såklart har poänger i det du skriver. Å andra sidan tycker jag inte att Ernst utgett sig för att syssla med byggnadsvård. Han skapar miljöer där folk kan träffas och trivas. Det blir också lite att kasta sten i glashus när du själv renoverat om mycket i ditt hus, marockanskt klinker i badrummet och riva väggar för att få bort små outnyttjade skrubbar och ett ljusare mer funktionellt hus. Är det att bevara enligt hur hus såg ut förr? Man ska bo som man trivs och så att det funkar med livet tycker jag, sen ska man såklart tänka på nästa generation och inte slänga och renovera i onödan för att följa rådande trender. Men det tror jag är en möjlighet få förunnad då det kostar mycket att göra nytt kök…
För mig funkar Ernsts program som underhållning! Hans härliga uttryck både i tal och pyssel och den goda maten han lagar. Han utger sig inte att syssla med byggnadsvård som du påpekade Lena utan han fräschar upp enligt sin egen smak och tydligen många tittares också. Alla gillar inte den “gamla” stilen och att springa på loppis och leta prylar, det är ju också konsumtion i alla högsta grad. Visserligen återanvändning i all ära, men behöver vi verkligen alla dessa prylar? Jobbar själv på en loppis och en del gamla grejer vi får in är äckliga, gamla smutsiga soffor och fåtöljer som luktar illa. Allt gammalt är inte fint en del är smutsigt och eländigt. Vi diskar allt, tvättar och stryker, så vi smutsar ner miljön en hel del så någon kan köpa en gammal pryl för mellan 5-20 kr.
Frågan är var gränsen går för vad som ska bevaras och vad som ska förnyas. Vad är egentligen vårt ” kulturarv”? För inte så många år sedan var stampade jordgolv och utedass vanligt i torp. Vatten hämtade man i brunnen. Bodde själv i en lägenhet med 30-tals kök. Låga köksbänkar och smala skåp. Vad som är värt att bevara och vårda och vad som bör förnyas är nog högst personligt, handlar om tycke och smak och i viss mån ekonomi. Personligen hade jag inte inrett mitt torp i den stil Clara förespråkar då det för mig hade känts som att bo i ett museum, en hembygdsgård. Andra har det som sin stil, bra för dem att de bor i ngt som de trivs med. Vissa hus är K-märkta och det är givetvis något man ska respektera.
jag tror inte folk köper maskinproducerat surdegsbröd och dylikt bara för att de längtar efter svunna tider. Kanske lockas folk av sådana varor pga att de låter mer “äkta” och hemproducerade. De flesta har helt enkelt varken tid, lust eller ork att göra sakerna själv. Ernst har dock tid ( han pysslar ju tom ihop sin egen limoncello) och borde väl vara ett föredöme i alla hemmapysslare/fixares ögon?
Håller inte med Clara men det är ju det som är lite meningen med en krönika för mig, att väcka tankar och diskussion. Kul att tycka olika, bra att det finns de som vill bevara och restaurera och att det finns de som vill göra helt nytt eller förändra det gamla.
Förstår din tanke Clara, Sverige överhuvudtaget är dålig på att bevara det gamla, exempelvis gamla stenhus som många europeiska länder har kvar. Sen bär det sig inte bättre än att nutiden plötsligt kommer på att dessa gamla vackra hus är bra för miljön, Sverige är kanske för mycket trend och nytt och modernt eller tron på att allt nytt är bättre men 70-talets mögel och radon hus visar ju att allt nytt är inte det smartaste.
För min del känner jag (och min man) att det är viktigare att VI trivs i vårt hem än att vi bevarar en stil som de som bodde här innan hade. Att folk hade sin stil på 20-30 40 talet, och i vilken tid som helst, kan jag knappast känna som mitt ansvar att bevara för att föra vidare. Vad har deras val för prioritet i MITT hem? Vem ska, som sagt, lägga på mig ett ansvar för att bevara andras historia? Det arv jag vill föra vidare till mina barn, barnbarn osv är ett stycke historia av mig och min man, vi som är DERAS historia. Det är vi som människor och det livet vi lever som avspeglar sig i vårt hem, det är det de vill ärva och “läsa” som en berättelse – inte arvet efter för dem okända människor. Vi trivs med enfärgade ytor, vitt på vissa ytor, eller pastell. Vi inspireras av antroposofernas färg, form och material även om vi inte är antroposofer själva.Minimalt med prylar och luftiga “rena” ytor. Så vill vi ha det, det är vi. Jag har försökt ta efter andra stilar med mönster och färger i olika kombinationer, och undrat varför jag inte “får till det”. Tills jag kom på att jag inte står ut med att ha det så även om jag verkligen kan njuta av att andra har det så. En stund hos någon annan är det inspirerande, men hemma hade jag fått dåndimpen, hela familjen är likadan. Att ta ansvar för miljön är en annan sak, det gör vi också så gott vi kan och förstår. Är huset K-märkt är det också en annan sak, och personligen tycker jag att det är viktigt och hänsynsfullt att huset harmonierar med andra hus i närheten till det yttre – men insidan är min/vår, och vad byggnadsvårdare och “inredningsexperter” anser om det är fullständigt ointressant – sen när har de med mitt liv att göra? De tar sannolikt ingen hänsyn till min smak i sina hem… Nej, låt oss ha vår frihet att sätta vårt fotsteg i historien, och ha vår egen smak fria från andras idéer. Jag tittar ofta in här och njuter av dina underbara bilder, det ser så harmoniskt ut även om jag väljer något annat. Vilken tur att vi får vara olika – det strävar vi ju efter i så mycket annat! Prio ett för mig är att vårda människorna som bor i huset, vårda livet. Huset kommer i andra hand.
Tråkigt att du inte värdesätter vår historia. Klart att den är viktig att bevara! Det låter snävt att låta sina barn och barnbarn tro att ens föräldrar och mor- & farföräldrar är hela ens historia.. Att ta del av vår historia är viktigt för att kunna förstå hur verkligheten vi lever i idag har skapats.
Till Kajsa – ja, det är viktigt att bevara, men är det allas uppgift som köper äldre hus? Med det resonemanget skulle man inte kunna renovera någonting, inte få byta ut de grälla 70-talsköken eftersom vi då inte bevarar? Eller räknas det till kulturarv? Vad får räknas in där? Det finns många bevarade gamla hus och kök. Det finns människor som jobbar med att bevara. Men om man köpt, säg, ett sommarhus och gärna vill ha ett lantligt (om än modernt lantligt) istället för funkisköket är det inte bättre att jag då får renovera enligt min smak? Istället för att huset eventuellt förfaller för att ingen med den goda smaken att bevara det gamla köket köper? Eller har jag inte rätt att köpa ett gammalt hus om jag inte ämnar bevara originaldetaljer?
Jag tycker hela resonemanget känns konstigt och krystat. Både det du för och krönikan, som jag i detta fall inte håller med (jag håller med om mycket som Clara skriver, men inte om just detta). Det handlar inte om att inte värdesätta historien. Jag tycker tvärtom att det är bra att Ernst inspirerar till att köpa gamla grejer som kan fixa till, så att det på det sätt får längre livslängd. Är förresten inte det en tes du Clara också driver egentligen? Annars kan vi kanske ifrågasätta det marockanska golv Clara har i sitt badrum, så såg det nog inte ut när huset byggdes. Är det vad som avses? (Obs att jag bara undrande vill poängtera, inte ifrågasätta Claras badrum som jag tycker är skitfint :))
Klart folk får renovera! Men det handlar väl lite om att förstå värdet i det gamla också. Jag är inte emot människor som väljer en modern stil i sina hem, men jag har däremot så svårt att förstå varför en köper ett hus med gamla detaljer för att sen riva ut allt just detta. Om en inte uppskattar den charmen, varför då köpa huset från första början? Pga priset, kanske en del svarar. Må så vara, men det gör fortfarande ont i mig när jag ser nya husägare slänga ut gamla spegeldörrar, handblåsta fönster och originalluckor från huset de just har köpt!
Om det inte är för slitet så skänker/säljer ju många också dessa grejer för andra att köpa som vill ha den gamla stilen – vill minnas att Claras kök är exempel på detta 🙂 Jag tycker också att det är trist när människor går bärsärk och river ut, men att måla om pärlspont eller vad det var, eller slipa golv eller byta ut ett kök som inte är funktionellt av olika anledningar och renovera i den stil som Ernst gör tycker jag är extremt smått att hänga upp sig på (hänvisar då till krönikan och inte din kommentar) – värre då med folk som bygger hypermodern högglans i sekelskifteshus 🙂 men även om jag tycker att det är trist så tycker jag inte att de för den sakens skull inte ska ha rätt till att köpa ett äldre hus. Tror inte att vi behöver vara rädda för att någon Ernst-liga ska renovera sönder något kulturarv, för det kommer alltid att finnas människor som också bevarar. Men att alla ska vara byggvårdare känns som en märklig diskussion.
Många likställer vitt och lantligt med gammaldags. Men det stämmer inte alls tycker jag. När vi byggde vårt hus i sekelskiftesstil var det flera som menade att det kommer bli så vackert med vit panel osv. Urk säger jag. Har utgått från min farfar stuga och exempelvis målat köket med grön linoljefärg… Det är gammaldags och det enda som är vitt hos oss är kylskåpet… 🙂
Du är väldigt duktig på att formulera dig i text Clara. Vet inte om jag håller med i det du skriver, men bra krönika hur som helst 🙂 http://www.nouw.com/hellofebruary
Mycket bra skrivet! Ett intressant ämne.
Nu tycker jag mycket om Ernst och det mesta av det han gör blir väldigt trevligt. Men ibland blir man ju förskräckt! Som nu senast, när han river ut ett fint gammalt trägolv för att lägga in ett nytt. Varför??? Förmodligen för att någon vill sälja ett annat golv…
Många skriver ovan att man får göra vad man vill i sitt eget hus och så är det ju, tyvärr. Jag blir förtvivlad när jag ser folk byta ut sina gamla fönster mot nya “underhållsfria” i metall eller pvc eller riva ut någon annan oersättlig detalj. Färger och tapeter är väl en sak. Man måste ju ändå få trivas i sitt eget hem. Men att förstöra är något helt annat.
Husen är alldeles för dåligt skyddade i Sverige. Endast ett fåtal är k-märkta och övriga kan förstöras hur som helst av sina ägare. Kulturvärden som sedan för alltid är förlorade…
Hej!
jag har följt din blogg länge och nästan aldrig kommenterat, men nu kan jag inte vara tyst. Tråkigt att du klagar på Ernst tycker jag. Han om någon har väl fått människor att få upp ögonen för byggnadsvård och att vårda och ta hand om hus. Ska hus stå och förfalla mögla, få hussvamp och sedan bara rivas? Nej rusta upp, ta hand om, vårda och låt hus leva i nuet med människor i dag och i framtiden. Mina föräldrar flyttade 1979 in i ett gammalt 1800-talshus där köket var från 30- eller 40-talet. Lådor och skåp var snickrade av gamla sockerlådor som knappt höll ihop. Diskbänken så låg att när vi stod och handdiskade så fick vi alla ont i ryggen. Skulle de ha sparat detta kök som ingen orkade leva med? Nej självklart inte. De satte i början av 80-talet in ett nytt kök som de faktiskt fortfarande har kvar (bara uppdaterat lite under åren).
Jag är även utbildad tapetserare och vad tycker jag om möbler från 40-talet? Visst kan de vara vackra, men kvalité? Nej oftast inte. Man stoppade möbler med träull, mossa och ibland gamla tidningar. Man snörde resåer med garn tvingat av papper som inte höll. Eftersom man under krigsåren inte hade tillgång till bra material utan tog vad man hade. Bra material lade militären beslag på. Vet inte om det var annorlunda långt upp i Norrland där du kommer ifrån? Jag kan hålla med om att 40-talskök är väldigt charmiga men, men kom inte och snacka om bra bra kvalité, eller funktionellt eller ergonomiskt. Och att folk gillar att måla mycket i vitt kan väl bero på att många tycker att det blir fint. Själv tycker jag att det är ljusterapi för själen med mycket vitt. Låt folk få renovera och inreda som de vill. Och köpa vad de vill och hur mycket de vill. Det är det som får utvecklingen att gå framåt och vårt land att snurra…
Du har många kloka tankar… Och jag förstår att inredning ligger dig varmt om hjärtat. Men att du orkar engagera dig SÅ mycket i denna fråga. Så som du väljer att renovera ditt hus är ju också tokigt enligt en del. Innan den stilen du försöker bevara upprättades så fanns ju en annan, som har renoverats bort. Vilken skam! Det finns ju andra program; extreme homemakeover, Sofias änglar med många fler där renoveringen går mycket värre till. Varför väljer du just Ernst? För att få uppmärksamhet i dessa sommartider (Ernst bästa säsong…) Jag känner heller ingen samhörighet till exempelvis 30-talet och lider därför inte av att inte bo som dom gjorde då. Jag tror därför inte mina barn kommer lida av det heller. De kommer nog minnas sin barndom kopplat till mina vita väggar och industriella inredning med värme och kärlek. Trots avsaknaden av linolja och loppisfynd. Märkligt ämne att föra en debatt om tycker jag…
Vi har inte samma stil o sätt att leva på men du ser iaf ut o ha mysigt hemma hos dig!
Tittar aldrig på Ernst, men gillar en del av hans “övergulliga” citat. Men det jag ville säga var att jag älskar sättet du är skarp på i expressenkrönikorna. Heja dig! Jag önskar att jag vågade vara en bråkdel så skarp och inte alltid så mjäkigt snäll.
Tack Karin =) vad fint att få höra. Jag har ingenting emot Ernst – som jag skriver i krönikan tror jag att det vore en bättre värld med fler män som honom. Men det betyder inte att jag sympatiserar med hans sätt att renovera. Det blir förvisso superfint – men hör bättre hemma i ett modernt hus.
Konstnären Carl Larsson introducerade ljust och fräscht för 100 år sedan. Han var med och skapade den nya, nordiska stilen. Ville att ljuset skulle flöda i de svenska hemmen, istället för det murriga mörka. Så den vita inredningsstilen idag är inte alls ny, utan har sin inspiration från förra århundradet. Viktigt att vara påläst och ha riktiga källor innan man uttalar sig!
Har du sett hur det ser ut hos Carl Larsson? Besök hans och Karins gård vettja! Det har jag gjort – flera gånger till och med. Murrigt så det förslår med dagens mått mätt. Dessutom var det främst Karin och inte Carls inredningsstil som blev stilbildande. Typiskt att kvinnorna skrivs ut ur historien i efterhand. Läs på själv vettja!
Ja, jag har varit på Lilla Hyttnäs i Sundborn i Dalarna, flera gånger. Och nej, det är inte murrigt alls. Carl och Karin Larssons vackra hem är vitt OCH färgstarkt. I klara fina färger. Inte det minsta murrigt. De fick inspirationen från bohemiska Paris och konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike, där de båda studerade konst tillsammans. Speciellt det nordfranska ljuset. Som även kom att prägla deras gemensamma hem. Liksom deras konst. Hans tavlor och hennes heminredning men också hennes textilkonst. Så det du skriver, “imitera en hundra år gammal fransk lantstil” – “en stil som aldrig någonsin har funnits i Sverige”, stämmer helt enkelt inte. Den fanns visst för redan hundra år sedan. Dessutom inspirerad av Frankrike. För din information, har jag studerat både kulturhistoria, etnologi och konstvetenskap bl a – och är dessutom feminist med genusvetenskap i betyget från Stockholms Universitet. Läs på Clara – vettja !
DAGENS NYHETER
Konst & Form
Stilbildaren
Konst & Form
Stilbildaren
Publicerad 2009-07-12
Bild 1 av 3Karin Larsson hade omvittnat gröna fingrar. Här hennes finurliga blomstertrappa.Foto: Carl Larsson-gården
Bild 2 av 3Lilla Hyttnäs har blivit sinnebilden för den ljusa lätta “svenska” stilen. Karins färgstaka textilier ger karaktär.Foto: Carl Larsson-gården
Bild 3 av 3Trendskapare i tiden. I år är det 150 år sedan Karin Larsson föddes och nu kliver hon på allvar fram ur maken Carls skugga.Foto: Carl Larsson-gården
I år är det 150 år sedan Karin Larsson föddes. Flera böcker och utställningar lyfter nu fram Carls lojala hustru som en nytänkare inom inredning, möbeldesign, mode, textil och trädgård.
“Lilla Hyttnäs har blivit sinnebilden för den ljusa, lätta ”svenska stilen”.”
“Makarna Larsson bröt även mot tidens mörka, tunga interiörer genom att släppa in ljus och färg.”
Precis min poäng med hela krönikan: Karin och Carl Larssons stil blev sinnebilden för det ljusa vita idag. Men bildgoogla Lilla Hyttnäs – det finns inte ett helvitt rum där. Det vi idag gör är bleka imitationer av vad vi TROR att stilen var. Det Karin och Carl Larsson gjorde var med den tidens mått mätt revolutionerande, precis som Ellen Keys Strand var. Då den rådande stilen var pampigare, mörkare, och murrigare på alla sätt och vis. Men murrigt (och fantastiskt – älskar murr, färg och mörka träslag) är det ändå i allra högsta grad. Inte minst jämfört med det Ernst gör. Eller det du ser i valfri “lantlig” inredningstidning. Milsvitt från de begrepp vi kallar ljust och fräscht.
Och nej. “Fransk” lantstil med shabby chic-skyltar, tolixstolar,och helvita inredningar, golv och tak har historiskt inte funnits i Svenska torp och gårdar innan 2000-talet.
Hej Clara! Hjälp, vad detta ämne skapade debatt!! : ) Jag har inte gett mig in i diskussionen innan men följt med intresse- jättebra skriven krönika (helt uppenbart eftersom folk blir upprörda!)! Jag vet inte om jag håller med dig helt i det som jag uppfattar vara din poäng i krönikan, även om jag håller med om mycket. Det jag undrar, utifrån din diskussion med signaturen Veronica, är om du menar att det är fel att försöka imitera vad vi tror en stil innebär (ex. ljust/lantligt/Carl Larsson-aktigt)?
Som jag ser det så försöker de allra flesta skapa en stämning i sina hem- en känsla (som du brukar säga: att bygga världar), och detta gör vi ju med inspiration från ALLT. Dåtid, nutid, tidningar, tv, bloggar som din. Det som jag hade lite svårt att hålla med om i din krönika var sättet att säga att det finns ett så tydligt rätt och fel i denna fråga, när det handlar om människors önskningar och drömmar för sina liv och sina hem. Däremot så tycker jag att det är otroligt viktigt att det lyfts fram en nyanserad bild av vad renovering och inredning är (precis som jag anser att detsamma bör gälla inom mode, mat eller annat i media), vilket tex din blogg gör så fint. Min åsikt är att alla gamla hus inte behöver renoveras i sin ursprungliga stil, men däremot med respekt och hänsyn till miljön. Om alla hus alltid skulle tas tillbaka till sitt ursprungliga skick, vad skulle vi i vår tid då lämna till historien? För vi skriver ju också historia som framtida människor kommer titta på, och den måste få vara nyanserad- som vi människor är!
Tack för en bra skriven krönika och för en rolig debatt! : )
Jag tycker att folk ska fixa sina hem precis som de vill. Jag önskar så klart att fler tar hänsyn till bostäderna och gör sitt bästa för att bevara unika tidstypiska detaljer. Det är dessutom ofta bra för miljön att bevara. Men det står människor fritt – såklart – att renovera och ändra om precis som de har lust. I vilken stil som passar dem.
Jag menar att det är en enorm skillnad vad privatpersoner gör i sitt hem och vad en teveproduktion med alla resurser i världen gör år efter år. Det är tråkigt att så väl Ernst som de flesta inredningstidningar är så otroligt likriktade. Och att många svenskar inte har koll på gamla byggnadstekniker eller alternativ till vad som finns i moderna bygghandlar (som förstås också kan vara jättebra!) Till exempel slänger människor ut fullt fungerande, hundra år gamla fönster på tippen för nya aluminiumvarianter med endast tio års garanti. Som kanske förstör hela balansen i huset. Inte bara estetiskt utan också vad gäller luftning och ventilation. Bedrövligt!
1. Ingen har påstått att Lilla Hyttnäs har ett enda helvitt rum.
2. Det finns en exakt kunskap om vilken stilen var hemma hos Carl och Karin Larsson. Deras hem är ju ett museum idag. Som du vet.
3. Murrigt = mörk och oklar, dyster, grumlig – EJ klara färger och vitt som Lilla Hyttnäs är inrett i.
4. Jag har följt Ernsts program i alla år. Han har representerat en mängd olika stilar. Inte bara vitt & fräscht.
5. Jag har aldrig påstått att ”Fransk” lantstil med shabby chic-skyltar, tolixstolar,och helvita inredningar, golv och tak historiskt funnits i Svenska torp och gårdar innan 2000-talet. Detta är dina egna ord. Inte mina. Däremot påvisar jag och bevisar jag – genom akademiska referenser – att det nordiskt ljusa och vita funnits i svensk heminredning sedan 100 år tillbaka.
6. Det är okej att medge att man har fel, Clara.
OCH Drastiska kåserier samt raljerande personangrepp gör sig tydligen också bäst – i kvällspressen.
Blir det inte lite absurt ändå att folk som har inredning som ett specialintresse debatterar vilka färgval andra människor inspireras att göra i sina egna hem? Ja jag fattar att det handlar om att spara originaldetaljer men någonstans vittnar det mer om att “ljust och fräscht” inte är det senaste längre och att de som har hakat på nästa trend oroar sig för att “vanligt folk” gör “fel”.
Clara- jag förstår helt vad du menar. Likriktningen i media, gällande typ allt, är otroligt tråkig (och till viss del skadlig). Mer variation åt folket säger jag!! : ) och för min del får gärna både Ernst och Bonderöven vara del av det!
1. Ingen har påstått att Lilla Hyttnäs har ett enda helvitt rum.
2. Det finns en exakt kunskap om vilken stilen var hemma hos Carl och Karin Larsson. Deras hem är ju ett museum idag. Som du vet.
3. Murrigt = mörk och oklar, dyster, grumlig – EJ klara färger och vitt som Lilla Hyttnäs är inrett i.
4. Jag har följt Ernsts program i alla år. Han har representerat en mängd olika stilar. Inte bara vitt & fräscht.
5. Jag har aldrig påstått att ”Fransk” lantstil med shabby chic-skyltar, tolixstolar,och helvita inredningar, golv och tak historiskt funnits i Svenska torp och gårdar innan 2000-talet. Detta är dina egna ord. Inte mina. Däremot påvisar jag och bevisar jag – genom akademiska referenser – att det nordiskt ljusa och vita funnits i svensk heminredning sedan 100 år tillbaka.
6. Det är okej att medge att man har fel, Clara.
OCH Drastiska kåserier samt raljerande personangrepp gör sig tydligen också bäst – i kvällspressen.
Visst har både Larssons och Key gjort sig kända som förespråkare för ett ljusare (och i Keys fall mer sparsmakat) hem. Men det måste ju ses mot bakgrund av den stil som rådde på den tiden. Jämfört med vad som fanns då var deras hem ljust med många klara, starka färger. Jämfört med idag? Not so much. Det är inget personangrepp på Ernst. Det är ett faktum. Man måste ju sätta allt i ett historiskt perspektiv.
Och nu sätter jag punkt för diskussionen från mitt håll.
Det som är anmärkningsvärt med den här krönikan är att skribenten låter en person, Ernst, klä skott för vad man tycker är en tvivelaktig renoveringshets av “vårt kulturarv”.
Ponera att en annan krönikör låter Clara figurera som bov, i låt säga en debatt om överkonsumtion av socker. “Claras idoga bakande medverkar till att underminera folkhälsan”.
Inget trevligt sätt att dra till sig läsare eller att plocka poäng genom att fronta enskilda individer.
Vad menar du Lars? Det händer ju mig hela tiden. Jag har fått klä skott för allt man kan klä skott för. I tio års tid. Det är en del av att vara i offentligheten. En del av att vara störst på sitt område, precis som Ernst är med sitt teveprogram.
Beklagar Clara, men det gör ju inte ditt förhållningssätt i krönikan, trevligare för det. Snarare medverkar du aktivt i en ond cirkel där du legitimerar en dålig människosyn och där det är okey att hänga ut människor hur som helst.
“Nu sätter jag punkt för den här diskussion”
Bra att någon går till storms mot detta lyxrenoverande där fullt dugliga trägolv slängs ut för att limma in stengolv. Fult dugliga kök slängs ut vart tredje år för ett nytt och modernare. Knasiga idéer med köksöar, en dålig idé när vi har ont om ljus stora delar av året och köksbänkar vid fönster sparar elenergi, köksöar som dessutom gör det omöjligt att äta i köket:det normala i Sverige i alla hem utom hos överklassen som hade tjänstefolk och “matsal”.
Ernst följer dessa trender men renoveringsraseriet, husinredningsöverkonsumtionen, lever nog sitt eget liv med eller utan Ernst.
Jag hoppas din egen blogg ger mer inspiration till restaurering och , faktiskt, att inte göra något alls. Vi behöver sällan konsumera mer för hushållet-precis det motsatta är fallet. Tapeter byter man när det behövs inte för att man har det långtråkigt. Tiden kan användas till bättre saker och jordens begränsade resurser behövs till annat. Exempelvis kommande generationer.
Trots allt tittar vi alltid på Ernst. Vi sliter vårt hår ibland och utropar “Men vad GÖR han?!” men så sitter vi och myser åt hans bara fötter och citat en hel del också. Vi tittar på vad han gör med de gamla husen och rundstavarna, men när eftertexterna rullat går vi ändå iväg och målar köket i vårt 20-talshus bladgrönt, med linoljefärg, som originalpanelen (som för övrigt sitter kvar). Det är en så himla svår balans det där. Att hitta rätt mellan att bevara och göra det till sitt. Mellan det man tyckte att de gjorde snyggt förr i tiden, och det där smaken skiljer sig. Mellan det som faktiskt behöver fräschas upp, och det som ska vara kvar som vittnesbörd.
Jag har inte tittat pâ sâ mycket av Ernst program eftersom jag inte längre bor kvar i Sverige. Däremot sâ har jag förstâtt att den senaste trenden är vitt, vitt vitt, flera liter vitt och gardinlöst. Samma trend ser man pâ Hemnet. Jag läser mycket av vad du skriver Clara och i det här fallet sâ tycker jag att du tar i för mycket och jag hâller med vad signaturen Veronica skriver, framförallt vad gäller Sundborn. Jag vet inte hur mânga fantastiska hus som stâr och förfaller i Sverige och jag önskar att fler tyskar och danska kunde komma och köpa de, renovera dem efter sin smak, för tydligen sâ är ingen annan intresserad. Det luktar lite för mycket nationalromantik över din krönika.
Nej detta gillar jag inte. O gå på Ernst underbar människa. Golvet gör mycket o nej tack till gammal sunkiga golv. Så du kunde skrivit något bra istället. Faktiskt besviken!!
Jag gillar verkligen att följa din blogg men i det här fallet tycker jag verkligen att du har fel. Bor själv i ett 20-tals hus som är k-märkt men nånstans måste man ju ändå kunna modernisera och låta huset följa med i tiden utan att helt ta bort själen. Jag tycker att det är precis det Ernst gör och tycker att han gör det så himla bra och visa för oss andra hur vi kan göra. Det kan ju innebära att hus faktiskt tas om hand istället för att få stå tomma och förfalla eller guuu förbjude att de istället rivs och det byggs nytt.
Eftersom jag har följt Underbara Claras blogg i flera år, för att jag tyckt mycket om de vackra bilderna och Norrlandsperspektivet bl a, har jag nu roat mig med att gå tillbaka i flera år i tiden i bloggens arkiv. Just det du kritiserar, har du ju själv gjort, Clara. För några år sedan hade du mycket vita väggar, vita möbler och ganska stereotypa retro-inredningar. Det är bara att kika på dina bilder. Sedan en längre tid tillbaka, har du mer murrigt och mycket mönster. Och det känns som om du nu inte vill kännas vid, att du faktiskt själv tyckt om det ljusa och vita. Ditt hus är knappast från 50-60 talet. Men en hel del av din inredning och dina färger förr var ju från den tiden. Inte särskilt tidsenligt alltså. Hur förklarar du det ?
helt korrekt Veronica. Jag kunde ingenting om byggnadsvård när vi köpte vårt hus och för att hitta “den gamla” stilen tittade jag på tidningar som Lantliv och program som Ernst. Och trodde att det var den gamla stilen men blev alltså grundlurad. Med åren har jag dock lärt mig mycket och utvecklats i mina kunskaper när jag börjat söka dem på annat håll.
Jag tycker att privatpersoner ska inreda och renovera precis hur de vill (även om jag ÖNSKAR att fler tog hänsyn till byggnadsvård och miljömässiga aspekter). Det jag tycker är vansinnigt tråkigt är att TV4s största produktion inte förmår göra bättre än så här. Sommar med Ernst har en enorm budget och kan välja att göra och visa på en större mångfald i att renovera och bevara gamla hus. Att så inte görs är bedrövligt.
Tack för responsen, Clara. Jag förstår hur du menar med din egen utveckling. Och det i sig låter helt logiskt. Det var jag som skrev inlägget nedan om inspirationen från Carl Larsson. Jag har aldrig i hela mitt liv skrivit en bloggkommentar förr. Detta var första gången. Men jag reagerade så på din krönika i Expressen, om Ernst och hans typ av inredning. För mig känns krönikan som ett faktiskt rent personligt påhopp på en privatperson, måhända att han är programledare i TV, vilket känns oprofessionellt och onödigt. Sedan var det ett klart sakfel om vit och ljus inredning rent historiskt. Men du verkar ha svårt att ta in att om du kritiserar, bör du kunna ta emot kritik själv, i din tur. Inte bara skriva att du sätter punkt för diskussionen. Vill dock inte att det här blir ett slags urartad orddebatt. Det är ovärdigt. Har uppskattat din blogg för dess många förtjänster tidigare, och hoppas kunna göra det även fortsättningsvis.
Ett personpåhopp hade varit om jag sagt att Ernst var ful, knäpp, töntig eller klagade på hans barfotafötter. Det gjorde jag inte (skrev ju till och med att världen vore en bättre plats om fler män var som Ernst). Det jag däremot skrev var en saklig krönika om hans sätt att inreda och renovera. Det är inget personpåhopp.
Att jag sätter punkt för debatten handlar inte om att jag inte orkar eller vill ta kritik. Jag får hundratals kommentarer i veckan. När jag “sagt mitt” så måste jag sätta punkt – annars skulle jag inte få tid att göra annat än att debattera. Mina läsare får däremot gärna fortsätta att kommentera. Sällan kommer man fram till rätt eller fel. Du tycker att Karin Larsson inreder med vita ljusa färger. Jag tycker att det är knallig, färgglatt och mönsterrikt – speciellt jämfört med vad du ser om du öppnar valfritt nummer av Lantliv eller ser på Sommar med Ernst. Men där kommer vi ju fortsätta tycka annorlunda. Och det är helt OK =)
I det flesta fall har jag hejjat på dej Clara. Kör hårt mot alla som inte fattar! Har varit mitt motto. Men här hänger jag inte med dej. I alla tider har man moderniserat och gjort om för att vilja bo i husen som blivit bortglömda. Det är väl bättre att någon renoverar sönder ett hus och bor i det än att det förfaller totalt? Det är väl bättre att någon bor och andas i ett hus? Eller är det bara elitmänniskor med elit förmögenheter som har rättigheter till en egendom? Visst vill jag att vårt kultur arv ska bevaras, jag är inte dum. Men jag är inte enögd och tror att det bara finns en lösning på problemen. Det räcker faktiskt med vissa eldsjälar som kan tänka sej att bo med endast kakelugnar och utedass som faciliteter. De flesta av oss vill inte ha det obehaget. Ja, tidens anda och folk har alltid satt sin prägel på vad som finns kvar. Tur är väl att det finns sådana någonstans som kan leva i dåtiden för att bevara något gammalt och fint. Annars funkar vi vanliga människor så att vi vill fungera väl i VÅR värld. För annars skulle alla våra ödehus stå där och fortsätta förfalla för att ingen med rätta inställningen skulle ta hand om husen finnas. Jag säjer, Fram för Ernst. Han står för bra saker, även om han inte är konservatoriskt kunnig och renoverar sönder byggnader, särskilt kök. Fram för att det finns folk som bor i alla våra vackra hus på landet, som faktiskt förfaller och rivs. Jag har sett så många ödehus med potential försvinna att hur man renoverar dem inte har någon som helst betydelse.
92 svar
Förstår din tanke, samtidigt är det nog svårt att få ut en tv-produktion av att låta alla torp vara som de är med minimala förändringar.
Håller inte riktigt med dig. Jag tycker inte det är något fel med att göra om något till något man tycker om. Nu råkar du ju tycka om 40-talskök och torparstil. Och om man tycker om franskt lantligt eller industrichict så ska man inte tro att man kan renovera sitt torp/stuga i denna stil? (För den är ju inte ens en svensk stil(?!)
Låt folk göra som de vill, oavsett vilken stil det handlar om.
Wow Clara! Det där var nog enligt mig det bästa du någonsin skrivit!! Håller med dig till hundra procent. Dessutom så bra skriven krönika! 😀
Själv anser jag det vara viktigast att inreda sitt hem/torp så att man trivs. ☺️
Hej Clara! Du skriver att många retar sej på Ernst, men är det verkligen såå många? Med de tittarsiffrorna tror jag de allra flesta som tittar gör det för att de gillar hans program. Och att påstå att han uppviglar folk? Nää, däremot inspirerar. Lite “jag vet bäst” mentalitet över den krönikan. Vilken tur att det fungerar med tvprogram som med bloggar, man trycker bort de man inte gillar eller tröttnat på.
Vem vill ha en diarréfärgad panel?
Varför har du själv lagt en massa pengar på att anlägga en trädgård t.ex? Var inte den trista miljön som fanns där innan också ett slags kulturarv, ett tråkigt förvisso.
Tycker dessutom att du går till personangrepp på Ernst…..
……och så var det, det här med konsumtion…. mig veterligen lägger du en del pengar på både kläder och make up artiklar…..
Patriarkat och nedärvda könsroller är också ett kulturarv.
Att bevara kulturarv är kanske inte alltid ett självändamål?
Så sant!
Älskar Ernst <3 Håller inte med dig om något i den här krönikan faktiskt. Inte alla klarar av rörigt, murriga färger och hopplock av färger och mönster på allt. Inte gammalt och slitet heller för den delen.
Tycker som du Malin, de mörka murriga kommer inte jag att trivas i. Allt var inte bättre förr…
Jag tycker du gör en bra poäng!
Intressant (och modig) krönika! Har själv inte tittat så mycket på Ernst genom åren- förrän nyligen. Detta efter att ha börjat intressera mig för att köpa ett gammalt hus. Började samtidigt läsa på om byggnadsvård- och blev ganska förskräckt över den “icke-vårdande” andan i Ernst program. Alla får väl göra som de vill med sina hus- men det handlar ju även om att vårda och bevara det man förvaltar och att vissa material t.ex. faktiskt kan förstöra ett gammalt hus. Inte bara estetiskt. Kul förresten att du nämner Finlands och Sveriges gemensamma historia som många i Sverige inte ens verkar känna till! Kommer själv från Finland och har mer än en gång fått höra förvånade kommentarer om att svenska är mitt modersmål. Men historielöshet verkar ju generellt vara “på modet” i den tid vi lever i, på många olika sätt. Liksom “jag gör som jag vill- och skiter i hur det drabbar nästa och nästnästa generation”-andan.
Svårt ämne! Det blir lätt att man kastar sten i glashus eftersom det trots allt handlar om personlig smak. Vi är nog många som målade gamla trappräcken vita för fem år sedan men nu längtar efter någon färg som stämmer bättre med husets historia, för det är inne att tänka så nu precis som det var inne att måla vitt för fem år sedan. Ernst ligger bara lite efter för att den breda målgrupp han riktar sig till ska känna sig hemma. Föregångare och efterföljare, det är så mode och trender alltid har funkat och någon var först i byn med diarréfärgen med. Personligen kan jag tycka att man ska inreda (räknar in ytskikt, fasta möbler i kök och badrum i inredning) sitt hus i en stil man själv gillar. Undantaget är väl om huset är kulturminnesmärkt eller liknande. Men för “vanliga” hus ska man inte behöva bygga nytt för att få ha vita väggar eller ses som moraliskt lägre stående alt. okunnig för att man älskar femtiotal och vill ha snedskåp i sitt hus från 1970.
Jag håller helt med dig!
Hej Clara! Jag har läst din blogg och följt dig hyfsat länge nu, men dum som en är har jag länge “missat” kommentarsknappen 😉 Så nu när jag lyckats hitta åt den måste jag ge Dig ett försent Heja dig-rop! För att Ni under en tidigare föreläsningsturné tog er omvägen till södra lappland och även min hemkommun Åsele
Det verkar dock som att halva min kommentar föll bort?! 🙁
Jag vill bara delge min åsikt i frågan. Jag tror att Ernst inspirerat väldigt många (mig inkluderat) till att ta hand om våra hus med byggnadsvård i åtanke. Så att kalla just Ernst en bov i dramat känns som ett feltramp. Utan den inspiration han ger i sina program hade jag aldrig fördjupat mig i ämnet. Så man borde istället tacka Ernst för att han skapar ett intresse för linolja och skurgolv, inte kritisera när det inte är riktigt rätt enligt riktigt inbitna byggnadsvårdare.
Åååh Clara!
Du är så förbannat genial. Har precis köpt mig ett 30-tals hus. I princip original och tidstypiskt inrett. Smått galna färgval taget ur sammanhanget, men gifter sig så fint i hemmet. Nu är jag pepp på byggnadsvård! Varma kramar.
Varför berättar du att du tittar på Ernsts program, som om de vore något du rekommenderar?
http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2016/07/14/efter-regn-kommer-solsken-2/
Njaa… Jag har visserligen fått intrycket att du romantiserar det riktigt gamla och orörda när det kommer till inredning men måste man se ner på att folk går på loppis för det? Nog för att det är en trend men oavsett anledning tycker jag det är bra mycket bättre än att folk Bara köper nya saker. I övrigt gav du nyligen tips på hur man inreder idylliskt som förr, det blir svårt utan att köpa saker.
Jag tycker absolut att du har en poäng. Och bevara i all ära, men samtidigt är det ju ocksa jätteviktigt att folk kan bo och använda sina torp och sommarstugor. Att de blir praktiska och funktionella. Bättre att huset moderniseras inom en prisklass, och smak, ägaren har rad med, även om huset tappar nagot för sig tidstypiskt, än att ingen orkar använda det och det förfaller? Eller? Hus ska vara levande tycker jag. Livet är föränderligt.
Personligen gillar jag inte helvita inredningar, men definitivt inte diarré-färgade paneler eller murriga färger eller allt för många mönster och nyanser i samma inredning. Har ingen åsikt om Ernst heller, men givit mig inspiration, det har han.
P.s. Äger du en tv-soffa trots att du inte äger en tv?
Allt är i förändring. Om en har svårt att acceptera det vad det gäller inredning kan låta harmlöst, men det kan vara värt att fundera över vad det symboliserar.
Du kritiserar i samma krönika Donald Trumph. Är det inte just det han står för, ett kompromisslöst strävande efter att återgå till det samhälle som en gång var?
“Vi längtar tillbaka till tryggare tider” skriver du, men verkar inte tycka att detta är själva problemet i sig, utan att problemet istället är att vi köper surdegsbröd istället för att baka eller att vi väljer fel färger på panelen. Att blanda in influenser från ANDRA LÄNDER i köksinredningen är också ett kardinalfel får vi veta, vilket faktiskt ger ganska obehagliga associationer.
Det “kompromisslösa strävande efter att återgå till det som en gång var” kan visa sig i stort och smått och det gäller att vara uppmärksam tror jag!
Tråkigt om alla hus skulle se likadana ut. Folk ska trivas i sina hem och få känna inspiration. Får lite känslan från Clara att hon har rätt, gör allt rätt, medans alla vi andra gör fel i denna krönikan. Lite creepy faktiskt. Och att nämna Ernst som person i texten tycker jag blir lite väl personligt påhopp.
Älskar Ernst, tycker faktiskt han gör världen till en bättre plats genom att vara så snäll och positiv! Men även jag blir lite ledsen när jag ser sekelskiftslägenheter i sthlm där köken är utrivna och ersatts med trendiga marmor+mässing-kök. Fast folk ska ju ändå trivas i sina hem så så länge husen inte är kulturmärkta tycker jag man får välja själv. Och det är faktiskt inte ernsts fel att folk är dåligt pålästa om byggnadsvård.
Och vad menar du med att industrichic är en stil som aldrig funnits i sverige? Det finns ju här idag 😉
Hm. Och din “punschveranda” då? Räknas den som byggnadsvård?
Jag har aldrig gillat hans program.
Intressant läsning, ska klura mer kring det här. Gillar ditt sätt att skriva och uttrycka dig på! Heja!
Intressant, jag instämmer och hoppas att din text inspirerar. Men runt om i landet kryllar det av kulturarv som står och förfaller för att snart vara borta. Då är det bättre att folk får ha lite kul och förverkliga sina drömmar. Det mesta går att rätta till i framtiden. Och på tal om röda torp med vita knutar är det bara ett mossigt påhitt som lever kvar som allt annat från just 1900-talet. Innan var torpen (personlig åsikt) snyggare och “modernare” när även knutar och vindskivor var röda istället för skrikande vita.
Nej jag håller inte med dig. Du underskattar “folk”. De allra flesta har en helt egen vilja och gör egna val oavsett vilken blogg de läser eller tv-program de tittar på. Varför sätta sig till doms över vilken smak man inreder med? Finns det någon regel om att ditt sätt eller Byggnadsvårdares sätt är enbart det rätta att renovera (undantaget skyddade byggnader)? Nej, precis. Väldigt elitistiskt tänkande…
Låt folk titta på Ernst nu om de vill och måla paneler vita eller riva ut kök.
Clara! Hur gör du för att se 100%bonde? Så svårt att hitta med svensk text ju 🙁
Har ofta tyckt att Clara har många bakåtsträvande drag i sin blogg. Allt för att föra fram en romatiserad Astrid Lindgren-värld. Förstår att många av läsarna vill tro att det var “bättre förr”. Nostalgi säljer.
Själv tycker jag att Ernsts och Clara inredningsstil i många fall är rätt lika.
Krönikan handlade inte riktigt om inredningsstil, snarare om hur man renoverar.
Väl rutet Clara!
Är det något som är bakåtsträvande så är det att ta bort det gamla, rejäla med värme och själ. Dessutom ett extremt slöseri av miljö och pengar. Fortsätt med sådana här inlägg Clara!
Vad jag menade med bakåtsträvande var: Broderade dukar, byte av gardiner,omplantering av krukväxter, hembakade kakor, en massa bunkar och pryttlar i köket etc. Allt detta tar mycken kraft och energi i form av tvätt, strykning och diskning. Påminner om forna tiders kvinnor som slet i jordbruket och samtidigt måste göra sitt hem ombonat med små medel. Har indirekt med renoveringar att göra.
När vi slutar med trevliga sysslor som broderade dukar och hembakta kakor så blir livet rätt tomt. “Vad spar vi all tid till” som Ernst sa. Eller är Pokemon och gräsklippning minst en gång i veckan det man idag lever för?
Livet blir tomt då man slutar göra sådant man älskar och då man inte ser sina medmänniskor, inte specifikt då man slutar brodera och baka kakor. “Traditionellt kvinnliga” sätt att visa uppskattning är lika lite det enda sättet för detta som byggnadsvård är det enda sättet att värna om sin kulturhistoria.
Bra skrivet Clara! Jag håller med! Jag tror på byggnadsvård och att hus har en själ. För mig kan en inte äga ett hus, speciellt inte ett gammalt hus. Utan vår uppgift är att ta hand om huset till nästa generation, det innebär inte att en inte kan sätta sin egna prägel utan att en inte suddar ut tidigare generationer som har levt i huset och dödar husets själ. För det är vårt kulturarv och må att inte allt var bättre förr men allt är inte heller bättre bara för att det är nytt, vitt och underhållsfritt.
Förstår väl att det är ett smart drag att klanka ned på Ernst för att få många klick och läsare. Känner att du såklart har poänger i det du skriver. Å andra sidan tycker jag inte att Ernst utgett sig för att syssla med byggnadsvård. Han skapar miljöer där folk kan träffas och trivas. Det blir också lite att kasta sten i glashus när du själv renoverat om mycket i ditt hus, marockanskt klinker i badrummet och riva väggar för att få bort små outnyttjade skrubbar och ett ljusare mer funktionellt hus. Är det att bevara enligt hur hus såg ut förr? Man ska bo som man trivs och så att det funkar med livet tycker jag, sen ska man såklart tänka på nästa generation och inte slänga och renovera i onödan för att följa rådande trender. Men det tror jag är en möjlighet få förunnad då det kostar mycket att göra nytt kök…
…sen skulle ju det vara vansinnigt kul att se Ernst fixa i mexitegelvillan eller 90-talslägenheten
För mig funkar Ernsts program som underhållning! Hans härliga uttryck både i tal och pyssel och den goda maten han lagar. Han utger sig inte att syssla med byggnadsvård som du påpekade Lena utan han fräschar upp enligt sin egen smak och tydligen många tittares också. Alla gillar inte den “gamla” stilen och att springa på loppis och leta prylar, det är ju också konsumtion i alla högsta grad. Visserligen återanvändning i all ära, men behöver vi verkligen alla dessa prylar? Jobbar själv på en loppis och en del gamla grejer vi får in är äckliga, gamla smutsiga soffor och fåtöljer som luktar illa. Allt gammalt är inte fint en del är smutsigt och eländigt. Vi diskar allt, tvättar och stryker, så vi smutsar ner miljön en hel del så någon kan köpa en gammal pryl för mellan 5-20 kr.
Frågan är var gränsen går för vad som ska bevaras och vad som ska förnyas. Vad är egentligen vårt ” kulturarv”? För inte så många år sedan var stampade jordgolv och utedass vanligt i torp. Vatten hämtade man i brunnen. Bodde själv i en lägenhet med 30-tals kök. Låga köksbänkar och smala skåp. Vad som är värt att bevara och vårda och vad som bör förnyas är nog högst personligt, handlar om tycke och smak och i viss mån ekonomi. Personligen hade jag inte inrett mitt torp i den stil Clara förespråkar då det för mig hade känts som att bo i ett museum, en hembygdsgård. Andra har det som sin stil, bra för dem att de bor i ngt som de trivs med. Vissa hus är K-märkta och det är givetvis något man ska respektera.
jag tror inte folk köper maskinproducerat surdegsbröd och dylikt bara för att de längtar efter svunna tider. Kanske lockas folk av sådana varor pga att de låter mer “äkta” och hemproducerade. De flesta har helt enkelt varken tid, lust eller ork att göra sakerna själv. Ernst har dock tid ( han pysslar ju tom ihop sin egen limoncello) och borde väl vara ett föredöme i alla hemmapysslare/fixares ögon?
Håller inte med Clara men det är ju det som är lite meningen med en krönika för mig, att väcka tankar och diskussion. Kul att tycka olika, bra att det finns de som vill bevara och restaurera och att det finns de som vill göra helt nytt eller förändra det gamla.
Förstår din tanke Clara, Sverige överhuvudtaget är dålig på att bevara det gamla, exempelvis gamla stenhus som många europeiska länder har kvar. Sen bär det sig inte bättre än att nutiden plötsligt kommer på att dessa gamla vackra hus är bra för miljön, Sverige är kanske för mycket trend och nytt och modernt eller tron på att allt nytt är bättre men 70-talets mögel och radon hus visar ju att allt nytt är inte det smartaste.
För min del känner jag (och min man) att det är viktigare att VI trivs i vårt hem än att vi bevarar en stil som de som bodde här innan hade. Att folk hade sin stil på 20-30 40 talet, och i vilken tid som helst, kan jag knappast känna som mitt ansvar att bevara för att föra vidare. Vad har deras val för prioritet i MITT hem? Vem ska, som sagt, lägga på mig ett ansvar för att bevara andras historia? Det arv jag vill föra vidare till mina barn, barnbarn osv är ett stycke historia av mig och min man, vi som är DERAS historia. Det är vi som människor och det livet vi lever som avspeglar sig i vårt hem, det är det de vill ärva och “läsa” som en berättelse – inte arvet efter för dem okända människor. Vi trivs med enfärgade ytor, vitt på vissa ytor, eller pastell. Vi inspireras av antroposofernas färg, form och material även om vi inte är antroposofer själva.Minimalt med prylar och luftiga “rena” ytor. Så vill vi ha det, det är vi. Jag har försökt ta efter andra stilar med mönster och färger i olika kombinationer, och undrat varför jag inte “får till det”. Tills jag kom på att jag inte står ut med att ha det så även om jag verkligen kan njuta av att andra har det så. En stund hos någon annan är det inspirerande, men hemma hade jag fått dåndimpen, hela familjen är likadan. Att ta ansvar för miljön är en annan sak, det gör vi också så gott vi kan och förstår. Är huset K-märkt är det också en annan sak, och personligen tycker jag att det är viktigt och hänsynsfullt att huset harmonierar med andra hus i närheten till det yttre – men insidan är min/vår, och vad byggnadsvårdare och “inredningsexperter” anser om det är fullständigt ointressant – sen när har de med mitt liv att göra? De tar sannolikt ingen hänsyn till min smak i sina hem… Nej, låt oss ha vår frihet att sätta vårt fotsteg i historien, och ha vår egen smak fria från andras idéer. Jag tittar ofta in här och njuter av dina underbara bilder, det ser så harmoniskt ut även om jag väljer något annat. Vilken tur att vi får vara olika – det strävar vi ju efter i så mycket annat! Prio ett för mig är att vårda människorna som bor i huset, vårda livet. Huset kommer i andra hand.
Tråkigt att du inte värdesätter vår historia. Klart att den är viktig att bevara! Det låter snävt att låta sina barn och barnbarn tro att ens föräldrar och mor- & farföräldrar är hela ens historia.. Att ta del av vår historia är viktigt för att kunna förstå hur verkligheten vi lever i idag har skapats.
Till Kajsa – ja, det är viktigt att bevara, men är det allas uppgift som köper äldre hus? Med det resonemanget skulle man inte kunna renovera någonting, inte få byta ut de grälla 70-talsköken eftersom vi då inte bevarar? Eller räknas det till kulturarv? Vad får räknas in där? Det finns många bevarade gamla hus och kök. Det finns människor som jobbar med att bevara. Men om man köpt, säg, ett sommarhus och gärna vill ha ett lantligt (om än modernt lantligt) istället för funkisköket är det inte bättre att jag då får renovera enligt min smak? Istället för att huset eventuellt förfaller för att ingen med den goda smaken att bevara det gamla köket köper? Eller har jag inte rätt att köpa ett gammalt hus om jag inte ämnar bevara originaldetaljer?
Jag tycker hela resonemanget känns konstigt och krystat. Både det du för och krönikan, som jag i detta fall inte håller med (jag håller med om mycket som Clara skriver, men inte om just detta). Det handlar inte om att inte värdesätta historien. Jag tycker tvärtom att det är bra att Ernst inspirerar till att köpa gamla grejer som kan fixa till, så att det på det sätt får längre livslängd. Är förresten inte det en tes du Clara också driver egentligen? Annars kan vi kanske ifrågasätta det marockanska golv Clara har i sitt badrum, så såg det nog inte ut när huset byggdes. Är det vad som avses? (Obs att jag bara undrande vill poängtera, inte ifrågasätta Claras badrum som jag tycker är skitfint :))
Klart folk får renovera! Men det handlar väl lite om att förstå värdet i det gamla också. Jag är inte emot människor som väljer en modern stil i sina hem, men jag har däremot så svårt att förstå varför en köper ett hus med gamla detaljer för att sen riva ut allt just detta. Om en inte uppskattar den charmen, varför då köpa huset från första början? Pga priset, kanske en del svarar. Må så vara, men det gör fortfarande ont i mig när jag ser nya husägare slänga ut gamla spegeldörrar, handblåsta fönster och originalluckor från huset de just har köpt!
Om det inte är för slitet så skänker/säljer ju många också dessa grejer för andra att köpa som vill ha den gamla stilen – vill minnas att Claras kök är exempel på detta 🙂 Jag tycker också att det är trist när människor går bärsärk och river ut, men att måla om pärlspont eller vad det var, eller slipa golv eller byta ut ett kök som inte är funktionellt av olika anledningar och renovera i den stil som Ernst gör tycker jag är extremt smått att hänga upp sig på (hänvisar då till krönikan och inte din kommentar) – värre då med folk som bygger hypermodern högglans i sekelskifteshus 🙂 men även om jag tycker att det är trist så tycker jag inte att de för den sakens skull inte ska ha rätt till att köpa ett äldre hus. Tror inte att vi behöver vara rädda för att någon Ernst-liga ska renovera sönder något kulturarv, för det kommer alltid att finnas människor som också bevarar. Men att alla ska vara byggvårdare känns som en märklig diskussion.
Många likställer vitt och lantligt med gammaldags. Men det stämmer inte alls tycker jag. När vi byggde vårt hus i sekelskiftesstil var det flera som menade att det kommer bli så vackert med vit panel osv. Urk säger jag. Har utgått från min farfar stuga och exempelvis målat köket med grön linoljefärg… Det är gammaldags och det enda som är vitt hos oss är kylskåpet… 🙂
Du är väldigt duktig på att formulera dig i text Clara. Vet inte om jag håller med i det du skriver, men bra krönika hur som helst 🙂 http://www.nouw.com/hellofebruary
Mycket bra skrivet! Ett intressant ämne.
Nu tycker jag mycket om Ernst och det mesta av det han gör blir väldigt trevligt. Men ibland blir man ju förskräckt! Som nu senast, när han river ut ett fint gammalt trägolv för att lägga in ett nytt. Varför??? Förmodligen för att någon vill sälja ett annat golv…
Många skriver ovan att man får göra vad man vill i sitt eget hus och så är det ju, tyvärr. Jag blir förtvivlad när jag ser folk byta ut sina gamla fönster mot nya “underhållsfria” i metall eller pvc eller riva ut någon annan oersättlig detalj. Färger och tapeter är väl en sak. Man måste ju ändå få trivas i sitt eget hem. Men att förstöra är något helt annat.
Husen är alldeles för dåligt skyddade i Sverige. Endast ett fåtal är k-märkta och övriga kan förstöras hur som helst av sina ägare. Kulturvärden som sedan för alltid är förlorade…
Hej!
jag har följt din blogg länge och nästan aldrig kommenterat, men nu kan jag inte vara tyst. Tråkigt att du klagar på Ernst tycker jag. Han om någon har väl fått människor att få upp ögonen för byggnadsvård och att vårda och ta hand om hus. Ska hus stå och förfalla mögla, få hussvamp och sedan bara rivas? Nej rusta upp, ta hand om, vårda och låt hus leva i nuet med människor i dag och i framtiden. Mina föräldrar flyttade 1979 in i ett gammalt 1800-talshus där köket var från 30- eller 40-talet. Lådor och skåp var snickrade av gamla sockerlådor som knappt höll ihop. Diskbänken så låg att när vi stod och handdiskade så fick vi alla ont i ryggen. Skulle de ha sparat detta kök som ingen orkade leva med? Nej självklart inte. De satte i början av 80-talet in ett nytt kök som de faktiskt fortfarande har kvar (bara uppdaterat lite under åren).
Jag är även utbildad tapetserare och vad tycker jag om möbler från 40-talet? Visst kan de vara vackra, men kvalité? Nej oftast inte. Man stoppade möbler med träull, mossa och ibland gamla tidningar. Man snörde resåer med garn tvingat av papper som inte höll. Eftersom man under krigsåren inte hade tillgång till bra material utan tog vad man hade. Bra material lade militären beslag på. Vet inte om det var annorlunda långt upp i Norrland där du kommer ifrån? Jag kan hålla med om att 40-talskök är väldigt charmiga men, men kom inte och snacka om bra bra kvalité, eller funktionellt eller ergonomiskt. Och att folk gillar att måla mycket i vitt kan väl bero på att många tycker att det blir fint. Själv tycker jag att det är ljusterapi för själen med mycket vitt. Låt folk få renovera och inreda som de vill. Och köpa vad de vill och hur mycket de vill. Det är det som får utvecklingen att gå framåt och vårt land att snurra…
Du har många kloka tankar… Och jag förstår att inredning ligger dig varmt om hjärtat. Men att du orkar engagera dig SÅ mycket i denna fråga. Så som du väljer att renovera ditt hus är ju också tokigt enligt en del. Innan den stilen du försöker bevara upprättades så fanns ju en annan, som har renoverats bort. Vilken skam! Det finns ju andra program; extreme homemakeover, Sofias änglar med många fler där renoveringen går mycket värre till. Varför väljer du just Ernst? För att få uppmärksamhet i dessa sommartider (Ernst bästa säsong…) Jag känner heller ingen samhörighet till exempelvis 30-talet och lider därför inte av att inte bo som dom gjorde då. Jag tror därför inte mina barn kommer lida av det heller. De kommer nog minnas sin barndom kopplat till mina vita väggar och industriella inredning med värme och kärlek. Trots avsaknaden av linolja och loppisfynd. Märkligt ämne att föra en debatt om tycker jag…
Vi har inte samma stil o sätt att leva på men du ser iaf ut o ha mysigt hemma hos dig!
Allt gott!
Aldrig gillat Ernst!
Tittar aldrig på Ernst, men gillar en del av hans “övergulliga” citat. Men det jag ville säga var att jag älskar sättet du är skarp på i expressenkrönikorna. Heja dig! Jag önskar att jag vågade vara en bråkdel så skarp och inte alltid så mjäkigt snäll.
Tack Karin =) vad fint att få höra. Jag har ingenting emot Ernst – som jag skriver i krönikan tror jag att det vore en bättre värld med fler män som honom. Men det betyder inte att jag sympatiserar med hans sätt att renovera. Det blir förvisso superfint – men hör bättre hemma i ett modernt hus.
Konstnären Carl Larsson introducerade ljust och fräscht för 100 år sedan. Han var med och skapade den nya, nordiska stilen. Ville att ljuset skulle flöda i de svenska hemmen, istället för det murriga mörka. Så den vita inredningsstilen idag är inte alls ny, utan har sin inspiration från förra århundradet. Viktigt att vara påläst och ha riktiga källor innan man uttalar sig!
Har du sett hur det ser ut hos Carl Larsson? Besök hans och Karins gård vettja! Det har jag gjort – flera gånger till och med. Murrigt så det förslår med dagens mått mätt. Dessutom var det främst Karin och inte Carls inredningsstil som blev stilbildande. Typiskt att kvinnorna skrivs ut ur historien i efterhand. Läs på själv vettja!
Ja, jag har varit på Lilla Hyttnäs i Sundborn i Dalarna, flera gånger. Och nej, det är inte murrigt alls. Carl och Karin Larssons vackra hem är vitt OCH färgstarkt. I klara fina färger. Inte det minsta murrigt. De fick inspirationen från bohemiska Paris och konstnärskolonin i Grez-sur-Loing i Frankrike, där de båda studerade konst tillsammans. Speciellt det nordfranska ljuset. Som även kom att prägla deras gemensamma hem. Liksom deras konst. Hans tavlor och hennes heminredning men också hennes textilkonst. Så det du skriver, “imitera en hundra år gammal fransk lantstil” – “en stil som aldrig någonsin har funnits i Sverige”, stämmer helt enkelt inte. Den fanns visst för redan hundra år sedan. Dessutom inspirerad av Frankrike. För din information, har jag studerat både kulturhistoria, etnologi och konstvetenskap bl a – och är dessutom feminist med genusvetenskap i betyget från Stockholms Universitet. Läs på Clara – vettja !
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/stilbildaren/
DAGENS NYHETER
Konst & Form
Stilbildaren
Konst & Form
Stilbildaren
Publicerad 2009-07-12
Bild 1 av 3Karin Larsson hade omvittnat gröna fingrar. Här hennes finurliga blomstertrappa.Foto: Carl Larsson-gården
Bild 2 av 3Lilla Hyttnäs har blivit sinnebilden för den ljusa lätta “svenska” stilen. Karins färgstaka textilier ger karaktär.Foto: Carl Larsson-gården
Bild 3 av 3Trendskapare i tiden. I år är det 150 år sedan Karin Larsson föddes och nu kliver hon på allvar fram ur maken Carls skugga.Foto: Carl Larsson-gården
I år är det 150 år sedan Karin Larsson föddes. Flera böcker och utställningar lyfter nu fram Carls lojala hustru som en nytänkare inom inredning, möbeldesign, mode, textil och trädgård.
“Lilla Hyttnäs har blivit sinnebilden för den ljusa, lätta ”svenska stilen”.”
“Makarna Larsson bröt även mot tidens mörka, tunga interiörer genom att släppa in ljus och färg.”
Clara, läs artikeln vettja !
Precis min poäng med hela krönikan: Karin och Carl Larssons stil blev sinnebilden för det ljusa vita idag. Men bildgoogla Lilla Hyttnäs – det finns inte ett helvitt rum där. Det vi idag gör är bleka imitationer av vad vi TROR att stilen var. Det Karin och Carl Larsson gjorde var med den tidens mått mätt revolutionerande, precis som Ellen Keys Strand var. Då den rådande stilen var pampigare, mörkare, och murrigare på alla sätt och vis. Men murrigt (och fantastiskt – älskar murr, färg och mörka träslag) är det ändå i allra högsta grad. Inte minst jämfört med det Ernst gör. Eller det du ser i valfri “lantlig” inredningstidning. Milsvitt från de begrepp vi kallar ljust och fräscht.
Och nej. “Fransk” lantstil med shabby chic-skyltar, tolixstolar,och helvita inredningar, golv och tak har historiskt inte funnits i Svenska torp och gårdar innan 2000-talet.
Hej Clara! Hjälp, vad detta ämne skapade debatt!! : ) Jag har inte gett mig in i diskussionen innan men följt med intresse- jättebra skriven krönika (helt uppenbart eftersom folk blir upprörda!)! Jag vet inte om jag håller med dig helt i det som jag uppfattar vara din poäng i krönikan, även om jag håller med om mycket. Det jag undrar, utifrån din diskussion med signaturen Veronica, är om du menar att det är fel att försöka imitera vad vi tror en stil innebär (ex. ljust/lantligt/Carl Larsson-aktigt)?
Som jag ser det så försöker de allra flesta skapa en stämning i sina hem- en känsla (som du brukar säga: att bygga världar), och detta gör vi ju med inspiration från ALLT. Dåtid, nutid, tidningar, tv, bloggar som din. Det som jag hade lite svårt att hålla med om i din krönika var sättet att säga att det finns ett så tydligt rätt och fel i denna fråga, när det handlar om människors önskningar och drömmar för sina liv och sina hem. Däremot så tycker jag att det är otroligt viktigt att det lyfts fram en nyanserad bild av vad renovering och inredning är (precis som jag anser att detsamma bör gälla inom mode, mat eller annat i media), vilket tex din blogg gör så fint. Min åsikt är att alla gamla hus inte behöver renoveras i sin ursprungliga stil, men däremot med respekt och hänsyn till miljön. Om alla hus alltid skulle tas tillbaka till sitt ursprungliga skick, vad skulle vi i vår tid då lämna till historien? För vi skriver ju också historia som framtida människor kommer titta på, och den måste få vara nyanserad- som vi människor är!
Tack för en bra skriven krönika och för en rolig debatt! : )
Kram!
Jag tycker att folk ska fixa sina hem precis som de vill. Jag önskar så klart att fler tar hänsyn till bostäderna och gör sitt bästa för att bevara unika tidstypiska detaljer. Det är dessutom ofta bra för miljön att bevara. Men det står människor fritt – såklart – att renovera och ändra om precis som de har lust. I vilken stil som passar dem.
Jag menar att det är en enorm skillnad vad privatpersoner gör i sitt hem och vad en teveproduktion med alla resurser i världen gör år efter år. Det är tråkigt att så väl Ernst som de flesta inredningstidningar är så otroligt likriktade. Och att många svenskar inte har koll på gamla byggnadstekniker eller alternativ till vad som finns i moderna bygghandlar (som förstås också kan vara jättebra!) Till exempel slänger människor ut fullt fungerande, hundra år gamla fönster på tippen för nya aluminiumvarianter med endast tio års garanti. Som kanske förstör hela balansen i huset. Inte bara estetiskt utan också vad gäller luftning och ventilation. Bedrövligt!
Kram tillbax
1. Ingen har påstått att Lilla Hyttnäs har ett enda helvitt rum.
2. Det finns en exakt kunskap om vilken stilen var hemma hos Carl och Karin Larsson. Deras hem är ju ett museum idag. Som du vet.
3. Murrigt = mörk och oklar, dyster, grumlig – EJ klara färger och vitt som Lilla Hyttnäs är inrett i.
4. Jag har följt Ernsts program i alla år. Han har representerat en mängd olika stilar. Inte bara vitt & fräscht.
5. Jag har aldrig påstått att ”Fransk” lantstil med shabby chic-skyltar, tolixstolar,och helvita inredningar, golv och tak historiskt funnits i Svenska torp och gårdar innan 2000-talet. Detta är dina egna ord. Inte mina. Däremot påvisar jag och bevisar jag – genom akademiska referenser – att det nordiskt ljusa och vita funnits i svensk heminredning sedan 100 år tillbaka.
6. Det är okej att medge att man har fel, Clara.
OCH Drastiska kåserier samt raljerande personangrepp gör sig tydligen också bäst – i kvällspressen.
Blir det inte lite absurt ändå att folk som har inredning som ett specialintresse debatterar vilka färgval andra människor inspireras att göra i sina egna hem? Ja jag fattar att det handlar om att spara originaldetaljer men någonstans vittnar det mer om att “ljust och fräscht” inte är det senaste längre och att de som har hakat på nästa trend oroar sig för att “vanligt folk” gör “fel”.
Clara- jag förstår helt vad du menar. Likriktningen i media, gällande typ allt, är otroligt tråkig (och till viss del skadlig). Mer variation åt folket säger jag!! : ) och för min del får gärna både Ernst och Bonderöven vara del av det!
1. Ingen har påstått att Lilla Hyttnäs har ett enda helvitt rum.
2. Det finns en exakt kunskap om vilken stilen var hemma hos Carl och Karin Larsson. Deras hem är ju ett museum idag. Som du vet.
3. Murrigt = mörk och oklar, dyster, grumlig – EJ klara färger och vitt som Lilla Hyttnäs är inrett i.
4. Jag har följt Ernsts program i alla år. Han har representerat en mängd olika stilar. Inte bara vitt & fräscht.
5. Jag har aldrig påstått att ”Fransk” lantstil med shabby chic-skyltar, tolixstolar,och helvita inredningar, golv och tak historiskt funnits i Svenska torp och gårdar innan 2000-talet. Detta är dina egna ord. Inte mina. Däremot påvisar jag och bevisar jag – genom akademiska referenser – att det nordiskt ljusa och vita funnits i svensk heminredning sedan 100 år tillbaka.
6. Det är okej att medge att man har fel, Clara.
OCH Drastiska kåserier samt raljerande personangrepp gör sig tydligen också bäst – i kvällspressen.
Visst har både Larssons och Key gjort sig kända som förespråkare för ett ljusare (och i Keys fall mer sparsmakat) hem. Men det måste ju ses mot bakgrund av den stil som rådde på den tiden. Jämfört med vad som fanns då var deras hem ljust med många klara, starka färger. Jämfört med idag? Not so much. Det är inget personangrepp på Ernst. Det är ett faktum. Man måste ju sätta allt i ett historiskt perspektiv.
Och nu sätter jag punkt för diskussionen från mitt håll.
Det som är anmärkningsvärt med den här krönikan är att skribenten låter en person, Ernst, klä skott för vad man tycker är en tvivelaktig renoveringshets av “vårt kulturarv”.
Ponera att en annan krönikör låter Clara figurera som bov, i låt säga en debatt om överkonsumtion av socker. “Claras idoga bakande medverkar till att underminera folkhälsan”.
Inget trevligt sätt att dra till sig läsare eller att plocka poäng genom att fronta enskilda individer.
Vad menar du Lars? Det händer ju mig hela tiden. Jag har fått klä skott för allt man kan klä skott för. I tio års tid. Det är en del av att vara i offentligheten. En del av att vara störst på sitt område, precis som Ernst är med sitt teveprogram.
Beklagar Clara, men det gör ju inte ditt förhållningssätt i krönikan, trevligare för det. Snarare medverkar du aktivt i en ond cirkel där du legitimerar en dålig människosyn och där det är okey att hänga ut människor hur som helst.
“Nu sätter jag punkt för den här diskussion”
Bra att någon går till storms mot detta lyxrenoverande där fullt dugliga trägolv slängs ut för att limma in stengolv. Fult dugliga kök slängs ut vart tredje år för ett nytt och modernare. Knasiga idéer med köksöar, en dålig idé när vi har ont om ljus stora delar av året och köksbänkar vid fönster sparar elenergi, köksöar som dessutom gör det omöjligt att äta i köket:det normala i Sverige i alla hem utom hos överklassen som hade tjänstefolk och “matsal”.
Ernst följer dessa trender men renoveringsraseriet, husinredningsöverkonsumtionen, lever nog sitt eget liv med eller utan Ernst.
Jag hoppas din egen blogg ger mer inspiration till restaurering och , faktiskt, att inte göra något alls. Vi behöver sällan konsumera mer för hushållet-precis det motsatta är fallet. Tapeter byter man när det behövs inte för att man har det långtråkigt. Tiden kan användas till bättre saker och jordens begränsade resurser behövs till annat. Exempelvis kommande generationer.
Städa är bättre än att måla om.
Alltså åh, du har så rätt så jag dör!
Trots allt tittar vi alltid på Ernst. Vi sliter vårt hår ibland och utropar “Men vad GÖR han?!” men så sitter vi och myser åt hans bara fötter och citat en hel del också. Vi tittar på vad han gör med de gamla husen och rundstavarna, men när eftertexterna rullat går vi ändå iväg och målar köket i vårt 20-talshus bladgrönt, med linoljefärg, som originalpanelen (som för övrigt sitter kvar). Det är en så himla svår balans det där. Att hitta rätt mellan att bevara och göra det till sitt. Mellan det man tyckte att de gjorde snyggt förr i tiden, och det där smaken skiljer sig. Mellan det som faktiskt behöver fräschas upp, och det som ska vara kvar som vittnesbörd.
Jag har inte tittat pâ sâ mycket av Ernst program eftersom jag inte längre bor kvar i Sverige. Däremot sâ har jag förstâtt att den senaste trenden är vitt, vitt vitt, flera liter vitt och gardinlöst. Samma trend ser man pâ Hemnet. Jag läser mycket av vad du skriver Clara och i det här fallet sâ tycker jag att du tar i för mycket och jag hâller med vad signaturen Veronica skriver, framförallt vad gäller Sundborn. Jag vet inte hur mânga fantastiska hus som stâr och förfaller i Sverige och jag önskar att fler tyskar och danska kunde komma och köpa de, renovera dem efter sin smak, för tydligen sâ är ingen annan intresserad. Det luktar lite för mycket nationalromantik över din krönika.
Nej detta gillar jag inte. O gå på Ernst underbar människa. Golvet gör mycket o nej tack till gammal sunkiga golv. Så du kunde skrivit något bra istället. Faktiskt besviken!!
Jag gillar verkligen att följa din blogg men i det här fallet tycker jag verkligen att du har fel. Bor själv i ett 20-tals hus som är k-märkt men nånstans måste man ju ändå kunna modernisera och låta huset följa med i tiden utan att helt ta bort själen. Jag tycker att det är precis det Ernst gör och tycker att han gör det så himla bra och visa för oss andra hur vi kan göra. Det kan ju innebära att hus faktiskt tas om hand istället för att få stå tomma och förfalla eller guuu förbjude att de istället rivs och det byggs nytt.
Eftersom jag har följt Underbara Claras blogg i flera år, för att jag tyckt mycket om de vackra bilderna och Norrlandsperspektivet bl a, har jag nu roat mig med att gå tillbaka i flera år i tiden i bloggens arkiv. Just det du kritiserar, har du ju själv gjort, Clara. För några år sedan hade du mycket vita väggar, vita möbler och ganska stereotypa retro-inredningar. Det är bara att kika på dina bilder. Sedan en längre tid tillbaka, har du mer murrigt och mycket mönster. Och det känns som om du nu inte vill kännas vid, att du faktiskt själv tyckt om det ljusa och vita. Ditt hus är knappast från 50-60 talet. Men en hel del av din inredning och dina färger förr var ju från den tiden. Inte särskilt tidsenligt alltså. Hur förklarar du det ?
helt korrekt Veronica. Jag kunde ingenting om byggnadsvård när vi köpte vårt hus och för att hitta “den gamla” stilen tittade jag på tidningar som Lantliv och program som Ernst. Och trodde att det var den gamla stilen men blev alltså grundlurad. Med åren har jag dock lärt mig mycket och utvecklats i mina kunskaper när jag börjat söka dem på annat håll.
Jag tycker att privatpersoner ska inreda och renovera precis hur de vill (även om jag ÖNSKAR att fler tog hänsyn till byggnadsvård och miljömässiga aspekter). Det jag tycker är vansinnigt tråkigt är att TV4s största produktion inte förmår göra bättre än så här. Sommar med Ernst har en enorm budget och kan välja att göra och visa på en större mångfald i att renovera och bevara gamla hus. Att så inte görs är bedrövligt.
Tack för responsen, Clara. Jag förstår hur du menar med din egen utveckling. Och det i sig låter helt logiskt. Det var jag som skrev inlägget nedan om inspirationen från Carl Larsson. Jag har aldrig i hela mitt liv skrivit en bloggkommentar förr. Detta var första gången. Men jag reagerade så på din krönika i Expressen, om Ernst och hans typ av inredning. För mig känns krönikan som ett faktiskt rent personligt påhopp på en privatperson, måhända att han är programledare i TV, vilket känns oprofessionellt och onödigt. Sedan var det ett klart sakfel om vit och ljus inredning rent historiskt. Men du verkar ha svårt att ta in att om du kritiserar, bör du kunna ta emot kritik själv, i din tur. Inte bara skriva att du sätter punkt för diskussionen. Vill dock inte att det här blir ett slags urartad orddebatt. Det är ovärdigt. Har uppskattat din blogg för dess många förtjänster tidigare, och hoppas kunna göra det även fortsättningsvis.
Ett personpåhopp hade varit om jag sagt att Ernst var ful, knäpp, töntig eller klagade på hans barfotafötter. Det gjorde jag inte (skrev ju till och med att världen vore en bättre plats om fler män var som Ernst). Det jag däremot skrev var en saklig krönika om hans sätt att inreda och renovera. Det är inget personpåhopp.
Att jag sätter punkt för debatten handlar inte om att jag inte orkar eller vill ta kritik. Jag får hundratals kommentarer i veckan. När jag “sagt mitt” så måste jag sätta punkt – annars skulle jag inte få tid att göra annat än att debattera. Mina läsare får däremot gärna fortsätta att kommentera. Sällan kommer man fram till rätt eller fel. Du tycker att Karin Larsson inreder med vita ljusa färger. Jag tycker att det är knallig, färgglatt och mönsterrikt – speciellt jämfört med vad du ser om du öppnar valfritt nummer av Lantliv eller ser på Sommar med Ernst. Men där kommer vi ju fortsätta tycka annorlunda. Och det är helt OK =)
I det flesta fall har jag hejjat på dej Clara. Kör hårt mot alla som inte fattar! Har varit mitt motto. Men här hänger jag inte med dej. I alla tider har man moderniserat och gjort om för att vilja bo i husen som blivit bortglömda. Det är väl bättre att någon renoverar sönder ett hus och bor i det än att det förfaller totalt? Det är väl bättre att någon bor och andas i ett hus? Eller är det bara elitmänniskor med elit förmögenheter som har rättigheter till en egendom? Visst vill jag att vårt kultur arv ska bevaras, jag är inte dum. Men jag är inte enögd och tror att det bara finns en lösning på problemen. Det räcker faktiskt med vissa eldsjälar som kan tänka sej att bo med endast kakelugnar och utedass som faciliteter. De flesta av oss vill inte ha det obehaget. Ja, tidens anda och folk har alltid satt sin prägel på vad som finns kvar. Tur är väl att det finns sådana någonstans som kan leva i dåtiden för att bevara något gammalt och fint. Annars funkar vi vanliga människor så att vi vill fungera väl i VÅR värld. För annars skulle alla våra ödehus stå där och fortsätta förfalla för att ingen med rätta inställningen skulle ta hand om husen finnas. Jag säjer, Fram för Ernst. Han står för bra saker, även om han inte är konservatoriskt kunnig och renoverar sönder byggnader, särskilt kök. Fram för att det finns folk som bor i alla våra vackra hus på landet, som faktiskt förfaller och rivs. Jag har sett så många ödehus med potential försvinna att hur man renoverar dem inte har någon som helst betydelse.