Aktiviteter

Bertil har börjat komma upp i den ålder då man kan få gå i olika aktiviteter. Jag bävar lite för det, för jag tycker att det verkar så jobbigt att hålla på och skjutsa hela tiden och ha kvällar, helger och lov uppbokade med matcher och träningar.

Hittills har han fått gå en termin i dans. Men jag vill låta honom testa på så många olika aktiviteter som möjligt. För att få en chans att upptäcka vad han gillar.  Själv provade jag konståkning, simning, friidrott, innebandy, fotboll, jazzdans, fridans, balett, hiphop, kör, orkester, tog sånglektioner, spelade valthorn, spelade teater, gick i filmskola och miniorerna i kyrkan. Ganska så spretigt och för det mesta gick jag bara en eller två terminer innan jag provade något annat. Det är jag väldigt glad för. Att jag fått testa så mycket olika! Samtidigt vill jag inte att mina barn ska boka upp fler än två kvällar i veckan. Tror verkligen att de behöver tid för fri lek och kontemplation.  Ha lite tråkigt.

Sånglektioner tog jag i åtta år och och teater spelade jag i nio. (Tror att teatern och vännerna där räddade mitt förstånd och psyke under några kritiska år). Men den enda sport jag verkligen fastnat för var simning. Den var jag dock tvungen att sluta med i högstadiet. Skulle jag fortsätta var var kravet att satsa hårdare och träna och tävla oftare. Men jag ville ju bara simma med mina kompisar och ha roligt!

Det verkar så svårt att vara barn idag – när man verkligen satsar på saker från tidig ålder. Svårt när lagen ska trimmas och toppas. Svårt att hinna pröva olika intressen när en enda idrott kan kräva tre träningar i veckan. Svårt när man förväntas ställa upp på cuper och turneringar för att inte svika de andra i laget. Svårt för föräldrarna som ska hinna baka, skjutsa och betala kalaset. För mig är det enda viktiga att barnen får utforska vad de gillar, röra på sig och få nya kompisar. Inte att de ska bli jätteduktiga på någonting.
Hur tänker ni med barnen och deras aktiviteter? Hur ofta får de gå? Vad vill ni att de ska göra/inte göra? Hur mycket orkar ni skjutsa och hämta? Vad har ni råd till? Det där med pengarna är ju faktiskt också en ganska avgörande fråga…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

69 kommentarer på “Aktiviteter”

  1. Hej! Vi hade en aktivitet per barn förra terminen basket för den stora, simskola för den lilla. Jag jobbar kväll ibland så de är det vi hinner med. De är så mycket annat också som läxor mm så de tycker vi passar oss!

  2. Bävar också för allt flängande med skjuts etc. Tänker att hon får testa på en massa men sätta ett tak på x antal i veckan. Några år kvar för vår del iaf. 🙂

    Vill passa på att tipsa om projektet Change The Game i Umeå lördagen den 10 september som under en dag låter kids testa på massor med olika sporter, träffa kända sportprofiler och busa med ortens idrottsklubbar. Dessutom peptalks för vuxna som vill veta mer om barns rörelse etc

    http://www.changethegameumea.se

  3. Bra skrivet! Jag har inga barn själv (än) men det är ungefär så här jag tänker också. Ser på mina småmusiner som i princip är uppbokade 3-5 dagar i veckan vilket verkar vara standard här i London. De verkar inte må dåligt av det men jag förstår inte riktigt meningen med det. Själv hade jag högst en grej på gång samtidigt och jag blev inte dummare för det. Däremot önskar jag att mina föräldrar hade pushat mig ännu mer att prova olika saker och åtminstone fortsätta med det tills jag tog upp något annat!

  4. Detta är såå svårt. Har två barn (7 och 9) och äldsta har testat: gymnastik, simning, dans, piano och måleri. I olika omgångar. Yngsta har testat simning och måleri och vill absolut börja med fotboll i höst (min skräck) så det har jag lovat. Äldsta vill börja med teater och vi har anmält henne till en grupp så får se om hon kommer med då de hade begränsat med platser.

    Pust alltså jobbigt bara jag tänker på det men precis som du vill jag att de iaf ska få möjlighet att testa många olika saker men försöker att inte ta för mycket på en gång. Tänker max 1-2 aktiviteter per termin, tröttnar de kan de byta och hittar de något de verkligen gillar så är det ju bara att fortsätta.

    Jag har inga som helst ambitioner om att de ska bli bra, vill bara att de ska ha roligt och dessutom få möjlighet att kanske lära känna fler barn utanför sin skola.

  5. Intressant ämne! Min dotter som är sex år håller på med nycirkus och det är fantastiskt kul och det märks att hon växer av detta. Men nu vill hon fortsätta med det och även börja dansa. Ok, säger vi men då får det bli varannan vecka det ena och varannan vecka den andra aktiviteten. En aktivitet per vecka tycker vi är lagom, både för henne och för oss. Vi vill ju hinna med att göra roliga saker som familj som besök på museum och bibliotek, skidutflykter, korvgrillning och annat kul! Plus att det behövs tid att bara vara. Sonen som är fyra har inga aktiviteter ännu. Det är superviktigt att kunna simma så simskola går dottern ett par veckor på sommarlovet. Eftersom att vi är lediga länge under sommaren känns det klokare att göra så än att behöva lägga en kväll i veckan under arbetsåret på det. I skolåldern hoppas vi att barnen vill prova något instrument. Teater är också något jag hoppas att de ska vilja prova på. Vi kommer däremot inte att aktivt se till att barnen får testa en massa som vi inte själva har intresse för eller som de inte själva ber om. Om de själva plockar upp intresse för till exempel lagidrott så kommer vi naturligtvis att stötta i det intresset också! Vi bor i en medelstor stad med stort utbud och en viktigt anledning till att vi valt att bo ganska centralt är att vi vill slippa lägga en massa tid i bil, både till jobb och barnens aktiviteter framöver. Vi försöker att styra till billiga aktiviteter utan en massa dyr utrustning, resor med mera. Sporter som utförsåkning, ishockey och ridning hoppas jag därför kommer att passera under radarn…

  6. Svår fråga! Jag har inga egna barn, men minns tydligt min egen barndom där min mamma tydligt satte sina egna behov framför mina och sa att alla aktiviteter jag valde fick jag ta mig till på egen hand, och hon ville absolut inte hålla på och skjutsa och sälja korv etc på cuper på helgerna. Förståeligt på ett sätt eftersom hon jobbade mycket, men det gav mig en känsla av att komma i andra hand, något ett barn absolut inte ska känna. Dessutom kan jag i vuxen ålder se att en lagsport hade varit väldigt utvecklande för mig, och dessutom verkar jag vara bra på flera olika sporter jag aldrig testade som barn (men alltså har testat i vuxen ålder). Istället blev det teater, gitarr och dans, som jag kunde ta bussen till. Också bra och utvecklande aktiviteter såklart, men just den där känslan av att bli tvungen att välja aktiviteter utifrån min mammas preferenser, den var inte bra. Och den kommer jag göra allt för att undvika om jag själv blir mamma en dag. Inte så att jag tänker lägga all min lediga tid på skjutsande till aktiviteter, men barnet måste få känna att det är prioriterat och att dess önskan också är viktig!

    1. känner igen,
      växte upp på landsbygden med skiftarbetande ointresserad pappa och en överbeskyddande mor utan körkort. ville dansa jazzdans i grannbyn men fick spela fotboll för det var nära, och gratis.
      spelade i tio år tills jag skulle upp i damlaget, fick en boll mitt i hjässan och gav upp, det var ju inte ens kul!
      vägrar fotboll nu.
      Svor att aldrig låta mina barn växa upp i en håla utan valfrihet men nu är vi i en ännu mindre håla, utomlands.
      Här verkar alla köra aktivitetsrejset.
      Vägrar vara fotbollsmamma men beredd köra en hel del får sonens intressen, han är bara tre och just nu gillar han samma saker jag gillar: musik, folk, mekaniska saker, drälla och loppis : )

      Lagsport för mig påminner om mycket dold mobbning.
      inte alltid så eller ens ofta,
      men grupptryck, det som Clara skrev: press att vara med på viktiga matcher osv (minns endel blev utfrusna – förtvivlade 11-åriga tjejer – pga missade matcher).
      Tränare som blev ihop med de sötaste tjejerna,
      äldre tjejer som kom och klämde på ens knappt synliga bröst och gav betyg osv. Sade att det var dags raka benen (inte ens i högstadiet)
      Yes sammanhållning i vissa lag men inte alla. Jag önskar jag hade haft EN enda kvinnlig förebild som liten,
      inte en gruppaktivitet som var enda valet.

      /Tack för att du påminde om att det är sårande att behöva välja aktiviteter utefter mammas preferenser. Jag tror jag lätt skulle kunna bli den mamman. Ska inte.

  7. Våra barn ska få testa det de verkar gilla, och grundtanken är att det ska vara kul för dem. Lilla damen på 1,5 år älskar att dansa och fortsätter hon blir det dansskola. Tror hon skulle älska det!

  8. Jag håller med om att det ingår i vuxenansvaret att både erbjuda och begränsa aktiviteterna. Och det kan bli så olika beroende på barnets personlighet, tävlingsintresse, kompisar osv. Vårt första barn slutade simma när det kom tävlingar in i bilden och vårt andra barn älskar att tävla, och slutade nog dansen för att det krävdes en viss ålder för att komma i fråga om tävlingar.

  9. Hej! Många intressanta tankar och sannerligen ett aktuellt ämne just nu då utbudet på alla aktiviteter är så stort. Här på andra sidan pölen, dvs. i Vasa i Finland, fanns åtminstone för något år sedan en klubb där barnen fick prova på en ny gren varje gång (jag tror det var frågan om 10 grenar sammanlagt). Det där med tid för fri lek och att ha tråkigt är så otroligt viktigt. Då jag jobbade som lärare var det lätt att upptäcka vilka barn som hade mycket aktiviteter om kvällarna. De barn var mera rastlösa på rasterna och behövde ständigt någon vuxen att dra aktiviteter för dem alternativt att det fanns något färdigt koncept för dem. Annars blev det hyss och bus. De som sysslade med färre fritidsaktiviteter var betydligt mer kreativa både inomhus och utomhus, och bättre på att sysselsätta sig själva. Tacksamt då man omöjligen kan finnas till för alla tjugo elever hela tiden. Det här stämmer säkert inte in alla gånger men i stora hela så var det så i de klasser jag jobbade i.

    1. Bara en påminnelse om att inte dra förhastade slutsatser om vad som är hönan och ägget. Det kan ju vara omvänt också, att barnens sinnelag påverkar hur många aktiviteter de har, om du förstår hur jag menar?

  10. Så intressant med simningen, jag har tänkt på det ganska mycket den senaste tiden eftersom jag också simmade som ung.
    Tränade fyra dagar i veckan och älskade det men har aldrig varit en tävlingsmänniska så var inte jätteengagerad i tävlingarna, de var mest ett kul sätt att hänga med mina kompisar. Träningarna och lägren också. Plus att jag fick ro i kroppen efter två timmars simmande. Men allt det där snacket om satsningar gick mig alltid helt förbi och jag har förstått först i efterhand att jag liksom plockade det bästa ur simningen på det sättet, för mig alltså.

  11. Skjutsa inte ihjäl er. Välj bort aktiviteter där barnen (föräldrarna) hela tiden skall samla in pengar. Välj en lagom blandning av idrott, kultur och natur. Välj något där hela familjen kan deltaga t ex orientering.

  12. Har inga egna barn men när jag var au pair i london (där det som någon skrev innan är extremt mycket aktiviteter som gäller för barnen) fick jag känna på lite av denna aktivitets-hets. Alla barnen hade flera aktiviteter i veckan och det gällde att man var bra på det. Öva öva öva. Pressen blev mest tydlig med den yngsta sonen som var 10 år. Han ÄLSKADE att dansa och gick på streetdance en gång i veckan samt annan dans på helgerna. Han tyckte det var superkul och var verkligen passionerad för det, även om koreografin kanske inte alltid satt perfekt. Detta räckte dock inte för mamman i familjen och han behövde även dansa balett för att lära sig tekniken. Vilket han absolut hatade. Argumentet var typ att han aldrig kunde bli en ”real danser” om han inte lärde sig teknikerna genom baletten. Men VARFÖR skulle han behöva bli en ”real dancer” för att få dansa? Kunde han inte bara få gå på sin dans, njuta av det och sen se om han vill dansa ordentligt när han blir äldre. De allra flesta som dansar som barn blir ju inte dansare, och vad är fel med det?

    Har tänkt på att jag aldrig ska göra så mot mina egna barn om jag får några. De är personer, inga små projekt.

  13. Jag har ridit på ridskola sen jag var tre år gammal (är 27 nu) och har haft mitt första uppehåll nu i ett halvår för att jag fick barn. Jag hatar att tävla och rider bara för min egen skull, för att bli bättre. Känslan när det släpper på en ny häst och allt går som en dans är oslagbar! Hade jag varit tvungen att tävla hade jag slutat för länge sen. På det viset tycker jag ridskolor är bra. Där finns det motionärer som rider sin lektion en gång i veckan och inget mer, men även möjlighet att tävla när man blir så duktig om man nu skulle vilja. 🙂 Ridning är väl en förhållandevis dyr sport, men det behöver inte vara det. Begagnad/låneutrustning osv finns alltid till billigare peng än nytt och så länge man är barn kostar inte ridning i grupp en jätteförmögenhet heller. 🙂 Och det behövs fler killar på ridskolorna!!!

    Hoppas ni hittar något skojigt utan tvånget att tävla och satsa! ^^

  14. Truppgymnastik är jättebra om det finns! Oftast väldigt lite föräldraengagemang (i vår förening iaf), inga helger förrän man börjar tävla och då handlar det kanske om tre gånger om året, samt väldigt bra för att träna koordination mm! Plus lagkänslan när man blir äldre!

  15. Jag har en regel vad gäller aktiviteter som kommer gälla även då de är äldre, har man börjat på något så ska man gå terminen ut! Dvs om man väljer att börja efter de första tre provomgångarna som man oftast får. Sen får de från termin till termin ta beslutet och prioritera vad de vill satsa på för intressen.
    Just nu är vi glada att våra tvillingar valt samma intresse, men det lär inte dröja länge innan de väljer olika. Då hoppas jag dock att de kan cykla till och från sina intressen oftast. svårt att få ihop allt då man har fler barn, bävar inför tiden då alla fyra har en-två intressen var!
    Våra twins går på judo två kvällar i veckan och så har de scouterna en kväll. mer än så får de inte börja med. Jo, de får spela instrument (sonen står i kö för fiol) men det är på eftermiddagstid efter skolan direkt om jag förstått det rätt. Jag själv var väldigt aktiv då jag var tonåring, jag var typ aldrig hemma mer än för att på sin höjd äta lite snabbt och så sova. Så här i efterhand vet jag varför jag bokade upp mig så mycket, hoppas verkligen att mina barn inte ska behöva boka upp sig för att de inte har det bra hemma… Men i övrig tänker jag så här att så länge intresserna inte skadar skolarbetet och hälsan (dvs bra nattsömn och inte för stressigt) så får de gärna prova på olika intressen. Men som du skrev, viktigt att barn får ha det tråkigt ibland också, samt vila, det behöver alla.

  16. Det kommer veldig an på hvor lange dager barna er i barnehagen/førskolen/skolen, synes jeg. Arbeider selv i barnehage,der barna som regel er i 8-9 timer, og da har selv en ‘stor 6-åring’ behov for hvile og å hente seg inn etter sin lange ‘arbeidsdag’,så aktiviteter presis rett etter ‘dagis’ er ikke bra! Synes jeg, som ser hvor slitne ungene er når klokken drar seg mot fem og de skal på turn/gym/ski/slalom/fotball halv seks el seks. Om dagen er kortere, er det sikkert bra m en aktivitet eller to i uken. Husker selv at jeg, som Clara, fikk prøve masse forskjellig,men aldri mer enn to ting om gangen. Mine egne barn gikk aldri i heldags-dagis,men 4-5 timer pr dag, og fikk prøve seg på max to aktiviteter pr semester fra de var 6….fotballen vant hos begge, både hos henne og ham!

    1. Bra att du tar upp det med barnens långa dagar på förskolan! Resonerar precis som du. Har en son på 5 år, väldigt aktiv och social, som säkert mer är gärna skulle vilja prova på femtioelva olika aktiviteter om han fick. Men jag ser också behovet av återhämtning, och att man ibland kan behöva hjälpa barn i den åldern att komma ned i varv. Han har haft en-två aktiviter i veckan. En som började i januari och slutade i början av maj och en som började i april och fortsatte in i juni, så dessa har överlappat varandra och inte inneburit att han har haft två aktiviteter under hela terminen. Dessutom ligger de på helgerna, vilket jag tycker är bra då det känns som han får ut mer av dem då när han är pigg och orkar lyssna på tränare/ledare, till skillnad mot vad han är efter en aktiv dag på förskolan (han har gått mellan kl 9-15.15, så inte ”jättelånga” dagar ändå). Aktiviteterna har dessutom varit på morgon/fm så att man även hunnit med andra saker om man vill och orkar…

  17. Hej Clara! Jag har alltid varit superaktiv och gärna haft mycket att göra på eftermiddagarna, så är jag fortfarande (är 24 nu) och sjunger i kör, två kvartetter och spelar teater. För mig var mina aktiviteter det bästa någonsin, där hade jag min andra familj med fantastiska vänner och andra vuxna som man kunde prata med när man inte ville prata med mamma och pappa. SÅ viktigt med många bra vuxna. Prova er fram skulle jag säga, och försök att bli lite kompis med de andra föräldrarna så att barnen kan samåka exempelvis varannan vecka eller att en hämtar och en lämnar osv. då känns det inte lika övermäktigt. Lycka till!

  18. Har en son på snart sex år som hittills inte haft några aktiviteter annat än simskola (som jag inte ser som en aktivitet i den bemärkelsen). Han älskar att dansa, sjunga och spela teater men har inte velat delta i några sådana aktiviteter när jag frågat. Känner ibland att han skulle behöva pushas lite då jag tror att han skulle kunna gilla det, samtidigt ser jag det som hans val och hittills har han bara efterfrågat scouterna och fäktning – vilket han dessvärre är för liten för än så länge. Jag tror att det kan vara såväl bra som dåligt att ha aktiviteter. Självklart är det roligt att få testa på nya saker, lära känna nya människor och ja, ha roligt med det man gillar helt enkelt. Men jag har nog blivit skrämd av hur det var när jag var barn. Jag höll på med bl.a. skidåkning, piano, innebandy, basket, fotboll, friidrott och ridning. Fotboll spelade jag i många år och var dessutom väldigt duktig. Tyvärr var det just det som ledde fram till att jag slutade också. Jag fick plötsligt sån enorm press på mig. Jag skulle visa de andra i laget hur man skulle göra saker, jag blev uttagen som bästa spelare, senare uttagen för att provspela med damlaget och det blev för mycket. Jag ville ju spela för att ha roligt, men tränarna var på mig konstant, om jag valde att hoppa en träning ringde dom hem och tjatade. När jag slutade spela fick jag telefonsamtal i månader efteråt. Jag som börjat spela för att det var roligt började helt plötsligt avsky fotboll och idag kan jag fortfarande bli förbannad när jag tänker på hur dom behandlade mig. Ett barn. Utan deras stress och press kanske jag hade kunnat fortsätta spela och ha roligt, även om det inte var på just den nivån de önskade. Är livrädd för att min son ska möta samma ”satsande” tränare om han väljer att börja idrotta. Är man inte en av dom bättre blir man kvarlämnad, är man bra ska man prestera. Det finns säkert klubbar där alla är välkomna, där gemenskap och glädje styr, men jag har varit med om och hört om så många klubbar där det ska satsas att jag ärligt talat bara är glad att min son (hittills) inte intresserar sig för sport i den bemärkelsen. Jag är glad att han är naturintresserad och hoppas i stället att han fortsätter propsa på att få gå med i scouterna när han har åldern inne. Jag kommer uppmuntra hans intressen, men jag kommer förmodligen aldrig ha ork att skjutsa/hämta 4-5 dagar i veckan som vissa gör. Jag blir ärligt talat bara stressad av att höra de som har det så.

    1. Friluftsfrämjandet har grupper som liknar scouternas från 1 år 🙂 Då är man Knopp sen blir man Knytte sen Mulle och så vidare, toppenbra! Kolla Friluftsframjandet.se för att hitta närmsta lokalavdelning 🙂

  19. Finns det ingen idrottsförening i byn där ni bor, eller nära? Där vi bor (en by ned ca 200 invånare, 60 elever i skolan åk F-6) satsar idrottsföreningen medvetet på varierande utbud just för de yngre barnen, en sk. Idrottsskola en gång i veckan där de får prova på allt från basket, innebandy, dans, skridskor, segling, längdskidor, fotboll, orientering mm. Dessutom erbjuds numera fotbollsträning en gång/v under terminerna (med lekfullhet som motto). Aktiviteterna kostar dessutom vara medlemskapet, typ 200 kr/år. Självklart innebär dessa aktiviteter insatser från föräldrar då det oftast är de som får ansvar för de olika aktiviteterna (efter egen förmåga förstås!). Det jag vill säga med detta långa inlägg är att kanske går det att gå ihop i en idrottsförening och fixa aktiviteter på hemmaplan?

  20. Spännande tid det där… Mina barn har testat rätt många aktiviteter, men inte så många åt gången. Det är ju en viss stress med tider att passa och så, men värdefullt att få testa sig fram. Och tiden på väg till och från aktiviteten kan ju också bli tid för samtal och tillsammans-tid, lite beroende på vart man ska och hur långt det är och så. Just nu går de dock inte på några aktiviteter alls, vilket medför ett helt annat lugn i vardagen…

  21. Mina pojkar är 6 och 4. Vi har simmat lite med dom i olika omgångar men för övrigt har vi inte deltagit i några aktiviter. Jag förstår faktiskt inte varför vi ska hetsa våra små barn att börja med aktiviteter så tidigt. Visst, är det barnen som verkligen vill är det ju en sak men om man har en försiktig och blyg 4-åring som helst vill leka med mamma och pappa, varför då stressa och pusha? Det kommer en dag då de vill själva och då kan man väl börja stötta deras intressen.
    Först nu börjar 6-åring visa intresse för att prova på olika aktiviter och jag kommer såklart att försöka ställa upp så mkt det går.

  22. Precis som många andra sagt så tycker jag detta är ett intressant ämne. Jag är 30 år och arbetar som gymnasielärare. Jag har inga egna barn men jag träffar dagligen ungdomar som är sönderstressade på grund av för fulla scheman. Utöver skolan, som kan jämföras med ett heltidsarbete, ska de hinna med att elitsatsa på fotbollen, sjunga med kören, umgås med kompisar och åka tre veckor till Grekland med familjen mitt i terminen. Sen när elevens skolarbete kraschar är familjen (ibland även eleven) oförstående och pekar ett anklagande finger åt skolan. Fritidsintressen är bra och utvecklande för barn och ungdomar men de får inte ta över. Även barn och ungdomar behöver dessutom tid att ta det lugnt ibland. Att bara vara.

    1. Sara, vi har samma jobb du och jag och jag instämmer till fullo i det du skriver. Jag har under mina 30 år som lärare sett förändringen hos många av mina elever, en förändring som inneburit att skolan kommit mer och mer i andra hand, till förmån för fritidsaktiviteter och semestrar. Förr var det skolan som var viktigast och kom i första hand. Så är det i regel inte nu längre. Att gå på gymnasiet är, precis som du skriver, ett heltidsarbete. Självklart är det viktigt att ha en meningsfull fritid, det har alla behov av för att kunna lära bra. Fysisk aktivitet främjar inlärning. Vila främjar också inlärning. Det är inte alltid lätt att hitta en bra balans, men det är viktigt att försöka få med dessa olika delar i sin vardag. Det gäller även oss vuxna, för att vi ska vara bra lärare som inspirerar våra ungdomar till lust att lära och anstränga sig, även i skolan.

  23. Vi har råd med att barnen skulle få hålla på med en massa aktiviteter men vi har inte tid och ork att skjutsa, vara närvarande och aktiv i alla föreningar (ofta bygger träningar och cuper på att föräldrarna arbetar och fixar). Vår äldsta dotter på 11år spelar bland annat handboll här på orten där vi bor, och nu till hösten börjar allvaret, det kan bli upp till 3 träningar/vecka (!?!) plus någon match eller cup på helgerna. Vår dotter älskar handboll men har inget mål att bli bäst och vinna tusen matcher utan går för att hon älskar att spela med kompisar och ha kul. Missar man träning får man mindre speltid på match… Jag förstår inte varför det blir så dödsallvarligt på en gång.
    Sonen spelar innebandy och där är det nästan lika. Hur ska vi föräldrar hinna göra annat än att jobba och fixa med handboll och innebandy? Vi har ett treadje barn som snart vill börja med aktiviteter också.

  24. Visst är det lätt att det blir mycket aktiviteter. En del barn vill pröva många olika men vips så är de lite större och ofta får iaf idrott fler träningar/v ju äldre barnen blir.

    Vi har tänkt som så att simning är ingen aktivitet. Det är nödvändigt för att ”överleva”. Simskola har det blivit men det är ofta ganska dyrt och det ingår numera i läroplanen att barnen ska kunna simma 200 m mm. Så vill man kan man vänta in simundervisningen i skolan.
    Sedan har de fått välja ganska fritt. De har som tur är själva känt vad som är rimligt. Vi har haft lite tur också då olika studieförbund och Kulturskolan har en del aktiviteter på ”fritidstid” direkt efter skolan vilket förenklar logistiken. Barnens skola har också läxhjälp efter skoltid en dag i veckan, frivillig. Perfekt att få hjälp och läxan blir gjord = mer tid om man vill ha en aktivitet på kvällen.

    Det är ju mycket att tänka på vid val av aktivitet. Logistik, kanske kan man samåka. Hur länge man jobbar och hur lång tid barnen är på förskola/fritids.
    Att röra på sig är ju bra och de barn som har koll på motoriken har ofta lättare att lära sig. Rörelse kan man också träna på en skogspromenad, gå balansgång på en nedfallen stock och bara gå i ojämn mark är ju bra träning. Det måste inte alltid vara så organiserat om man är liten ( under skolåldern). Blandade pröva-på aktiviteter är ju också bra om det är mycket man vill och har svårt att välja!

    1. Bara en liten kommentar, tyvärr ingår inte simundervisning alltid i skolidrotten, trots att skolorna har ansvar för simkunnighet- det verkar bero på var man bor. På mina barns skolor är det bara simtest, på låg- och mellanstadiet. (Den som inte klarar testet kan få simstöd men då får man gå ifrån andra lektioner som man missar, och detta sker först i sexan, strax innan betyget ska sättas..) Förhoppningsvis är våra skolor inte representativa. (Barnen har gått på vanlig simskola, men vi har fått komplettera med privatlektioner. Dyrt, men i vårt fall nödvändigt..)

  25. Min son tränar kampsport två gånger i veckan och går på truppgymnastik en gång. För oss är det absolut Max med 3 saker per vecka för som du skriver ska de ha tid för både vänner och skola. Sen är jag väldigt glad för att han valt sporter som inte kräver massa engagemang utöver att köra till träningarna….
    Bägge sporterna är billiga i jämförelse med många andra, tex min egen sport ridning. Men visst hade jag gillat att han valt hästarna före de andra för det vore så kul att träna ihop med sitt barn och ha mycket sånt att prata om. Men han bestämmer sånt själv såklart 🙂

  26. Vi tycker att det är ‘viktigt’ att barnen i alla fall behärskar det som ingår i gymnastikundervisningen så vi lirar fotboll hemma för skoj på ledig tid, åker friåkning alla tillsammans inomhus en h/v under vinterhalvåret samt att barnen går skidträning utomhus under vintern vilket blir typ o ggr/senvinter där vi bor. Skidor älskar dem och ser fram emot samt att alla 3 med stor behållning åker slalom med pappa på helgerna under vintern. För oss är det viktigt att de älskar att röra på sig och är utomhus men också att det är något vi kan göra tillsammans. Vi är inte de typiska hockey- eller fotbollsföräldrarna och jag är glad så länge barna inte själva uttrycker nån stark längtan över att börja. Dessutom är jag väldigt tudelad till lagidrotter, prestation och omklädningsrum av egna erfarenheter…nu på sommaren promenerar vi i skog och mark, simmar tillsammans i sjön eller cyklar runt byn. Tillsammans. Alltid. <3

  27. Bra inlägg!! Klokt att ta upp. Vår son är 9 år och tränar innebandy och det är ju roligt och nyttigt. Men det är matcher var och varannan helg, ofta bortamatcher, vi har två mindre barn och ett hus att fixa med… Det går liksom inte att komma iväg på alla de där matcherna. Och man känner sig som en dålig föräldrar. Så dumt, det där dåliga samvetet… Sonen själv, ja han spelar gärna nån match nån gång men frågar inte efter att få åka på allt. Jag tror man ska chilla lite och låta lusten styra, och inte pressen 🙂

  28. Vi bor på landet och har tre barn mellan 6-15. För oss har det varit viktigt att barnen lär sig att simma så det är den aktivitet vi har uppmanat till. Sen har barnen fått välja en aktivitet var, åtminstone till en början. Vår dotter som är 15 har provat på massor och idag fastnat för ridning och dans. Ridningen skjutsar vi till och jag är med henne för det mesta. Jag älskar att hänga i stallet eller gå brevid när hon rider. Det har blivit ett bra tillfälle för fina samtal mellan oss. Pojkarna har valt att spela fotboll. Det gör de i vår by och den äldsta av sönerna även i grannbyn. Där turas flera föräldrar om att skjutsa. Vi önskar att våra barn ska få ha tid att ha tråkigt, leka i skogen bakom oss, pyssla, läsa etc och det är därför vi låter våra barn, till en början, få testa på en sak i taget. När de blir äldre och själva vill göra fler saker (eller inte) kan de ofta också ta sig dit själva.

  29. Verkligen intressant!
    Diskuterade nyligen detta med ett par kollegor och vi efterfrågade ”korp-lag” för barn och ungdomar. Om man har barn som gillar lagsport men inte vill satsa utan bara spelar för att det är kul. Vuxna kan ju välja att spela i ett ”riktigt” lag eller i någon korpserie beroende på ambitionsnivå.

    1. Känner som du. Att ett lag där barnen kan ha kul och spela utan press hade varit guld.
      Blir lite sorgsen när jag tänker på att lag toppas allt tidigare 🙁

  30. Vi tycker en bokad grej i veckan är var vi klarar – både vi sin familj och sonen, som är 5.Det ger tid över till fri lek och mer spontana idéer men också tid att bara vara.
    Vi har valt att inte ha bil och det funkar bra i Stockholm där vi bor. Men just när det gäller aktiviteter verkar det svårt att komma runt att man förväntas ha bil, i alla fall när barnen blir äldre. Hittills har en aktivitet i veckan varit kanon, han har hunnit prova två olika och vi har kunnat göra det i lugn takt, prata på bussen på vägen dit, äta mellanmål ihop osv.
    Bortsett från kostnader och skjuts tycker jag också starttiden är ett problem, har alla andra flextid och kan gå tidigare på aktivitetsdagen eller har jag missat något?

  31. Jag är i samma sits. Min snart 7-åriga dotter är sist ut bland sina kompisar med att inte ha aktiviteter. På senaste tiden har det blivit en stress och får många kommentarer från andra att ”det är dags”.
    I mitt fall handlar det om att jag ser hur mycket vila hon behöver. När vi hämtar henne är det dags för middag och hon är trött och behöver varva ner stilla efter en aktiv dag i skola och fritids.
    Är det så fel då?
    Jag skulle anmäla henne till hockeyskola för barn mellan 5-7 år eftersom hon är duktig på skridskor och gillar det. Fick då svaret att vi skulle i ett formulär intyga att hon kunde klara sig själv på isen, för om hon ramlar och inte kan ta sig upp själv så kommer ingen hjälpa henne och då platsar hon inte i barngruppen. 6 år. Självklart ställer man inte sin barn i kö till en sån attityd. Sjuk värld..

    1. Jag har barn som börjar komma upp i ”aktivitetsåldern” och jag är också orolig för att det oftast ska satsas så seriöst så tidigt. Jag gillar inte det alls!

      Och jag gillar inte alla skador som kommer med många sporter. Min sjukgymnast och jag diskuterade vad som är ”sunda” sporter med få skador. Bland lagsporterna vann basket och volleyboll. Många av de andra klassiska sporterna fotboll, innebandy mfl ger ofta problem med knän osv och många vänner vittnar om hemska uttagningsprocesser…
      Bland de individuella sporterna så ligger kampsport bra till. Du tränar motorik och smidighet. Orientering är också relativt sunt. Brottning ger risk för nackproblem. Längdskidåkning ger ofta astma om man är i de kallare delarna av Sverige. Friidrott kräver många gånger att man inte får väga för mycket. Känns inte så sunt… Ridning är ju supermysigt men som min brandman till pappa säger ”jag har hämtat flera ridtjejer som skadat sig allvarligt eller blivit förlamade pga hästar”…

      Nu har jag skrivit massa ”skit” om olika idrotter men jag vill bara visa på komplexiteten i det hela. Idrott ska vara sunt och roligt. Inte skada kroppen eller ge psykiska men.

    2. Friidrott är en toppensport skulle jag säga, då får en testa massor i en och samma. Är det kul att hoppa, springa, kasta? Aldrig upplevt detta med viktkrav, så tråkigt att höra. Gissar att det skiljer sig väldigt mycket mellan olika klubbar och kommuner.

      Konstigt att hon skulle behöva ”klara sig själv”, en är ju på träning för att få hjälp och öva!

    3. Konståkning kan kanske vara ett alternativ till hockey och det kanske är trevligare attityd där? Min syrra började som 8-åring och blev duktig, så man måste inte börja när man är 4 år eller så… Det finns även teamåkning för mer lagkänsla! 🙂

  32. Jag själv brände i princip ut mig av alla mina fritidsakriviteter plus ett krävande gymnasieprogram. Var ganska deprimerad under stora delar i tonåren och tänker nu att det kanske delvis berodde på för mycket att föra, för lite sömn, för lite tid att bara vara. Min man hade inte sådär jättemycket aktiviteter, växte upp i Jokkmokk. Men han är grym musiker och är självlärd. För honom blev det så att brist på uppstyrda aktiviteter gav honom lust och energi att ägna sig åt något han älskade, och han utvecklades massor. Och mina aktiviteter dödade min lust…

    Så jag vet faktiskt inte hur vi ska tänka eller göra. Den fria leken är det som utvecklar hjärnan mest enligt forskare. Så jag vill nog uppmuntra dem till att upptäcka själva… om de hittar ett specifikt intresse för något hoppas jag det blir naturligt att hem håller på med det. Men jag vet massor av barn som inte alls är så intresserade av att hålla på med musik, men ändå går på kulturskolan i flera år för att man ”ska” spela ett instrument. Eller spelar fotboll för att man ”ska”. Jag blir ledsen över att jag gjorde så mycket för att man ”ska” istället för att typ vara hemma och läsa en bra bok, något jag älskade att göra, när jag inte behövde göra läxor.

    1. Jag håller fullständigt med dig Fanny. Jag tror att all stress och jäkt leder till psykisk ohälsa. Man måste få tid för återhämtning.

  33. Jag upplever det som att där vi bor går det inte bara att välja och vraka bland aktiviteter även om utbudet är stort. Oftast är det fullt och måste barnen stå i kö en termin eller två (tre till truppgymnastik) innan de ens blir erbjuden plats. Om det inte är så att platser släpps en viss tid ett visst datum och man måste sitta beredd med mobilen och hoppas på plats. Det tycker jag kan vara stressande och gör att mina barn står i kö till lite av varje (som de är omedvetna om)så får de ta ställning till om de vill prova på när plats finns.

  34. Intressant ämne och du lyckas beskriva också mina tankar, ungefär iaf. Våra barn 11 och 8 har provat massor. För oss är det viktigt med aktiviteter, gärna sport så att när de är tonåringar förhoppningsvis har en aktiv fritid.

    Pojken är 11 och har alltid varit väldigt sportig, han spelar nu hockey och fotboll. Innebandyn gick endast att kombinera med hockeyn vintertid fram till 7-8 år på grund av många träningar i veckan plus matcher. Han fick alltså då tidigt välja mellan hockey/innebandy. Nu fungerar det bra med hockey 3-4/vecka vinterhalvåret och fotboll 2-3/vecka sommarhalvåret. Vet dock att nästa år ställer hockeyn krav på att delta i sommarträning så då blir det mer träning.

    Vår tjej som är 8 har testat ridning, sång, simning, innebandy, friidrott, handboll och fotboll. Just nu spelar hon fotboll och när den slutar i höst tar handbollen vid. Sedan tror jag hon ville byta ut sång mot dans så för hennes del blir det två olika aktiviteter i veckan. Känns lagom.

    All idrott kräver sitt föräldraengagemang men det är mestadels roligt och givande att vara engagerad. Min man är tex fotbollstränare. I vintras var det dock inte så kul att stå på en mörk parkeringsplats i blåst/regn/snö och sälja parkeringsbiljetter till hv 71s matcher ☺️

  35. Jag tror att det är bra för alla att ha fritidsintressen och andra sammanhang och kompisar än skolan. Men hur mkt ett barn orkar är ju högst individuellt. Tror inte på att gå en termin på det ena sen en termin på nåt annat, många saker tar ju lång tid att lära sig för att det ska börja bli kul. Som vuxen har man ansvaret att erbjuda barnen att prova hobbies och att avgöra vad som är rimligt för just det här barnet!
    Träffar barn som har aktiviteter varje dag, då blir det ofta svårt att lära sig särskilt mkt om något.

  36. Beror på barnets personlighet, tänker jag. Mitt stora barn är lite känsligt och behöver tid för vila, så där har vi begränsat lite, har haft två bokade aktiviteter per vecka plus blockflöjt på skoltid. Fått öva flöjt så mycket hen själv vill, hoppat över träningar vid behov. Behöver få öva på att det är ok att inte göra allt perfekt, att man ”får”skippa saker om man inte vill. Det yngre barnet är ett energiknippe som behöver röra sig=troligen mer aktiviteter när hen blir äldre.

  37. Har tre barn; 6, 9 och 11 år. Jag och min man tycket att det är viktigt att barnen ska få prova på de aktiviteterna de vill. Men bara en åt gången. Vill de prova en ny aktivitet får de helt enkelt sluta den de går i. Att vi har denna ”regel” är för att vi tror på att lika viktigt som det är att barnen har tid för aktiviteter lika viktigt är det att de får tid att umgås med familjen, slappa och för de två äldsta även hinna med läxorna.

  38. Verkligen en intressant frågeställning!
    Vi har ett barn, en tjej på 11 år.
    Hon har inte varit så mycket för att prova massa olika saker och jag vill inte tvinga på något.
    Hon började med dans och höll på med det några år, en gång i veckan. Sen tröttnade hon på det och ville inget hellre än att börja rida.
    Så för 3 år sedan började hon rida och det älskar hon verkligen!
    Men, det är, tycker jag, vansinnigt dyrt. Vi lägger undan 700kr i månaden till ridavgiften som kommer i klumpsumma 2 ggr per år.
    Det tycker jag är väldigt dyrt, men vi har som sagt bara ett barn och det är inte så att vi inte har råd, men jag torr du fattar poängen.
    Nu fick vi dessutom en senare tid vilket kommer innebära lååånga torsdagar. Åka hemifrån halv åtta för att vara hemma samma tid på kvällen… Det bävar jag för faktiskt… Vi bor utanför stan och har inte möjlighet att åka hem emellan.
    Försökte få en annan tid, men det var stört omöjligt tyvärr. Så jag sa att vi får prova en termin och se hur vi mäktar med de dagarna… Men det är svårt att där säga att det inte går alls. Det skulle krossa hennes hjärta och vem vill göra så mot sitt barn?
    Så ja, det är svårt, väldigt svårt att få en bra balans trots att vi bara har ett barn… Lägger inte de pengarna på gym själv utan tränar själv hemma, tycker annars det skulle kännas lite hysteriskt.

  39. Jag vill gärna att mina barn har någon röra-sig-grej och någon kreativ/kultur/skapande aktivitet. (alltså de är lite äldre ån Claras barn) Mina barn vill helst ha ”lagom” mycket, de har behov också av att vara hemma mellan varven, att gå upp tidigt varje lördag/söndag tex för att gå på någon aktivitet lockar inte så mkt. Vi försöker ha mest med aktiviteterna på vardagarna, så barnen inte behöver ”passa tider” sju dagar i veckan under terminerna. Våra barn har inte fastnat för lagsporter eller så, än, ett barn (tonåring) går på yoga och det andra tar simlektioner under delar av terminen. Jag räknar simningen som en aktivitet, även om det ”måste göras”, men det kanske också beror på att barnet är helt nöjd med att ha det plus en musikaktivitet.
    Jag tror också på viss uthållighet i vissa saker, fiol tex blir knappast kul förrän man kan lite mer.. Såklart kan man inte tvinga hur långt som helst, men att hela tiden hoppa mellan grejor och testa nytt har inte passat oss :-). Men det är ju olika för olika personer, och i olika åldrar.

  40. Min son är bara ett halvår än men hittills har vi babysimmet. Vill gärna fortsätta för vattenvanans skull, särskilt när han blir lite äldre då.

    1-2 saker i veckan känns rimligt. Jag vill gärna dels uppmuntra att han rör på sig, men jag hoppas också att han hittar något han fastnar för ordentligt. Han behöver inte bli duktig, men starka hobbies har gett både mig och hans pappa så mycket.
    Jag hoppas att vi inte ska behöva säga nej pga ekonomin men det beror ju på vad han vill testa men det är något jag helt klart vill prioritera. På ett sätt hoppas jag slippa saker där jag behöver ställa upp massor för laget, samtidigt är jag föreningsmänniska så det skulle också kunna öppna upp för att ha något roligt att göra ihop.

  41. Mina döttrar är lite äldre, 7 och 9 år. De provar lite olika, men har också en speciell sport som är lite extra viktig. Den sporten kostar mycket tid och pengar, men så länge jag kan veta vilka tider det är i förväg så går det bra. När det gäller pengar vill jag bara inte att de känner att de kan få eller få göra vad de vill hela tiden. Jag vill att de respekterar att saker kostar. ”Problemet” är bara att vi har råd med vad de vill hela tiden – så det argumentet är lite komplicerat. Så jag låtsas att vi inte har råd ibland – bara för att de inte ska bli för bortskämda. Men min äldsta börjar ju genomskåda det där med pengarna… Men jag låtsas vidare. Jag är uppvuxen ganska fattigt och tycker att det gav mig karaktär. Hoppas kunna fejka fram det i mina egna barn – men det är inte helt okomplicerat.

    Jag kämpar med delvis samma frågeställningar som du. Jag vill inte att barnen ska vara för uppbokade eller satsa alltför hårt. Det viktigaste är att de rör sig och tycker det är roligt. MEN, för mig inser jag att det faktiskt är viktigt att de får hitta SIN sport och får bli riktigt bra på den. Då menar jag inte proffs eller Sverigetoppen eller nåt sånt – jag menar den känslan – att vara riktigt bra på något, något som man åstadkommer med sin egen kropp.

    För mig var det gymnastiken. Jag tränade mycket, mycket, men tyckte aldrig att det blev för mycket – och kan även idag känna mig trygg i den där kompetensen och med min egen kropp, som jag anser är synnerligen kompetent och magisk. Kanske är det samma sak för dig med sången?

    Trots många och långa timmar i gymnastikhallen hann jag med att prova på många olika sporter (i är inte så kulturella i familjen, så inte så mycket av den varan) och fastna för några stycken i perioder.

    1. Tror du lär dina barn att ljuga och inget annat. Du skrev ju själv att de genomskådat dig och ändå fortsätter du… Är det inte bättre att förklara som det är: att de får välja 2 aktiviteter, vill de pröva en tredje får de ta bort en annan?

  42. Min snart femåring simmar en dag i veckan (började med babysim när han var tre månader och har fortsatt med det fast nu kallas det för minisim). Han tycker att det är jättekul med gymnastik också, samt ridning även om han inte går på något sådant regelbundet. Vill ju att han ska få göra det han gillar, men tycker att det är för mycket med tre aktiviteter. Och för dyrt. Sen har han en lillebror på två år som även han simmar och om ett par år kommer ju även han säkert vilja prova fler aktiviteter och då måste det funka tidsmässigt. Min man pendlar till jobbet och är sällan hemma före klockan 18 på vardagarna vilket gör att jag får ta det största ansvaret kring aktiviteterna. Barnen kommer i alla fall simma samma kväll nu i höst vilket eventuellt öppnar upp för någon mer aktivitet om femåringen skulle vilja. Det är ju jättesvårt det här, jag vill också att han ska få prova så mycket som möjligt om han vill, men då måste något annat rationaliseras bort.

  43. Jag hoppas att mina barn kommer vilja och tycka om en lagsport, för att det ger mycket med vänner, gemenskap och laghållning. Gärna någon fristående aktivitet, instrument eller dans eller någon sport där en är själv i tävlandet (om tävlandet kommer locka). Sambon är förtjust i snowboard och skateboard, så det faller ju naturligt att umgås på det sättet. Jag är mer för dans, ridning och lagsporter. Har tur med en nära syster som har hästar och är ridinstruktör också! För där är en sport som kostar….

    Rent allmänt kommer jag prioritera pengar och tid om mina barn vill utföra några aktiviteter. Själv hade jag ointresserad förälder och dessutom hade vi knappt råd med något. Blev 3-4 utspridda terminer dans och sporadisk ridning. Sedan fotboll i 12-13-års ålder men det var på tok för sent eftersom det var, som du skriver, satsning som gällde då.

    Men själv är jag en stolt aktiv latmask! Älskar aktivitet och att röra på mig. Lika mycket som att lata mig med soffhäng, läsning och njuta av trädgården. Det är också viktigt. Tur att barn sig genom att skåda 😉

  44. En sak som du kan prova är att ha ditt barn på fritids.

    Där finns utbildad personal med bred erfarenhet vars uppgift är att ge eleverna många olika upplevelser och redskap för att utvecklas harmoniskt.

    På fritods får barn jobba med både kropp och intellekt. Där får barnen prova på estetiskt skapande, drama, friluftsliv, lagsport, fri lek och regellekar. Och på loven gör de flesta fritids utflykter i närmiljön, besöker dansskolor, teatrar och museer.

    Den kommunala musikskolan i Umeå har dessutom undervisning under skoltid i skolans lokaler om ditt barn vill spela ett instrument. Då slipper du em-bokning och skjutning.

    Sen kanske ditt barn berättar att nåt har varit extra kul att göra på fritids och då kanske det går att se om det går att ordna mer av det nån kväll i veckan.

    Lycka till i valmöjligheten ljungel (lyssna till ditt barn inte till vad andra tycker att ditt barn borde säga).
    /Malin

  45. Min son är bara tre år ännu så här är det inte aktuellt med några aktiviteter riktigt än. Men i vår familj kör pappan och farfarn enduro, vilket såklart redan smittat av sig på sonen. Han har en egen fyrhjuling som han kör på och farfarn är inne på att köpa honom en egen liten cross. Men vill han så småningom testa på andra aktiviteter så kommer vi såklart uppmuntra till det, dock är varken jag eller sambon särskilt glada åt bollsporter eller ishockey, vi tycker det är skittråkigt verkligen! Men vill sonen testa på det så får han det såklart. Vi bor dock utanför en liten by där det inte finns några direkta aktiviteter att utöva men ibland anordnas Mulle i skogen, (vet ej om det heter så) men då måste ju det också finnas barn som vill gå och vad jag vet är det 2-3 st barn i samma ålder här i byn nu, alltså ganska några. Inne i stan ser nog utbudet annorlunda ut och jag ser gärna att han testar på något där, tex gympa eller dans. 🙂

  46. Räkna efter hur många timmar ditt/dina barn är i förskola, skola och fritids per vecka. Att barn är hemifrån 10 tim om dagen är inget ovanligt. Hur många vakna timmar blir kvar när barn och vuxen kan umgås eller gör saker tillsammans?
    Kontemplation, Clara, var ett bra ord. Att sitta och prata tillsammans, verkligen ha ett samtal med sitt barn, åh vad jag önskar att alla barn får det!
    Kom ihåg att det är nu du bygger den relation med ditt barn som ni ska ha under tonårstiden och i vuxenlivet. När barnet är 14 är det för sent att skapa den! Tänk på det när det gäller fritidsaktiviteter!

    1. Håller med! Var med ditt barn, skippa alla organiserade aktiviteter före 10år åldern! Barnen har så många bra aktiviteter på fritids! Dig träffar de förmodligen minst tid!
      Gå ut i naturen, skutta och hitta hinderbanor i skogen, klättra i träd, samla kottar och pinnar, lek. Umgås!
      Sen är scouterna ett bra alternativ. Tränar ledarskap, ansvar, miljömedvetenhet, empati och allas lika värde. Barnen får kamrater utanför kvarteret!
      Moa, mamma till två ” halvstora” barn

  47. Här kommer en nybliven pensionär och tycker till…. Jag tycker att ett barn först och främst ska gå på simning och orientering. Bara för att de två sporterna är ”livförsäkringar”. Att kunna simma är ett måste, att våga gå i skogen är också bra. Så småningom lära sig karta och kompass och ge akt på skogens olika kännetecken.
    (Sedan tycker jag att gymnastik ger bra kroppskännedom, balans, styrka och smidighet).
    Kompisar får de i alla tre sporterna). Och man behöver inte tävla om man inte vill.

  48. Intressant att läsa även för mig som inte har barn. Jag tänker på min egen uppväxt. Jag var ett barn (och är en vuxen) som helst vill läsa och rita och skriva, jag skulle kunna göra det jämt. Jag mådde ofta otroligt dåligt inför idrotten i skolan, ända från liten barndom tills jag tog studenten och tänkte ALDRIG MER orientering/simning/friidrott/fotboll/brännboll osv (vilket jag har hållit sen dess). Däremot hade jag otroligt stor glädje av vår teater i många år samt även streetdance och jazz- och showdans (en gång i veckan per aktivitet). Mina föräldrar var nog lyhörda, jag gillade inte fotboll så då behövde jag inte hålla på med det osv. Nu i efterhand kan jag tänka att det var mycket aktiviteter (mer än jag har nu som vuxen på kvällarna) men att det samtidigt stimulerade kreativiteten och glädjen samt att man ser sig som en aktiv person. Förstår att det är en knepig avvägning som förälder, dock!

    http://blogg.amelia.se/jessicasviktigamal

  49. Jag har inga egna erfarenheter i ämnet men kan verkligen tipsa om boken Tigermammans stridsrop av Amy Chua. Den tar upp ungefär den här frågeställningen fast från ett helt motsatt perspektiv. Väldigt intressant!

  50. Önskar att min dotter och hennes kompisar hittar rörelse och motion i leken. På fotbollsplan, i skogen osv. hon får gärna ha aktiviteter men under rimliga former. 1 aktivitet i veckan utöver skola tycker jag räcker iallafall i 6-års åldern . Sen får hon själv vara med och bestämma när hon blir äldre.

  51. När mina var små, de är 29, 30 och 32 nu, var de med i Friluftsfrämjandets olika aktiviteter. De älskade det, det var mångsidigt och inga tävlingar. Det har fortsatt med barnbarnen, de älskar det de också. I år har de provat forsränning och klättring, alla ”vildmarksäventyr” är populära! Vi har ett gemensamt musikintresse, hela familjen, och barnbarnen sjunger i kör och spelar i olika grupper för barn. I år har vi varit på folkmusik-festival allihop, en fantastisk upplevelse med gemenskap över alla åldersgränser! Alla är med utifrån sina förutsättningar och önskemål, från 0 till 100 år! Musik i alla former, inklusive dans, tycker jag/vi är ett fantastiskt sätt att aktivera sig och känna samhörighet! Annars är min känsla att barn behöver lugn och ro, de flesta går ju på fritids utöver skolan. Kontemplation, precis som du skriver, är nog något vi alla behöver idag!

  52. Verkligen ett ämne som engagerar! Jag har tre barn, 9,11 och 12 år och dom har fått börja med aktiviteter när dom själv bett om det. Det innebar för samtliga vid ca 9 års ålder, yngsta var nåt år yngre. Sonen har slutat både fotboll och hockey pga att det är träning tre ggr/v och match minst varannan helg. Det är faktiskt helt sjukt att ha det schemat för ett barn som går i skola och har läxor.

    Döttrarna har fastnat för ridning, det funkar eftersom jag själv är hästtokig, annars skulle nog vara rätt jobbigt. Det tar en hel del tid men nu blir det en mysig kväll tillsammans.
    Våra barn är rätt aktiva utan organiserande aktiviteter och som familj är vi ofta ute och åker skidor, skridskor, badar osv så det gör nog att dom inte har ett jättebehov av träningar, vilket jag är mkt tacksam för. Tycker det kan bli sjukt mkt jobb och nästan som en föräldratävling om vem som är mest engagerad.

  53. De två fritidsintressena som har gett mig absolut mest här i livet är orienteringen och scouterna så tipstipstips på dom!!!!!!

  54. Håller med!! Bra gemenskap och alla kan träna/tävla efter egen förmåga. Jag sprang orientering som barn och tagit upp det som vuxen. 🙂

  55. Hej Clara 🙂 Det är superbra att ha som förhoppning att han ska få prova på så mycket olika aktiviteter som möjligt, särskilt eftersom du själv kan titta tillbaka på din barndom och se fördelarna med det. Dock vill jag bara flika in att man inte nödvändigtvis behöver ”gå på en aktivitet” för att få den som intresse.

    Jag själv har varit (är) en person som älskar att tävla. Jag spelade fotboll tills jag var 25, friidrottade fram till jag var 16 och spelade innebandy tills jag var 13.

    Vad jag vill säga är att just dessa aktiviteter inte uteslöt att jag fick intresse för annat. Jag har målat och ritat hela livet, vilket fortfarande fungerar som min stora avkoppling. Jag var mycket ute i skog och mark på helgerna med min familj, vilket jag fortfarande är. I och med musiklektionerna på högstadiet fick jag upp ögonen för att lära mig spela gitarr. Min pappa introducerade mig tidigt för sina favoritmusiker, vilket jag tror har grundlagt att jag nu springer på konserter så fort jag hinner. Efter att jag nu har slutat spela fotboll på elitnivå har jag istället bitvis bott utomlands. I Sydamerika upptäckte jag att jag älskar att dansa pardans, och lägger nu tid på det samt har börjat spela volleyboll.

    Jag är, liksom du, så himla glad att jag har gått på aktiviteter. Men egentligen var det ju ”bara” tre. Så jag vill väl mest bara säga att dina barn kommer att komma i kontakt med all världens aktiviteter, oavsett om det är genom scouterna på onsdagskvällar, eller genom att de tittade på mossa i lupp på fritids 🙂