Bertil har börjat komma upp i den ålder då man kan få gå i olika aktiviteter. Jag bävar lite för det, för jag tycker att det verkar så jobbigt att hålla på och skjutsa hela tiden och ha kvällar, helger och lov uppbokade med matcher och träningar.

Hittills har han fått gå en termin i dans. Men jag vill låta honom testa på så många olika aktiviteter som möjligt. För att få en chans att upptäcka vad han gillar.  Själv provade jag konståkning, simning, friidrott, innebandy, fotboll, jazzdans, fridans, balett, hiphop, kör, orkester, tog sånglektioner, spelade valthorn, spelade teater, gick i filmskola och miniorerna i kyrkan. Ganska så spretigt och för det mesta gick jag bara en eller två terminer innan jag provade något annat. Det är jag väldigt glad för. Att jag fått testa så mycket olika! Samtidigt vill jag inte att mina barn ska boka upp fler än två kvällar i veckan. Tror verkligen att de behöver tid för fri lek och kontemplation.  Ha lite tråkigt.

Sånglektioner tog jag i åtta år och och teater spelade jag i nio. (Tror att teatern och vännerna där räddade mitt förstånd och psyke under några kritiska år). Men den enda sport jag verkligen fastnat för var simning. Den var jag dock tvungen att sluta med i högstadiet. Skulle jag fortsätta var var kravet att satsa hårdare och träna och tävla oftare. Men jag ville ju bara simma med mina kompisar och ha roligt!

Det verkar så svårt att vara barn idag – när man verkligen satsar på saker från tidig ålder. Svårt när lagen ska trimmas och toppas. Svårt att hinna pröva olika intressen när en enda idrott kan kräva tre träningar i veckan. Svårt när man förväntas ställa upp på cuper och turneringar för att inte svika de andra i laget. Svårt för föräldrarna som ska hinna baka, skjutsa och betala kalaset. För mig är det enda viktiga att barnen får utforska vad de gillar, röra på sig och få nya kompisar. Inte att de ska bli jätteduktiga på någonting.
Hur tänker ni med barnen och deras aktiviteter? Hur ofta får de gå? Vad vill ni att de ska göra/inte göra? Hur mycket orkar ni skjutsa och hämta? Vad har ni råd till? Det där med pengarna är ju faktiskt också en ganska avgörande fråga…