Jag känner mig allergisk mot hela den här självhjälpstrenden. Där man kolla sig själv i spegeln och högt säga att man är värdefull, klok och vacker. För om man inte känner sig så kan det snarare förstärka ens dåliga mående. Det blir ju så förljuget!

Däremot tror jag på att försöka ändra på den där inre dialogen. När jag noterar vad andra gör och sedan jämför med mig själv och tolkar allting till min nackdel. Jag gör det där ganska ofta och är en oerhört sträng domare. Några tankar jag jobbar på att förändra mitt förhållningssätt till:

Tanke 1: Hon är så ordentlig och jag är så slarvig och rörig. Tanke 2: Ja, men hon kanske är strukturerad för att hon behöver vara strukturerad? Jag har ju en förmåga att kunna finna arbetsro i vilket kaos som helst. Anledningen till att jag inte är så strukturerad kanske är för att jag inte har det behovet utan kan fixa vardagen på volley?

Tanke 1: Han är så duktig på att träna på lunchen medan jag bara sitter framför datorn. Tanke 2.: Å andra sidan har jag precis avslutat ett uppdrag som drar in viktiga pengar i företaget. Att göra det var min klokaste prioritering just nu och en kort lunch var ända sättet att hinna fixa det på.

Tanke 1: Alla verkar ha så mycket energi att träffa vänner och hitta på roliga projekt. Men jag vill bara ligga i sängen och kolla på Gilmore Girls när jag är ledig.  Tanke 2: So what? Jag genomför ju utmanande, roliga projekt på mitt jobb.  Så att peta naveln och nöta på soffkuddarna är precis lagom stimulerande när jag är ledig.

Tanke 1: Hon lyckas hålla så rent och prydligt medan mitt hem är ett kaos. Jag borde verkligen skärpa mig. Tanke 2: Fast dygnet har ju bara 24 timmar så jag får ju välja mellan att rensa källarförrådet eller skriva på min nya bok. Förmodligen har hon inte skrivit på sin nya bok – och det är därför hon har tid att hålla rent och prydligt. Och min lediga tid kan jag inte ägna åt att städa. För jag behöver få ligga i sängen och se på Gilmore Girls. Se föregående punkt.

Tanke 1: Jag är så misslyckad och klen som har fått en utmattningsdepression. Jag måste skärpa mig och bli starkare och uthålligare. Tanke 2: Fast anledningen till att jag blev utmattad var ju för att jag varit alldeles för stark och uthållig alldeles för länge. Och det vore ju väldigt misslyckat att fortsätta på precis samma sätt.

Ja sådär fortsätter det. Två olika tankar om precis samma sak. Varenda negativ tanke försöker jag bemöta med ett logiskt, sansat argument. Jag försöker mamma mig själv. Klappa mig själv på kinden och heja på mig själv istället för att kritisera. Det finns en anledning att livet är som det är. Och den anledningen är inte att jag är värdelös, lat eller otillräcklig.

Jag skrev en text i vintras om att låna Guds blick och se på människor med oändlig kärlek. Jag försöker låna Guds blick för att se på mig själv på samma sätt.