Fredagsfrid

r036A3483

Åh vilken vansinnigt efterlängtad fredag. Hela familjen behövde verkligen helg. Jakob lagade palak paneer till middag och jag roade mig med att möblera om lite grann. Så fort jag gjort det känns allting så mycket trevligare.

r036A3490

Barnen har somnat och Melker likaså. Jakob är på gymmet i byn och tränar (orka!) och jag ser på Gilmore Girls. Men när han kommer hem blir det Sopranos för hela slanten.

r036A3497

Tycker det är så mysigt att kura inne nu och tända ljus och elda i öppenspisen.

r036A3500

Imorgon ska vi ta rätt på potatisskörden och så ska jag börja måla punschverandan invändigt.

r036A3523

Hoppas ni har en fin fredagskväll allihopa och får en härlig helg!

Höstfägring

gammaldags trädgårdsmöbler höstblommor frosttåliga ljung

Idag har jag varit ute och planterat blommor till ett reportage och samtidigt passat på att byta ut några överblommade sommarblommor mot fräscha höstalternativ.

r036A3369

Tjockkofte-väder denna fredag. Trots solen är det bitigt kallt.

gammaldags trädgårdsmöbler höstblommor frosttåliga blommor ljung

På loppis i somras fyndade jag denna söta barnstol i likadan modell som de stora. Tycker så mycket om den!

r036A3247

Nu känns det höstfint i varje vrå och vi väntar bara på att få taket färdigt på punschverandan och sedan får vi plocka bort byggställningen som är så missprydande. Byggställningar har omgett vårt hus till och från ända sedan i maj. Känns skönt att ta renoveringspaus ett år nu.

Himlen över Hedlunda – så heter låten i podden

Vad är det för musik ni spelar i podden? Det har kommit en del frågor om den. Jo, låten heter Himlen över Hedlunda och kom häromdagen ut på Spotify och iTunes.

Det är popmusikern Olov Antonsson som skrivit låten och den är hämtad från hans kommande debutalbum ”Nere och ute i AC län”.

Norrländsk pop – underbart! Frossar själv i minnen kopplade till platser som han sjunger om. Himlen över Hedlunda utspelar sig vid en park där Jakob bodde när vi var yngre så där han man själv strosat och varit kär. Stort tack Olov för att vi får låna din underbara musik i podden – och tack alla lyssnare för fin respons på En Underbar Pod!

Hedlunda
Foto: Henrik Johansson.

Mer om Olov Antonsson och hans musik finns förstås på Facebook och Instagram @olovantonssonmusik

Möten

r036A2184

Det bästa med hela bokmässan i Göteborg var den kväll jag och Annakarin mötte upp Pia och Dennis Kammeborn och åt middag. Älskar bloggvärlden och sociala medier för det har varit anledningen till några av mina roligaste möten. Och det är INGEN startsträcka för man känner ju redan varandra. Man har ju lagt ner timmar på att läsa varandras bloggar och instagram så det är liksom pang på rödbetan när man ses. Och hittills har jag aldrig blivit besviken på någon bloggkompis jag träffar IRL. De är alltid ännu härligare än jag föreställt mig.

Vi hade så roligt och skrattade så mycket att jag nästan tappade rösten. Det här var den enda (knappt publicerbara bilden) från kvällen för på de andra är vi så mosiga och flamsiga och sönderskrattade att jag helst besparar er den synen.

Ibland undrar jag vem jag hade varit och vad jag hade gjort ifall jag aldrig startat min blogg och träffat alla människor jag gjort genom den? Så mycket fattigare tänker jag mig! Men den tanken är så hemsk så den tränger jag fort bort.

• Inlägget är ett annonssamarbete med Kungsörnen •

Kanellingonbullar – världens godaste fikabröd!

lingonbullar recept 1 036A6359

Snart stundar kanelbullens dag och vad passar då bättre än att baka? Testa mina kanellingonbullar gjorda på mjölvänligare vete. Bullarna har blivit en riktigt hit här hemma och Bertil konstaterade att det var de godaste han någonsin ätit. Inget dåligt betyg, inte! Syran i bären ihop med sötman i bullen blir en perfekt kombination.

Viktigt när man ska baka är att välja ett bra mjöl som dessutom är svenskt. Det fina är att Sveriges ledande mjölproducent Kungsörnen ställt om hela sin vetemjölsproduktion och tagit fram ett Vänligare Vete med upp till 20%  mindre klimatpåverkan. Nu lämnar bönderna ytor på åkern osådda, så kallade lärkrutor, där fåglarna kan landa och hitta mat. Det nya odlingssättet innebär också att man använder grön el, ecodriving och klimatvänligare gödsel.

Men nog om det – här är världens bästa recept på kanellingonbullar! Och vill ni har fler recept på kanelbullar så kika in på Kungsörnen. 

Kanellingonbullar (ca 40 st)

Deg

3 dl mjölk

50 gram jäst

1 ½ dl strösocker

1 ägg

100 gram rumstempererat smör

10-12 dl vetemjöl

Fyllning

100 gram mjukt smör

½ dl strösocker

1 msk kanel

2 dl lingonsylt

Topping

2 msk ljus sirap

1 msk vatten

Strösocker

 

Så här tillagar du receptet  (ca 120 minuter)

 Värm mjölken fingervarm (37 grader) i en kastrull.

Smula jästen i en bunke och slå över mjölken. Rör tills alla klumpar försvinner

Blanda ner socker, ägg och smör skuret i bitar.

Mät upp mjölet och blanda ner i degen. Spara lite till utbakningen.  Arbeta degen  i maskin i 5 minuter eller 10-15 minuter för hand tills degen känns smidig.

Låt jäsa övertäckt med en bakduk i ca 40 minuter eller tills den blivit dubbelt så stor

Knåda degen lätt på ett mjölat bakbord och dela i fyra bitar. Kavla ut till rektanglar.

Rör ihop smör, socker och kanel.  Bred över rektangeln. Avsluta med att bre över ett lager lingonsylt. Vik degen dubbel och skär den i remsor. Tvinna remsorna och gör en knut på dem. Låt bullarna jäsa under bakduk ca 40 minuter.

Grädda i mitten av ugnen på 225 grader i ca 7-10 minuter.

Ta ut och låt svalna på ett galler.

Precis innan servering: blanda sirap och vatten i en kopp, pensla bullarna och doppa dem sedan i strösocker.

 

Ja, jag vill köra kvinnobil

För någon vecka sedan släppte Seat ihop med Cosmopolitan en så kallad kvinnobil – Seat Mii. Och det blev ett jäkla hallå. Inte minst i bloggvärlden. Seats kvinnobil är lila på utsidan, har eylinerformade strålkastare och är lätt att parkera. Men man kör väl inte med snippan, undrade Blondinbella? Och varför behövs speciella kvinnobilar egentligen?  Vi är ju faktiskt säkrare bilförare än män och orsakar färre bilolyckor. Män kör fortare, släpper inte gärna fram andra trafikanter och håller kortare avstånd till bilen framför. Trots att män i allmänhet kör mer och därmed borde ha större rutin på sitt körande märks det inte i olycksstatistiken. (Källa NTF)

Fast jag blir inte upprörd över att det kommit en kvinnobil. Jag är arg över att den inte kommit tidigare!  Alla andra bilar är ju gjorda för män. Ta det enkla faktum att det fortfarande inte finns dockor för krocktest utformade som kvinnor, vilket innebär att vi har en ökad risk att drabbas av whiplashskador. Eller att många bilar forfarande inte har ISO-fix, vilket gör det till ett litet helvete att montera bilbarnstolen. Eller att de flesta bilar saknar tvättbar klädsel som verkligen är guld värt om man har småbarn. Eller att det ännu inte är standard med en baklucka som fäller upp sig själv med ett enkelt knapptryck på nyckeln. Så att man inte behöver ställa ner matkassarna på marken och öppna luckan när man har storhandlat. Kvinnor skjutsar ofta barn och handlar ofta mat så självklart borde tekniken anpassas efter det. (Även om det suger att arbetsfördelningen  i hemmet ska se ut så här). Men som vanligt är män normen och tekniken anpassad efter dem. Och därmed blir teknik anpassad efter kvinnors behov någonting larvigt och förnedrande. Eftersom det är larvigt och förnedrande att vara kvinna?

För drygt tio år sedan tog Volvo fram en konceptbil för kvinnor av kvinnor. Den blev mycket uppmärksammad men också ganska förlöjligad. En bil för kvinnor? Vilket trams! I konceptbilen (som aldrig togs i produktion) fanns funktioner som säten med en integrerad bilbarnstol. Ett hål i nackstödet för hästsvansen och ett fack i framsätet för handväskan. Utmärkta funktioner som jag verkligen saknar i min nuvarande bil.

Men där fanns också många funktioner som sedan faktiskt tagits i bruk. Som stolar som automatiskt skjuts bak när man stannat bilen, för att göra det smidigare att kliva ur. Nycklar som inte behöver sättas i låset utan kan behållas i handväskan. Bakluckan med automatisk öppning. Ergonomiska säten med möjlighet att spara sittpositionen i nyckeln.  Kylfack i handskfacket.  Samtliga dessa funktioner fanns i den hånade ”kvinnobilen” och samtliga finns tolv år senare i min helt vanliga bil. För att man insett att det faktiskt var smarta funktioner som alla kan har glädje av. Trots att en kvinna tänkt ut dem.

Seat Mii är jag inte särskilt intresserad av. Den är för liten för mina behov. Men jag vill gärna  ha en kvinnobil för mamman som ska köra säkert med tre barn och en hund i bilen. Lasta den full med matkassar och sedan sladda runt på isiga vintervägar till och från jobbet. Gärna med plats för handväska och hål i nackstödet för hästsvansen så frisyren inte sabbas. Självklart krocktestad på en docka utformad som en kvinna.  Och ja tack till inbyggd parkeringshjälp. För när jag kör bil är det ju inte som i bilreklamen: en ensam man som sitter och kör bil i folktomma städer och på tomma vägar. För mig är det fullt ös och hundra störningsmoment. Och det är skitjobbigt att koncentrera sig på att parkera när man har barn som gastar i baksätet samtidigt som man försöker memorera inköpslistan till ICA och tänka ut present till svärfars kalas. Fast det där med eylinerformade lyktor – det kan jag nog hoppa över.

Problemet är inte att det görs teknik för kvinnor. Utan att alla teknik görs för män, fast vi inbillar oss att den görs för alla.

Min misslyckade alkoholdebut

Rödorange alkoholfri drink i genomskinligt glas på sommarbord.

Jo, det är sant.  Jag har druckit fast jag tänkte vara nykterist hela livet.
Det var nyligen och det var misslyckat – mer hör du i podavsnittet här under.  Där berättar Erica om sitt kluvna förhållande till alkohol färgat av barndomsminnen men också färskare erfarenheter. Dessutom gör vi punschciggarer helt utan alkohol eller tobak för att fira min nya veranda.
Tryck på playknappen här nedan och häng med oss!

Tack till Olov Antonsson som lånat ut sin musik Himlen över Hedlunda – finns i originalversion på Spotify.

På hemmaplan

punschveranda byggnadsvård

Åh. Hemma igen efter bokmässan. Stannade några dagar hos min syster men nu är jag tillbaka. Tröttare än tröttast, med en envis förkylning i kroppen och en molande huvudvärk. Och så får jag se att muraren fixat fasaden kring verandan medan jag varit borta och får höra att takläggaren kommer under vecka och gör klart. Och plötsligt känns allting inspirerande och rolig igen. Här ska banne mig målas så att jag kan sätta igång med att inreda. Hurra!

Stadsbor som liknar vita kränkta män

Har läst kommentarerna till lördagens Expressenkrönika om att lantisar har mer koll på omvärlden. Och från min förra Expressenkrönika som handlar om att Sveriges koloni heter norrland. Och så har jag läst bortemot 300 mail som jag fått från läsare. Det har aldrig hänt mig någonsin förut. Att människor varit så engagerade och blivit så berörda av något jag skrivit att de överöst mig med sådan respons. Mailen jag fått har till 98 procent varit lyckliga utrop över att någon äntligen pratar om och lyfter snedfördelningen i resurser mellan landsbygd och stad.

Men när jag läser  vissa kommentarer tänker jag att en del stadsbor blir litegrann som vita kränkta män när man pratar feminism. Inte alla stadsbor heter det. Dra inte alla stadsbor över en kam! Tänk på alla problem som vi stadsbor har då med bostadsbrist etc. Eller så tycker man att jag tjatar om detta ämne. Att bli beskylld för tjat är någonting jag är väldigt van vid från alla feministiska debatter jag tagit under åren.

Och precis som jag säger till vita kränkta män som gastar inte alla män så fort vi pratar mäns förtryck av kvinnor säger jag till de som nu gastar och är kränkta: man måste kunna prata om strukturer. Och generalisera. För att belysa problem. Men den som tillhör normen inte är van att bli generaliserad kring, så den blir extra förbannad när så sker. Och precis som jag blir irriterad på män som  använder vartenda samtal om våld mot kvinnor för att tala om att män blir minsann också misshandlade säger jag. Fine. Det är sant. Men starta en debatt om det då. Kapa inte den här debatten genom att försöka dribbla bort bollen och byta ämne.

Ifall du använder en krönika om utmaningarna kring att bo på landet för att istället skifta fokus och belysa utmaningarna med att bo i en stad. Då kör du bara över lantisarna. Lyssna på den oerhörda ilska många lantisar känner över att betala samma skatt som alla andra medborgare men bara få en bråkdel av all samhällsservice. Lyssna på ilskan från de som bor i kommuner som idag är Sveriges fattigaste men som skulle vara Sveriges rikaste kommuner ifall vi utformat vårt skattesystem lite mer som i Norge eller Kanada. Där skatter  på vattenkraft, vindkraft, mineralutvinning och skog i större utsträckning går till berörda bygder istället för som idag – till staten. Lyssna på ilskan från de människor som ofta beskrivs som bekväma och lata i samhällsdebatten såväl som populärkulturen – när de i själva verket sliter som djur för att de aktivt motarbetas från en allt mer centraliserad stat.

True story: Det hände under lördagen på Bokmässan i Göteborg att andra lantisar kom fram och kramade om mig (och några till och med grät!) för att någon för en gångs skull belyste denna fråga. För att de som lantisar blev framlyfta som någonting bra istället för ett stort besvär. Jag är själv förvånad över att texterna fått ett sådant gensvar men det bevisar väl bara att det behövs hundra sådana här krönikor till och en smärre folkrörelse. Så kanske det blir någon ändring någon gång.

Bokmässan

bokmässan göteborg

I lördags åkte jag från Bokmässan i Göteborg. Yr av alla intryck. Som vanligt är det fantastiskt att få träffa läsare och få feedback kring böckerna. Jag fick också höra så peppiga saker om min nya sajt och inte minst min och Ericas pod. Och att träffa de barn som läser våra böcker och säga hej till några av alla coola kvinnor som följer bloggen är verkligt overkligt roligt. Och som grädde på moset sålde LAGA under lördag eftermiddag slut på bokmässan.

Men mitt allt det roliga blev jag nästan knäpp i huvudet också. På lördag eftermiddag var jag så trött att jag kände krypande panikångest och svimningskänslor. Varningstecken deluxe så nu gäller det att jag vilar ordentligt några dagar. Stress är inte farligt – men bristen på återhämtning är farligt. Så nu ska jag återhämta mig.

Jag gästade också Expressens scen och blev intervjuad av Gunilla Brodrej i ett fint samtal om feminism, bullar, landsbygden och Zlatan. Titta på samtalet i sin helhet kan ni göra här. 

Stort tack till alla som kom och sa hej i helgen!

Grönsakerierna

r036A1869

Någon undrade hur det går med våra odlingar och Marstorps Mat i år. Vi har ju valt bort gårdsbutiken till förmån för grönsakskassar på prenumeration och det har varit väldigt lyckat. Vi säljer också lite grönt på byns affär och till några restauranger.

r036A1758

Pumpor i parti och minut.

r036A1774

Fortfarande har vi kvar några gurkor

r036A1791

Och många tomater

r036A1781

Och tomater som ännu inte hunnit mogna helt.

r036A1835

Och en hel del bondbönor. Mycket skida för lite böna kan jag känna som personligen fick nog av bondböneriet en höst när jag och Albin förvällde miljarders bönor på en och samma eftermiddag.

Det är så fint att blicka ut på åkern från frukostbordet varje morgon och se växthuset och åkern bågnande fulla av grönsaker.

Expressenkrönikan – lantisar har mer koll på omvärlden

Skärmavbild 2016-09-24 kl. 10.17.03

I veckans Expressenkrönika gör jag upp med bilden av den inskränkte och oambitiöse lantisen. Är så trött på denna nidbild, speciellt i den tid vi lever i – när ett liv på landet kräver att man måste kämpa, vara uppfinningsrik och ambitiös för att få samma samhällsservice som stadsborna får. Och som man faktiskt betalar skatt för. Läser gör ni här! 

Onsdagsbestyr

r036A2040

I helgen är jag på Bokmässan i Göteborg men redan igår kom jag till min syster i Borås.

r036A2008Jag hade Annakarin med mig också och vi blev bjudna på bästa frukosten och sällskapet.

r036A2050

Efter frukost och häng hade jag och Annakarin ett spännande möte. Vi ska ge oss in i en helt ny bransch tillsammans, efter jul får ni vet mer!

r036A2119

Idag fick jag tid att snusa på mina systerdöttrar och så skrev jag min Expressenkrönika som kommer ut på lördag. Och utöver det försökte jag bara kurera mig från den förkylning jag drabbats av. Men nu har jag åkt till Göteborg och ligger på hotellet och dricker te och äter alvedon. Imorgon ska jag banne mig vara helt frisk!

Bokmässan

r036A9179

 

Åh hjälp! Dags för ännu en bokmässa – den femte i rad för mig och nu börjar jag lära mig vad som gäller för att palla: Mycket vätska, så tidiga kvällar som bara går och massor av skavsårsplåster. Här är mitt schema för fredag och lördag. Vi ses kanske i vimlet!

FREDAG: 

10.00 Kockteatern – (Rabén & Sjögren) – barn kockar käk ur vår kokbok LAGA medan vi pratar sju stugor fulla.

10.20 Kockteatern – (Rabén & Sjögren) – vi pratar (ännu mer) om barnböckerna.

15.30 – B05:22 Monterscenen – vi pratar om barnböckerna.

 

LÖRDAG:

11.20 – B05:22 Monterscenen – vi pratar om barnböckerna.

11.30 – B05:22 – vi hälsar välkommen till alla barn som vill fixa, dona och knapra lite gott

14.00 –  F01:39 Samtalar med Gunilla Brodrej på Expressens scen

15.10 – B05:22 Monterscenen – vi pratar om barnböckerna

Om jag får bli gammal

Picture 3908

Picture 3910

Det här är min mormor Rut och morfar Karl-Göran när de var unga. På cykelsemester genom norrbotten. Innan de fick barn, kanske ganska precis efter att de gift sig. De var så tjusiga på den tiden. Hatten på om de så fällde träd, skottade koskit eller lade järnväg. När morfar dog 90 år gammal hade de varit gifta i 65 år. Tänka sig det. Att hålla ihop ett äktenskap under sådan lång tid. Vilken bedrift! Och att få bli så gammal som mormor. Att få vara snart 92 år och hålla sitt barnbarnsbarn i famnen.

Tänk om jag får leva och sitta med Bertils barnbarn i knät en dag. Tanken svindlar. Eftersom min mamma dog när hon var 52 känns det ibland svårt att tänka att jag ska få bli gammal. Men jag hoppas på det. Håller alla tummar och tår.