Expressenkrönikan – lantisar har mer koll på omvärlden

Skärmavbild 2016-09-24 kl. 10.17.03

I veckans Expressenkrönika gör jag upp med bilden av den inskränkte och oambitiöse lantisen. Är så trött på denna nidbild, speciellt i den tid vi lever i – när ett liv på landet kräver att man måste kämpa, vara uppfinningsrik och ambitiös för att få samma samhällsservice som stadsborna får. Och som man faktiskt betalar skatt för. Läser gör ni här! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

48 kommentarer på “Expressenkrönikan – lantisar har mer koll på omvärlden”

  1. Åh tack för den krönikan. Älskar att jag får bo på landet även om det har sina svårigheter. Ingen buss som går och någon mil till närmaste affär mm. Men att få vakna till fågelkvitter, ta dagens första kaffekopp på bron samtidigt som man blickar ut över skog och åker. Att på vintern lasta skotern och åka ut på sjön för att pimpla abborrar hela dagen det är livet för mig.

  2. Jag gillar verkligen din blogg men är så trött på ditt tjat om stockholm vs landet. Vi måste inse att vi är beroende av varandra och att ingen är bättre än den andra. Är själv inflyttad lantis till Sthlm och känner till båda sidorna. Den ena är varken bättre än den andra men olika och vi tjänar bättre på att jobba ihop än att söndra. Förstår inte varför du alltid tar upp detta. En norrlänning kämpar kanske med service medan en sthlmare kanske kämpar med att ha råd att bo. Jag gillar verkligen hela Sverige!

    1. Håller med dig, förstår inte varför hon hetsar och generaliserar något oerhört. Dessutom är det fel att påstå att man på landet kommer närmare olika människor, tvärtom, där tillåts man inte sticka ut

  3. Alltså, jag förstår VERKLIGEN vad du menar, och jag håller med dig, tror jag. Men jag bor i Skåne, inte i någon storstad utan utanför en väldigt liten stad. Inte riktigt på landet alltså, meen ja, du fattar. Men jag har INGEN ANING OM alla de grejer du rabblade upp som vi andra borde veta om Umeås sevärdigheter, som jag gissar? Ja, urstäka, jag är otroligt dålig på sånt där rent generellt. Jag menar, har ni i norr så stor aning om vad som händer här nere i söder? Är det inte bara så att man vet vad som gäller i sin egen trakt, helt enkelt. Och så ja, vi vet mycket om Stockholm, men det är väl för att det är huvudstan, och så kan det väl få vara? En reflektion bara.

    1. Jag tror du missförstår mig lite – vi tänker ju egentligen likadant. Jag vet ingenting om vad som händer nere i småland eller skåne. För media rapporterar bara om Sveriges största städer. Men vi som bor utanför dessa håller både koll på vårt lokalområde och för oss helt ointressanta frågor som Nobel Center på Blaiseholmen. För att media behagar bevaka det som händer i Stockholm. Trots att det är lika ointressant eller intressant för mig som västerbottning som när man bygger ett museum utanför Örebro. Alla ska uppdateras på storstaden medan storstadens intresse för periferin är obefintligt.

  4. Dina ord skulle kunnat varit mina. Jag läser till arkitekt på KTH i Stockholm och ingenstans är det mer påtagligt hur lite storstadsborna vet om resten av landet och hur ointresserade de är. Fy tusan.

  5. Oj så bra krönika! Nästan så att man själv tror att man är en ”dum lantis” ibland, men egentligen är vi ju superhjältar allihopa! Vilka eldsjälar det finns på landsbygden! Tack för denna fina krönika Clara 🙂

  6. Clara, jag har precis lyssnat färdigt på alla poddavsnitt utom ett, och det är så härliga program ni gör! Med humor, värme och mest bäst att man som lyssnare får hänga med på aktiviteterna ni gör, som att ansa häck. Underbart! 😉 Tack!

  7. Det är bra att det finns olika perspektiv, tycker jag. Själv tackar jag Gud, eller vem det nu var, som gav mig modet att bryta upp och flytta från landsbygden, det var ett hemskt samhälle, präglat av rasism, social kontroll, alkoholism och mycket annat destruktivt. Detta finns såklart i Stockholm också, men jag kan välja mitt umgänge och sociala sammanhang på ett helt annat sätt, så precis det som du kritiserar, det uppskattar jag i storstaden. Det är även lite konstigt att det finns någon slags bild av storstadsbon som så okunnig om landsbygden, hälften av oss är ju inflyttade lantisar! IoI 🙂 Vilken tur ändå att vi lever i en del av världen där vi kan välja vårt liv, framför allt som kvinnor. Trevlig helg!

    1. Håller med. Mitt liv hade inte sett särskilt roligt ut om jag tvingats stanna i det lilla samhälle jag växte upp i. Vilket universitet skulle jag ha läst på? På vilka nattklubbar skulle jag ha dansat? Var skulle jag ha hittat vänner om jag hade stannat kvar i en by där jag alltid känt mig ensam? Hur skulle mitt intresse för kläder och kultur ha utvecklats många mil från närmaste butik? Det finns fantastiska ställen att bo på både på landet och i stan. Det finns även gräsliga ställen att bo på, både på landet och i stan. Sedan finns det människor som inte passar in oavsett om de bor någonstans fint eller någonstans hemskt.
      Jag undrar över syftet med de 2 senaste krönikorna som Clara publicerat, de känns nämligen onödigt provocerande. Dessutom undrar jag hur mycket Clara vet om den nya intercity linjen i Malmö. Förmodligen inte särskilt mycket, precis som jag inte särskilt uppdaterad om kommande infrastrukturella förändringar i Luleå. Får ofta känslan av att Clara separerar hela Sverige i Stockholm vs Norrland. Det finns mer av Sverige än så. Det finns också en större variation av människor än dryga Stockholmare vs sköna lantisar.

    2. Jag håller med dig. Vår familj flyttade till Stockholm när jag var fem år, jag har bott här i 30 år, utöver det har jag bott i Göteborg, Tyskland, Dalarna och Östergötland. De flesta jag känner är inflyttade till Stockholm från landsorten, eller har föräldrar som är fr landsorten. Jag känner mig veterligen bara två som är ”urstockholmare”. Det är en märklig polarisering mellan huvudstaden och övriga landet. Så klart att man håller mer koll på nyheterna där man bor, när jag bodde i Göteborg läste jag GT och i Radebeul tragglade jag mig igenom Radebeul stadtbladt eller vad den nu hette. I den tyska lokalblaskan stod det också om saker som hände i Berlin. Så intresset för vad som händer i huvudstaden är inte unikt på något sätt.

  8. Jag tycker att du är en fantastisk skribent och jag älskar din blogg. Håller verkligen med dig om det mesta du skriver. Men när det gäller det här med stad vs land kan jag ibland känna att allt för många så tydligt tar ställning för det ena eller det andra. Jag är själv lantis som har bott många år i stan och som jobbar med landsbygdsutveckling. Men jag tycker att vi måste mötas istället för att hela tiden bli ett vi och ett dem. Skrev lite mer ingående om detta på min blogg nyligen om du vill läsa. Kram på dig!

  9. Tror faktiskt att de flesta stockholmare inte är så intresserade av slussens ombyggnad eller Nobelhusets placering, du har en allt för fördomsfull inställning till stockholmare. De som engagerar sig i sådana frågor är mestadels en kulturelit, där ibland journalister som oftast är inflyttade från andra orter i Sverige. Tar illa vid mig av de här Stockholmshatet, de flesta så kallade stockholmare har rötter någon annanstans i Sverige eller världen. T ex jag som är född i Stockholm men har rötter bak till minst 1500-talet i de flesta norrländska landskap.
    Numera bor jag på en mindre ort, där samhällsservicen är bra mycket bättre än i den förort utanför Stockholm som jag har växt upp i. Som sagt de flesta stockholmare känner inte igen sig i din beskrivning. Många lever ganska tuffa liv ute i förorterna, du är privilegierad. De du skriver om, är ett fåtal människor både inflyttade och infödda som är i de kretsar i samhället där man har både makt och inflytande. De flesta stockholmare befinner sig inte där kan jag lova.

  10. Men Clara, du börjar mer och mer likna den typ av skribent som tex Alex Schulman var för nått år sen; hitta en öm punkt, och så tryck där om och om och om igen… Att du väljer nått så uttjatat som ”landsbygden vs. de ondskefulla stadsborna” känns på tok för enkelt.
    Du är ju en skarp person som har producerat en stor mängd kloka och välskrivna texter, och jag håller vanligtvis med dej om allt du skriver. Men att förfasas över 08:ornas fördomar mot ”lantisar” genom att samtidigt häva ur sej ett gäng fördomar tillbaks känns mest trist och onödigt.

  11. Du förespråkar öppensinnighet men skriver en krönika som generaliserar och fördömer. Jag förstår och respekterar att du vill öppna folks ögon för de viktiga frågor som rör livet på landsbygden, men förstår inte varför det livet måste ställas mot (och vara bättre än) livet i huvudstaden? Varför försvara sig genom att sparka på någon annan? Kanske var journalisten som skrev om dig inte typexemplet på en stockholmare? Kanske skruvade hen till sin artikel, på samma sätt som du nu skruvar till din krönika? Känner inte heller igen din beskrivning av att stockholmare skulle se ner på ”lantisar”. Och själv känner jag inte en enda stockholmare som INTE varit både norr om Gävle, väster om Västerås och söder om Kristianstad.

  12. Bra skrivet! Min lärare på universitetet sa att det finns en vetenskaplig studie som visar att Sveriges lantisar/ortsbor är mindre smarta än storstadsborna. Nu finns det ju olika faktorer man kan ”mäta” när det gäller smarthet, såsom IQ, EQ, högskolepoäng, företagsamhet, praktisk skicklighet eller kreativitet, vad vet jag. ”Det är fakta som ni inte kan säga emot” sa hon. Men jag och resten av klassen blev så arga när hon sa så! För det kan ju t ex vara så att många ”smarta” tvingats flytta in till storstan för att läsa på universitet eller kunna ta avancerade jobb i toppbolag. Många i klassen var ju just inflyttade från mindre orter och kände sig såklart påhoppade. Trist med översitteri tycker jag, vi behöver olika sorters smarthet och kunskaper i och jag är övertygad om att det finns överallt i landet!

  13. Alla ni som klagar på den förenklade uppdelningen mellan stad och landsbygd, ni inser väl ändå skillnaden i att skriva en krönika för en kvällstidning och att skriva en c-uppsats? Klart det är tillspetsat, det är ju lite det som är grejen med en krönika, att den ska spegla krönikörens åsikt och att den ska väcka tankar och känslor och (i dagens klick-onomi) få många delningar och klick.

    Jag tycker också uppdelningen är förenklad och det är klart vi alla behöver varandra, men i de debatter och samtal som förs idag om stad vs. landsbygd så känns det inte som att alla fattar det. Många verkar se landsbygden som något slags omodernt, kostsamt bihang till staden. Många verkar inte ens ha reflekterat över orättvisan i att betala samma skatt som andra, men att inte få i närheten av samma samhällsservice.

    I tal om bensinskatt så tycker jag ofta att landsbygden utmålas som miljöbov och att folk på landet kör onödigt mycket bil, men gissa varför liksom? Här finns ingen tunnelbana som går varannan minut. Här finns knappt en buss som tar dig till affären och hem från den på samma dag!

    Det är så mycket man i stan tar för självklart, och det vet jag för jag är själv utflyttad stadsbo. Ta bredband som exempel; i en närliggande by har de stängt ner ADSL-nätet helt. Tjoff bara, utan att ens erbjuda ett alternativ. Då återstår bara mobilt bredband, som på många ställen på landsbygden fungerar ganska dåligt och är dessutom begränsat med antal gigabyte per månad. Vi har skrivit upp oss för att få bredband via fiber, men det kostar 15 000 kr per hushåll. Några såna avgifter behöver man inte betala i stan för att få snabbt bredband.

    Ett annat exempel är vård. Där jag bor finns ingen gynekologmottagning och jag måste därför åka 3 mil till grannorten om jag behöver uppsöka en gynekolog. Och 3 mil är inte farligt, det finns ju många som säkert har längre avstånd, men jag får också betala 350 kr för att gå dit. Trots att den vården jag behöver inte ens finns på min lokala vårdcentral där det kostar 50 kr för mig att gå.

    Det finns så många exempel på detta som man som stadsbo inte har en aning om.

    Men bara för att jag säger detta betyder inte det att jag inte fattar att det kan vara tufft att på i stan också, på andra sätt. Jag ser hur mina vänner skuldsätter sig upp över öronen för att köpa bostad, medan jag och min partner betalat ner vår hus efter bara 6 års ägande. Bostäder är klart billigare på landsbygden, men det handlar också om vilket liv man väljer att leva. Folk på landet tar också stora lån och köper dyra bostäder. Skillnaden här är väl att det finns val, det finns både billiga och dyra bostäder, medan i stan finns bara dyra. Och hyra är ju ett alternativ, men hyresrätter är det ju ont om osv.

    Min slutsats är väl helt enkelt att det finns utmaningar med både landsbygden och staden, men problemet är att landsbygdens utmaningar får väldigt lite medialt utrymme.

    1. Nu är det ju så att bara för att man råkar bo i Stockholm så finns inte allt på gångavstånd som vissa uppenbarligen verkar leva i tron om. Jag bor i en av Stockholms norra förorter och jag har 3,5mil till jobbet i bilkö, nästan 3mil om jag måste besöka sjukvård som inte finns på min vårdcentral (där besöken förövrigt kostar mer än 50kr). Inget bredband mer än mobilt bredband finns, och inkopplingsavgifter för fiber drabbar alla villaägare som inte har fiber i dagsläget även i Stockholm.
      Hade vi kunnat hade flyttat långt ifrån Stockholm redan imorgon. Men vi måste jobba och då får vi kämpa med dyra boendekostnader m.m så sluta gnälla och tro att allt är enkelt i storstaden.
      Det är utmaningar att bo överallt och många bor inte frivilligt i storstan.

  14. När det gäller engagemang i sin egen by, NIMBY-tänk, grannskap etc. så är kanske lantisen överlägsen. Problemet med (den äkta, icke-från-Stockholm-inflyttade/utomlands inpluggade) lantisen är dock att den tyvärr just inte riktigt bryr sig om omvärlden. Därför är det väldigt många lantisar som röstar på främlingsfientliga partier. Och därför är det väldigt, väldigt svårt för oliktänkande icke-normativa att överleva på landet. Tänk om alla de som hellre är ensamma och anonyma i städerna inte hade behövt fly dit för att slippa ”ses” av sina grannar! Nädu. Det finns fördelar och nackdelar med all slags boende – och de lantliga entreprenörerna är ett gatusmart, tufft och avundsvärt arbetsfört släkte – men att den gemene lantisen skulle ha mer koll på omvärlden? Jag vet då inte jag.

  15. Inget nytt under solen. Att ställa Stockholmare mot folk på landsbygden är inget nytt och ett ganska ointressant ämne, tycker jag. Vi har alla våra lokala problem men vem bryr sig om ombyggnaden av en stadsdel i min hemstad förutom vi som bor här? Har man valt att bo på landet, för det är väl ett val, så får man stå ut med det som är obekvämt mot den frihet man har. Många som bor i Stockholm kommer från andra delar av Sverige och är säkert inte helt okunniga om hur det fungerar utanför storstaden. Alla tjänar på att jobba ihop och inte svartmåla varken storstadsborna eller de sk lantisarna. Förstår inte syftet med det. Vi ska vara stolta över att ha en så vacker huvudstad med så många olika människor med olika bakgrund. Det ger staden puls och berikar oss alla även om vi bara besöker staden sporadiskt. Personligen tycker jag det är roligt att besöka Stockholm men är väldigt nöjd efter några dagar.

  16. Denna krönika behandlade ju nästan samma ämne som den förra. Storstadsbo vs. glesbygdsbo. Förstår inte varför fokus ska riktas på individer som bor i större städer? Det är ett strukturellt problem att landsbygd avvecklas, där fokus måste ligga på politik, inte individer. Det är t.ex. ofta statliga myndigheter som flyttar sina verksamheter från mindre städer vilket i sin tur gör att andra arbetsgivare flyttar. Vilket i sin tur bidrar till en negativ samhällsutveckling.

    Det som många andra påpekar är att många som bor i storstäder själva flyttat från landsbygden. Min mamma som kommer från Västerbotten var tvungen att flytta till Göteborg för att få jobb. Precis som många som bor i Stockholm kommer från Norrland och andra delar av Sverige.

    Nej, tycker inte det leder nånvart att peka ut Stockholmare som navelskådande hipsters istället för att gå in på bakomliggande orsaker till landsbygdens dåliga samhällsservice.

  17. Detta var din absolut sämsta text! Det är så uppenbart att din försomsfulla bild av stockholmare bara grundar sig på vad medierna skriver. Har du pratat med någon stockhomare på riktigt? Och som någon skrev så är ju många stockholmare inflyttade från landet, så att stockholmare enbart skulle ha koll på vad som händer i sthlm är inte verklighet!

  18. Tack för en fantastisk krönika, ska ta mig tusan printa ut den och rama in. Att titta på till exempel TV4 nyheterna är ju som att se nå form av ”Stockholms nytt”.

  19. Riktigt riktigt bra skrivet! Saknade ev ett uttalande om Kalvträsk men i övrigt så kan det ju inte bli bättre beskriven verklighet!

  20. Hejja Clara! Visst är din krönkika förenklande men för den skull minst lika viktig. Du berättar om dina erfarenheter från norrlänsk glesbygd men de är precis lika lätta att applicera på sydsvensk landsbygd. Jag är född och uppvuxen på den norrländska landsbygden, har bott många år i storstad och bor numera ute mitt ute i den skånska myllan. Ingenstans har jag mött så många ensamma som i staden, eller för den delen folk som är genuint ointresserade av andra människor eller bara intresserade av de som för tillfället ska ha ditt intresse för att du ska vara rätt i din lilla klick av vänner. Ingenstans är det så svårt att lära känna nya vänner som i staden, på landet kommer folk fram och presenterar sig när man är nyinflyttad, hälsar på ica fast man aldrig träffats och är nära till hands om bilen inte startar. Någon påstår här att lantisar har dålig koll på omvärden, jag vill påstå det motsatta. Det är få som är så allmänbildade som lantisen, få som är så villiga att diskuttera världshändelser och politik i allmänhet och som utan att tveka säger vad de egentligen tycker.. Visst är man ibland tveksam inför nya saker, en liten händelse kan få ganska stora konsekvenser i ett litet samhälle men som vår granne (boende här i generationer) brukar säga: bara man gör sitt bästa i livet och bryr sig om varandra spelar det ingen roll om man är rutig eller randig.

  21. Jag förstår resonemanget och att det krävs generaliseringar i en krönika som den här, förstår ju att du inte på riktigt menar att det skulle vara svart eller vitt. Jag är uppvuxen i en by i Jämtland men bor just nu i Malmö. Jag tror aldrig att jag hade varit den person jag är idag om jag inte flyttat. Den mångfald som ryms i den här stan är fantastisk och jag har kommit närmre mig själv och lärt mig extremt mycket just tack vare att jag omgivits av människor jag annars aldrig kommit i kontakt med. Samtidigt är Jämtland den plats som för alltid kommer att ha mitt hjärta. Jag älskar att åka hem och hälsa på, men frågan är om jag någonsin vill flytta tillbaka. Det finns byar där majoriteten av invånarna faktiskt motsvarar karaktärerna i Jägarna. Där rasism och sexism blivit så normaliserat att du sticker ut om du tycker annorlunda. De här problemen finns självklart även här i Skåne och även i resterande delar av landet, men eftersom att allt är större här nere kommer jag inte lika ofta i kontakt med det som jag gjorde hemma. Jag vet människor som under sitt 30 åriga liv aldrig besökt Stockholm, som tror att varenda stockholmare är snobbiga och intoleranta och av den anledningen säger sig ha noll intresse av att åka dit. Jag tror att såna här resonemang i grund och botten handlar om rädsla för det vi inte är vana vid. Jag har haft människor ifrågasätta mitt val att flytta till Malmö för att det är så farligt här. Hur vet dom det? Dom har ju aldrig satt sin fot här. Jag har å andra sidan hört människor fråga om det finns isbjörnar i Norrland, som undrar om jag har snöskor när jag går ut på vintern och som tror att alla norrlänningar (en generalisering som ofta verkar inbegripa allt norr om Gävle) är tysta och introverta. Så, som individer är vi nog rätt lika, oavsett var i landet vi bor. Vare sig vi har koll eller ingen koll alls på omvärlden. Däremot håller jag med dig om att det finns en gängse syn på landsbygden – och framför allt den norrländska landsbygden – som något oviktigt, dåligt och inskränkt. En syn som präglar politiken i allra högsta grad. Och då är det ju egentligen inte konstigt att detta spiller över även på individerna. Under de fem år jag pluggade till planarkitekt kom vi aldrig någonsin i kontakt med hur det är möjligt att planera för en blomstrande landsbygd. Allt fokus låg på staden och då gärna storstaden. Det här var något jag reagerade på, men det var egentligen inte förrän jag började arbeta i en mindre kommun som jag verkligen insåg att jag i princip aldrig, åtminstone inte under skoltid, hört något om hur det är möjligt att planera för landsbygden. Men nu ska jag ändå planera för just det. Där medelåldern är dryga 60 och många unga väljer att flytta pga att det inte finns möjlighet till utbildning eller arbete. Där stockholmarna köpt fritidsboende och trissat upp bostadspriserna till en nivå som nästan inga invånare i kommunen har råd med sett till den typ av arbeten och den lönesättning som erbjuds. Där stora delar av arbetskraften består av människor som pendlar in från andra kommuner. Såna som jag alltså. Det är därför egentligen helt befängt att en liten kommun ska följa samma målsättningar och regler som storstäderna. Där arbetet med hållbarhet ska ske på i princip samma sätt fastän förutsättningarna skiljer sig något enormt. Ja, det är egentligen helt absurt. Och när man pratar om att planera hållbart – vore det då inte det mest logiska vara att se till att invånarna har grundläggande behov av service tillgodosedda så att de slipper ta bilen flera mil för att köpa en liter mjölk, åka åt andra hållet för att hämta barnen på skolan och inte ens ha valet att åka kollektivt för att alla linjer dragits in. Och som tjänsteperson är det värsta med mitt jobb att invånarna faktiskt inte lyssnas på på riktigt, åtminstone inte i de stora frågorna, i slutändan är det politiker & myndigheter som har sista ordet och som därmed styr de beslut som fattas gällande såväl kommunikationer som service och boenden. Dessvärre alltför ofta i en riktning som inte är gynnsam för andra än de som bor i tätorten.

  22. Jag gillar din blogg och läser denna varje dag. Men det här var ju bara helt bisarrt. Är Stockholmare men bodde senaste tio åren i Skåne både i Malmö och en liten by på landet och nu tillbaka i Sthlm. Det här är en så förenklad bild av verkligheten att jag blir lite förskräckt och ledsen av att se hur din egen omvärldsanalys. Det som var det absolut svåraste på landet var just inskränktheten som fanns. Jag mötte inte en enda ny person som inte berättade för mig ”du är inte härifrån eller hur”, eller tanterna på en workshop jag höll i som viskade bakom ryggen ”man förstår ju inte vad hon säger”. Våra barn gick i ett föräldrakooperativ där det efter en månad visade sig att ordförande också kandiderade till SD i kommunen vilket resulterade i att vi inte ville ha den styrningen och min man vid omval tog över men innan vi kom dit hade ingen orkat bry sig om det faktum att en rasist drev förskolan…Jo visst olikheter möts men mindre och mindre öppenhet ledde till mer och mer stöd för SD vilket är ett generellt problem på landsbygden. Många hade sannerligen dålig koll på sin omvärld och hade bara en bild av ex Malmö som farlig eftersom de knappt kände någon där och än mindre försökt förstå. De fb diskussioner i lokala forum jag följde gjorde mig så arg och ledsen. Men du har rätt, det fanns också ett enormt engagemang av vissa (långt ifrån alla). Och just det engagemanget skrev jag min master uppsats om som jag sedan jämförde med ett miljonprogramsområde och mycket forskning visar att just samma problematik med brist på service finns men också ett oerhört engagemang i många sk miljonprogramsområde. Så det här med staden var landet är en sån förenklad och tråkig bild. Vad leder det till? Jag var och är engagerad i landsbygdsutveckling men vägen framåt är inte polarisering utan att inse att staden och landet behöver varandra. Hoppas på en mer nyanserad bild framöver. I mina kretsar i Stockholm finns inget av det landsbygdsförakt du beskriver. Många är som också påpekats också inflyttade. Vi har barnen även här på ett föräldrakooperativ och jag vet många föräldrar som engagerar sig i det allra högsta för att barnen ska få gå på förskolor med genustänk och där man ska få vara den man är. I flyktingsituationen i höstas bemannades centralstationen av volontärer från hela Stockholm (detsamma i Malmö) så jo engagemang råder det inte brist på.

  23. Du är bara underbar. Så mitt i prick. Hoppas att storstadsbor läser din krönika för att vidga sina vyer.
    Kram från Katarina.

  24. Jag har läst din krönika och jag har läst kommentarerna här i inlägget. Jag kan hålla med båda sidor. Dels de som håller med och de som tycker att krönikan är provocerande och fördomsfull. Jag tänker att i en kvällstidningsblaska är det meningen att ställa saker till sin spets och överdriva. Ur den synvinkeln är det en bra skriven krönika!

    1. Jag kan hålla med om att stilen i en kvällstidningskrönika behöver vara driven och provocerande. Har heller inget negativt att säga om hantverket i Claras text. Men innehållet måste finnas där bakom den uppskruvade tonen. Texten måste hålla för de första ifrågasättandena från en provocerad läsare. Exempel, ”lantisar är så och så” läsarens första tanke: ”men så tänker ju inte jag om lantisar och ingen jag känner säger så om lantisar… Jaha men då handlar texten om ‘någon annan’ men vem?” Livet i storstadsförorten är inte heller enkelt och hälften av storstadsborna är lantisar som flyttat dit. Det finns för många invändningar mot grundtesen och dessutom är det svårt att förstå vem som tjänar på en polarisering.

  25. Är uppväxt i storstaden Göteborg och flyttade till en liten by i Hallands inland för 23 år sedan. Vill tipsa alla om en artikel i veckans nummer av tidningen Land den om Flitiga Lisor, vi hjälper varandra. Vi lär oss av och hjälper varandra och har så gjort i 18 år. Lika bra metod om man bor i stan eller på landet. Alla har vi olika kunskap med oss och att dela den i en arbetsgemenskap är toppen
    . Staden och landet båda behövs! Clara är så klart lite vass i sina krönikor men jag tror inte man kan förstå känslan av utanförskap förrän man ser storstadens politik i praxis drabba landsbygden med all sin kraft. Känslan av att behöva kämpa och att inte bli lyssnad på.
    Ingela

  26. Verkar väldigt svepande att prata om ”lantisar”, hur definierar du ens det? Alla som inte bor i Stockholm? Och du generaliserar alltså hela Sveriges befolkning utifrån några exempel som du själv stött på? Kan berätta att det finns en himla massa föräldrakooperativ, flyktingverksamheter etc. som drivs ideellt av storstadsbor som också jobbar heltid 🙂 Allting hamnar inte i riksmedia. Och det finns även många ”lantisar” som inte har en aning om saker som händer i Stockholm, eller var olika stadsdelar ligger. Fattar att du vill spetsa till det i en krönika och att du kanske inte orkar göra research inför en kort text, men utan fördjupning känns temat lite uttjatat tycker jag.

  27. Börjar nästan gråta av det här – tack för att du ger mig hjärteknip av helt rätt anledningar. Älskar denna krönika likväl som den förra. /stadsbo som längtar till landet

  28. Fantastisk krönika med stor igenkänning! Själv är jag stockholmare som flyttat till Västernorrland och har på så sätt befunnit mig i båda dikena. Det du skriver är alltför sant, tyvärr. Resurser som dras in, samtidigt som ännu mer krut läggs på tågen mellan Sthlm-Gbg. Förfiningar i storstäderna blir till indragna BB:n och försämrade kommunikationer.
    Tack för bra krönika!