Vad är ditt knäppaste minne av en servitör?

IMG_7989

Rösta på En Underbar Pod – nominerad till Svenska Podcastpriset!

Just nu samlar jag och Erica på berättelser om folk som vi mött i olika serviceyrken. Vi kallar det ”servicepersonal vi minns” och pratar om det i vår pod. Det kan handla om en sur servitris, en hotfull hotellchef, en burdus bilhandlare eller en helt underbar massör.

Vad har du att berätta? Vi är mycket nyfikna så skriv en kommentar!

Om du inte hört senaste avsnittet av En Underbar Pod så tryck på playknappen – en bit in i programmet hör du Erica varna för servitörer som tror att de jobbar i Vilda Västern och jag berättar om skitkunder jag mött som butiksanställd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

81 kommentarer på “Vad är ditt knäppaste minne av en servitör?”

  1. Som någon med karriär inom hotell och restaurangbranchen så känns det jäkligt lökigt att höra folks berättelser om ”när de mötte en sur servitris”. Man vet aldrig vad en medmänniska går igenom och att kanske kämpa med utmattningssymptom samtidigt som en försöker jobba och sedan bli recenserad för hur ofta en ler är helt ohemult svårt! Ja, att ha ett trevligt bemötande är en del av arbetet i servicebranchen, men tro mig när jag säger att de allra allra flesta av oss gör så gott vi kan! År 2016 skulle det snarare behövas lite mera förståelse och empati mellan olika yrkeskategorier tycker jag <3

    1. Jag har jobbat inom servicebranschen i massor av år. Och det är INTE synd om servicepersonal för att de måste ge god service. Det är en självklarhet. Det är typ som att vara en läkare som vägrar undersöka sina patienter för att den hellre vill spela betapet. Däremot är det synd om servicepersonal när de har otrevliga kunder,får stå på fötterna dagarna i ända och får kasst betalt. Men att ge god service – det är ju det ROLIGA med att jobba inom serviceyrken och jag tycker att man kan förvänta sig att bli vänligt bemött av en servitris om man själv är vänlig.

    2. Håller med clara, det enda jag faktiskt noterar och bryr mig om är om servicepersonalen är trevlig eller ej. Har flera gånger haft servitörer som hämtar fel grejer, missförstår beställningar osv men gjort det med en vänlig inställning, skämtar lite och har ett leende på läpparna och då är jag sååå nöjd och glad när jag går därifrån fast jag fick fel vin. Det är ju faktiskt ett krav inom yrket, att ha ett trevligt bemötande. Alla yrken blir recenserade, som läkare får jag höra tusentals gånger om folk som träffar SÅ HIMLA dåliga läkare, som varit otrevliga, stressade och inte tagit ens krämpor på allvar osv osv osv. Klart alla kan ha en dålig dag och lida av diverse grejer, men i sociala yrken krävs sociala skills och att man ler mer än man vill, tyvärr. (såklart inte när kunden/patienten är otrevlig, men det är en annan sak).

  2. Min man beställde en 1/2 liter öl på en kinakrog, servitrisen gick iväg men kom strax tillbaka utan öl och sa; vi har bara 50 cl öl? Vi vart fyra som hade svårt att hålla oss för skratt

    1. Haha, ja det där hade kunnat hända mig med! Är dålig på huvudräkning 🙂 Kul att du skriver Ulrika, vi samlar berättelser till kommande avsnitt!

    1. Åh, det är i det avsnittet vi pratar om servicepersonal – men den här efterlysningen är till kommande avsnitt =)

  3. En gång när min mamma var i en lite dyrare klädbutik i Halmstad hittade hon en kofta som hon tyckte jättemycket om. Priset på den var ganska saftigt men efter lite övervägande bestämde sig mamma för att hon skulle ”unna” sig koftan då den var så fin att den fick lov att kosta lite mer än hon normalt hade betalt.
    När hon skulle betala för den sa den äldre damen i kassan till mamma:
    ”Du vet väl om att den här koftan är väldigt dyr?”

    Mamma var så chockad av kommentaren att hon blev mållös, betalade för koftan, och gick därifrån med en stor klump i magen. Än idag ångrar hon att hon köpte koftan – hon önskar att hon hade kunnat ge den ohyfsade tanten en syrlig kommentar om att hon precis förlorat en kund och sen slänga koftan i ansiktet på henne.

    Jag tänker ofta på den här händelsen. Jag fattar verkligen inte vad butiksbiträdet ville uppnå med att säga något så nedvärderande till mamma? Det är ju inte ett strålande tillvägagångssätt om man vill få affärerna att blomstra.

    1. Hände mig också när jag ville prova en klänning på maruschka de margo. Expediten talade om för mig att den var ”dyr” istället för att ta fram den åt mig (jo, jag jag visste vilken prisklass Dior låg i).
      Jag gick och kom aldrig tillbaka till den affären. Detta var under en period när jag köpte mycket och dyra kläder. Ångrar också att jag inte sade något. Bodde i New York då och blev aldrig bemött på det sättet där, hur ”alternativ” jag än såg ut.

  4. Varje gång vi är på restaurang här hemma i Sverige slås jag av hur svårt det är att få servitrisens uppmärksamhet för att få betala för sig. Nästan omöjligt! Jag brukar gå fram till kassan och betala fast man inte ska. Flera gånger har vi inte sett röken av personal på så länge att vi skippat dessert eftersom klockan blivit för mycket. En stor skillnad mot utomlands, generellt sett. Kram!

  5. Jag skrattade högt för mig själv när jag hörde er prata om Servicepersonal vi minns! Jag bara älskar formuleringen! Jag har själv varit servicepersonal en hel del och kan bara meddela att det också finns många minnesvärda kunder här i världen 🙂 Kram!

  6. Betraktelser från andra sidan disken:

    När jag jobbade på café var en kund missnöjd efter hon ätit upp cesarsalladen, den hade inte smakat som hon förväntat sig och hon hade ju lika gärna kunnat gå på Ica och köpa ingredienser för att göra en sallad hemma kände hon. Avslutningsvis ville hon ha tillbaka pengarna…
    Jag sa nej ?

  7. En väldigt dryg och överlägsen manlig servitör frågade oss om vi ville ha ”Guatemala” till tacosen. Vi: ”Öh…va?” Han (himlande med ögonen, som om vi var helt dumma i huvudet): ”G U A T E M A L A! En avokadoröra!” Vi förstod efter ett tag att det var guacamole han menade, men rättade honom inte. Det var vår tysta hämnd mot honom, att han skulle fortsätta säga fel till framtida kunder. 😉

  8. Jag har flera års erfarenhet av serviceyrke och det är en självklarhet för mig att servicepersonal alltid ska vara trevlig, jag har lyckats vända flera otrevliga kunder i stressade situationer med ett trevligt bemötande. Kan tillägga att jag har jobbat på larmcentral och i kundtjänst rörande tjänstepensioner, två arbetsplatser som har lockat till sig många stressade kunder.

    Tyvärr får man inte alltid ett trevligt bemötande. Jag och min man var på en restaurang för att fira min födelsedag. Maten var fantastisk men servicen undermålig så vi är inte så sugna på att gå tillbaka även fast det är en restaurang vi har nära till. Jag som är gravid och sällan orkar äta upp all mat pga en bebis som tar plats i magen fick en sur kommentar av hovmästaren för att jag inte hade ätit upp huvudrätten. Istället för den trevligare frågan ”Smakade det bra?” fick jag kommentaren ”Jaha, så det var inte gott?” Vi fick sen ingen fråga om vi ville ha dessert och inte heller någon som frågade om vi ville betala. Det var inte ens någon som passerade vårt bord så att vi hade en chans att själva säga till på över en timme. Istället stod vår servitris längre bort i lokalen och pratade med sina kollegor långa stunder.

  9. Hade möhippa och besökte en restaurang på kvällen & servitrisen som tog emot oss var allt annat än serviceinriktad. Vi fick hjälpa till att duka upp bordet själva med bestick och tallrikar som servitrisen slapphänt lämnade över till oss. Vi fick in menyn och när jag frågade om innehållet i en maträtt var helt vegetarisk så fick jag till svar; ”Vet inte…. det är inte jag som har lagat maten.” Alla runt bordet blev helt knäpptysta och jag frågade; ”Kan du gå och fråga kocken om det då?” Servitrisen gick iväg och vi som satt kvar vid bordet tittade förvånat på varandra för att sedan krevera av skratt ? Sjukt rolig händelse!

  10. I onsdags var jag och en vän på Panini och handlade kaffe av en sprudlande glad kaffesäljare. Den gav oss extra stor kaffe då det var eftermiddag och bjöd dessutom på en kola (då jag inte kunde välja vilken jag skulle ta, fick därmed en av varje då personen kände igen sig i veligheten).

  11. Knäppaste minne av en servitör är helt klart en gång på semester i Frankrike. När det skulle plockas bort staplade upp tallrikar i högar och glömde (eller lämnade med flit?) dem på bordet. Han tappade och gjorde sönder en tallrik men istället för att plocka upp la han över en servett på golvet. Vi flyttade bord till en platsbyggd med bänkar, och för att nå längst bak på bordet LA HAN SIG över hela bordet! Har aldrig varit med om något sådant igen! Han var inte otrevlig, bara så konstig så det nästan var lustigt! Fast det tyckte inte alla i sällskapet 😉 och såklart det var en fin restaurang så det borde inte hända. Vi fick rabatt, för ja den servicen var helt klart lite osmaklig (med brutna tallrikar, glömd disk, och servitör svett över hela bordet ha ha) men lustigt nu i efterhand, men inte medans man sitter och försöker njuta av en måltid man betalat tillräckligt för. 🙂

    1. vill tillägga att han var väldigt stirrig, så det var liksom inte så att man kune resonera med honom eller något. Utan vi blev nog mest lite sådär skraja som man kan bli när man möter en riktigt stirrig person (man vet liksom inte hur hen kommer reagera närsomhelst!)

  12. Fikade i sjukhuskaféet och såg nog rätt risig ut för kvinnan bakom disken frågade hur det var med mig. Jag berättade att jag just fått en prematur bebis som låg och kämpade för sitt liv på neonatal. Kvinnan kom runt, gav mig en jättekram, berättade att hon själv varit med om en alldeles för tidigt född bebis, och bjöd sedan på fikat. När vi rätt lång tid senare blev utskrivna gick vi förbi så hon fick träffa bebis och se att allt gått bra till slut, och hon kom till och med ihåg vad jag sagt att min dotter heter. Fortfarande det bästa kafébiträde jag mött, nästan som fika och terapi i ett.

    1. Började gråta av denna historien och snyftar medan jag skriver nu. Så rörd av snälla människor! (kanske även amningshormoner som påverkar..) Skönt att allt slutade bra! <3

  13. Jag jobbade för många år sedan på hotell. På en lunsj som vi serverade på så har det fullt av folk och trångt. Vi serverade ett sällskap med lite små otrevliga äldre men, alla var välklädda med kostym. Jag och min kollega tog bort tallrikar, och när min kollega skrapade av från en tallrik för att kunna stapla flera på hög då råkade han att skrapa av en hel laxfile som otroligt nog landade i kavaj fickan!!!! Jag menar hur höga är oddsen för det. Vi sa inget till honom. Jag undrar hur han märkte det. Kanske han stoppar ner handen för att ta upp nått så är det en hel lax där, så otroligt roligt?

  14. Jag skulle till Apoteket för att köpa ett dagen efter piller. Hade misstagit mig på dagen gällande mina minipiller så ville vara på den säkra sidan (inte för att det ska spela roll men jag hade vid tillfället varit ihop med min sambo i 3 år )

    Iaf. Jag går dit, frågar diskret en ur personalen om hur det funkar med dagen efter piller ….
    Då tittar hon på mig och säger högt : ” inte vet jag men om du har varit så jävla klantig så får du väl för fan skylla dig själv ” .

    Jag blev helt ställd och så ledsen. Ångrar att jag inte anmälde henne.

    En annan gång hade jag blivit uppringd av telefonbolaget 3 som ville sälja på mig ett abbonemang som jag redan hade , varpå jag förklarade att han inte behövde ringa eftersom jag redan var kund och vi la på. Sekunden senare får jag sms ifrån okänt nr : vill du se min kuk , Med vänlig hälsning, Gustav .

    Jag kände ingen Gustav men kom på att mannen från 3 som ringt kallade sig det så jag svarade bara ” ja men gärna – om du vill bli av med jobbet din äckliga idiot ” …

    Alltså ???

    En tredje grej var ganska rolig , en snubbe ringde och ville ställa frågor om något men han kunde inte sluta säga mitt namn i varje mening. Hur är det sanna vad gör du sanna har du en bra dag sanna vilket elbolag har du sanna vad händer i helgen sanna … Jag började skratta och fråga om jag fick komma med lite konstruktiv kritik och han sa glatt ja. Jag : sluta säga mitt namn, tro mig jag vet vad jag heter 😉

    1. hehe alltså okej händelsen är verkligen INTE kul eller okej alls men vem f*n frågar något sånt och avslutar med ”med vänlig hälsning”?!?!?! Det gör det liksom okej då i hans värld för att frågan ställdes på ett väldigt vänligt sätt eller vadå? folk alltså..

      Och apotekspersonalen hoppas jag att fick ett ordentligt samtal i kundbemötande alternativt blev placerad någon annanstans där man inte pratar med folk… förstår att du blev ledsen och ställd, jag hoppas verkligen att du inte tog åt dig av det mer än en jättekort stund det var ju helt galet av henne att säga så !

      Den sista var ju bara söt haha han hade säkert precis gått nån kurs i hur man knyter an til folk för att öka försäljningen och så blev det så fel xD

  15. Kommer aldrig glömma en gång jag var inne på nån av H&M-butikerna i Stockholm. Jag skulle köpa nån liten grej. Det var tomt på folk och jag stegar fram mot kassan för att betala. Tjejen som tar emot mig lyfter inte på huvudet och tittar på mig en enda gång under stunden jag står där. Hon säger inte ett ord till mig, inte ens hur mycket varan kostar. Jag blev helt paff! Tänker att i Stockholm där det finns fler turister och en stor handel, där om något är de väl serviceinriktade?

  16. Jaa mitt roligaste o knäppaste minne av en servitör har några år på nacken. Vi skulle fira min svärmor som fyllde jämnt och vi satt och väntade på huvudrätten. Jag satt och pratade med min bordsgranne när servitören passerar bakom oss. Rätt vad det var så råkade han snubbla och hade sånär placerat maten i fönstersmygen några meter bort. Servitören vände sig om och utbrast irriterat ” Han knuffade mig!” och pekade på min bordsgranne. Min bordsgranne hade inte varit i närheten av honom och det försökte vi förklara men han vidhöll att ”Det gjorde han visst det!” Nåja, det var ingen ide’ att argumentera och servitören var sur under hela middagen. Inte så roligt då men jag tror att alla middagsgästerna minns det som en rolig episod så här i efterhand i alla fall :).

  17. När jag var ca 14 år var jag i Stockholm med en vän. Hennes pappa skulle bjuda oss på restaurang en kväll och det blev en väldigt fin sådan. Jag minns inte exakt vart vi gick men jag minns att jag kände mig malplacerad. Som om det inte vore nog stressande för en då ganska blyg tjej som definitivt inte var van att äta på såna ställen hade vi en extremt ohyfsad servitör. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men när jag vände mig mot honom för att beställa fnös han åt mig och min dialekt och drog slutsatsen att jag var en såndär introvert norrlänning. Egentligen borde jag inte ha brytt mig, men eftersom att jag kämpade med självkänslan och vid det tillfället rodnade väldigt lätt blev jag extremt illa berörd. Det kändes som att det var något fel på mig. Såhär i efterhand kan jag inte förstå att ej vuxen man kan bemöta ett uppenbart ganska osäkert barn på det sättet. Jag har själv jobbat i butik och oavsett hur störiga kunder jag haft har jag alltid försökt bemöta dem med vänlighet.

    Kom på en annan sak medan jag skrev och det var att jag när jag var 11-12 blev tillfrågad av butikspersonalen att öppna ryggsäcken för att visa att jag inte stulit något. Jag skämdes så enormt mycket för att människor runtom skulle kunna tro att jag snattat. Jag var ett blygt barn, har alltid haft enorm respekt för vad som är rätt och fel och har aldrig tagit något i hela mitt liv, inte ens en godisbit. Anledningen till att jag såg misstänkt ut var för att jag hade en ganska ”pojkig” stil vid den åldern. Men för mitt barnjag var situationen stressande, genant och gick emot hela min personlighet. Jag minns att det var på en Cervera-liknande butik och att jag har där för att köpa en julklapp till min mamma.

  18. Mina roligaste händelser nånsin var när jag och min man var på bröllopsresa på Island. Vi äter på hotellets restaurang två kvällar i rad. Första kvällen ska min virriga man slänga sitt snus innan middagen och letar upp en papperskorg i omklädningsrummet till spa:et som ligger precis bredvid. Han möter en väldigt korrekt, rakryggad kille som serverar i restaurangen på väg in till spa:et och säger på dålig engelska nåt i stil med: ”just going to the spa” och den trevliga servitören svarar glatt vart det ligger och håller upp dörren in dit. Han måste undrat vad min man skulle göra i spa:et när vi skulle äta så vi hade kul åt den händelsen.
    Dagen efter är det samma problem med snuset. Eftersom de har tygservetter vill min man inte slänga det i dem och skäms för att återigen gå in till spa:et. Jag kallar då på samma servitör som kvällen innan och ber honom om en servett i papper istället för tyg och pekar på min mans läpp. Trodde han fattade vad jag menade men han kommer tillbaka med tandpetare och går igen. Vi vågar inte be honom mer och jag säger åt min man att gömma snuset i en brödbit. Precis när han trycker in en stor prilla lössnus i en brödbit kommer servitören och ser detta! Jag skrattade så jag dog åt hans chockade ansiktsuttryck och hans ursäkter. Han springer och hämtar en tallrik och tar brödbiten med snuset som den serviceinriktade människa han är och bär bort den. Jag skrattade så jag grät åt situationen och min man som aldrig skäms är helt röd i ansiktet och vill bara försvinna. Hörde servitören skratta ute i köket sen och resten av kvällen och veckan dog jag av skratt varje gång jag såg honom i restaurangen. Han höll liksom minen och sin korrekta hållning genom allt och visade inte en min trots att vi åt trerätters efter händelsen. Jag satt och fnissade hysteriskt. Vad språket kan ställa till det. Och de har bara snus som man ska sniffa genom näsan på Island.

  19. Alltså, måste bara berätta om Vivian <3 En kvinna som på många sätt förgyllde våra liv under några år.

    Vivian kom hem till oss varannan fredag och städade (det här var för X antal år sedan när både jag och lillesyrran fortfarande bodde hemma) hela huset. Hon var mycket noggrann och mycket trevlig. Hon pratade gärna, särskilt i rökpauserna. Hon hade efter ett helt livs bolmande fått en ganska "rökig" röst, och hon pratade dessutom så högt att hon hördes över halva byn. Hon hade dessutom inget emot att halvskrika en konversation medan hon dammsugade övervåningen.

    Mitt absoluta favoritminne har faktiskt med övervåningen att göra! Lillesyrran hade sovmorgon varje fredag, så Vivian städade aldrig hennes rum. Men det hade hon glömt varje gång, så varje fredagmorgon kastade hon upp syrrans dörr, halvskrek (hon dammsugade ju samtidigt) "HOPPSAN" och slog igen dörren igen. Sedan for hon fram och tillbaka med dammsugaren i golvlisterna, pang pang pang, ute i hallen. Inte mycket till sovmorgon för lillesyrran haha. Det var tider det! Vi härmar fortfarande Vivian ibland, särskilt hennes underbara "golvlistmetod". Kan komma på mig själv med att sakna hennes ljuva stämma <3

  20. Var i Egypten jag och min vän. Vi ville ta massage och gick ner och beställde kvinnlig massör och spa. När vi ligger där och blir insmorda i kokos(väldigt bra för huden för övrigt) så kastar hon en näve kokos i rumpdelen av bikiniunderdelen, sen ska vi bli insmorda på framsidan då blir det två nävar uppe vid brösten och en stor näve på fiffin, framstjärten vad man nu vill säga. Ligger där och blundar och undrar ifall min kompis har fått samma behandling, jag frågar henne men nej det har hon inte. Sen ska vi duscha av oss all kokos och få ryggmassage. Massören visar hos en dusch mitt i rummet och helt plötsligt duschar hon av mig(grundligt) så som man blev när man var runt 5år. Slutar det där frågar ni er? Nej hon tar av mig bikinin och sen går hon iväg med delarna och kvar står jag helt näck och min vän har kvar sin bikini på sig. Frågar var hon gjorde av den men hon kunde inte engelska. Aja tar handduken hon ger mig och blir masserad sen börjar hon kittla mig. Efter tiden vi hade bokat fick jag tillbaka min bikini. Iaf lärdom alltid ha en engelsk massör/spadam samt att kokos är väldigt svårt att få ut ur alla veck man har där nere. Jag var 21 aldrig varit på spa utomlands men det är en rolig historia man kan berätta. Nu i efter hand vet man ju att det var fel behandling man fick

  21. Jag flyttade till en nygammal stad. Hade tappat kontakten med barndomsvänner och var rätt ensam.
    Jag bokade tid för intimvaxning på en ny salong och gick dit med jämna mellanrum. Tjejen, som drev salongen och även vaxade mig, var jättetrevlig, pratglad och avslappnad. Men det var trots allt en intimvaxning, även kallad Brasiliansk vaxning. Man vaxar underlivet helt enkelt. Det är ungeför lika bekvämt som att gå till en gynekolog.

    Men en dag, innan vi började behandlingen, stötte jag på henne utanför salongen, hon stod och kedjerökte och jag såg att hon inte mådde bra. Så när jag frågade hur det stod till så berättade hon i princip hela sitt liv för mig. Hon mådde så dåligt att hon struntade i vem som lyssnade. Men jag lyssnade och där och då fann vi varandra.

    Idag är hon en av mina bästa vänner. Hon vaxar mig fortfarande och det är lika obekvämt varje gång. Men när vi är klara så är allt som vanligt igen.

  22. Jag kom på en till händelse.

    Jag hade precis fått utrett att jag var gluten- och laktosintollerant när jag åkte till Paris med en vän. Vi åkte via en resebyrå som förbokade middagar och äventyr och vi var många som reste ihop. En kväll skulle vi äta en lyxmiddag på en restaurang och allt i matväg fungerade tills det var dags för desserten.
    Jag såg hur skålar med glass och bär bars ut från köket och haffade en serviröt och påtalade att jag inte kunde äta glass.
    Efter en kort stund kom det ut ett fat med chokladkaka och grädde.
    Jag fick skicka tillbaka det.
    Sen kom det en annan kaka med glass.
    Jag skickade tillbaka det också.

    Sen såg vi, på avstånd, hur ett fat med en oskalad apelsin kom ut från köket.
    Jag skämtade om hur det skulle vara min dessert men jo, det var faktiskt min dessert.
    Jag fick en skalkniv och en våtservett som tillbehör.

    Snacka om kullinarisk upplevelse i Paris.

  23. När jag och min man var nygifta så gick vi till banken (en av våra två banker) för vi ville öppna ett gemensamt lönekonto. Bankkvinnan som vi fick möta var trevlig men sen berättade hon att de inte ville att vi skulle göra så. Varför det undrade vi och svaret var ungefär att det skulle bli så krångligt när vi skulle skilja oss. ”Nu är ni ju nykära men om två år så vet man inte vad som hänt”. Ok, tack sa vi och gick ut. När vi kommit ut så vände jag mig till min man och bara frågade, vad sa hon egentligen?
    Det sjönk liksom in och jag blev så paff över att en helt främmande människa insinuerar att vi självklart kommer skilja oss.
    Det är nu drygt 11 år sedan och två barn senare och inga skilsmässoplaner finns. Kan tillägga att vi bytte bank. 🙂

    1. Kanske att hon kunde uttryckt sig på ett trevligare sätt, men tycker det var bra att hon avrådde från ett gemensamt bankkonto, det är inte det smartaste direkt och det vet banken om.

  24. Jag var på en restaurang i Tyskland med en kompis. Servitören flirtade som en galning med min kompis under hela besöket och för att stila lite extra fick han för sig att flambera vår tiramisu. Bara det att för att släcka elden blåste han ut den, fräscht med hans andedräkt över hela desserten ?! Han lyckades därmed blåsa kakao över hela min vita tröja men det brydde honom inte alls faktiskt, haha!

  25. Frågade en gång på en restaurang var besticken fanns. Svaret: Är du blind, eller!?

    Charmigt…

  26. Jag har varit hos en frisör som tyvärr inte kunde göra två saker samtidigt. Det var otroligt märkligt. Så fort hon började prata så slutade hon att klippa/kamma/föna. Om man var tyst så jobbade hon på bra men så fort hon skulle säga något så släppte hon allt annat. Det tog ju en evighet innan allt var klart!

  27. Jag jobbar inom kundservice/sälj och fick höra av en kund efter att jag hjälpt dem en stund: ”Du tycker det är roligt va, ditt jobb?”
    ”Ja det är jättekul” svarade jag.
    ”Det märks”. ?
    Det var så himla härligt att jag kunde smitta av min glädje inför jobbet på mina kunder. Vi fick en jättetrevlig stund och vi hittade vad de sökte efter.
    (Så himlens härligt med den responsen efter 10 år av blandade upplevelser. Oftast att butiker absolut aldrig nånsin får ha kö, det är visst förfärligt)

  28. För 25 år sedan jobbade jag & min Mamma som servicepersonal i en optikerbutik. Min mamma tog emot en kund med trasiga & rätt risiga glasögon. Mannen var egentligen rätt risig överhuvudtaget. Jag hör min mamma prata till kunden så där övertydligt som man brukar prata till ett barn…. ” Det kostar 175 kr att laga” ”har du 175 kr i börsen?” (jag är tyvärr upptagen & kan inte ingripa)

    Hon frågar efter kundens namn & jag ser hur hon blir alldeles röd i ansiktet, han var nämligen överläkare på Stadens gynmottagning & dessutom så behandlade han mig för min ofrivilliga barnlöshet. Min mamma hade trott att han var förståndshandikappad.
    (jo, 5 år senare lyckades min behandling, blev en kille som nu fyller 20 år)

  29. Jag tycker mig se att alla som själva har jobbat eller jobbar med service har mindre tålamod med dålig service än andra – i alla fall fungerar jag så och alla mina kompisar med liknande erfarenheter. Någon mer med samma upplevelse? Kanske för att en vet att det inte handlar om ”att alla har dåliga dagar” eller dyl. Utan att service är själva rollen och yrket. Plus att det inte är så jädra svårt att säga hej, tack och att le.

    Så ja, jag skulle nog säga att jag är rätt rabiat i hur jag bli bemött…. Just för att jag själv jobbar med det här varje dag i egen butik (www.butikreplik.se) mm

    Värsta/roligaste minnet av en servitör är nog den hypade restaurangen vid Hornstull i Stockholm. Vi fyra vid bordet pratar svenska. Servitören ber oss på engelska upprepa vår beställning. Vi översätter (vilket alltid känns lite beigt när en är i Sverige). Han fortsätter prata engelska med oss halva kvällen. Lagom till slutet visar det sig att han är SVENSK! Än idag förstår jag inte varför han gjorde så här?! Någon annan som har svaret?

    1. Sån är jag definitivt! Jag har högre krav på god service än vad andra i min omgivning har men så är jag servicemänniska ända ut i fingerspetsarna!

  30. Jag skulle beställa pizza på en pizzeria i Tomelilla en gång, och frågade om det gick att få färska champinjoner på pizzan. Fick svaret: Ja det kan du få om du springer och köper det själv.

  31. Jag bodde på ett hotell i Stockholm och satte mig i baren och beställde ett glas vin. Servitrisen hällde upp och precis när hon var klar råkade hon stöta till glaset så att en stor del skvimpade ut. Vad gjorde hon då? Inget. Inte ursäkta eller fyllde på det som skvimpat ut. Det fick jag be om.

  32. Förra sommaren tog familjen en weekend i Stockholm. Vi bodde på ett jättefint hotell som tyvärr inte var så bra på mjölkproteinallergi vid frukosten. Trots mail och meddelande vid incheckning fanns det nästan ingenting till mig och dottern på morgonen. Jag tog upp det med frukostpersonalen men möttes av suckar och oförstående. Gick till bordet med tårar i ögonen och maken blev skitförbannad och letade upp personen som varit otrevlig. Till slut skickade de iväg någon till affären tvärs över gatan så att vi åtminstone kunde få soygurt. När denne sen kom tillbaka slängde hon förpackningen till mig och tyckte att jag skulle vara tacksam. Det blev en riktigt dålig upplevelse.
    Jag informerade i lobbyn och de bad om ursäkt och när vi kommit hem igen skickade jag ett mail till hotellet. En vecka senare fick jag svar från personen som har ansvar för restaurangavdelningen. Han bad om ursäkt och all serveringspersonal skulle få utbildning i olika födoämnesallergier och kundbemötande. Efter det kändes det bra.

  33. Min bästa ”figur” i service-yrket är kyparen på en lite finare restaurang som inte kan hålla sig ur vägen utan ska vara där och förklara hur jag ska gå till väga för att beställa alla de små, krångliga rätterna (lär er skriva så att folk kan förstå vad det står!), som ska förklara själva maten för mig (som om jag skulle tenta av vad jag har lärt mig i slutet av måltiden) och som kommer fram och frågar hur det går stup i kvarten (som om jag inte har kunnat äta själv sen jag var två år gammal).

    (Kanske är det fult att generalisera och skratta åt den underbetalda skara som kämpar och sliter i service-branschen men vissa är rätt roliga ändå. Jag tänker att det är okej så länge vi står på deras sida varje gång de bestämmer sig för att strejka eller göra någon annan protesthandling för att få bättre arbetsvillkor!)

  34. The irish pub i Trondheim. Där betalar man för maten när man beställer och personalen blev sur för att jag inte dricksade. Som om dricks var en naturlig del av priset på maten och inte något som ges vid exceptionell service.

  35. En fantastisk problemlösare på Hotel Nostalgi i Motala. Jag hade kommit med tåg kvällen innan och skulle på morgonen på kurs en bit bort, inte gångavstånd. Bokar en taxi i god tid (fem min resa, bokade 25 min marginal) och väntar på utsidan, och väntar och väntar … när kl är 10 i går jag in i receptionen och frågar. Ägaren ringer upp taxibolaget som trycker bort hennes samtal en gång och vid nästa försök förklarar att nått kom emellan och de kommer om 20 min. Taxichauffören får sig en rejäl Hultling och telefonen dängs på i örat. Sedan tar hon sina bilnycklar, tittar på mig och säger – Då åker vi! Sen kör hon mig till kurslokalen utan någon ersättning. Fantastiskt!
    (Och första kvällen fixade restaurangen en toast att ta med till rummet trots att de redan hade stängt)
    Ett ställe att bli glad av

  36. Älskar såna här historier! Har själv jobbat inom serviceyrket (senast i somras) och håller med om att det finns minst sagt speciella kunder. Jobbade på ett enormt varuhus där en kund kom till mig (vi kan säga på sminkavdelningen) och ryter ”kan man få nån hjälp här eller?!” Javisst svarar jag, vad kan jag hjälps dig med? Visar sig att kunden vill ha hjälp med en helt annan avdelning (typ elektronik) så jag pekar åt hållet där avdelningen finns och hänvisar att om du går till elektronikavdelningen så kan mina kollegor hjälpa dig där. Till svar får jag att det är OERHÖRT DÅLIG SERVICE att säga till en kund att gå någon annanstans. Försökte förgäves förklara att jag kan allt om min avdelning så behöver hon något härifrån hjälper jag henne mer ön gärna, men kan inte nåt om elektronik, men hon förstod inget och fräste och svor åt mig att jag borde skaffa ett nytt jobb. Kul.

  37. Måste bara skriva om en till grej! Jag och min kompis reste i Asien och gick in på ett ställe som hade små bungalows att hyra. Eftersom det var på en ö alldeles i slutet av säsongen (innan dom stängde för regnperioden) så tänkte vi kolla om vi kunde få ner priset lite. Tjejen i receptionen var sur och vresig men vi fick lite rabatt, när jag frågade om hon kunde gå ner lite till ( vilket motsvarade ca 20kr/natt) så suckade hon och rabblade på om att städning ingår, frukost ingår, wi-fi ingår.. vi fick priset vi bad om men hon satte oss i deras absolut sämsta rum – över 100 trappsteg upp för berget inne i djungeln. Intill oss hade vi deras personalbostäder och generatorn, så det var ett himla liv. Eftersom vi var backpackers brydde vi oss inte. Efter första natten, då vi sov utan lakan då det inte fanns några, bad vi om att få lakan när vi gick ner till frukosten (som var vidrig, slut och/eller full med myror). Efter middagstid, precis innan stängning, gick jag till receptionen och frågade om vi inte kunde få dom lakan vi blivit lovade eftersom vi skulle gå och läggs oss. Hon börjar då skrika att vi inte kan komma vid stängning och begära saker, så vi får skylla oss själva. Jag förklarade lugnt att vi bad om lakan redan under frukosten, så dom har haft ca 14 timmar på sig. Då stormar hon ut och ylar ”HOUSEKEEPING!!” över hela receptionen/restaurangen tills nån stackars pojke kommer springande med två lakan. Det var först efteråt jag gick in på TripAdvisor och läste att ungefär hälften av kommentarerna innehöll någon form av klagomål mot samma tjej. Snacka om att vara i fel yrke.

  38. När jag var 17 så skulle jag ha min första provjobbsdag på ett cafe. Bullarna var slut men vi sa att de kunde vänta medans vi gjorde nya! Så gick jag in i köket och hittade en som jag tänkte blivit över från förra plåten. Bara det att när jag serverade den så var det en tugga i Bullen…

  39. Mitt knäppaste servitör- minne är från när jag var på Kap Verde på ett all inclusive-hotell där allt ingick, även dryck o glass etc, vilket var trevligt, men personalen kunde inte engelska, vilket var krångligt. Eftersom allt ingick kunde man inte köpa vatten nånstans utan var tvungen att beställa det i baren. En varm dag runt kl 10 på förmiddagen gick jag till baren för att beställa vatten. ”Water, please” försökte jag, fick ett glas vin. ”No, wa-ter, agua” försökte jag igen, fick en GT. Då pekade jag på vattnet i havet och artikulerade tydligt ”A-G-U-A”, servitören försökte med vinet igen. Då gav jag upp och sa ”Coca Cola”, vilket genast plockades fram ?
    Visst, språkförbistringar, men ändå, kl 10 en varm förmiddag, vad vill en helst ha då?? ?

  40. Kom på en grej till!
    För några år sedan fanns en pizzeria i Rimforsa i Östergötland. Då det inte fanns några goda vegetariska alternativ bad jag om att få en av pizzorna utan skinka. Då skrek servitören typ ”du kan inte beställa vad du vill på pizzan, hur ska det sluta, att nån beställer trosor på pizzan eller?”
    Ok.
    1. Funkar inte tillagningen av pizza så att man lägger lite olika saker på en deg, och det då är ganska lätt att tex inte lägga dit en av ingredienserna?
    2. Trosor??! ?

  41. Från mitt förra jobb på en Pressbyrå. Det var på den tiden då man kunde betala trängselskatt där. Just denna dag hade dock Transportstyrelsen underhåll på sin hemsida så det gick inte att betala. Det kom en kund och ville betala sin trängselskatt och jag sa som det var. Hen blev sur och krävde att jag skulle skriva ett intyg på att hen hade försökt att betala (hen skulle resa bort). Jag skrev nåt på ett papper men är tveksam om Transportstyrelsen accepterade den.

    På mitt nuvarande jobb på en mack kom en kund och frågade efter ett visst drivmedel som vi inte har, men som finns på en annan mack två kilometer bort. När jag hänvisade dit blev hen arg och sa att skylten på motorvägen sa att vi har det. När jag förklarade att den mack med drivmedlet hen behövde pekade åt vänster och vår mack rakt fram blev svaret ”Då får du gå ut och ändra på den!”

  42. Mitt värsta minne apropå servicepersonal handlar mest om en katastrofal dejt med en man som visade sig vara ett arsel gentemot servispersonalen på restaurangen där vi träffades för att äta middag. Själv anser jag att det är både gratis och trevligt att vara vänligt inställd mot de flesta och det gör mig verkligen ingenting om det är lite rörigt på ett matställe – så länge personalen är glad och trevlig. Därför rågades liksom måttet när dejten efter en lååång stunds tjafsande om än det ena, än det andra talade om för en måttligt road hovmästare att hans ”flickvän” var oerhört upprörd och verkligen förtjänade ett bättre mottagande… Behöver jag skriva att vi inte träffades fler gånger? (Och jag har hittills inte vågat gå tillbaka!)

  43. Hamnade på ett mycket märkligt hotell i Liverpool häromveckan. Vredet till termostaten i duschen hade fastnat på skållhett, vilket gjorde att jag inte kunde duscha utan att bränna huden. Ner till receptionen för att påtala detta till en måttligt intresserad receptionist som suckade och ringde på vaktmästaren som skulle komma ”strax”. Väntar en timme, ingen kommer. Ringer ner till repan och undrar var vaktmästaren tog vägen, påtalar att klockan nu är 22.00 och jag typ är på väg att hoppa i säng, undrar om de kan fixa detta i morgon bitti istället. Visst, inga problem. Kl 22.45 knackar det på dörren samtidigt som telefonen ringer; -”Du måste öppna! Vaktmästaren står utanför din dörr!!” Lätt irriterad kliver jag upp och öppnar (vill ju kunna duscha så småningom), släpper in en vaktmästare som konstaterar att termostaten är trasig… Eh… jo jag vet, liksom. Morgonen därpå meddelar jag i repan att jag förväntar mig att duschen är fixad när jag kommer åter på eftermiddagen, vilket enligt samma sura receptionist inte ska vara några problem. Kommer åter till rummet sen eftermiddag, har en timme på mig att fixa mig inför nästa event, bara för att finna att duschen fortfarande är trasig. Nu är jag arg (och svettig), stolpar ner till repan och undrar varför inget gjorts. Får till svar: ”-Oj, det är såååå mycket som är trasigt här att de inte har hunnit, men vaktmästaren kommer snart”. Väntar 20 minuter, ingen vaktmästare. Påtalar att jag nu vill byta rum, vilket inte går pga fullbeläggning. Upp till rummet igen, finner vaktmästaren inne i duschen som på knagglig engelska förklarar att termostaten är trasig och försvinner! My god. Nu är mitt tålamod helt slut, ner till repan igen, skäller ut receptionisten så att ALLA i foajen hör och då plötsligt dyker det minsann upp ett ledigt rum med ”fantastic view over the city” Som att jag bryr mig om utsikten… End of story, kunde äntligen duscha men kommer aldrig någonsin att boka på samma hotell igen.

  44. Konstigaste upplevelsen var nog i en bungalow på Lakadiverna utanför Indien. Jag gick in från stranden vid 12-tiden för att ta en tupplur. Vaknar av att två städare bäddar sängen som jag ligger i!! Alltså de sliter ut lakanen medan jag ligger där nyvaken och chockad (i bara trosor och sarong så kände mig ganska exponerad). Fick svaret ”No miss you sleep, don’t worry”. Eh va?

  45. Ja, en hel del har man ju mött såklart.
    En jag minns är en manlig servitör på en restaurang mitt emot centralstationen i Palermo. Han var skallig och framför allt überstressad, trots att det knappt var några gäster när vi var där. Han svettades kopiöst, särskilt på flinten och pratade som en kulspruta. Maten kom han springandes med. Jag och min pappa skrattar fortfarande åt det hela idag. När min pappa var där några år senare jobbade han fortfarande kvar och var stressad då också.

  46. Eftersom det så direkt dök upp ett minne när jag läste rubriken så måste jag dela med mig; jag var ute och käkade med kollegor, ett rätt blandat gäng vad gäller ålder och kön. Arbetsplatsen bjöd på huvudrätten, sen kom frågan vilka som ville ha efterrätt, några ville och de flesta av de tror jag tog någon pralin, jag tog typ brownie. När servitrisen serverade mig min efterrätt gjorde hon det med repliken ”det är bra att du unnar dig!” Mången diskussion i hur detta ska tolkas har sedan förts….

  47. Jag och två vänner var på restaurang i en mindre svensk stad för att äta middag. En i sällskapet frågar servitrisen vilken tid de stänger varpå hon svarar att det står i tidningen! ? Vi blev en smula paffa av det svaret, trodde inte riktigt att vi skulle behöva läsa tidningen innan vi gick ut för att äta middag… Till servitrisens försvar ska tilläggas att hon efteråt kom och bad om ursäkt för sitt något märkliga svar.

  48. Jag jobbade på en pizzeria i Saalbach för många år sedan. En pizza hade blivit bränd, men kocken insisterade på att jag skulle servera den ändå. Dom ville förstås inte ha den utan skickade tillbaks den igen. Kocken insisterade då på att jag skulle ta ut pizzan till bordet bredvid, de hade ju beställt en likadan! Gissa om jag skämdes när jag kom ut med den brända pizzan igen, konstigt nog då tog grannbordet emot den utan några protester…
    Under samma vistelse i Saalbach så kom min kompis föräldrar på besök och skulle äta lunch på en restaurang i backen. Mamman fick in en knödel som hon inte åt utan istället roade sig med att stoppa in tandpetare i. När de ätit upp hämtades deras tallrikar och strax efter serverades ett bord i närheten sin lunch. Även dessa hade beställt knödel och när en av dem skär i sin så var den full med tandpetare…

  49. Jag har en story från andra sidan.. Jag jobbade som servitris i min ungdom, på ett hyfsat fint ställe vid havet när en familj helt obrytt började byta en bajsblöja bland ätande gäster inne i restaurangen. De ”hjälpte” också till att packa ihop disken på bordet genom att stapla allt på varandra (vilket är skitirriterande som servitris). I stapelberget av disk la de helt sonika bajsblöjan, något jag märkte först när jag skrapade av tallrikar från mat(-och bajs)rester..

    Det här är goda 10 år sedan, jag var som sagt ung på mitt första jobb, idag har jag själv barn -men jag har aldrig varit i närheten av att lägga en bajsblöja i diskhögen…

  50. När jag och en kompis var i London så tog vi lite sovmorgon. Men redan vid ca 7:30 på morgonen öppnas dörren till hotellrummet och städaren kommer in: ”Good morning ladies, want cleaning now, eh?”. Eftersom vi blev väckta skrek vi förskräck ”NO!” och han lämnade rummet. Sjukt obehagligt i efterhand men då skrattade vi nog en del.

  51. Åh, jag minns fortfarande en kille som stod i baren på en kvarterskrog i Umeå. Jag tror att han egentligen jobbade i köket och stod där medan bartendern hade rast, eller jag hoppas iallafall att det var så.

    Jag skulle beställa mitt andra glas vin, husets röda á 39 kronor. Han fyller upp glaset till hälften med slutet av en flaska husets men sen ser jag hur han tar fram en annan sorts vin och fyller glaset med.
    ”Det blir 49 kronor!”
    ”Men husets vin kostar ju 39 kronor?”
    ”Ja men nu har jag ju fyllt på med vinet här för husets har tagit slut, och det här vinet kostar 49 kronor glaset!”
    ”Nä men så fungerar det inte” svarar jag lite full i skratt men ändå så trevligt jag kan. ”Kan du inte hämta din kollega som stod här nyss istället?”
    Personen blir märkbart irriterad och går ut och hämtar bartendern som bara sa ojojoj när jag beskrev situationen för honom. Han hämtade en ny flaska på lagret och jag fick mitt glas vin till slut 🙂

  52. Min kompis och jag var på ett populärt café som hade nypremiär i vår hemstad. Vi var redo för deras goda kaffe (vilket var orsaken till deras populäritet innan nypremiären). Tyvärr blev kaffet en besvikelse då det var änglapiss (dvs svagt, mer te än kaffe) varpå vi påpekar detta för servitören. Han smakar på kaffet och konstaterar att ja, det är svagt. Ställer tillbaka kaffet på bordet och säger inget mer. Vi kontrar med ”det ska väl ändå inte vara svagt?” och han svarar: Nej, det ska det inte.
    Punkt, slut eller vaddå? tänker vi. Vi frågar om han inte har något annat kaffe att erbjuda oss, en espresso kanske, eller pengarna tillbaka. Han tittar trött på oss och svarar:
    Nej.
    ?! En sådan service sätter sina spår och jag väljer andra caféer flera gånger om, då det är dags för kaffe.

  53. Tusen tack för alla kommentarer om roliga, fina, knäppa serviceminnen!
    Vi gör ett specialprogram om era berättelser i En Underbar Pod som kommer ut 15 november!

  54. Jag har också jobbat inom sevice och handels en herrans massa år. Jag har många roliga och mindre roliga historier men det som slår allt allt ALLT jag varit med om är mina kollegor på ett nytt jobb. Det är tre tjejer som den ena är värre än den andra!? Skall klargöra att jag aldrig tidigare haft problem med kollegor och faktiskt varit väldigt omtyckt på olika jobb.
    Jag fattar för allt i världen inte vad de gör i detta yrke. Finns det inget att skrika och skälla på hittar de fan på något att spy galla på. De triggar även upp och håller varandra om ryggen. De måste må så himla himla dåligt inombords…

  55. Jag vet att ni redan sänt avsnittet om service personal men måste ändå kommentera.
    Jag har själv arbetat i en kosmetik affär och en kille som var några år äldre än mig kommer in och ska köpa en parfym till sin lillasyster i julklapp. Jag visar några dofter och säger om en: den här är en av mina favoriter som jag själv har just idag. Han luktar på den och säger: Den luktar hora!

    Måste också berätta om en fantastisk kock jag träffade häromdagen. Vi frågade servitrisen vad jag kunde äta då jag är laktosintolerant. Hon hämtar kocken och han går lugnt igenom varje rätt (buffe) med mig och säger vad allt innehåller. Fisken var de smör på så efter några minuter kommer han ut med en tallrik med fisk utan smör som han gjort extra till mig. Sån fantastisk service. Han kom även ut senare och frågade om vi var nöjda och om jag hade kunnat äta mig mätt.

    Kram