r036A3730

Jag älskade Barnen i Bullerbyn som liten och fortfarande ger introt mig magpirr av lycka. Samtidigt var det plågsamt att titta – för jag minns att jag var så ledsen att jag inte fick leva sådär. På en bondgård på landet med djur och odlingar. Och en sprakande vedspis i köket och en snäll piga vid namn Agda.

Det är så fint när jag tänker på att jag istället skapat lite av det livet för mina barn. Visserligen var det ingen i Bullerbyn som hade en mamma som drev en blogg…men i övrigt. Är så glad för våra odlingar. Är så glad för att barnen får växa upp med hund, höns och grisar och att de kan se stjärnhimlen tydligt utan ljusföroreningar. Är så glad för en trygg liten byaskola och en stor skog bakom knuten där man kan härja.  Beklagligt nog har vi ingen mysig piga vid namn Agda hos oss. Men en hel del annat.

Tänk att få skapa lite av ett eget Bullerbyn. Det som jag drömde om när jag skrev det här inlägget  för sju år sedan. Nu är det verklighet!