Nyåret

036a6560-700x509

Detta nyår ligger jag däckad i sjukdom. Det hade väl varit okej om det inte var så att familjen var sjuk även i julas. Samt förra julen och förra nyåret. Det verkar vara en dålig grej att komma samman en massa folk i juletid när immunförsvaret är som sämst. Jag har i alla fall krupit ner i sängen och sovit bort prick hela dagen med korta avbrott för några sidor ur Röde Orm. Roliga böcker är i en riktigt bra tröst.

Tack för i år alla fina läsare. Hoppas ni får ett härligt nyår!

Nyckeln till framgång

I år firar min blogg tioårsjubileum. Jag har funderat på vad som gjort att den vuxit varje år och hållit ända till idag. Och tror att det i grunden handlar om dessa saker: Ambition och ihärdighet. Nyfikenhet och vilja att utvecklas och inte stagnera.

Ända från början har jag haft en hög ambitionsnivå med bloggen. Hade bara bloggat några veckor när jag började med publiceringsplaner, att sitta och strukturera upp framtida blogginlägg och styla miljöer och bilder som skulle vara extra fotovänliga. Idag en självklarhet för bloggare men inte för tio år sedan.  I början var bilderna skitfula och jag kunde inte fota – men det var ju nästan lika dåligt på alla andra bloggar så min extra lilla ansträngning gjorde verkligen skillnad.

Sedan har jag varit ihärdig. Publicerat regelbundet i tio år med oerhört få avbrott. Mellan 1-5 inlägg per dag. Och jag vilar inte från att tänka ut och producera nytt material. Inte på julafton, inte på min födelsedag, inte någonsin. Jag tänker blogg dygnet runt och har bloggglasögonen på mig. Ta igår kväll som exempel. När vi kom hem från pappa i stan och klockan var 23.30 och Jakob gick och la sig för kvällen. Då stannade jag uppe en timme extra bara för att skriva detta och ett annat kommande blogginlägg. Det är ingenting jag lider av. Tvärtom älskar jag att ägna tid åt bloggen. Men det kräver ändå ihärdighet. Att jag inte lessnar eller struntar i det utan tar det som en rutin precis som att borsta tänderna. Jag kommer ofta på mig att längta hem till att få jobba med bloggen.

Nyfikenheten handlar om att jag hela tiden velat bli bättre. Leverera en bättre blogg åt mina läsare. Snyggare, matigare, mer inspirerande. Jag har blivit bättre på att fota, bättre på att styla, bättre på att laga mat och ta fram recept. Bättre på att skriva texter och nu försöker jag lära mig youtubefilmandets hantverk och poddandets. Jag är nyfiken på att lära mig mer och tänker att min blogg ska utvecklas och inte stagnera. Idag är bloggen mer mediehus i miniformat än en renodlad blogg.

Ganska få av de bloggar som var stora när jag började för tio år sedan är stora dag. Många blev aldrig bli bättre fotografer eller skribenter eller hade inte den ambitionen. De blev omsprungna av nya duktiga, hungriga konkurrenter som kunde leverera bättre innehåll och var bättre på att berätta sin historia. Men en handfull bloggare har fortsatt leverera och utvecklas under åren – som exempelvis fantastiska Sandra Beijer, Kenza och Krickelin. Och idag är många bloggar så proffsiga att man golvas. Som läsare av dessa bloggar förstår jag att de verkligen utgör en konkurrent till tidningarna. Kolla in bloggar som Teknifik, Evelinas Ekologiska, Made By Mary,  Husligheter och Mokkasin exempelvis. Proffsigt, vackert, engagerande, underhållande.  Ja – man kan läsa dem precis som man läser en tidning. Fast det är gratis.

Så ja. Ambition och ihärdighet. Nyfikenhet och vilja att utvecklas. Dessa fyra saker tror jag är nycklarna till en framgångsrik blogg. Och så förstås att man har någonting intressant att berätta. Men det tar jag för självklart att man har om man väljer att blogga. Såklart finns det bloggare som är stora inte främst för att de håller hög kvalitet – utan kanske för att bloggaren ifråga redan är känd ifrån ett annat sammanhang. Men jag ser till min glädje fler och fler bloggare som satsar på kvalitet och relevant innehåll och som lyckas växa och hitta läsare trots att de inte har ett känt namn. Ska bli väldigt spännande att se vad som hänt med bloggvärlden om ytterligare tio år?

Nyårslöftet

Nyårslöften. Älskar nyårslöften. För 2015 hade jag nyårslöftet att fixa iordning min teknik och alla mina bilder. Och det gjorde jag och sedan dess funkar allt smidigt. För 2016 hade jag löftet att träna mer och slappa mer. Alltså få till mer tid för träningen men också mer tid för att aktivt slappa. Ligga på rygg och läsa böcker. Kan ju säga att det definitivt blev slagsida åt det senare. Jag har knappt tränat på ett helt år. Sedan utmattningens hjärtklappning har jag en tendens att få ångest av pulshöjande aktiviteter så jag har liksom känt mig rädd. För att ta i. Men nu har jag börjat igen med skidor och tänker att det är ett bra sätt att komma igång.

Mitt andra nyårslöfte för 2016 handlade om att ägna mer tid åt min släkt. Någonting som ger mig en känsla av sammanhang och mening. Detta mål har jag faktiskt närmat mig. Har haft mer tid med faster, moster, mormor och farbröderna. Och så två långa vistelser i mormors hus där jag inte varit så mycket som jag velat sedan morfar dog. Höstresan dit var den bästa på hela året.

Men nu till nyårslöftena för 2017. Jag har tänkt på två saker. Dels att vara snällare mot mig själv. Tänka snällare tankar om mig själv. Ha mer överseende med mina olika sidor och klappa mig själv på axeln och säga heja istället för att vara självkritisk. Jag ska försöka tänka mer på mig själv som jag tänker på mina barn. Med oändlig kärlek och överseende.

Mitt andra nyårslöfte handlar om att våga gå utanför ramarna mer. Kommer ofta på en idé och tänker att jag vill testa den. Men sedan tänker jag ”Nej sådär får jag ju inte göra. Sådär kan jag ju inte tycka. Vad kommer hända ifall jag plötsligt gör något så oväntat och otypiskt för mig?” och så har jag avstått av rädsla för att göra något som är dåligt. Bara för att det inte är så jag brukar göra. Det här tycker jag är en helt förskräcklig utveckling. Jag vill ju bli modigare i livet – inte fegare. Och jag har insett att det inte är andras tankar om mig som begränsar mig – utan mina egna. Har så många förutfattade meningar om mig själv som jag inser att jag inte längre vill lyssna på. Så mitt löfte är kort sagt att göra tvärtom varje gång rädslan sätter stopp. Får jag en ide som jag vill testa ska jag göra det. Särskilt om den bryter mot hur jag jag brukar göra i en liknande situation.

Tänker att 2017 med dessa löften kommer att bli ett riktigt spännande år!

Fröken Frimans Stil

skaermavbild-2015-12-29-kl.-00.17.031-700x412

Nu när tredje säsongen av Fröken Frimans krig är igång i SVT så vill jag passa på att tipsa om det här blogginlägget jag skrev förra året  – då jag gav idéer för hur man kan fixa Fröken Frimans inredningsstil (som är förblånat tjusig). Finns så många fina inredningsdetaljer i den här serien att låna av till mitt eget hem.

Älskar skomakarlamporna, de mörkt målade dörrarna och listerna. De tunna spetsgardinerna för alla fönster och användandet av draperier. Fotogenlampor är en last jag lider av (har typ åtta stycken här hemma) för att inte tala om mörka, broderade dukar med fransar. Löjligt snyggt! Och förstås de stora, spretiga växterna. Sådana älskar jag (finns prisvärda palmer på Ikea bland annat).

Jaja. Bara ett tips för de som liksom mig älskar jugend och nationalromantiken.

Jullovsinaktiviteten

r036A6734

Nu har min systers familj åkt vidare efter att ha varit hos oss i en hel vecka. Så himla mysiga dagar. Vi har sparkat, tagit skidturer på sjön i månskenet, åkt skrana och pulka och sett The Crown nedbäddade i soffan. Men bara för att julhelgen är förbi tar ledigheten inte slut. Jag stannar kvar i julbubblan många dagar till och bjuder hem vänner, hälsar på släktingar och åker ännu mer längskidor. Inte ett pynt plockas bort.

Prick nu är tomt och tyst i huset för Jakob och barnen är i stan hos farmor. Och jag gör det jag varje jul längtar efter – de jullovsaktiviteter jag gjort alla år under uppväxten. Nämligen att ligga på sängen med en bra bok och massa julgodis. Och då och då slumra till en stund, eller gör en anteckning i dagboken. Ingenting är skönare och mer vilsamt än just detta.

Festliga snittar med pesto och västerbottensost

Clara_pestosnacks_800x473

Ett himla gott snack till nyårsfesten eller trettondagen är dessa pestosnittar med västerbottensost och valnötter. Busenkla att göra och godare än godast!

Du behöver (4o stycken)

2 skivor Polarbröd Sarek
6 msk pesto
150 gram riven Västerbottensost
50 gram valnötter

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg brödskivorna på en plåt. Bred pesto i ett jämnt lager ovanpå. Strö över den rivna osten och valnötterna. Gratinera i ugnen ca 10 minuter. Bröden ska bli gyllenbruna. Ta ut ur ugnen, låt svalna och bryt sedan bröden i mindre bitar.

9 favoriter

Såg på Sandra Beijers blogg en lista över hennes nio populäraste instagraminlägg under 2016 och tyckte att det var en himla rolig ide som jag gärna apar efter! Under året har jag publicerat 540 poster och fått nästan prick en miljon likes! Tack för att ni följer mig på Underbaraclaras där jag postar högt och lågt. Trams och djupare funderingar. Här nere följer de nio mest gillade instagramposterna med text och bild.

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.31.38

9.  Man går förbi och tittar in och tänker. Där bor det lyckliga människor. Såna som det är ordning på. Som har nytvättade armhålor och sorterade strumplådor. Som aldrig bråkar om vem som glömt köpa havregryn till frukostgröten. Människor som är nykära och artiga mot varandra och lyckas hämta i tid på dagis. Som inte säger dagis för det heter faktiskt förskola. Människor som betalar räkningar fjorton dagar innan de förfaller och inte glömmer bort sina kusinbarns bryllingars systerdöttrars födelsedagar utan skickar både present och kort i tid. Sådana människor bor det säkert där tänker man. Tills man minns att det är ens eget hus. Och att det är exakt så det är. Bara lite tvärtom liksom.

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.34.09

8. Varför gråta när någon man aldrig träffat dör? För att alla verkar dö i cancer. För att man är ledsen över annat som är för jobbigt för att gråta över och man går sönder om man öppnar den där dörren och känner efter. För att det är sorgligt när människor som skulle fått bli 80 bara blir 69. För att det är skönt att gråta och vara ledsen. För att man precis läser om alla Harry Potter-böcker och är helt uppslukad. För att man tänker på en annan Alan som drunknade i Medelhavet när han var tre år. För att man är tacksam över författare, musiker och skådespelare som ger en skönhetsupplevelser och tillgång till andra världar. För att man är rädd att själv inte få fylla åttio. Eller fylla åttio och inse att man fyllt sitt liv med fel saker. Man får gråta när någon man inte ens känner dör. Jag gör det. Människor är värda tårar.

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.31.22

7. Äntligen. Granen står så grön och grann i stugan. Huset är julstädat. De sista kakorna bakade. Nu ska bara klapparna slås in färdigt sedan kan julafton gärna komma. Imorgon anländer gästerna ❤️

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.30.46

6.Nu måste du vakta brödet så att det inte bränns, Folke! Så tvååringen hämtade en pall och tog uppgiften på största allvar. Jag hör ibland föräldrar beklaga att de inte gillar att leka med sina barn. Men man behöver inte leka. Små barn vill vara en omistlig del av flocken. De vill få vara med och känna sig behövda. Sätt barnen i ”arbete” och låt dem hjälpa dig, efter egen förmåga, att plocka ur tvätten ur maskinen, vispa pannkakssmeten, ställa skorna i ordning i hallen. Majoriteten av gångerna blir det stjälp istället för hjälp och allt tar dubbelt så lång tid. Men man får hålla god min. Intyga att utan deras hjälp skulle man aldrig klarat det. Bonus: man slipper leka. Småbarnen blir overkligt nöjda!

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.27.42

5. Härliga måndag (denna instapost är förresten tekniskt sett ingen bild utan en film på flingor fallande i slow motion)

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.31.13

4.”Jag har verkligen öga för det här med att pynta” sa Bertil imorse. Älskar femåringens enorma självkärlek och självkänsla

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.19.42

3. Det finns i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.19.17

2. Norrbotten ❤️ På hemväg från Jokkmokk.

Skärmavbild 2016-12-27 kl. 01.33.42

1. När Bertil var liten la jag upp en bild på en blommig klänning som jag tyckte att han var söt i. Bloggposten fick hundratals kommentarer. Otroligt många arga sådana. Hur kunde jag använda mitt barn för att driva mina egna extremfeministiska teorier? Hur kunde jag utnyttja och exponera min son för den risken? Hur kunde jag vara så självisk? Men faktum är att jag inte förstod vilken uppståndelse det skulle bli. Vilket jävla liv. I min bekantskapskrets var pojkar i klänning inget ovanligt och allt hade varit frid och fröjd även på bloggen ifall kritikerna bara hållit käften. Den enda skit han någonsin fick var från de där som rasade över hur mycket skit han skulle få. Och nu finns det vuxna människor som inte klarar av att se annat än en blond flicka som lucia. De kommer tyvärr inte heller hålla käften – så vi får överrösta dem. Fullkomligt dränka dem genom att posta bilder på allt sånt som de avskyr ❤️

 

Vill du kolla dina mest gillade bilder från 2016? Gör det här! 

Nyårsfest – då njuter jag av att dricka flottigt popcornvatten

Festsko i silverglitter som en del av dukningen på ett nyårsbord.

Wokpanna full med nypoppade podcorn.

Festbord med popcorn i guldvita pappersbägare.

ishink i tenn med nyårsbubblor i flaska på kylning.

Skumpaglas med rosa bubblor som hälls ur flaska.

Skorna på bordet! Klackarna i taket! I det här podavsnittet har Erica dukat upp till årets fest med sin mormors glitterskor på bordet. Vi smaksätter popcorn med het chili och ljuvlig parmesan. Men jag vill helst doppa snacksen i dricksglaset innan jag sveper det. För flott är gott. Tryck på gula playknappen så berättar jag hur man gör.

Så smaksatte vi popcornen med ljuvlig parmesan och het chili:
Vi poppade ca 1 dl popcorn i olja, det gav knappt två liter färdiga popcorn som vi delade i två högar.

Medan popcornen var varma blandade vi dem i en bunke med nyriven parmesan (ca 1 dl men vi tror att 2 dl hade varit ännu godare. Jag tycker också att det kunde varit lite smält smör i den här blandningen).

Resten av popcornen blandade vi i en annan bunke med 25 gram smält smör och ca 1,5 tsk smulade chiliflakes (blev rejält starkt men hettan kom först efter att vi hade mumsat på popcornen en stund).

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Efter det här avsnittet tar En Underbar Pod paus för ledighet men jag och Erica är tillbaka med ett nytt avsnitt som vanligt på tisdag 17 januari.

Julfilmen

Tycker att det är så himla roligt att filma – även om jag verkligen inte är kan hantverket rent tekniskt. Med hjälp av film kan man minnas saker annorlunda än man gör med stillbilder. Som vågen av minnen som svepte över mig flera år efter att farmor hade dött och jag såg en filmsnutt med henne för första gången. Hörde rösten. Såg rörelsemönstret. Allt kom tillbaka.

Hursom. Jag gjorde en liten film från vår julafton om ni vill kika! Prenumererar på min youtubekanal gör ni här

Män som inte lyssnar på kvinnor

Jag är ett par år över tjugo och har lyckats bra i mitt korta arbetsliv. Jag har klättrat och det är dags för en löneförhandling. När jag kommer till mötet är det av någon anledning sex gubbar närvarande. Sex gubbar och så jag då. Jag sätter mig på kortsidan av bordet och vill prata. Berätta om min vision. Men får bara lyssna på deras. En timme senare går jag därifrån, tio centimeter kortare. Någon löneförhandling var det inte tal om. Gubbarna hade höhöat och hähäat och slutligen sagt: ”Clara, jag tror vi sköter det här utan löneförhandling. Du behöver ingen höjd lön – den lön du har nu räcker nog till att bekosta ditt lilla hemman.”

Jag säger upp mig några månader senare och startar eget. Ganska ofta föreläser jag. Besöker under två års tid varenda håla, stad och universitet i hela Sverige för att prata digitalt entreprenörskap och den nya bloggvärlden. En gång gästar jag en konferens för en mansdominerad koncern. De få kvinnliga anställda på företaget kommer fram och är exalterade för att vi är de första kvinnliga talare som deras arbetsgivare någonsin bokat. När jag och min kollega Annakarin äntrar scenen säger den manlige presentatören ”Jaha, nu händer det något nytt. Detta kan ju bli bra – men det kan också bli precis hur tokigt som helst.” Det blir inte alls tokigt – föreläsningen är bra. Fast när vi går av scenen konstaterar han i micken  ”Ja, det där var ju skapligt. Det var ju ingen i publiken som gick i alla fall”.  Kanske ville han ursäkta sig inför sina anställda? Att han utsatt dem för något så omskakande som att behöva lyssna på två kvinnor i hela sextio minuter?

När jag är runt och föreläser blir jag fotograferad till tidningsartiklar i lokalpressen. Kanske du kan titta fram bakom en krukväxt för att signalera växtkraft? Kanske jag kan fota dig i fågelperspektiv? Kanske kan du hålla upp den här rutiga bordsduken framför ansiktet – du som byggt ditt företag på att skriva en blogg som handlar om mys och hemmaliv? Det finns ingen hejd på dumheterna jag går med på i början. Manliga fotografer. Manlig blick på mitt kunnande. Jag skäms när jag ser tillbaka på det.

Under alla år jag föreläst har jag valt att lyfta kvinnliga exempel. Inte för att föreläsningarna vänder sig speciellt till kvinnor – för det gör de inte. Utan för att det finns så många bra exempel på kvinnliga digitala entreprenörer. Men så få som lyfter dem. Då och då händer det att en man räcker upp handen och undrar om han kommit fel. ”Förlåt skulle inte den här föreläsningen handla om digitala entreprenörer? Du pratar ju bara om kvinnor?” Vid ett extra minnesvärt tillfälle blir en man så upprörd att han med rösten darrande av ilska säger ”Jag är faktiskt inte van att inte vara norm!”. Publiken tystnar i förundran över analysen han nästan lyckas göra. Spänningen bryts först när en kvinna i publiken vänder sig emot honom och fräser ”Nä precis! Det är ju det som är problemet!”

Och det är sant. Det är det som är problemet. Vanan att vara norm och oförmågan att inse att man är just det.  Det är ett manligt privilegium att enbart läsa manliga författare, se på serier med manliga huvudrollsinnehavare och lyssna på manliga musiker. Män är fortfarande så dominerande i det offentliga rummet att det är fullt möjligt att inte behöva lyssna på kvinnor alls. Jag ser det hela tiden. Mäns ointresse av vad kvinnor kan och skapar. Men som kvinna är jag så tränad i att förhålla mig till män. Lyssna på män. Leva mig in i hur män tänker och känner. Jag ser film med bara manliga skådisar. Läser böcker av manliga författare och lyssnar på manliga musiker och poddare. Och jag har genomlidit otaliga föreläsningar om entreprenörskap där alla talare och goda exempel som lyfts upp har varit män.

Men män gör inte det. De reagerar direkt på sammanhang med enbart kvinnor.  Väljer bort det. Väljer bort fåniga tjejband, töntig chiclit, kvinnliga komiker med mensiga tjejskämt. Kvinnliga poddare som pratar tjejgrejer. Kvinnliga erfarenheter är just kvinnliga – aldrig allmänmänskliga. Tror du mig inte? Ta som man och rannsaka dig själv. Ta en titt i din netflixhistorik, dina spellistor på Spotify, artiklarna du delar på FB och titlarna i din bokhylla. Där får du kvittot på vem du egentligen väljer att lyssna på. Och om du är man och har orkat läsa mig i drygt 3400 tecken är det närmast att betrakta det som en feministisk gärning. Särskilt om du låter bli din impuls att maila mig efteråt och mansplaina varför jag har fel i min krönika och det i själva verket är du som har rätt.

Julaftonen

r036A5761

Julaftonen började lovande med tunga snöflingor från himlen. I sedvanlig ordning startar vi med kakfrukost.

r036A5837

Det är precis vad det låter som. En frukost bestående av kakor. Min mormor hade hur många sorter som helst när vi firade där – men vi nöjer oss med tre. Barnen fick öppna sina strumppaket också – med sånt som nissarna lämnat under natten.

r036A5685

Lykke och Folke

r036A5842

Gott!

r036A5870

Durkslagshatt i trendiga metaller

r036A5727

Sedan skedde klättring och klängande för att få tiden att gå tills resten av släkten skulle komma. I år firar vi med min systers familj samt pappa och min faster och hennes man. Alldeles lagom många var vi.

r036A5883

Anna gick ut och gjorde snölyktor med barnen medan jag fixade mat. Jakob och Clemens joggade byn runt.

r036A5940

Min vanliga juloutfit är en Västerbottensdräkt som en släkting till Jakob har gjort.

r036A5978

Känner mig alltid så fin i den och så slipper jag tänka ut några andra kläder.

r036A6065

Vi övade ringdans…

r036A6169

Och dukade. Med en skrynklad ljuslila linneduk, lila tallrikar av modellen Asiatisk fasan och så massor av granris på bordet och små röda ljusstakar.

r036A6089

Folke var fin i sin sjömansdräkt och sitt nyfriserade hår.

r036A6140

Att läsa är ett bra sätt att få tiden fram till tomten att gå fortare.

r036A6203

Sedan dukade vi fram julbordet.

r036A6238

Det är verkligen fint att kunna duka fram mat som lagats på vad som odlats och producerats på gården. Rödbetssallad, skinka, revbensspjäll, julköttbullar, potatis, brunkål, grönkål, rödkål och kålrotslåda.

r036A6295

Folke smorde kråset.

r036A6353

Min syster och min äldsta systerdotter testade mustascher

r036A6466

Sedan kom tomten. Fast först stod barnen länge i fönstret och spanade upp mot skogen och letade efter tomtens lykta.

r036A6530

Sedan öppnades det enormt med paket.

r036A6556

Och när kidsen lekt färdigt med sina prylar skyndade vi oss att stoppa dem i säng för en lugnare vuxenkväll.

r036A6573

Vi drack kaffe och åt mandelmusslor med hjortronsylt och löste världsproblemen över fikat.  Det blev en himla fin julafton! Hopppas ni också hade det bra.

Kärlek från förr

r036A5578

Åh vad härligt  – idag gick jag på jullov och det blir ett ganska långt sådant. Så otroligt välbehövligt.

r036A5559

Fixade de sista jobbgrejerna i stan och hann med en lunch med mina tjejkompisar från gymnasiet. De där personerna som får mig att le fånigt och som det nästan gör ont i hjärtat av kärlek att tänka på.  Som bor utspridda över landet (och världen) så att vi ses för sällan. Vi satt på kafét vi brukade hänga på när vi gick i gymnasiet och avhandlade högt och lågt och när jag blundade i två sekunder så kunde jag nästan tro att vi var i gymnasiet igen och hade julavslutning och skvallrade om snygga killar, dumma lärare och pojkvänsproblem.

Fast nu är vi elva år äldre och elva år klokare och jag tittar runt på dessa fantastiska flickor som växt upp till kvinnor framför mina ögon. När vi gick i skolan kunde vi ungefär samma sak men nu är någon psykolog, en annan advokat, den tredje pastor, och den fjärde kan allt om krisberedskap och konflikthantering. Och jag är så stolt att få kalla dem mina vänner.

r036A5505

Dagen till ära hade jag mina vida sammetsbyxor från Camilla Thulin och en stickad jumper jag haft sedan jag gick i gymnasiet.

r036A5594

Den har fina puffärmar, små pärlor på framsidan

r036A5609

Och ett stort hål i ryggen. En fin slags ringning. Häromdagen var jag också och fixade frisyren hos Elin på Attitude Exclusives i Umeå så nu känner jag mig piffig och redo att ta mig an julen!

Pynteri och pyntera

r036A5261

I tisdags pyntade vi julgranen. En högtidsstund och Bertil var oerhört engagerad i exakt hur pumlorna och glittret skulle hänga för att vara maximalt tilltalande.

r036A5306

Blev en bjässe till gran i år. Nästan tre meter hög. Doften är bedövande.

r036A5330

Älskar mitt flaggspel med de nordiska flaggorna på. Hittade på loppis förra året för en tia.

r036A5391

Julkyrkan har fått komma fram också. Nu känns hela hemmet som en stor varm famn man bara vill krypa in i.

r036A5400

Har så många fina glaskulor i granen också. Sådana jag funnit på loppis under åren. De hänger jag utom räckhåll för klåfingriga ungar.

Igår kväll kom min syster med familj äntligen hit och jag har längtat ihjäl mig efter mina systerdöttrar. Och att gå kvällspromenad under stjärnhimlen tillsammans med syrran. Det är en jultradition jag inte gärna är utan.

• Inlägget presenteras i samarbete med Telia •

När är vi framme?!

img_0119-700x528

Jag har ju som jag nämnt tidigare fått möjligheten att testa nyheten Telia Sense. Med hjälp av en liten dosa jag sticker in i bilen och en app jag installerar på telefonen får jag 4G-wifi och 20 GB surf i månaden i bilen. En riktigt smart grej! Speciellt nu i jultider när man ska ut på långstyrningar. Ibland sitter ungarna nöjda och lugna i baksätet hur länge som helst – men vissa gånger så behövs mutor tas till. Någon film eller ett spel för att fördriva tiden. Med surf i bilen är det enkelt att roa ungarna och man kan ha upp till fem aktiva användare. Kanske slipper man höra så mycket tjat i stilen ”när är vi framme?!”

r036A5447-2

Har nu testat Telia Sense i nästan två månader och måste säga att jag är väldigt nöjd. Att hålla körjournal till företaget förenklas av körloggen. Att bilen säger till när däck ska bytas, service utföras och när det är dags att besiktas tycker jag är väldigt skönt.  Att jag dessutom kan se på en karta var jag ställt min bil har visat sig vara ovärderligt.  För sedan jag drabbades av utmattning förra året har jag ibland svårt att minnas de enklaste saker ifall jag är inte fokuserar. Som sist jag var på stan och fick gå runt och leta bilen i en kvart innan jag kom på att jag kunde kolla i telefonen var den stod. Då visade det sig att jag blandat ihop vilken parkering jag ställt bilen på. Fånigt men sant…

Julstöksfilmen

Jag har klippt ihop en liten julfilm från de senaste dagarnas julstök och lilla julafton. Och förstås från ikväll när vi tog in och klädde granen. Imorgon kommer min syster med familj äntligen hit och då vill jag att de ska mötas av granprakten. Det blev en riktig bjässe till gran i år.

(Ps, kom ihåg att prenumerera på  min youtubekanal för att inte missa några klipp)