En kom till skolan med sår på armarna. Som hon nött upp genom att skrapa något vasst emot dem. Kanske var det en penna. En penna hon gnagde med i huden. Mådde hon dåligt? Var det därför? Fast hon skämtade ju om såren. Visade upp och pratade om dem. Så vi sa inget.

En berättade att hon vaknat mitt i natten av att hennes kille hade sex med henne. Hon lät förvånad. Frågande. Liksom – får han verkligen göra så här? Ja, men det kanske är så när man är ihop? Att ens pojkvän kan ligga med en när man sover? Så vi sa inget.

En började träffa killar. Äckliga, sunkiga killarna som var tio, femton år äldre. Sådana som aldrig kunde få en tjej i sin egen ålder. Hon följde med dem hem och hade oskyddat sex. Tillfredsställde dem i lekparker, på toaletter, i baksätet på skabbiga bilar. Ibland lånade de ut henne till sina kompisar. Efteråt fick hon lifta hem själv. Men hon försäkrade att det var bra och att hon hade roligt. Så vi sa inget.

En skötte skolan perfekt och hade massor av vänner. Men hon var tvungen att avrapportera till sin pojkvän. Vad hon gjorde och med vem. När hon skulle komma hem. Hon drog sig undan mer och mer från oss. För han ville vara ensam med henne. Han var ju så otroligt kär. Och vad visste vi om att vara ihop egentligen? Så vi sa inget.

Jag önskar jag sagt något. Men jag sa inget. Och ingen annan heller. Vi hörde massor om anorexia i skolan. Fick läsa på om klamydia och gonorre. Vi hörde allt om mens och kondomer. Om att våldtäkt är när man blir överfallen i parken. Men allt annat: Självskadebeteende. Sexuellt utnyttjande. Samtycke. Hur killar får och inte får bete sig. Om det visste vi bara lite. Men killarna visste ännu mindre.

Jag hoppas att det förbättrats sedan jag själv var femton år. Jag tror faktiskt att det gjort det. Litegrann. Men jag får ont i magen av att tänka på mina barns tonår. “Fast du som inte har döttrar behöver inte oroa dig” sa någon. Fast jag oroar mig ännu mer. Det är ju vi som bär ansvaret – vi som uppfostrar söner.

Ibland går någon snubbe ut och berättar att han blivit feminist för att han fått en dotter. Ett jävla slöseri. Det är ju män med söner det kommer an på. Pappor till söner måste vara engagerade. Vara vettiga. Känna sina söners värderingar och beteenden. Och prata med dem om det som annars inte pratas om.