Sparkfärd

spark 036A3243

Äntligen kan man sparka! Som jag har längtat. Att ta fram sparken på vintern är lika härligt som när jag som liten tog fram cykeln på våren. Vi gjorde en utfärd med barnen igår. I sparkpulkan som mamma målade till min storasyster när hon bara var en knodd.

r036A3278

Det gick ganska långsamt och vi tog oss inte särskilt långt. Brukar bli så när man har en tvååring och femåring som gärna vill sparka själva men inte riktigt behärskar det fullt ut…

spark 036A3263

036A5646

Efter sparkandet gav vi oss på att bygga en liten snökoja och jag hade snöbollskrig med Bertil. Sedan, knappt innan det blivit riktigt ljust blev det mörkt igen och vi gick in och fortsatte söndagens sköna slappande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 kommentarer på “Sparkfärd”

  1. Men oh så härligt! Nu blev jag sugen på att sparka 🙂 och vilken fin sparkpulka! Vad fint att din mamma målat den. 🙂

  2. Gullungar! Clara – jag letar förgäves efter det inlägg där du skrev om hur antalet manliga kommentarer/sexuella trakasserier ökade med din hårlängd. Kan du snälla länka till det inlägget?

    1. Hejsan =) det var egentligen inte blogginlägg utan bara en instagrampost från i höstas någon gång

      1. Sparklåda säger vi även i Västerbotten, Umeå, där jag är född o uppväxt. Och här bor jag än idag.

  3. Åh!
    Det här inlägget tar mig raka vägen tillbaka till barndommen i huset i Töfedal med den giganstiska trädgården som fylldes med snö på vintern. Det bästa var att de äldre syskonen kom hem över ullovet och vi hade alltid olika byggprojekt; snögrottor skulpturer; borgar man rev ner under snöbolsskrig.
    Tack, jag fick en riktigt god vinterkänsla av att läsa det här och se de fina bilderna!

  4. Jag minns fortfarande känslan av att ligga i sparklådan nerbäddad och titta upp mot svart stjärnhimmel. Känna stötarna från mammas sparktag, och knarret från medarna mot snön. Och hur gammal kan jag ha varit sist jag åkte i en? Två? Max tre år.