Jag är ett par år över tjugo och har lyckats bra i mitt korta arbetsliv. Jag har klättrat och det är dags för en löneförhandling. När jag kommer till mötet är det av någon anledning sex gubbar närvarande. Sex gubbar och så jag då. Jag sätter mig på kortsidan av bordet och vill prata. Berätta om min vision. Men får bara lyssna på deras. En timme senare går jag därifrån, tio centimeter kortare. Någon löneförhandling var det inte tal om. Gubbarna hade höhöat och hähäat och slutligen sagt: ”Clara, jag tror vi sköter det här utan löneförhandling. Du behöver ingen höjd lön – den lön du har nu räcker nog till att bekosta ditt lilla hemman.”
Jag säger upp mig några månader senare och startar eget. Ganska ofta föreläser jag. Besöker under två års tid varenda håla, stad och universitet i hela Sverige för att prata digitalt entreprenörskap och den nya bloggvärlden. En gång gästar jag en konferens för en mansdominerad koncern. De få kvinnliga anställda på företaget kommer fram och är exalterade för att vi är de första kvinnliga talare som deras arbetsgivare någonsin bokat. När jag och min kollega Annakarin äntrar scenen säger den manlige presentatören ”Jaha, nu händer det något nytt. Detta kan ju bli bra – men det kan också bli precis hur tokigt som helst.” Det blir inte alls tokigt – föreläsningen är bra. Fast när vi går av scenen konstaterar han i micken ”Ja, det där var ju skapligt. Det var ju ingen i publiken som gick i alla fall”. Kanske ville han ursäkta sig inför sina anställda? Att han utsatt dem för något så omskakande som att behöva lyssna på två kvinnor i hela sextio minuter?
När jag är runt och föreläser blir jag fotograferad till tidningsartiklar i lokalpressen. Kanske du kan titta fram bakom en krukväxt för att signalera växtkraft? Kanske jag kan fota dig i fågelperspektiv? Kanske kan du hålla upp den här rutiga bordsduken framför ansiktet – du som byggt ditt företag på att skriva en blogg som handlar om mys och hemmaliv? Det finns ingen hejd på dumheterna jag går med på i början. Manliga fotografer. Manlig blick på mitt kunnande. Jag skäms när jag ser tillbaka på det.
Under alla år jag föreläst har jag valt att lyfta kvinnliga exempel. Inte för att föreläsningarna vänder sig speciellt till kvinnor – för det gör de inte. Utan för att det finns så många bra exempel på kvinnliga digitala entreprenörer. Men så få som lyfter dem. Då och då händer det att en man räcker upp handen och undrar om han kommit fel. ”Förlåt skulle inte den här föreläsningen handla om digitala entreprenörer? Du pratar ju bara om kvinnor?” Vid ett extra minnesvärt tillfälle blir en man så upprörd att han med rösten darrande av ilska säger ”Jag är faktiskt inte van att inte vara norm!”. Publiken tystnar i förundran över analysen han nästan lyckas göra. Spänningen bryts först när en kvinna i publiken vänder sig emot honom och fräser ”Nä precis! Det är ju det som är problemet!”
Och det är sant. Det är det som är problemet. Vanan att vara norm och oförmågan att inse att man är just det. Det är ett manligt privilegium att enbart läsa manliga författare, se på serier med manliga huvudrollsinnehavare och lyssna på manliga musiker. Män är fortfarande så dominerande i det offentliga rummet att det är fullt möjligt att inte behöva lyssna på kvinnor alls. Jag ser det hela tiden. Mäns ointresse av vad kvinnor kan och skapar. Men som kvinna är jag så tränad i att förhålla mig till män. Lyssna på män. Leva mig in i hur män tänker och känner. Jag ser film med bara manliga skådisar. Läser böcker av manliga författare och lyssnar på manliga musiker och poddare. Och jag har genomlidit otaliga föreläsningar om entreprenörskap där alla talare och goda exempel som lyfts upp har varit män.
Men män gör inte det. De reagerar direkt på sammanhang med enbart kvinnor. Väljer bort det. Väljer bort fåniga tjejband, töntig chiclit, kvinnliga komiker med mensiga tjejskämt. Kvinnliga poddare som pratar tjejgrejer. Kvinnliga erfarenheter är just kvinnliga – aldrig allmänmänskliga. Tror du mig inte? Ta som man och rannsaka dig själv. Ta en titt i din netflixhistorik, dina spellistor på Spotify, artiklarna du delar på FB och titlarna i din bokhylla. Där får du kvittot på vem du egentligen väljer att lyssna på. Och om du är man och har orkat läsa mig i drygt 3400 tecken är det närmast att betrakta det som en feministisk gärning. Särskilt om du låter bli din impuls att maila mig efteråt och mansplaina varför jag har fel i min krönika och det i själva verket är du som har rätt.
120 svar
Grymt bra krönika!
???
Word.
Det ledsama är att även om jag visar den här krönikan för min sambo eller pappa finns risken att de tar det personligt och blir defensiva. Så blir det ingen dialog om ämnet, utan en monolog om hur feminister borde fokusera på viktigare saker.
Man blir så trött ibland. Men tack för en text som verkligen slog huvudet på spiken.
Samma i min familj! Dottern och jag ger upp diskussionen och knyter näven i fickan.
Jag gillar verkligen denna krönika, för jag tror att den kan ge insikt för många. Skapa funderingar och eftertanke. Jag hoppas på det!
Sen skulle jag gärna vilja läsa om dina åsikter kring SKAM! Sträcktittade, gillar! Tydligen lik någon serie som heter Skin. Och om man inte kan hålla sig går det att se säsong tre av SKAM på norska.
God Jul!
Kul att det är uppenbart att det första exemplet var Västerbottens kuriren! Rätt åt dom. Det är hemskt det du beskriver i artikeln.
Jag är på jakt efter fler kvinnor som pratar om allmänmänskliga teman. Av nån anledning har jag bara följt kvinnor som bara handlar om kvinnokroppen och hur det är att vara kvinna, jag efterlyser andra teman. Samma gäller andra identiteter som pratar om andra saker än sin identitet. Att vi kan dela och relatera till varandra oavsett vem vi är. Tänker mig allt från psykvård, kultur, myndighetskonflikter, ångest, ekonomi eller något märkligt intresse. Just nu har jag fastnat i nåt slags killbloggsträsk och vill förnya mig.
Någon som kan fylla på med tips?
http://lotten.se/ (december är julkalender så kolla några andra inlägg för att se om den är för dig)
Tack! Ska kolla in.
Tips: Nina Åkestam – http://volante.se/author/ninaakestam/
Hej Maggan! Jag driver ledarskapsbloggen Bossbloggen för kvinnor som är eller vill bli chefer. Nu närmsta dagarna kommer ett par riktigt inspirerande chefer att intervjuas om sina årskrönikor. Vet inte om den passar din smak men utmanar den här tråkiga normen om att kvinnor inte ska prata högt om sina idéer i alla fall ? ?
Titta gärna in hos mig, kanske kan du hitta något! Jag är lite av en tvärt om-bloggare… http://www.mariabjörkman.se
Lyssna på Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli’s podcast En varg söker sin pod!
Super!Kan nämna tusen otäcka saker ajg varit med om men håller tyst i vanlig ordning.Jag är ju kvinna.
Jag gillade krönikan, visst! Men visst beskriva den bara realiteten vi kvinnor erfar varje dag i vilket yrke eller sysselsättning som helst. Män vet och kan bättre fast de vet ingenting och kan inte.
Men vad är lösningen? Skulle helst läsa i en krönikan ett förslag till män och kvinnor hur det kan förändrats. Vi vet hur det är, vi vill veta ur vi kan ändra pa det….
Därför frågar jag mig själv: vad var poängen med texten? Bara bekräfta vad jag redan vet sen nästan 5 decennier? mmmhh
För mig som har 33 år på jorden var det oerhört befriande och stärkande att läsa i ord och tydligt utlagt det som jag förnimt många gånger, anat men inte kunnat sätta fingret på eller än värre -tydligt sett men förklarat bort för _så_ illa kan det väl inte vara. Meeehjo, det är inte bara jag, jag är inte en hysterisk foliehattsfeminist som tror att patriarkatet är ute efter mig, sånt här händer och det är så lätt att låta det gå om en inte har ord, jävlar anamma och kanske ett litet systerskapligt stöd i ryggen. Jag hoppas, önskar och tror att det skulle kunna fungera som en hint för dem som befinner sig på den manliga planhalvan. Jag tycker det är viktigt att förklara hur vår värld ser ut utan att kasta anklagelser eller pekpinnar överallt, exemplen talar rätt fint för sig själva! <3 peace out!
Poängen är ju att göra män uppmärksamma på det vi redan vet. Tanken är väl att de ska läsa den här krönikan och få en tankeställare. De ska sedan förhoppningsvis använda helt vanligt folkvett för att råda bot på situationen.
Haha! Jag kan se männen vrida sig i idignation. Du är så spot on, Clara!
Fantastiskt! Tack!
Du är så välformulerad och klockren att det är omöjligt att inte påverkas. Du har kraft bakom ditt budskap, men med glimten i ögat vilket gör att det varken blir fördömande eller pompöst utan i stället andas verklighet och sanningshalt. En måste ta sig på allvar, liksom!
Du är sååå skicklig, Clara!
Ta DIG på allvar, ska det förstås vara!
Så bra skrivet! Det är så sorgligt hur barnen präntas i redan tidigt. Majoriteten i böcker, serier och filmer för barn har manliga huvudkaraktärer och tjejer har inte alltför sällan en passiv roll. Kollade på Kalle på julafton med genusglasögon, det var en sorglig syn och nya Disneyfilmen de visade en snutt på slutet, snacka om mansplaining. Eller Frost, där konversationen ändå handlar om snubbar och att få gifta sig. Inte konstigt det blir så här då.
Grymt bra skrivet! ??
Sååå bra att du skriver om detta, och så välskrivet!
Fantastiskt bra, har präntat ut den.
*printat*
Tack för att du tar upp detta, jättebra krönika!
God fortsättning!
Sån klockren krönika, du säger det så bra! Jag blir så upprörd! Speciellt att “män kan gå hela livet utan att behöva lyssna på kvinnor ” får mig att rysa av irritation över samhället som det ser ut.
Alla dina tankar, speciellt runt uppfostran av era pojkar, tar jag och min sambo med oss när vi förbereder oss för framtiden med vår nu bara veckor gamla son.
Han ska bli en del av den nya generationen. 🙂
Kram och tack!
Så otroligt bra skrivet Clara! Alla borde läsa! Kram
Så bra skrivet. Så bra!
Mycket bra skrivet!
Spot on som vanligt. Usch jag blir så trött av den här tanken.
Jag stöttar kvinnorna helt, de är rent i motsats till karlarna generellt underbara, fantastiska, duktiga och arbetsamma, nästintill felfria. Och många män har enormt stora brister. Jag ser dock Claras utspel som en provokation, en förhoppning om att vi karlar skall bli arga och därigenom bevisa en sida av det hon sagt. Men det finns faktiskt flera sidor. Detta är ingen provokation. När männen ställer upp mangrant t ex vid löneförhandlingar kör de över kvinnorna. Och om de försvarar sin ståndpunkt är de förtryckande maktmänniskor. Om männen däremot inte ställer upp “mangrant” så nonchalerar och krossar de de stackars kvinnorna genom sin tystnad. Den bistra sanningen är nog den att även vi män rent generellt är förtryckta, så förtryckta att vi inte vågar kommentera t ex detta, för då blir vi kallade mansgrisar. Och om vi inte försvarar oss krossar vi kvinnorna genom vår tystnad. Detta ser man tydligt i kommentarerna här ovan. Ingen man vågar kommentera. Jag darrar själv redan….
Stackars dig!
En man kan väl behandla en kvinna likvärdigt vid löneförhandling då?? Skulle det vara så fel? För han skulle knappast behandla en annan man på det sättet… tycker synd om dig ifall Claras krönika får dig “att darra”. För den bistra sanningen är att den högst är lite obehaglig för dig att hantera och skaver, sådär som sanningar tenderar att göra. Medan en sådan syn som beskrivs i krönikan och som i princip alla kvinnor vid något tillfälle stöter på i livet, tyvärr resulterar i andra konsekvenser än obehag för oss – som exempelvis lägre lön och även lägre pension. Men absolut. Det är dig det är synd om….
Så bra! Tack!
Ju äldre jag blir funderar jag på detta, att mannen är norm och att vi kvinnor finner oss i det alldeles för ofta!
Någon klokare än jag själv är kan få förklara det positiva i en Motståndskultur.
“Fienden” lyssnar ju inte och vi andra undrar varför ni är så arga.
Jag skulle dessutom uppskatta om detta inlägg inte automatiskt tolkades som fientligt bara för att jag har svårt att se hur en massa kommentarer som “hah nu blir männen säkert jättearga” kan bidra till att ni får en ok tillvaro.
Vi ses när ni öppnar dörren från fortet.
Måste få säga att det var bland det bästa jag läst på länge. Fortsätt vara den du är, och önskar dig en riktigt God Jul
Så himla sant och på pricken Clara! Man blir helt matt.
Underbar krönika! ??
Satan i gatan vad bra!!!
Tack Clara!
Jag blir ledsen när jag läser det du skriver men är naturligtvis fullt medveten om att det fortfarande är så även i vårt relativt jämställda samhälle. Jag har haft förmånen att uppfostras av en stark mor som inte tänkte bli hushållerska i en familj med tre söner utan lärde oss bröder allt om hur man sköter ett hushåll. Det är jag henne evigt tacksam för.
Dessutom har jag haft förmånen att ha i princip enbart kvinnor som chefer och arbetsledare under mer än 30 yrkesverksamma år. I min värld är faktiskt kvinnor som chefer en norm och jag trivs med det. Nu jobbar jag på en arbetsplats där chefen (kvinna!) anser att det är viktigt med en så jämn fördelning av kvinnor och män inom alla yrkeskategorier som möjligt och det har hon lyckats rätt bra med och det är verkligen fruktsamt och bra för verksamheten och arbetsmiljön.
Fortsätt kämpa!
Skrämmande, men jättebra skrivet! Hoppas att många läser och tänker till!
Jag tyckte om det jag läste men tyvärr inget nytt på jorden. Jag reflekterar lite över mitt eget tänkande som tycker de flesta kvinnor är jobbiga, de kvinnor som kallar sig feminister,har haft både medarbetare chefer andra mammor,kompisar, grannar ja faktiskt de flesta kvinnor är väldigt komplexa och det är kanske just därför vi inte är normen. Kan även hålla med Nadja det hon skriver i sin kommentar. Men undrar om det kanske inte är männen som ensamma bär skulden till att det ser ut så här idag.
Eftersom man får vara anonym så måste jag erkänna en sak; föredrar generellt män som chefer framför kvinnor, självklart moderna och jämställda män. Sådana finns i min bransch. Orsaken är att män, generellt, inte detaljstyr, inte ältar problem och att en chef oftast också har chefer. En manlig chef har större tyngd uppåt och utåt än en kvinnlig. Förstår att mitt sätt att resonera konserverar det problemet och sätter hinder den dag jag själv vill bli chef, men just nu som småbarnsförälder vill jag bara ha en fungerande arbetssituation där jag får ägna mig åt det jag är bra på. Förstår till 100 procent att det inte automatiskt blir så bara för att chefen är man, gäller att välja rätt chef såklart och jag förstår också att alla inte har den förmånen.
Min erfarenhet är det att det är männen som detaljstyr och kvinnorna som leder arbetet och stärker sina anställda. Ser heller inte att kvinnorna har lägre tyngd uppåt där jag jobbar nu men det varierar mellan olika arbetsplatser.
Tack!
Du behövs.
Tack tack tack! Huvudet på spiken.
Sen kan jag inte fatta hur man kan få ångest av Kent, för mig är det precis tvärtom 😉 Mitt fina band från min hemstad. Men smaken är olika och tur är väl det.
Klockrent! Tack!
Himla bra skrivet, Clara! Och, yes, alltså Skam. Helt magisk. Den påverkar på så många plan.
Superkrönika Clara! Klockrent, huvudet mitt på spiken!!!
Så jäkla spot on! ?
Intressant och tankeväckande! Likaså att en klar majoritet av alla kommentarer är skrivna av kvinnor…. Är det inte vi män som borde läsa din krönika och rannsaka oss själva?
Din krönika beskriver exakt hur det är men tyvärr lär inte de som skulle behöva läsa den göra det. Önskar att alla skulle läsa den för att inse vad vi dagligen möter.
Fantastiskt Clara!
Bra skrivet. Så sällan man tänker på det. Hur många män som får skapa, vara med, tala, synas. höras, inspirera. Hur få kvinnor som får plats. Och om vi får det, så ska vi vara tacksamma. Det är inte världen som ska vara tacksam för att vi orkade prata. <3
Spot on. ÄLSKAR DENNA!
Superbra skrivet! Sorgligt nog är det otroligt pricksäkert.
Som vanligt en briljant formulerad krönika! Stort tack för den fina läsningen.
Mycket bra krönika – och väldigt bra avslut! För visst kommer vissa män känna sig ytterst missförstådda, det är ju inte just deras fel att det blivit som det blivit (som en man mycket allvarligt sade till mig).
Håller med dig om Kent!! Åhh vad jag ser fram emot att äntligen behöva sluta höra om eländet nu!
Imponerande krönika Clara! <3
Tycker det är konstigt att denna krönika skrivs 2016. Har vi inte kommit längre?
Har haft flera ledande roller på flera företag och känner inte igen mig. Själv har jag många förebilder, men har inte reflekterat över deras kön. När du nu skriver om det så noterar jag dock att de flesta nutida är kvinnliga (Annie Lööf, Birgitta Olsson, Antonia Ax-son-Jonsson, Susanne Osten och fantastiska ekonomikollegor). Historiska förebilder är främst manliga, men det är väl därför att det främst fanns män i ledande positioner då.
Om mina chefskollegor fortfarande inte kan se skillnad på kön och professionell kapacitet så innebär det ju dock en konkurensfördel ett tag till innan de förstår vad de går miste om.
Med tanke på gensvaret och mångas igenkänning har vi nog inte det. Tur att din omgivning enligt din uppfattning verkar bättre.
Så bra skrivet! Bästa jag läst på länge!
Suveränt bra kolumn!
Intressant krönika! Bra skrivet för att skapa uppmärksamhet men förstår inte vad krönikan går ut på.
Jag undrar om någon här har läst den objektivt? Eller är tanken att en ska köpa dessa påhittade påståenden och sätt att tillämpa härskartekniker som gör att inte en endaste vågar säga något som går emot vad som skrivits av Clara?
Varför fokuserar inte de som känner sig förminskade av andra människor på vad dom själva kan ha gjort annorlund istället för att gå till attack på de som fått en att känna så?
Sen när lyssnar, läser etc. inte människor dom som de gillar oavsett vem som är författare eller avsändare – det handlar inte om kön!
Gällande den påstådda föreläsningen står det inget om att det handlade om att det var en kvinna som gjorde att presentatören uttryckte sig som den gjorde – även om det var märkligt sätt att presentera någon på så var det inget som pekade på att det hade med att det var en kvinna som skulle förläsa att göra. Kan det vara så att det handlade om att det var en ung bloggare som förläste som gjorde att presentatören var något nervös?
Löneförhandlingsbeskrviningen låter helt sjuk och absurd – kan i min vildaste fantasi inte tro att den typen av uttalanden förkommer 2016. Borde anmälas på något sätt och framförallt hängas ut med namn och vilket företag det handlar om. Det borde göras för alla de exempel som är beskrivna.
Blir uppriktigt bedrövad av att en ung stark person som Clara upplever världen på detta sätt och väljer att vara offer som dessutom fortsätter att göra klyftorna mellan män och kvinnor större.
Bör vi inte fokusera på att hjälpa och bidra till framsteg och utveckling oavsett kön?
Det går att kämpa på andra sätt för att göra sig hörd eller bli lyssnad på. T.ex. bli en bättre retoriker så att andra lyssnar mer kan vara en väg att gå.
Det faktum att du inte ens tror på att detta har hänt är så jävla förfärligt – och människor som DU är huvudproblemet eftersom du misstror kvinnor som berättar om sina upplevelser. Du måste verkligen vara okunnig om det förtryck som finns i samhället. Du tycker att min text låter sjuk och absurd. Betänk då hur det kändes för mig som faktiskt upplevt detta. Och
Alla kvinnor som läser och vittnar om samma sak.
Hej Clara,
Ledsen att jag var otydlig och skrev så att du tolkar min kommentar på annat sätt än som den var menad.
Du försöker fälla hela min kommentar genom ett påstående. Läste du det jag skrivit och försöker lyfta en diskussion om?
Jag menar precis som jag skriver, att löneförhandlingen låter helt sjuk och absurd.
Ingenstans har jag skrivit att det är din text som låter sjuk och absurd, detta är din tolkning (strawman argumentation i sitt esse).
Det ÄR helt uppriktigt svårt att tänka sig att det går till så på en löneförhandling någonstans i Sverige 2016. Är själv ung i ledande position där jag har personalansvar och håller lönesamtal, där det inte finns på kartan att ens på minsta sätt agera som de gjorde på ditt samtal.
Jag tackar för ditt engagemang för kvinnor ochjag önskar och hoppas att vi alla kommer till den punkt där vi ser till person och inte kön, dvs inte behöver ta strid åt något håll.
I min värld kan jag inte tänka mig att behandla kvinnor eller män olika, oavset situation eller vad som produceras, publiceras av respektive eller vem jag möter i mitt arbete eller privatliv.
Ska jag citera dig? Har du glömt bort vad du själv har skrivit? Här är några exempel på ditt mansplainande, förminkande och nedlåtande sätt att bemöta min text
“Är tanken att en ska köpa dessa påhittade påståenden” – du menar att jag hittar på?
“Gällande den påstådda föreläsningen” – du antyder att jag ljuger om föreläsningen?
Löneförhandlingsbeskrviningen låter helt sjuk och absurd – kan i min vildaste fantasi inte tro att den typen av uttalanden förkommer 2016. – du antyder att jag hittar på igen?
“Blir uppriktigt bedrövad av att en ung stark person som Clara upplever världen på detta sätt och väljer att vara offer som dessutom fortsätter att göra klyftorna mellan män och kvinnor större” – Du skulbelägger mig för det förtryck jag utsätts för?
“T.ex. bli en bättre retoriker så att andra lyssnar mer kan vara en väg att gå” -Du antyder att jag är en dålig retoriker och att ifall jag kunde prata bättre skulle jag bli utsatt för mindre förtryck?
Din kommentar är ett skolboksexempel i precis de strukturer du hävdar inte existerar. Men jag har inga förhoppningar om att du ska inse detta själv.
Avsikten med min kommentar var att se om det gick att få till ett resonemang med dig och få fram mer information om de händelser du beskriver i din krönika.
Jag valde att tolka din krönika på ett sätt och du valde att tolka mina kommentarer på ett sätt.
Tack för att du läste och besvarade mina kommentarer.
Allt gott!
Nu svarade ju Clara dig men alltså: “Sen när lyssnar, läser etc. inte människor dom som de gillar oavsett vem som är författare eller avsändare – det handlar inte om kön!”
Kom igen, det var en så korkad kommentar att jag inte vet vad jag ska skriva. Läser du aldrig något om jämställdhetsarbetet i vårt land? Det finns mängder med statistik på detta. Tror du på riktigt att män bara tycker om manliga komiker (och kvinnor gillar fortfarande främst män men också kvinnor) för att de är bäst? Detta finns det mkt undersökningar på. Vi gillar det vi kan identifiera oss med, det som finns tillgängligt osv. Vi är otroligt styrda av det offentliga rummet. Aja, jag orkar inte riktigt utveckla detta. Googla!
När det gäller komik så är det konstaterat många gånger om att män är generellt bättre. Det finns både forskning och spekulationer i mängder att läsa på nätet om du är intresserad för varför.
Dock har det skett förändring på den fronten och vi har fått fler och bättre kvinnliga komiker, men det är fortfarande försvinnande få i jämförelse.
Men när det gäller böcker, musik, film etc. så konsumerar en ju det som tilltalar en.
Själv läser jag nästan bara kvinnliga författare, inte för att jag föredrar hur kvinnor skriver utan för att de böcker jag tyckt verka intressanta är skrivna av kvinnor.
När det gäller musik så föredrar jag oftast, men absolut inte uteslutande, manliga sångare för att jag gillar lite grövre sångröster, och de texter jag gillar mest är oftast skrivna av män. Men när det gäller andra instrument rör det mig inte alls vilket kön musikanten har.
När det gäller film är det väldigt blandat. Har faktiskt aldrig gjort någon analys på det då jag inte ser så mycket film. Det är inte uteslutande män som gäller iaf.
Hur som helst har jag aldrig kön som ett kriterium för vilken konst eller underhållning jag konsumerar. Det vore ju helt tokigt.
Bra rutet! Just tittat på alla avsnitt av Fröken Friman under julen, 9 timmar!, och även om utvecklingen såklart gått framåt så går det samtidigt så saaakta,,,Du är en bra inspiratör för kvinnor att ta plats! =) =) Gillar inte själv boxen och lever på en nybyggargård i Vb med hästar och andra två o fyrbenta. http://www.panospoint.se
Fantastisk krönika! Spot on.
Tack Clara för din krönika! Som mamma till fyra döttrar ger du mig så mycket “girlpower” att föra vidare till dem 🙂
applaus! du treffer spikeren på hodet.
takk for velformulert krönike! vil printe ut og henge opp overalt i byen!
<3
Clara du är så väldans bra!!!!
Väldigt bra skrivet! Det är så galet för mig (som kvinna) att försöka förstå hur man inte kan intressera sig för hur halva världens befolkning lever. För det är ju egentligen det som är problemet; mäns bristande intresse för kvinnor. Jag har haft så många konversationer där män säger att det visst inte råder diskriminering och sexism, just för att de inte har upplevt det!
Jag har gjort en omröstning “Om du lever ett jämställt liv” på plusett, rösta gärna. Jag är intresserad av resultaten 🙂
(http://www.plusett.nu/omrostning-5413/lever-du-en-jamstallt-liv)
Haha, bra! Jag tror jag blivit en kvinnlig stereotypisk man. Har varit så trött på detta så länge att jag i stort sett bara lyssnar på kvinnliga musiker/band, bara läser böcker om och oftast av kvinnor samt i mitt arbete hellre väljer, när jag kan, att lyfta fram och arbeta med kvinnor.
Blir så glad över hur klok din text är och samtidigt kommer jag på mig själv med att bli förbannad på män/gubbar/killar! På hur samhället är utan att de flesta ens reagerar på det! Bra att du ryter ifrån, ska öva mig på att bli bättre på det själv!
Mitt i prick!
Javisst! Och jag vet att det tyvärr är långt kvar tills många, kanske de flesta, “gubbarna”, unga och gamla, ser kvinnor mest som människor istället för som trevliga leksaker när det passar dem.
Tack Clara för att du kan uttrycka det jag inte förmår. Delar!
Jag är man men tror inte alls att du har fel. Tvärtom tror jag att ju fler som skriver och berättar såna här saker, desto bättre. Tråkigt bara att så få män tycks läsa. För övrigt vad gäller musik så har jag märkt att jag numera till 90 procent fastnar för kvinnliga artister, trots att jag verkligen letar efter bra manliga. Det är konstigt, det kan ju inte rimligen återspegla “begåvningsverkligheten”, men så är det. Jag kan också berätta att jag är science fiction-fan, och numera är det så att kvinnliga anglosaxiska sf-författare (de flesta sf-författare är anglosaxiska) efter att ganska säkert ha varit diskriminerade fram till sådär 1980-talet numera utgör minst hälften, och när det delas ut priser så utgör de långt över hälften av mottagarna. Nånting att glädja sig åt, kanske.
BAM!!! Spot on, SÅ bra. Tack för att du ryter.
Hurra!???
Tack Clara. Jag känner igen mig så mycket. Jag har drivit företag i flera år. Är riktigt, riktigt bra på det jag gör. Smart, kunnig, erfaren, inlyssnande och vass. Men att hitta män (för det är mest män som sitter på de beslutspositioner som jag måste jobba mot för att göra mina uppdrag) som lyssnar på och faktiskt hör det jag säger är utmattande. Jag är så trött på att istället få goda råd om vad jag “borde göra” och vad jag “borde vara” för att utveckla mitt företag. Jag har en unik nisch, det finns stora behov och jag kan visa på alla typer av argument för effekterna av det jag gör. Men företaget tar inte den höjd som jag tycker att det borde. Jag får inte den effekt som mitt hårda arbete logiskt borde bära med sig. Och för manliga konkurrenter går det så “jävla höhö-göttigt bra”. Jag är så trött på att inte få samma lön för, som jag upplever det, ÄNNU större möda.
SÅ fantastiskt bra???
Mycket bra och läsvärt. Tack
Väldigt observant och tänkvärt debattinlägg! Tack! Det krävs 50 år till av förändringsarbete för att komma tillrätta med feltänket.
Clara!! När stenrika kvinnor skapar ett “Nobellapris” så kan ju en man på 9 kvinnor kanske få ett litet pris oxå? När varje tidning har en kvinnoredaktion som bestämmer innehållet i tidningen? Och även SVT har en kvinnoredaktion lr varför inte en Kvinnokanal? Där kvinnorna bestämmer? Så kan en o annan man få komma till tals… lr iallafall få vara med som lite manlig pynt?!
Hej Clara, jag läste alla dina dryga 3400 tecken…!!
Mycket bra skrivet.
Finns inget att invända mot vad du skriver, det finns alldeles för många män och arbetssituationer av den sorten du beskriver !
Jag har arbetat på många kvinnodominerade arbetsplatser, dagis, hemvården bl.a.
Där fanns på den tiden jag började (tidigt sjuttio-tal) en total motsats till det du beskriver, lika frustrerande och irriterande för mig. Det där att inte ses som en “normal” företeelse på arbetsplatsen. På ett ställe fick jag inte äta med personalen, utan bara med barnen. Kokerskan ville inte ha mig där.. 🙂
Nåväl, med tiden kommer förhoppningsvis alla dinosaurierna att vila i frid, och vi blir alla sedda för vem vi faktiskt är och vad vi kan.
Hej ! Jag har läst 3400 tecken av vad du skrivit och förfäras av den respektlöst du mött. Jag hoppas att vi andra män som lyssnar och behandlar kvinnor på ett jämlikt vis gör skillnad. Vi finns.
Fantastiskt bra skrivet! Tack för bra läsning!
Så bra! Förminskningar hela tiden! Vår tid börjar nu på riktigt!
Iris
Så jävla bra!!
Relevant reflektion om nutid,men det finns hopp om framtiden. Det kräver dagligen att vi alla lyfter perspektiv om det egna beteende och hur vi påverkar eller är förebild för andra.
Hej Clara!
Fantastiskt bra skrivet och ett tänkvärt/skrämmande innehåll. Jag trodde först att jag var ensam “gubbe” att läsa och kommentera… ! Hälsningar från din gamla musiklärare från gymnasietiden på Midgårdsskolan.
//Thomas
gudars vad bra skrivet!!
Fullträff!
Hoppas många sådana som jag läser hela texten.
Fortsätt med ditt viktiga arbete.
Mycket bra skrivet! Kan känna igen bilden av ’kvinnor’ från musikscenen i Umeå, företrädelsevis metalmusiken. Kunnande och erfarenhet är KU just det vilket kön man än har!
Respekt!
Rock on?
Jättebra skrivet 🙂
Tack för en mycket bra krönika!! Ska dela vidare till män som behöver nya perspektiv.
Så träffsäkert!
Du är en klarsynt, klok och mycket medveten kvinna! Dina 3400 tecken är en klockren beskrivning av dagens (mans)samhälle.
??????????????
Fortsätt så !
Grymt bra skrivet! Det är alltid en tänkvärd upplevelse att läsa din blogg. 🙂
Lite svårt att greppa varför det skulle vara en feministisk gärning att läsa ditt inlägg som var mycket bra skrivet. Dessutom har du ju rätt i din analys så inte mycket att diskutera där. Bra skrivet.
Så jävla bra skrivet. Detta ska jag dela på flera ställen.
Sorgligt men sant och väl beskrivet.
Bra skrivet väldigt träffande. Varför kan inte alla bara vara människor.
Läste din text och säger bara TACK ATT DU FINNS
Det är bara det att jag inte känner igen mig i det som sägs. Jag är egen företagare och haft många kvinnliga rådgivare 85 % av mina rådgivare är kvinnor. Jag är lantbrukare det har varit veterinärer foder rådgivare ekonomi konsulter mm. Det har alltid varit god ton ett givande och tagande aldrig någonsin något nedvärderande. För mig så är det förbryllande att det ser ut så här i näringslivet i övrigt. Hälsningar Gunnar
Bra skrivet!
Vi som har så kallade typiska könsroller som kvinna eller man behöver ta mer kommando över våra liv? Jag tänker att vi som barn blir uppfostrade in i det som blir kvinnligt och manligt, åtminstone till hur könsnormen ser ut idag och länge gjort. Kvinnor och män uppfostrar både flickor och pojkar till att bli det de blir. Det förekommer fortfarande att flickor sätts mellan pojkar i skolan för att hålla reda på de ”busiga pojkarna”. Detta underblåser ”den duktiga flickan” men även hur pojkar ”är” och tillåts vara. Det verkar som att vi alla går med skygglappar inför oss själva!
Grabbiga chefer som försöker bonda (knyta vänskapsband snabbt över gemensamma intressen eller likheter) med andra män, har vi alla varit med om. Detta är oerhört förminskande för kvinnor och andra som inte orkar med denna jargong! Kvinnor, å andra sidan kan ha en subtil och sofistikerad ”understanding” som skjuter långt över männen och som också är förminskande.
Tänk om vi alla kunde ta ett grepp och ta det medvetna ansvar om oss själva, våra barns uppfostran och om varandra, som vi behöver för att komma vidare! Vi kanske skulle få tryggare män som inte dunkar rygg, tafsar, kränker eller förminskar. Vi kanske skulle få tryggare kvinnor som har och äger en naturlig relation till sin egen sexualitet, utan tanke på de ideal som stereotypt redovisas offentligt.
Det är lite av en nödvändig identitetskris för oss alla att gå igenom!
Du ska få ett exempel till på hur män inte lyssnar: Vi pratat i o f s forntid, men jag upplever att det inte skett någon ändring.
Riksdagen hade anslagit pengar till en specialinrättad institution som skulle förtydliga och förstärka bilden av riksdagsarbetet. För den änden hade man bjudit in tre av huvudstadens vassaste reklambyråer som skulle köra var sitt pilotprojekt. Och uppdragit åt ett marknadsundersökningaföretag att pejla utfallet.
Tillsaken hör att företaget som leddes av en guru på området omgav sig med enbart kvinnor (med ett undantag). Pilot genomfört. Kratörerna samlade i riksdagshuset. Tre (unga) (snygga) tjejer gjorde en rapp, grundlig och detaljrik dragning. Den mest talföra var den som hade huvudansvaret för såväl uppdraget som genomförandet.
Liten, späd, söt med enormt 80-talsburr. Och knivskarp.
Stolskrap och hjärntrusten av den tidens reklambyrå intelligetia trängs i dörren på vägen ut. Replik från en av branschen mest utmärkelsebehängda formgivare: “Schysst sak, den där lilla.”
Han hade inte hört ett ord.
Väldigt intressant och beklagligt. År 2017 – borde vi inte ha kommit längre?
Så sent som igår blev jag och min kvinnliga kollega avbrutna i ett yrkesrelaterat samtal – av en man. När han gick tillade han lite käckt “nu ska ni tjejer få fortsätta ert snickesnack”
Jag undrar när han avbröt två manliga kollegor sist och vad han då sade när han gick….
Det sorgliga är ju att vi låter det fortgå- så duktiga flickor vi är och vill vara. Söta tillmötesgående…suck
“Stå på er annars gör någon annan det”
Tack för att du öppenhjärtat delar med dig av vad du upplever. Stå upp för den du är…det är det finaste som finns. /Jonas
Grymt bra skrivet, ögonöppnare?
Tack!
Jag lägger till din krönika bland mina exempel om påståendet att män behöver öva sig på att lyssna till vad kvinnor har att säga.
Är så trött på påståendet att kvinnor behöver öva sig på HUR vi pratar för att bli hörda.
https://www.linkedin.com/in/%C3%A5sa-hedlund-lindqvist-60825916/detail/recent-activity/shares/
https://www.facebook.com/hedbybe.se/
Underbart! Tack!!
Lysande Clara!
Jag är lika illa trött som du på många mäns imbecilla självupptagenhet och förakt för hälften av planetens befolkning.
Leste dette først nå og hørte applausen stige gjennom hele det siste avsnittet.