r036A5766

För varje dag av denna ledighet sjunker jag djupare i slöhet och trötthet. Hjärnan har varvat ner så mycket att den knappt alls fungerar för tillfället. Jag vill och orkar inte göra något om dagarna. Det är mitt bästa vilotecken. Då vet jag att jag kommit ner i varv. Jag vet också att det är precis det här sinnestillståndet som gör att jag kan bli peppad igen. När jag har haft det alldeles för långtråkigt ett tag börjar jag längta efter stimulans.

Det märks att barnen börjar bli större för de kan faktiskt roa sig själva ganska mycket. Bertil lyfter Folke ur spjälsängen på morgonen och de går själva ner i köket och stökar på med sitt så vi får sova till åtta i alla fall. Och jag kan smyga till mig en stunds lästid varje dag, och hinner plöja några julklappsböcker. Det gör hela skillnaden.

Barnen och jag är hemma ända till den 10e januari och det känns fint att inte hasta igång med vardagen igen bara för att nyåret passerat. Och julpyntet får såklart hänga till Tjugondag Knut. Dels för att det är fint – men i år är det också nödvändigt då landets största inredningstidning ska komma hit och fota julreportage. Känns väldigt hedrande och roligt faktiskt. Hojtar när det kommer i butik. Dröjer av förklarliga skäl ett helt år dock.

Vikten av vila