Jag minns den monumentala kritik som mötte mig för några år sedan när jag på instagram stolt berättade att jag nått mitt uppsatta mål och gått ner ett antal kilo i vikt. Alla som försökt gå ner i vikt någon gång vet vilken utmaning det är. Men shitstormen blev enorm: Jag var en dålig förebild, vikthetsade, spred osunda skönhetsideal.
Okejrå. I sin senaste Expressenkrönika berättade Leif GW Persson att han planerar att tappa 50 kilo den här våren. Så nu inväntar jag att de som blev förbannade på mig också blir förbannade på honom. Låter Leffe smaka på samma medicin som jag fick: Bojkottar hans böcker. Skriver arga mail, startar diskussionstrådar, driver med honom för att han bryr sig så mycket om vikten att han väljer att banta. Hoppar på honom på sina egna instagramkonton och sedan blockerar honom när han försöker bemöta kritiken sakligt och förklara sig. Jag ser verkligen fram emot detta!
Men hittills har jag inte hört ett pip från någon av de som kritiserade mig så argt. Ingen har ens nämnt detta. För män får göra vad fan de vill med sina kroppar. Han har fått vara tjock ifred från kritik. Och kommer få gå ner i vikt ifred från kritik. Det är ingen som tycker att GW spridit osunda ideal som fet. Han har inte “normaliserat fetma” som det så ofta heter när man pratar om feta kvinnor som inte skäms för sig. Väljer han att banta i offentligheten är det heller ingen som tycker att GW vikthetsar. Trots att han är en av Sveriges mest folkkära personer flyger hans viktresa under radarn.
För kvinnor? Not so much. Kroppen är politik. Mat är politik. Vare sig du är tjock och nöjd – eller bantar – så är du problematisk. Och ställs till svars för det. Fatshaming är ett enormt stort problem i samhället. Men tyvärr ser jag nu kvinnor som med någon slags feministisk agenda deltar i annan typ av shaming med glädje. Man driver med de tjejer som lägger upp träningsselfies på instagram. Tycker att det är larviga och patetiska. Och menar att träningsbilder är sååå fukking ointressant. Fast det ju kan vara precis lika ointressant att behöva se hundra bilder på någons barn, nybakade bullar eller krogrundor. Förstår faktiskt inte skillnaden?
Är det något jag har lärt mig här i livet är det att helt olika spelregler gäller för mig och min man. Han har ett konto på instagram där han lägger ut träningstips och bilder. Han motionerar 2-3 timmar per dag och är noga med vad han stoppar i sig. Ingen har någonsin kallat honom för en dålig förebild. Inga snubbar har lagt ansvaret för sin självbild på honom. Han har tillåtelse att göra precis vad han vill och komma undan med det. Samma privilegium gäller inte mig.
Jag tänker att det snällaste och mest feministiska vi kvinnor kan göra är att lämna varandra ifred lite mer. För är det en sak som vi kvinnor inte får så är det att vara ifred från kritik och granskning.
185 svar
“För är det en sak som vi kvinnor inte får (och som tar enormt med energi i anspråk) så är det att vara ifred från kritik och granskning.”
Om en själv sällan är ifred från sin egna (ständiga) kritik och granskning så vore det befriande att åtminstone slippa få det från annat håll. Väl rutet! <3
Du är så bra! Tack för ärliga, observanta och träffsäkra funderingar! All styrka och kärlek till dig i ditt arbete.
Jag läser alltid men kommenterar sällan. Måste bara ge dig lite uppmuntrat och pepp för att du är den du är och visar olika delar av livet. Kör på och var dig själv! Vi måste alla vara snällare mot varandra, speciellt vi kvinnor.
word!!
Det är så bra när du, med stor plattform, skriver ned det som många av oss känner, tänker och argumenterar för – så att fler kan känna, tänka och argumentera! Heja dig!
Du är så fantastiskt klok Klara! <3
Alla rätt på den här! Heja dig, Clara!
Heja Clara, du är så grym! Väl rutet!
Det här är det viktigaste blogginlägget du har skrivit tycker jag.
Jag tror det ligger i att jag och många andra kvinnor i stort sett har blivit jämförda hela livet med andra kvinnor, på ett eller annat sätt. Vi fortsätter helt enkelt identifiera oss med andra, och genom andra så som med dig eller Hanna Widell och vissa människor ser liksom inga gränser där. Bara för att man identifierar sig med någon så kan man ju inte avkräva andra människor att inte göra saker som man känner sig kränkt av.
Den dagen jag får dricka sprit, röka cigaretter, knulla och träna precis lika mycket som män gör utan att bli tillrättavisad av andra kvinnor, då tänker jag utropa någon slags jämdställdhet.
Jag har nog aldrig kommenterat här på din blogg, men alltså wow! Så bra och klokt skrivet Clara! Du är verkligen en förebild för mig och när jag läser din blogg så känner jag att det finns hopp för världen (på riktigt!!). Det är ofta du formulerar saker som jag inte riktigt tänkt på tidigare men som jag så uppenbart kan se när jag varit inne och läst på din blogg.
Tack för att du orkar ryta ifrån, öppnar mina ögon och lär mig bli mer uppmärksam på det som egentligen redan borde vara uppenbart!
Kram!!
Jag älskar när du skriver om feminism! Tack för ett kraftfullt inlägg som verkligen slår.huvudet på spiken.
Jaha..kan bara hålla med. Men att din gubbe tränar 2-3 timmar per dag låter dock inte sunt.
Varför inte? Det är väl hans jobb, eller?
Beror inte det på vad man “menar” med träning? Vad jag förstår är det främst yoga vilket är lågintensivt och knappast osunt. Hur mycket tror du att elitidrottare tränar? Anser du att det också är osunt?
Jag rider flera hästar om dagen för det mesta, plus allt stalljobb, ta ut och in i hagen osv (borde motsvara 1-2 timmars PW bara det). Det skulle jag kunna se som 5-6 timmars träning varje dag i snitt och jag mår nog bättre än de flesta som sitter stilla på kontor. Vi är gjorda för att röra på oss mycket!
Hej,
Jag tänkte bara säga att – JA så som elitidrottare tränar ÄR osunt. Deras “karriärer” varar tills de är i början av sina 30-nånting. Sen måste de sluta för att kroppen är slut. Många har då genomgått omfattande operationer på olika slitna leder i kroppen.
Så, ja, elitträning är osunt fär just kroppen.
Jobbar inte Jakob med yoga, då är det ju inte så konstigt att det blir mycket träning. Det är ju hans jobb.
Jag kan bara hålla med… och sedan kritiserar du Mannens val av träningstid. Vad höll du med om? Att folk själva ska avgöra vad som är bra för dom?
Fast han jobbar ju med det…
Fy sjutton vad glad jag blev. Har velat och känt mig osäker fram å tillbaka i debatten. Inte skuldbelägga någon åt nått håll, men vill inte bli trakasserad eller stämplad som dum i huvudet för att man vill träna. Lyssnade på när little jinder besökte kakans beautypodd och känner liksom att jag kan skriva under på varenda grej Jinder säger “att för vems skull gör jag detta osv. För min skull-men vems normer har du internaliserat osv osv” men samtidigt å andra sidan vill jag inte skuldbelägga eller se ner på det som kodas typiskt kvinnligt för jag ÄLSKAR så mycket av det. Du satte helt enkelt huvudet på spiken ALLT jag som kvinna gör med mitt utseende blir ju förisjutton politik!!!! Låt varandra va!
Tack återigen Clara. Du är så himla bra.
Lyssnade oxå på Little Jinder hos Kakan och höll med Jinder, men tänker som dig där, jag tycker oxå mycket om att fixa och trixa med make up ibland även fast det längst in eller ut (?) betyder att man vill pleasea män :/!!!
Svårt det där…
Så himla bra skrivet! Synd att vi kvinnor inte är bättre på att stötta varandra…
Takk, Clara! Denne påminninga her passa så godt å få i kveld <3
Så bra skrivet Clara!
Heja heja önskar dig inget annat än pepp!
Hej clara! Jag är en sån som oftast kommenterat negativt tidigare (dock inte om vikt) och kände mig en gång i tiden träffad när du skrev om den typen av kommentatorer. Nu inleder jag året på annat sätt och hoppas att det håller i sig.
Jag tycker att du skrivit ett jättebra inlägg, där du inte bara fångar problemet väl, utan gör det tydligt och med bra exempel. Heja!
Hej Strina,
vilket fenomenalt nyårslöfte! Lycka till med din goda föresats och att sprida vänlighet i kommentarsfälten. Heja!
Det är som att allt kvinnor gör för att må bra ska skambeläggas oavsett om det är gå ner i vikt, träna eller leva på glass och dricka öl. Jag som var aktiv feminist på 90talet förstår inte alls den här ständiga påpassningen av andra kvinnor. Visst fanns det sådana kvinnor även då men de fick väldigt lite gehör. Vår feministiska resa då handlade om frihet och glädje att göra det man ville nu verkar varje blogg/twitterfeminst vara så på vad andra gör och inte gör. Feminism idag känns stressad och full av dålig självkänsla istället för glädje, frihet och kärlek. Därför gör din text mig glad. Låt oss ha starka kroppar och hjärnor fyllda av både hälsa och dekadens!
Så bra skrivet, precis så känner jag! Många gånger när jag tycker till eller påpekar en ojämlikhet nånstans måste jag liksom försvara varför jag reagerar på det men inte själv gör si eller så eller hur jämställd jag och min man är, tex. Senast påpekade jag att ett klädmärke könskodat flertalet av sina barnkläder trots att de hävdade motsatsen, och blev genast påhoppad av kvinnor vars söner minsann hade rosa, och tolkningen fanns bara i mitt huvud. Så himla tröttsamt med denna ‘poängräknande’ feminism där debatten ofta fastnar i definitioner och tolkningar istället för att som Clara, och du i din fina kommentar, påpeka problemet i att kvinnor och män möts av olika standarder istället för frihet, vänlighet och jämställdhet.
Hej!
Jag minns att jag ställde den här frågan till dig då när du publicerade din viktkurva, men fick aldrig något svar:
Vad är det som gör att du tycker att vi, dina läsare, behöver veta att du gått ner i vikt?
Frågan handlar alltså inte om varför du ville gå ner i vikt/ börja träna osv – utan jag är nyfiken på varför du tycker det är viktigt att andra får ta del av den informationen?
Vad är det som är viktigt med att ni läsare behövet få veta hur jag firar jul, pyntar min gran eller klippt mitt hår? Det är väl samma anledning tänker jag mig.
Men att läsa om hur hur du exempelvis pyntar din gran är inte triggande på det viset, så det går inte att jämföra tycker jag. Att matas med bilder/texter om viktnedgångar osv bidrar ju till de skeva kroppsideal vi kvinnor förväntas leva upp till. Och att det är något dåligt att vara tjock. Sedan är jag medveten om att just du inte matar dina följare med sådant material – ärligt talat minns jag inte ens när du skrev om det du beskriver i blogginlägget, så det har nog inte satt några djupare spår i mig. Det är mest tröttsamt att vi är så sjukt många som är fast i kroppsidealens klor.
Fast, att ha en “sån där fin gran” kan ju uppenbarligen trigga folk, så där tappar du ditt argument. Jag tycker det är så dåligt att ifrågasätta sådär, varför Clara tycker det är viktigt. Läs inte hennes blogg då! Visst kan någon påverkas negativt, men tänk alla som blev peppade och faktiskt lyfte på sina lata häckar och tränade pga Clara! Orkar inte att varje inlägg ska gå igenom någon slags scanning för att se hur många som mår dåligt av det. Sluta läs då bara! Så är det ju.
Jag kan undra ibland. Ifall Anna och Lisa båda två är 168 cm, Anna väger 60 kg och är nöjd, medan Lisa väger 63 kg och bantar sig ner till 60 kg och är sedan nöjd. Varför dömer vi Lisa för hennes viktnedgång, medan vi inte bryr oss om Anna? Båda väger i slutändan lika mycket och båda är nöjda, men det är bara Lisa som bidrar till vikthetsen? Clara var väl normalviktig också efter viktnedgången. Hade förstått kritiken bättre ifall hon hade haft ett BMI på 17 efteråt?
Tack Clara för en intressant text! =)
Inte konstigare än att det var ett mål hon var/är stolt över antar jag. Och i din fråga liger implicit den kritik som Clara utrycker sitt missnöje mot i sitt inlägg tycker jag. Frågan är alltså till dig: Menar du att Clara inte skulle redovisat sin viktnedgång ?
Ja det menar jag.
Jag håller absolut med om att män och kvinnor granskas olika och att kvinnor får mer kritik för vissa saker.
Men jag tycker också att vi alltför sällan fynderar på vad vi själva gör för att förändra detta. Ofta skyller vi på “samhället” och “strukturer” när vi pratar om kvinnoförtryck, men vi säger inget om att vi själva utgör 50 procent av sanhället. Vårt sätt att uttrycka oss är en del av förändringen!
Clara skriver att kvinnokroppen är politisk. Absolut! Jag tror att sättet att få den att sluta prata om den hela tiden. Jag tänker ofta på detta när jag träffar en del av mina kvinnliga vänner. Det dröjer inte länge förrän någon redovisar sin senaste viktnedgång, en annan berättar att hon avstår kanelbullen för att komma i jeansen från i somras, och den tredje berättar om sitt nya träningsupplägg. Och jag undrar – varför måste vi prata om, och förhålla oss till, våra kroppar hela tiden? Kan de inte bara få vars utan diskussion i det offentliga rummet?
Clara vill att kvinnor ska få prata om sina kroppar okritiserat, på samma sätt som män. Jag tänker att kampen borde vara att vi alla slutar att prata om våra kroppar, oavsett kön.
Varför kan vi inte få prata om det som är vårt intresse? Om det nu är det. Träningsupplägg är ju sjukt intressant om man är träningsintresserad. Sjukt mycket intressantare än när folk pratar om sina barns bajsvanor eller om sina krukväxter. Tycker jag alltså.
Sen tycker jag det är skillnad på att prata om träning och hälsa för att det är ens INTRESSE och att älta att man är “för tjock” “verkligen inte borde äta den där bullen för att jag måste gå ner i vikt” osv osv.
/C
Tycker också det är väldigt mycket mer intressant att prata om träning än krukväxter. 🙂 Det jag funderar mest på är snarare i vilka sammanhang vissa samtalsämnen ofta dyker upp, och varför det är så. Men jag är också helt med dig i att det också har betydelse hur vi väljer att uttrycka oss kring ett visst ämne.
Problemet väger kanske inte som tyngst i att vi pratar om våra egna kroppar, utan det kanske ligger i allt prat om alla andra kroppar?
Tack för att du bryr dig, och för kampen mot ett bättre samhälle. Jämlikhet är något vi alla behöver sträva efter och du gör en fin insats som kämpar på ditt sätt.
Det finns dock fler olika sätt att lösa problem. Vissa väljer att belysa problemet, ta upp det för diskussion och omvärdera sina åsikter. Andra tycker att det är fel och vill helst dölja problemet. Clara tycker uppenbarligen inte att strutsmentaliteten med -låtsas som att kroppen inte finns- är sättet att lösa problemet.
Här kommer nu min poäng: klanka inte ned på andra som kämpar brevid dig bara för att de kämpar på ett annat sätt. Tillsammans med alla våra sätt att hantera ojämlikhet kan vi nå målet!
Rebecka,
Jag som läsare blir insorterad av bland annat Claras blogg – det är ju därför jag läser den. Jag är nyfiken på just hennes val hon gör; inredning, klänningar, matlagning och bakning, när hon skriver om lantbruket, sina åsikter eller sin träning. Ja, massa saker faktiskt. En del saker håller jag med om, en del inte. Vissa saker vill jag kopiera rakt av, andra rata. Ibland upptäcker jag att jag gör eller tänker exakt likadant som Clara, ibland funderar jag varför jag inte gör det. Hela charmen med att läsa bloggar bygger ju just på intresset och nyfikenheten som någon annan bygger upp och skapar för mig.
Om Clara skriver om sina företagsmål som att släppa böcker, strukturera om, omsätta så pass mycket att hon kan chilla mer, utvecklas på olika fronter – då hejar alla på! Ambitiöst, framåttänkande, utvecklande, inspirerande, peppande, förebild! Om Clara skriver om sina personliga mål, som att ta bromsa ibland, lyssna på sig själv, våga mer, leva och främja ett gott leverne – då hejar alla också på! Bra, sunda tankar och värderingar, insiktsfullt, klokt, välbehövligt, tankeställare, igenkänning! Men om Clara däremot skriver om sina mål med sin KROPP – då hejar inte alla på! Helt plötsligt finns det en massa ifrågasättande, hur tänker hon kring kroppsideal? Människor som har eller har haft ätstörningar, som kan triggas? Säger hon då inte, implicit, att en högre vikt än hennes är dåligt, oälskvärt? Är det fel att väga mer, vara större? Måste alla träna och tänka på vad de äter? Du är ju fin som du är, har du dåligt självförtroende?
Om Clara stått för ideal som på något sätt vore farliga, ja då hade jag förstått kritiken. Men om Clara, likt de flesta, bara vill känna igen sig i sin kropp, må bra, kunna ta långa promenader i skogsmark och springa en tur utan att bli trött och andfådd (fast promenader klagar ju ingen på, det är märkligt när vi kan gå ner i vikt av det också), vill känns att kroppen är stark och tålig – kan hon då inte bara få göra det hon gör att för att nå dit? Om hon känner sin kropp och vet att vid den här vikten, då är min kropp i balans och mår bra – då menar hon inte att det är ett måste för alla andra som läser. Hon menar för sin egen kropp. Och borde således få skriva om den redan hon gjort och gör med sin egna kropp, precis som hon skriver om sin inre och företagsamma resa.
Joanna, tack! Så fint formulerat.
Tack till Clara också! Alltid tacksam för dina perspektiv. <3 Jag minns mycket väl bilden på Instagram. Dina perspektiv och mål gällande hälsa och vikt stannade inte kvar hos mig som något dåligt. Tvärtom! Däremot ryser jag fortfarande när jag tänker på alla inlägg som rasade in som svar på detta. <3
Joanna,
Jag förstår vad du menar. Och jag är också, som läsare, intresserad av Claras val. Och jag tror att jag var tydlig med att jag inte har några synpunkter på vad hon eller någon annan gör med sin kropp. Det jag undrar är: varför måste vi hela tiden förhålla oss till våra kroppar? Genom att vi ständigt pratar om dem får de liksom aldrig vara ifred. De blir politik genom att vi ständigt dissekerar dem inför varandra.
Rebecka,
Om nu Clara får göra vad hon vill med sin kropp begriper jag inte varför hon inte får prata om det. Att sluta prata om kvinnors kroppar är inte lösningen. Att sluta porträttera kvinnan och hennes egna kropp till politik, till sexsymbolik, till någon som ska behaga mannen, det är lösningen. Att visa olika kroppstyper i klädreklamer och i filmer. Inte göra sig lustig över överviktiga människor, inte diskutera vad som är sunt eller inte baserat på någons utseende, att inte ständigt ha en åsikt om hur någon annan ser ut, att sluta likställa kurviga kroppar med överviktiga människor, att sluta likställa smala, otränade kroppar med hälsosamma, idealiska kroppar, att sluta jämföra sig och slåss med, och mot, varandras genetiska arv – och för den delen sociala arv och möjligheter.
Nej, lösningen är snarare precis tvärtom än den du förespråkar – prata MER om vikt, kroppar och hälsa! Men vi måste prata om det utan att fördöma varandra, utan pekpinnar. Istället acceptera olika val, utseenden och stilar. Att säga “jag behöver gå ned i vikt” för att det känns obekvämt med plufsig mage, eller för att jag råkar tycka att det är estetiskt fint (som att färga håret, sminka sig, välja vissa kläder), eller för att jag blir anfådd, eller för att jag är medveten om att jag småäter, fått sämre humör och ork, det är helt okej. Även om just ordet vikt används. Det är inte samma sak som att säga det för att söka bekräftelse. Om värderingen i att gå ned i vikt försvinner, då försvinner också problemet. Och värderingen försvinner inte för att vi lägger locket på.
Kloka ord Joanna!
Håller verkligen med att vi måste ‘få’ prata om våra kroppar, eller till och med borde göra det, ganska mycket, men på ett annat sätt. Icke dömande. Konstruktivt. Trots allt lever vi alla i våra kroppar, när våra kroppar dör så är vi borta, och allt vi gör i livet görs på något sätt genom våra fysiska kroppar. Självklart spelar de roll, självklart bör vi ägna eftertanke och energi åt dem. Så att de kan hjälpa oss leva som vi vill. Det är en fin balans, såklart, för liksom allt annat kan det bli en besatthet, ett självändamål, något som kommer i vägen. Då kan det bli osunt. Men så uppfattar jag absolut inte Clara.
Tack för en mycket bra text Clara!
Varför behöver vi prata mer om vikt, kroppar och hälsa? Är det ett underrepresenterat samtalsämne tycker du?
Rebecka,
Märklig formulering av din fråga. Det mesta som vi pratar om är väl inte underrepresenterade ämnen. Av just den anledningen som jag beskriv anser jag att vi ska prata mer om kroppar, vikt och hälsa. Den negativa laddningen som finns kring dessa ämnen behöver avladdas. Det ska inte behöva vara konstigare att prata om sin kropp än att prata om något annat vardagligt. Med hälsa involverar jag hela hälsan, med både kropp och knopp. Som bekant kan psykiska besvär visa sig kroppsligt och kroppsliga besvär kan bli psykiska besvär. Det kan tex vara svårt att gå ned eller upp vid psykiskt ohälsa och om det finns förståelse för detta underlättar det ju också den press som vissa känner kring vikt och hälsa. Om det inte finns någon laddning kring hur mycket någon “bör” väga eller hurdan kroppen “bör se ut”, aspekter som varierar över tid, neutraliseras kan vi således prata om kroppar, vikt och hälsa på ett annat plan än det du beskriver och åsyftar. Det finns en stor skillnad i att lägga en värdering i hur någon bör se ut, träna, äta, väga etc och att inte lägga någon värdering i andras val och möjligheter.
Så ja, jag anser att dessa ämnen inte pratas om tillräckligt mycket från våra egna perspektiv och framförallt att åhöraren behöver lära sig att lyssna utan döma och värdera berättaren.
Så bra skrivet Joanna. Så tänker jag med.
Tack Clara för alla dina kloka, genomtänkta o välformulerade inlägg! Finner sådan värme o ärlighet här som är så fint att få ta del av. Du sprider väldoft i vår värld.
Träning/viktnedgång/bantning eller vad en nu vill kalla det är ofta onödig och triggande att ta del av för personer som lever med, eller har risk för, ätstörningar. Är själv frisk ätstörd och är väldigt noga med att inte sprida något som kan vara triggande varken IRL eller i sociala medier, kanske just pga mina erfarenheter av vad det kan göra med en.
Men jag tänker att en nog inte kan kräva detsamma från personer som eventuellt inte har egna erfarenheter av ätstörningar, dvs att avstå från att skriva om sådant?
En får väl sortera vilka bloggar en väljer att läsa och ta del av. Det är svårt ibland bara när sådant triggande material kommer lite överraskande 🙂
Jamen det var då som fan…Viktigt och viktigt. Det här är en personlig livsstilsblogg och i en sån skriver man främst om sånt som för tillfället är viktigt för en själv. Ska det vara så jävla svårt att fatta! Om det finns nåt i en sån här blogg som triggar dig så är det ditt personliga problem. Skillnad blir det när en åsikt i frågan formuleras.
Hej wigwag,
Jag tror att din kommentar är riktad till mig. Vad är det som får dig att tro att jag “triggas”? Vad lägger du i det begreppet?
Superbra sagt! Det är som att en är emot de kvinnor som är kroppspositiva för att en själv vill bli av med några extrakilon, för sin egen skull! Alla kan väl bara få göra som dom vill och mår bra av!
Tack för mysig blogg och podd!
Så bra skrivet ??
Ja! Tack för din text.
Så sant!
Ja tänk att vi kvinnor är så himlarns bra på att motarbeta den jämställdhet vi tycks vilja ha genom att skuldbelägga och pika ner på varandra. Utseende, vikt, hur vi är som mammor, träning, icke träning, ideal, vilka val vi än gör – ALLT vräks det ut nedlåtande kommentarer om. Av andra kvinnor! Hur sjukt är inte det? Vad är det som ger kvinnor det behovet att måsta skuldbelägga och ge tjuvnyp till andra, som ofta förkläs i orden “man ju bara måste få säga vad man tycker” och “man måste ju få ifrågasätta”? Måste man verkligen få det? Är det en rättighet? Vi skulle precis som du säger lära oss att bli snälla mot varandra och faktiskt lämna andras val i fred.
Vilket otrolig förmåga och gåva du har Clara, att formulera dig och sätta ord på det här. Så himla bra skrivet av dig! Tack för den bästa bloggen som ger mig mest behållning och inspiration. Du är bäst!
❤
Är det inte lite skillnad på hur överviktig Leif är i jämförelse med hur överviktig du har varit Clara? Människor har rätt att tappa i vikt oavsett kön och det kan tyckas vara en vettig idé om personen uppfattas som överviktigt. Men dig Clara har jag alltid uppfattat som väldigt normal i vikt.
Blev irriterad på mitt användande av normal. Vad jag menar är att jag inte har uppfattat att Clara är överviktig.
Det var hon kanske inte heller, men det handlar väl om hur man själv vill ha det, vad som känns bra? Jag har till exempel alltid varit väldigt smal, och lägger jag på mig några kilon (ofta i samband med mindre träning = inte vara en viktfråga utan även muskler osv) blir jag definitivt inte överviktig, men jag kan ändå känna mig lite obekväm i min kropp, som om den liksom inte riktigt känns min, eller liksom som att jag sviker min egen kropp. Handlar inte om utseende, för det syns knappt. Min poäng är väl kanske att vad som är ‘normalviktig’ och ‘överviktig’ är ju liksom statistik, väldigt generellt (och detta är såklart användbara begrepp i vissa sammanhang), medan vad som gör att man mår bra eller mindre bra är högst personligt.
Lämna varandra i fred från kritik om man inte har något snällt att säga. Annars tycker jag att stötta varandra är det finaste man kan göra 🙂
Så sant och klokt. Det borde vara självklart men är ju tyvärr inte det.
Jag tycker mig uppleva detta ganska ofta med andra kvinnor- som konkurrens i professionella sammanhang osv. Det är lätt att dras med, men har bestämt mig för att alltid backa kvinnor. Vi kan faktiskt ge varandra auktoritet och bekräfta vararandra istället, precis som de flesta män gör hela tiden utan att ens tänka på det.
Kärlek och pepp till dig Clara, och till alla andra kvinns!
Klockrent skrivet som vanligt! Heja!
Spot on igen. Fasiken vad jag gillar dina debattinlägg!!
Stor kram <3
Alltså fan vad bra Clara! FAN VAD BRA! Du är så jäkla klok!
Tack för detta inlägg så himla viktigt.
Lämna varandra i fred, men också stötta, lyfta fram och samarbeta. Det är några av sakerna jag uppskattar i det du gör. Fint! Och så bra!
Så sant. Och tyvärr verkar det börja i tidiga år för tjejerna. Att ifrågasätta och sätta varandra på plats. Tycker mig se mycket mer av sånt hos tjejer än killar redan i låg- och mellanstadieålder.
Du är grym Clara! Vad bra Skrivet. Det är då himla tråkigt när kvinnor alltid ska få nitiska kommentarer. För hur vi är vrider och vänder på steken så kommer vi aldrig göra rätt.
Jag hejar på dig!
Om sociala medier-stjärnor skriver mycket om sin vikt kommer den unga generationen börja bekymra sig över sina kroppar och försöka ändra dem. Precis som alla dessa tjejtidningar (som ingen läser längre) lärde tjejer att göra för 15 år sen.
Man kan avsäga dig att vara förebild hur många gånger som helst, men det gör inte att människors slutar påverkas av vad de läser och tittar på.
Sen tror jag iofs inte att ett par enstaka kommentarer om att man bantar är något problem alls. Och att det är mindre viktigt när målgruppen, som här, inte är tonåringar.
Om män inte värderas lika mycket efter utseende och kropp blir samma frågor inte känsliga. Men jo jag tycker män med många unga förlagd också har ett ansvar för vad de deras postande får för konsekvenser.
Så kloka ord!
Jag tänker att vi alla som konsumerar sociala medier också har ett jättestort ansvar i vad vill aktivt väljer att läsa/väljer bort! Vet man att man triggas av något borde det vara ganska enkelt att kryssa ner webbsidan eller scrolla vidare. Alla blir kränkta/provocerade av olika saker och det skulle i slutändan leda till att ingen kan skriva något alls.
Jag håller med om att kvinnor ska stötta varandra. Jag tycker däremot att det finns ett fokus på kvinnors utseende i samhället som det inte finns på män och önskar att vi skulle komma bort mer ifrån det. Skillnaden mellan Clara och Leif GW är ju också att han inte lägger ut bilder på sig själv i olika utstyrslar pratar om tex vilka frisyrer han haft genom åren. Kanske man helt enkelt önskar att man i kvinnliga forum skulle kunna undvika prat om vikt för att det varit en så stor börda för oss att bära, detta med ett perfekt utseende som har inneburit att vi ska vara smala. Jag tycker det är helt ok att prata om hälsa, det är en annan sak. Det finns en ständig exponering av kvinnans kropp där den ska vara smal och vältränad. Kvinnans kropp är ständigt bedömd. Därför hoppas jag på mer exponering av alla olika sorters kroppar med mindre fokus på vikt! Håller inte alls med Clara i just detta inlägg.
En skillnad mellan dig och Leif GW: han är sjukligt överviktig till en nivå att det har stor påverkan på hans livskvalitet och livslängd.
Ja, det är skillnad mellan hur man ser på kvinnor och mäns kroppar. Och det är också en enorm skillnad på hur kvinnor och män själva ser på sina kroppar. Detta innebär att kvinnor och män också reagerar på olika sätt när deras respektive kroppar kommenteras, där skönhetsideal är en känsligare fråga för kvinnor. Att höra en annan smal kvinna prata om att hon ska gå ner i vikt, är en enorm trigger för de allra flesta som har ätstörning eller kroppskomplex – en av de största källorna till kvinnlig psykisk ohälsa idag.
TYVÄRR är skönhetsideal är en kollektiv angelägenhet för alla kvinnor på ett sätt som det inte är för män. Det kräver att vi alla ifrågasätter dem, att ingen av oss accepterar dem. Därför tycker jag att det är osysterligt att lämna ett torrt konstaterande om att man ska/behöver gå ner i vikt, om det inte är av medicinska skäl nödvändigt. Det är att acceptera och legitimera en smalhetsnorm. Ett alternativ vore att prata om att bli stark, bättre på att träna/etc andra verb som syftar till att få kvinnor att göra sin kropp praktiskt bättre, snarare än estetiskt mindre (jag vet att du skriver om detta också, och det är toppen!).
Jag har inte dömt ut dig eller bojkottat dig för de här sakerna. Däremot tog det som en törn i hjärtat, precis som det gör när en smalare kompis pratar om att hon ska gå ner i vikt. Inget triggar mig så mycket till att själv börja ifrågasätta min kropp. Självklart borde inte kvinnor jämföra sig med varandra, men det är något vi är djupt indoktrinerade till, och det är inget som du kan välja att blunda för i det här fallet. Hur du skriver om din kropp påverkar dina kvinnliga läsares kroppsuppfattning. Man kan önska att det inte vore så, men så är det.
Själv försöker jag aktivt att hålla mina tankar om min vikt tyst inför mina väninnor, just för att jag vet hur destruktivt det vore för oss alla om det skulle bli ett legitimerat och självklart samtalsämne, att prata om hur vi borde reducera våra kroppar. Du får skriva vad du vill, förstås, men jag försöker bara förklara varför det tar hårt för många när du skriver på det sättet, och poängtera att du helt och hållet ignorerar det faktum att det inte bara handlar om sura gnetar med pekpinnar i det här fallet – utan om kvinnor som försöker slå vakt om sitt eget och andras välmående.
Plus en på denna kommentar. Jag håller verkligen med dig i allt det du skriver!
Tycker också denna kommentar var väldigt välformulerad, håller helt med.
Filippa-Håller verkligen med dig, tack för att du satte ord på vad jag tänkte på ett så bra sätt!
Tack Filippa för att du satte precis de ord jag sökte. Det finns ingenting som får mig att gå igång att tvivla på mig själv som när mina vänner börjar prata om sina kroppar och hur de ska förändras, jag väger mkt mer än alla och har för nåt år sen bett dem att aldrig ta upp ämnet med mig. Det är triggande. Och det borde verkligen Clara förstå och ta till sig. Skitsamma hur männen granskas just i detta fall, (såklart viktigt det med i annan diskussion) men kan vi inte hjälpa medsystrar att minska risk för ätstörningar ändå? Att Leif GW ska banta tror jag inte är triggande för en enda kvinna.
Filippa, din kommentar är väldigt intressant och välformulerad. Men det är något som stör mig med det här ‘trigger’-argumentet. I detta sammanhanget, liksom i andra. Så vi har ett samhällsproblem med osunda kroppsideal framför allt för kvinnor, och det leder (bland annat) till problem som ångest, negativ självbild, ätstörningar (dock vill jag lägga in en brasklapp här att sjukdomar såsom anorexi inte endast är ett resultat av kroppsideal – inte för att du har sagt det men tycker ofta man stöter på den förenklingen). Har man sådana problem, så ‘triggas’ de lätt av att andra människor pratar om sina kroppar, t.ex. en smal kvinna pratar om att hon vill tappa några kilon. Då föreslår du att (en del av) lösningen är att vi tänker mer på detta, och försöker att inte prata alls om våra kroppar, gör detta till ett icke legitimt samtalsämne. För mig blir detta ett jättekonstigt angreppssätt. Visst, det kanske blir färre tillfällen när du påminns om ditt problem, men problemet försvinner ju inte. Och det ÄR ju ett legitimt samtalsämne, i alla fall i min värld. Vår kroppar ÄR ju jätteviktiga. Samtalen vi utsätts för spelar roll, och kan vara en del av problemet, men då tror jag det handlar mer om HUR vi pratar om våra kroppar. T.ex. det är skillnad mellan att säga “Åh jag gick upp tre kilo i julas, så himla tjock, jag måste banta” och att säga “Jag känner att jag personligen brukar mår bättre när jag tränar lite mer och väger ett par kilon mindre än nu, ska försöka ta tag i det”.
För mig blir din argumentation lite.. jag vet inte.. fellokalisering av problemet kanske? Även om jag förstår logiken (tror jag). Samma sak med diskussionen kring ‘triggers’ i andra sammanhang. Tror helt enkelt att det är farligt att angripa problem genom att göra dem till “icke-legitima” samtalsämnen. Om jag drar en parallell till en liknande fråga som jag tänkt på mycket; jag vet inte om jag kan få barn, eller om jag ens vill, är runt 30, och det är jättejobbigt med alla vänner som har eller ska få barn som pratar om det hela tiden. Å ena sidan hade det såklart varit skönt om folk tänkte mer på att detta är ett jobbigt ämne för vissa. Men å andra sidan förstår jag att de vill prata om sådant, det är en viktig del av livet, och man kan prata om det på sätt som är respektfullt och icke-dömande. Jag hade hellre då sett att fokus låg på att samhället blev mer accepterande för olika sorters val och levnadskonstellationer, där det inte var tabu att säga att man inte vill, eller att man kanske inte kan och är jätteledsen för det. If that makes sense. Förlåt, blev jättelångt…
Mitt i prick Filippa! Jag önskar att fler kunde ha samma förståelse för dessa problem.
Jag håller med om att det lätt triggas igång negativa tankar om kroppen när man hör bekanta diskutera bantning, äta rätt, träna rätt etc. Men precis som Ellinor håller jag inte med om att inte få prata om det skulle vara någon lösning. Jag tycker också att det är hårt att skriva att Clara är osysterlig för att hon skriver om sin personliga viktresa.
Det är en snårskog det här med att prata vikt. Som kvinna kommer en inte undan att kroppen är politisk, att det finns en smalhetskultur att förhålla sig till och att skeva kroppsideal reproduceras till höger och vänster. Men att Clara inte skulle få skriva om att vilja träna och gå ner i vikt har för mig en dubbelbestraffande klang. Det är att trycka ner Clara för att hon är under tummen på den struktur som håller alla kvinnor nere. Det är också att hålla henne ansvarig för ens egna jämförelser och tankar om vikt och hälsa. Och om hon alltid skulle ta ansvar för läsarnas eventuellt negativa tankar om sig själva skulle det nog inte bli någon vidare spännande blogg. Visst kan hon välja att inte skriva om vikt och träning i bloggen men censur är ju historiskt sett en himla dålig idé. Tror som flera andra här att det handlar så mycket mer om hur vi pratar om kroppar, än om att inte prata alls.
Det är väldigt stor skillnad viktmässigt gällande dig Clara och Leif GW Persson.
Leif behöver verkligen gå ner i vikt.
Så jag tycker inte att det är konstigt att folk kommenterar när du vill gå ner några kg, eftersom det inte verkar behövas. Kanske därför folk reagerar med ord som “vikthets” och liknande.
Det är verkligen inte fel att vilja gå ner några kg, men man behöver kanske inte göra så stor grej av det, så att “normalviktiga” unga tjejer där ute inte behöver ta åt sig och tro att de behöver göra likadant som du. Kanske något att tänka på, eller?
Det är ingen skillnad alls. Många som adresserad problemen med vikthets är emot att även sjukligt överviktiga pratar om att banta.
Va? Det är ju en ENORM skillnad. Alla förstår att klart överviktiga skall gå ner i vikt (farligt etc) men varför måste en normalviktig måsta gå ner till -> slank? Då är det främst en estetisk preferens. Inget fel med det heller men dessa två går ej att jämföra.
Det är väl Lady Dahmer det främst syftas på, som jag förstår det. Är ju även hon som skrivit om att det är så tråkigt att läsa om träning. Vetefan om hennes inställning har så “många” anhängare, jag upplever snarare att det verkar väldigt ovanligt att tycka så, men beroende på vilka människor man valt att ha i sina flöden kan ju vissa åsikter verka väldigt vanliga utan att kanske egentligen vara det .Ni kan ju iaf läsa hennes inlägg om vikt om ni vill förstå varför en del tycker att inte heller överviktiga bör prata om bantning.
Men tycker DU inte det är någon skillnad hur människor uppfattar en äldre gravt överviktig man som säger att han bör gå ner och en ung kvinna som är normalviktig som lägger upp kurvor på sin viktnedgång? Jag är med på att “många” tycker all proklamering kring bantning är hets, men tror att de allra flesta faktiskt inte ser det på det viset.
Alla icke-män (särskilt offentliga) får så jäkla mycket hat över absolut ingenting! Är du nöjd med din kropp – då “promotar du fetma” (vilket är helt absurt som anklagelse!). Vill du träna och leva sunt – då bidrar du till vikthets! Har du starka åsikter och lever utanför kvinnostereotypen – då är du en manshatande feministjävel. Är du intresserad av “traditionellt kvinnliga” aktiviteter – då är du en bakåtsträvare som förstör för unga tjejer och deras rätt till jämlikhet.
Damn if you do – damn if you don’t.
Clara, du är grym! Fortsätt säga ifrån.
Håller helt med!!
Sjukt bra! Skriver en debattartikel om just det här för skolan just nu.
Fast Leif har ju 30-40 kg övervikt medan du var normalviktig – det är ju en otroligt stor skillnad på det! I Leifs fall är det en verklig hälsorisk men i ditt fall var det mera en strävan efter att bli slank. Inget fel på det så klart, men det är väl just det kvinnor borde vara dessa dagar – slanka och vältränade. Dvs är man normalviktig eller lite kurvig så är man en sämre människa och det är det som kvinnorna är trötta på. Därför kanske dina kommentarer stack i ögonen på vissa.
Skillnaden ligger framför allt i att Leif är MAN, vilket ger honom en helt annan frihet att tala om sin kropp, den är hans egen att äga och han behöver inte bry sig ett skvatt ifall någon eventuellt kan ta illa upp.
Han BRYR sig nog inte heller om det för han, liksom som många andra män, är inte uppfostrade i att hela tiden har känselspröna ute och undra “sa jag något dumt nu? Blev någon sur på mig?” och ha vrålångest över att vara en dålig (läste jag “osysterlig”?) människa.
Se framför er en normalviktig ung kille, varför inte en gaykille (vilket det var i exemplet, min fina vän Paul) som himlar med ögonen och säger “JAG är så FET, nu hårdbantar jag ett halvår”. När HAN sa det bröt det ut skratt, visst en och annan sa “men lägg av” men inte det minsta fick han utså någon skuld över att svika sina fellow-gaymen (som kan leva i en ganska så utseendefixerad värld).
Clara, du är så bra som inte låter den blöta skuld-filten lägga sig som en lock över dina tankar och ditt utryck.
OCH Allstå – triggerwarning – snälla någon, vi är vuxna människor som måste ta ansvar SJÄLVA över vad vi mår bra av att läsa och inte, det är ju helt absurt att lämna över till skribenten att gå igenom någon slags katalog över tänkbara triggers och undvika dessa ämnen för att någon kan ta illa upp. Det finns ALLTID någon som tar illa upp, vilket ämne det än gäller, så vad ska avgöra vad man kan skriva – det som triggar flest? Men om det bara triggar en person, är det då mindre viktigt att bry sig om? En enda stackare kanske blir så triggad att denne går ned sig totalt?
NÄR blev det så här att feminister ska börja trycka ned sina medsystrar som helt uppenbart står på samma sida i kampen mot patriarkatet? Lägg krutet där det hör hemma, lägg energin på att bekämpa patriarkatet – det finns JOBB att göra men att skjuta pil på sina feministsystrat eller kvinnliga medmänniskor är så kontraproduktivt för kampen för ett bättre samhälle.
Mkt bra skriver! Heja dig!
Det här borde spridas vida, skriv en krönika på samma tema i Expressen! Så. Grymt. Bra. /Carro
<3
Men JA! Jag blir så glad när jag läser en text som så klockrent punktmarkerar ett systemfel som gör livet surt för så många men som är så otroligt vanligt att vi blir helt blinda för det. Tack!
Det finns kvinnor,och så finns det “KÄRRINGAR”,jag har verkligen lärt mig vem som är vem i mitt yrke bland människor.
Tyvärr finns KÄRRINGARNA även bland den yngre generationen,trodde i min enfald att de hörde till min generation (50-talist) och äldre.
Du har rätt som vanligt(menar det!)
Stå på dig KVINNA!
Förstår problemet. Dock är inte träning ett av mina intressen så jag anser det ointressant oavsett om man är man eller kvinna, och viktnedgång har aldrig varit aktuellt för mig så sådana inlägg intresserar mig ännu mindre. Bakning intresserar mig så dem inläggen läser jag. Det här med folks vikt förstår jag inte alls hetsen kring. Enda gången jag bryr mig är om någon som uppenbarligen är jättesmal och fin påstår sig vara fet. Då kan jag bli riktigt ledsen. Ledsen för att dem har så dålig självbild, och frustrerad för att det inte spelar någon roll att jag kallar dem vacker, dem måste inse det själva. Det gör ont. Att se människor ha felaktiga självbilder och hata sina kroppar. Men varför ska jag lägga mig i? Det är inte min kropp och vi har alla olika åsikter och värderingar. Min syster kan vara jätteelak mot folk hon ser på TV eller genom ett fönster och kommentera deras vikt eller klädsel, och det gör mig alltid så förbannad. “Hon borde inte ha leggings på sig, ursch vad äckligt, det hade varit bättre om hon varit barbent” eller “Den där tröjan sitter alldeles för tight på henne!”. Och som du skriver, så är hon mycket hårdare mot andra tjejer även om hon kan vara riktigt hemsk även mot killar. Hon har Asbergers, så hon säger rakt ut vad hon tänker och tycker och jag blir så ledsen. För personligen ser jag inte ens vad hon går och stör sig på. Om jag inte gillar någonting så tittar jag på någonting annat. Svårare är det inte. En enda gång kan jag minnas att jag reagerat på vad någon hade på sig. Då var det skymning och en tjej kom gående i hudfärgade leggings, så det såg ut som att hon inte hade byxor alls på sig förrän hon kom riktigt nära. Då var jag lite chockad, men inte för vikt eller något utan för att jag trodde att hon glömt byxorna hemma en bra stund innan jag insåg att det var leggings XD
Kommer ihåg att min kompis sa att jag inte kunde ha linne på mig som var lågt skuren i ryggen, för då kunde man ju se mitt bh-band. Jag svarade oförstående att jag inte kan se mitt bh-band över huvud taget så det stör mig inte, och det gjorde henne jättearg. Tyckte så synd om henne för att hon inte ville ha vissa kläder för att andra kunde se hennes bh-band i ryggen… sorgligt att begränsa sitt eget liv!
Människor: Sluta hata varandra och sluta lägga energi på vad andra gör!
Bra skrivet. Jag kan bara tala utifrån mig själv och om jag är intresserad av bloggar med träning och hälsa väljer jag andra bloggar än din, kanske din mans, likaså om makeup och utseende är mitt intresse väljer jag en blogg som mest inriktar sig på det. Jag läser din blogg för du är duktig att sätta rätt ord på saker som kan vara känsliga och du inspirerar mig till ett annat tänkande och funderande. Dessutom lägger du ut recept och bilder på god mat, bilder på ditt fina hus och hur ni brukar er mark. Berättar på ett sunt och kärleksfullt sätt om dina barn och din släkt och det är skönt att höra. De inlägg jag inte är så intresserad av hoppar jag över. Litet om varför jag väljer att följa din blogg den innehåller så mycket ibland för mig intressant läsning och ibland för mig mindre intressant läsning. Apropå det här med vikt, jag nämner aldrig något om att jag borde gå ner i vikt men min man pratar ständigt om det, så det är inte alltid bara kvinnor som är kroppsmedvetna. Jag tycker att min man är jättefin och säger det till honom när han klagar. Ser fram emot att läsa din blogg varje dag Clara!
Usch så sant. Bra kämpat tycker jag, håller själv på få bort några kilon, ingen skam i det.
Tummen upp frán Berlin!
Mycket bra skrivet. Du är en mycket bra förebild, som står för vad du tycker o tänker ?.
Är det nåt jag är trött på så är det ordet “problematiskt”. Har används flitigt under hela 2016 av den svenska kultur- och feministvänstern på sociala medier som ofta vet lite mer och lite bättre. Dra åt helvete. Så trött jag är på att våra offentliga kvinnliga profiler ständigt blir föremål för granskning och om och om igen får sina tankar och åsikter och livsval problematiserade av kvinnor som tror att de har lite större insikt.
Faktum är ju att det inte spelar någon som helst roll om en kvinna i offentligheten delar med sig av sin viktstatus eller inte, hon får kommentarer och kritik oavsett. Blondinbella har inte nämnt ett ord om sin viktnedgång men har det till trots överrösts med både ris och ros om just sin vikt. Hon har, enligt sina läsare, uppmuntrat till smalhets samtidigt som enligt andra läsare är mer hälsosam och vacker än någonsin. Det går inte att vinna, kan vi väl alla enas om.
Det som skulle skrämma mig allra mest är ett samhälle totalt utan reflektion, där man bara “kör på” för att man bestämt sig för att man tycker en sak och sedan stängt öronen för andra infallsvinklar. Ett samhälle utan diskussion är ett farligt samhälle, tror jag.
Sen handlar det förstås om hur man väljer att dela med sig av sina åsikter. Det du t ex beskriver om Blondinbella låter fruktansvärt.
WORD!!!! Alltså jag är så TRÖTT på detta bajsnödiga, tävlingen om vem som är mest politiskt korrekt och perfekt, det är ett navelskåderi som har nått helt ABSURDA nivåer.
Som Liv Strömqvist skriver i Kära Liv och Caroline.:
“Jag tycker det är viktigt att projektet att vara en “bra” allierad inte blir ett personlighetsprojekt där man fixerar sig för mycket vid sig själv – att man försöker vara “god” eller “duktig” eller “perfekt”, en “perfekt vänsterperson” eller någon som uppför sig 100 procent oklanderligt mot “underordnade” grupper. (…) Jag tänker ibland när jag ser en massa extremt “duktiga” vita medelklasstjejer eller killar som vänder ut och in på sig själva för att uppträda 100 procent korrekt och medvetet i alla sina handlingar: är det verkligen HÄR vi ska lägga allt krut i den politiska kampen, på en personlig uppförandenivå? (DET HÄR ÄR SÅ BRA, min amn) Det kan också leda till en ganska creepy personlighet – om man är väldigt kontrollerad och dömande mot sig själv, kan det resultera i att man blir ännu mer dömande mot andra, och sprider den här rädda, kontrollerande, perfektionistiska, ängsliga, supersjälvmedvetna – och i förlängningen extremt aggressiva – stämningen bland alla kring sig ”
(Liv Strömqvist)
ÅÅÅh tänker också OFTA på detta stycke ur kära liv o caroline <3 tack för att du delade med dig här av detta
Bra! Hurra för dig! Du är bäst.
Du har tusentals kvinnor som stöttar och peppar Dig varje dag Underbara Clara, kan inte du stötta oss kvinnor som vill slippa utseendefixeringen och vikthetsen då?!
Och slippa hetsen med hemmalagad mat, hetsen med att ha ett fint och välstädat hem, hetsen om barn för barnlösa, hetsen om jul för folk som hatar jul, hetsen mot vegetarianer om man äter kött osv?
Jag tycker helt enkelt att Clara ska få skriva vad hon vill, jag vill inte leva i ett censurerat samhälle där kvinnor undviker att uttala sig för att andra har problem med det. Då får man strunta i att läsa det.
Jag har otroliga problem med att kissa, sånt som är självklart för många är för mig nästan ett handikapp, men jag kan ju inte säga åt andra att sluta prata om deras normala blåsor, för mina känslor är inte andras problem….
Åh, JA!! och tack =)
Jag tycker att du har helt rätt i att vi borde låta varandras kroppar vara! Speciellt kvinnor borde få paus från att tänka kropp över huvud taget!
Jag har en kollega på jobbet som alltid tar upp sin kropp i samtal. Hon är super-missnöjd och vill alltid prata om det. Hur ska jag reagera då? Jag vill ju inte kommentera på hennes kropp. Jag brukar lösa det genom att säga: “Det låter jättejobbigt att du mår så dåligt, kanske skulle du söka hjälp av vården – hitta någon där att prata med om hur du mår.”
Jag förstår också inte poängen med inlägg på sociala medier om kropp. Om vi nu ska låta varandras kroppar vara så måste ju den som gör ett kroppsinlägg förvänta sig 0 kommentarer? Eller? 0 kommentarar om att en har gått ner i vikt – inte en enda “Wow!”, “Bra jobbat!”, “Heja, dig!” För det är ju också att lägga sig i och att värdera kropp. Eller?
Tack Malin, det du skriver här var ungefär det jag försökte uttrycka i några tidigare kommentarer, men till mycket sämre resultat.
Riktigt bra skrivet och så sant!
Jag tror det bästa för kvinnor vore om vi slutade prata om vikt och om våra kroppar hela tiden. Först då kommer vi någon vart.
BRA CLARA !!!
De är konstigt och sorgligt. Och du har så rätt. Vi borde alla låta andra vara. Göra sina egna val och leva sina egna liv. Kram
Håller med, väl rutet! Du sätter i ord det som jag, och säkert många andra, tänker men kanske inte hittar uttryck för. Och så väl, det märks att du är en sådan som tänker mycket, du skriver alltid så klokt. Under många år har du varit en stor förebild, tack för det!
Så bra inlägg! Är så innerligt trött på allt som ska kommenteras, är man inte för tjock, så är man för smal, en tråkmåns eller alltför äventyrlig, ena dagen en alltför präktig förälder, en fullständigt oansvarlig den andra… är fruktansvärt trött på alla dessa tjejer som tycker att de har rätt att kommentera andra kvinnors beslut och livsval – ofta samtidigt som de fördömmer samma beteende hos män.
Det här var fan det bästa inlägg på nätet som jag läst på länge!
Precis så här det! Bra skrivet!! Håller med dej om allt.
Det bästa du nånsin skrivit. Heja dig!!
Att vara en förebild måste också få innebära att vara mänsklig – att berätta att man tänker gå ner i vikt ska inte vara nåt att “racka ner” på – utan det visar att någon tänkt göra nåt positivt. MEN det har sina nackdelar att vara en kvinna som syns i blogg-löpet. Bara kämpa vidare tänker jag!
Kloka ord, väl sagt!!
Håller med till 110%!
Folk får säga vad de vill men istället för att tysta ner kvinnors historia med argument att dessa “befäster normer” så tycker jag att man ska lära barn att även kvinnor är fria att göra vad de vill utan att behöva ha samhällets förebilds-ansvar på sig. Det är en politisk handling att älska sin kropp som kvinna, och hon får ALLTID motta hat, oavsett hur hennes kropp ser ut.
Alltför många feminister har slutat fatta att det är systemen vi ska krossa, inte människan.
Tack?? Gått ner 20kg senaste året och knappt vågat yttra stolthet kring detta fastän jag är en så väldigt mkt gladare, piggare och starkare jag nu. Planerar gå ner ytterligare 10kg men vågar inte heller säga det högt pga överhängande risk att det blir “jobbigt” för andra om jag lyckas med det. Sån konstig känsla.
Våga! Heja dig!! Bra gjort
Jag med, gick ner 15 kg förra året och har medvetet valt att själv inte ta upp det eller lägga ut för/efter bilder på typ instagram för att undvika hets. Tycker dock visst man ska få vara stolt över att man vunnit en mer hälsosam livsstil och dessutom kämpat hårt! Ibland är det upp till en själv att inte påverkas av allt i omgivningen utan förstå att bara för att andra har ett intresse eller gör si och så måste inte jag det. Dvs om Clara gillar träning kan man träna sig i att tänka “jag delar inte det intresset och vill själv inte gå ner i vikt men kul att Clara gör nåt hon tycker är kul/nödvändigt”.
Känns som att vi kvinnor är självkritiska så det räcker – att även kritiseras av andra behöver verkligen inte!
Det här Clara är det bästa jag läst i kroppshetsdebatten. Jag håller med till punkt och pricka.
Jag läser allt du skriver, men kommer mig aldrig för att kommentera något…
Men nu så. BRA skrivet, BRA formulerat & BRA rutet! I love u.
Så sant!
“Inga snubbar har lagt ansvaret för sin självbild på honom.”
Klockrent och ringar in så förbaskat bra!
Heja dig! Så spot on! Å välskrivet. Fortsätt betrakta och formulera!
Åh fantastiskt Clara!
Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar och gör internet och även världen till en bättre plats! På riktigt!
Stor kram till dig<3
Du gör verkligen skäl för ditt namn Underbara Clara. Så klokt och tänkvärt.
Du är lysande, vilket fantastiskt inlägg, ett utav det bästa du har skrivit.
Klarsynt och väl formulerat! Heja!
Clara, så oerhört klokt skrivet. Verkligen. Tack!
Jag tror dessutom att kvinnornas hets sinsemellan passar patriakatet väldigt bra för då är vi så upptagnen men att dissa varandra att det inte blir så mycket tid över att tänka på vem som förtrycker kvinnorna.
Såhär tänker jag, utifrån min egna lillasyster som är normalviktig men större än jag själv som också kan anses normalviktig (men med träning och strikt kosthållning skulle jag säkerligen kunna droppa några kilo).
Skulle min lillasyster kunna påverkas av att jag började prata med henne om min eventuella viktnedgång? Ja troligen, för hon jämför sig med mig. Därför skulle jag inte göra det. Skulle hon bli påverkad av min mormor, som är gammal, överviktig och ur ett hälsoperspektiv skulle behöva gå ned i vikt, om hon börja prata om viktnedgång? Troligen inte alls då det inte är något hon relaterar till. Åtminstonde inte alls i samma utsträckning. Därför skulle jag inte reagera om mormor skulle prata om hennes viktnedgång.
Så tänker jag och jag känner att det är lite samma sak med Claras viktnedgång vs. Leifs. Men alla tänker ju inte som jag och det är okej.
Väl formulerat tycker jag.
Håller med.
Bra skrivet. Jag har kommit undan med mycket för att jag är man. Tycker inte att det är rätt, men säger inte ifrån tillräckligt ofta när jag blir “positivt särbehandlad”? Så då blir man ju en del av systemet liksom.
Det var nog det dummaste jag har hört någonsin!
Spot on! Kvinnor är ofta ett elakt släkte, inte alltid avsiktligt kanske. All kärlek till dig! ❤
Jag förstår kritiken, men samtidigt håller jag med dig Clara. Det är omoget och fånigt att trasha en människa så som det gjordes på instagram. Och även om jag först tyckte ditt viktprat var tröttsamt, så tappade jag respekten för Karins konstgrepp som jag upplevde det, -drev med dig. Fattar inte alls vitsen med det, det blir ju mobbing för guds skull. Men ja, viktprat och bantning blir gärna ett problem även om man är överviktig.. Det leder nödväntigtvis inte till något gott eller ens till viktnedgång. Och det är ett ständigt tryck på kvinnor, så visst påverkar det om en redan smal kvinna delar med sig av sånt. Det beror väl lite på vilken roll man har tänker jag? Jacob jobbar ju med det. Men sen är det ju, som du säger, jävligt trist att män aldrig får samma kritik oavsett vad det gäller. Och av kritik är de sällan de som trampar mest i klaveret som får smällarna, utan de som man förväntar sig ska göra rätt jämt och vara alla till lags. Oavsett om det gäller vikt, att äta djur eller ha kort kjol på tidningsimslag(!). Galet att du får så mkt skit i bland när någon blir lite besviken. Man kan vara oense och ändå låta bli att hata.
Så himla bra skrivet, heja dig Clara! <3
Jag vet inte vem du är men jag håller med dig. Det är sant det du säger om skillnaden i tolerans mot män och kvinnor och det är väl dags att vi kvinnor är snälla mot varandra, varför är kvinnor så taskiga mot andra kvinnor? Kanske måste vissa kvinnor misskreditera andra för att känna sig bra själv. Det här är ett stort problem och vi är som grupp så utsatta så vi hade haft mycket att vinna om vi var vänliga,stöttande mot varandra, vi skulle bilda någon politisk grupp som enbart driver frågorna, var vänlig mot din nästa-kvinna, allvarligt jag menar det om vi stöttade varandra blev vi en kraft att räkna med. Jag arbetar inom socialtjänsten, många kvinnor,mycket skit.
Rent historiskt och kutlurellt har kvinnor/kvinnlighet kopplats mer till kropp och män/manlighet har kopplats till förnuft/intellekt i västvärlden. Karin Johannisson har beskrivit detta väldigt ingående i boken Den Mörka Kontinenten… Så sorgligt att detta är något som fortfarande lever kvar i vår “moderna” tid. Historien släpar fortfarande efter… Män behöver liksom inte ifrågasättas på samma sätt som kvinnor, märkligt nog.
Liknande skillnader i bemötande kan ses i mitt yrke som trädgårdsmästare. Det har blivit bättre med tiden men fortfarande bedöms det jag säger och gör annorlunda gentemot vad en annan manlig anställd säger och gör när vissa kunder kommer med sina frågor. De antar att trädgårdsmästaren är en äldre man, inte en ung kvinna. De råd jag ger vill de dubbelkolla hos en manlig anställd, att han inte kan nåt om växter (och ändå ringer till mig och frågar) spelar ingen roll, först då är kunderna riktigt lugna. Sorgligt.
Åh så bra skrivet!!!!!!
Är det bara för mig det är nästintill omöjligt att klicka på länken till “kommentarer”?! Jag kommer åt alla andra länkar under blogginlägget istället. Men jag har inte samma problem på andra sidor. Därav min undran – är jag ensam?
?
För vad det är värt, du har så rätt?
Jag läser många smarta och analyserande kvinnors bloggar som tar upp ämnen inom feminism och jämställdhet men just nu kräks jag på detta överanalyserande av kvinnor och saker kvinnor gör. Är det inte träning så är det filter eller mödraskap. Jag vill bara skrika att SLUTA ANALYSERA SÖNDER KVINNOR! Rikta strålkastaren till männen, makten, lagen eller vad fan som helst som bidrar till en ojämställd värld. Vilken dröm det vore om män analyserade sig själva och varandra på samma sätt? “Varför släpper vi inte in fler kvinnor i bolagsstyrelser?” “Vad får det för effekt på unga killar när vi lägger upp träningsselfies?” Om det är någonstans vi behöver syna samhället och vår effekt på varandra så är det väl fan inte bara kvinnors beteenden?
Jag håller med dig om att lämna varandra ifred. Jag har dock funderat så mycket på att man också är så jäkla hård mot kritiska kvinnor. Att när man som kvinna kritiserar, är kanske lite otrevlig och inte snäll. Då är man fel, det är big no no och då ska man skämmas. Jag är personligen så jävla trött på att kvinnor uppmanas vara snälla och att jag själv ska skämmas varje gång jag nuddar vid att inte vara det.
Det är ingen kritik till dig Clara, jag är personligen upprörd över att ha blivit dränkt i duktiga flicka ideal hela livet. Så jag smetade ut lite av den ilskan här då. Tänkte säga Sorry nu men jag har slutat med det.
Fast en måste få kritisera och problematisera kring exempelvis en bild på en viktkurva utan att själv få tillbaka att en är en dålig feminist som gör det? Det blir svårt att alltid hålla med varandra bara för att man råkar vara kvinnor. Det mest feministiska vore väl ändå om vi alla bara slutade prata om kroppar hela tiden? Så jävla revolutionerande det vore och tänk vilken frihet!
Jag tänker förresten att feminister som driver med träningsbilder osv gör det på grund av den mentala trötthet som lägger sig under huden när människor med normkroppar är offentliga med sin “viktresa”. Det ÄR skillnad att lägga ut bilder på en blomma eller en bild där en står med ett måttband runt midjan. Visst, det är bara som följare att avfölja, men den där bilden har redan sått ett frö och lagt sig under huden. Det handlar inte bara om att det är ointressant, det handlar om så mycket mer och det förvånar mig varje gång en stor bloggare inte tycks förstå detta.
Det här inlägget handlar inte om träning eller viktnedgång. Exemplena i texten pekar mot en enda sak och det är slutmeningen. LÅT KVINNOR VARA IFRED! Det gäller viktnedgång och viktuppgång. Det gäller åsikter om hur kvinnor klär sig, sminkar sig, uppfostrar sina barn, har sex, gör karriär etc. DET är huvudfrågan. Och nej jag ser inte att viktfrågan har en särställning här. Jag tror att vi kommer åstadkomma revolution när vi slutar dissekera vad andra kvinnor gör och fokuserar på vad vi själva vill göra.
Den utan skuld kastar första stenen…
Du kanske ska sluta förvänta dig att andra människor på internet ska ta ansvar för dina känslor Jessie? Jag vet att detta kan låta extremt otrevligt men ärligt talat, är det inte enormt osjälvständigt att hänga upp sig SÅ mycket på vad en bloggare delar för bild på instagram? När det dessutom är en bild som porträtterar något som cirka ALLA kvinnor sysslar med, oavsett om det delas på instagram eller inte?
Alltså förlåt mig men “det mest feministiska” är väl ändå inte att man ska sluta prata om sin kropp? Alltså hur kan man ens säga så. Att förlägga feministisk kamp till en språklig nivå?? Det _mest_ feministiska är att organisera sig och göra skillnad där det verkligen gör skillnad, dvs kring lagar, fördelning av kapital, kvinnors möjlighet till ekonomisk självständighet et c. Frihet uppnås inte genom språkstädning, vilket nyliberalt nonsens! Och FYI: vad en enskild person gör eller inte gör är 100 % ointressant ur en politisk synpunkt.
Jag tycker detta är ett väldigt bra inlägg. När det gäller träning är det nästan alltid legitimt att en man tränar mycket; som exemplet med din man. Jag har själv tränat och tävlat mycket, och vid flera tillfällen har detta ifrågasatts både av män och andra kvinnor. “Ska du ut och springa igen”? typ. Jag älskar att tävla i flera sporter och då måste en träna!
När det gäller viktnedgången så tror jag att många reagerade på ditt inlägg för att det kom lite utan förvarning och att vissa kanske inte förstod dina skäl bakom. Att det gällde din hälsa och välmående och inte ditt utseende, så tolkade jag det i alla fall.
Sen vet jag inte om du har sett ätstörningar på nära håll, det kanske var svårt för dig att förstå hur utbrett det är och vad det gör med människor. Därav en del reaktioner tror jag.
Hur som helst tycker jag du har skrivit ett jättebra inlägg som visar på skillnaderna hur vi ser på män och kvinnor och träning.
En liten fråga; alla dessa klagomål du får ideligen vare sig du vill gå upp eller ner i vikt – kommer några av dessa från män? Känns som att man redan vet svaret!
Vi som tänker att vi borde börja blogga men aldrig kommer för oss att göra det finner det otroligt triggande att Clara faktiskt är duktig och skriver intressanta saker i sin blogg så vi vore tacksamma om hon slutade eller åtminstone drog ner ner på det. Alternativt kunde ge en triggervarning i början på varje blogginlägg.
Mycket klokt och välformulerat Clara! Jag hoppas du har det i åtanke nästa gång du tänker ge dig på en nybliven mamma angående hennes tankar om barnuppfostran och anklaga henne för att uppfostra sin son till att bli handikappad, som du gjorde med Isabella Löwengrip några dagar efter att hon fött sitt äldsta barn.
Ja du har helt rätt i att det var väldigt onödigt gjort av mig att ta henne som exempel. Texten hade funkat precis lika bra utan att peka ut henne specifikt.
För jag måste vidhålla att textens budskap kvarstår – det är ett handikapp att som pojke under barndomen inte få leka med “feminint” kodade leksaker och uppmuntras att lära sig vad de ändå förväntas klara av som vuxna män. Sköta barn, hem och hushåll. Men att peka ut henne – dessutom i ett så skört skede – var fel av mig.
Jag håller dock med dig om att textens budskap är helt rimligt, även om jag aldrig kunde förlikas med att du pekade ut en nybliven mamma som dålig mor.
Kom ihåg att andra människors åsikter om dig har INGET med dig att göra, det är enbart en spegelbild av dem själva.
Hoppas du tränar på av bara den och fortsätter lägga ut bilder!
Vad bra skrivet!
Återigen så sant och bra skrivet! Maktstrukturen har ju verkligen integrerats i människors sinnen när de förtryckta förtrycker varandra.
Hear, hear! Bra rutet, Clara!
Kanske är detta något av intresse för dig?
https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=890239007770442&id=207017289425954
Kanske har du redan sett eller hört om det.
Tack för bra inlägg.
Väl rutet som vanligt och så jäkla sant! Kan vi bara sluta värdera kroppar och låta folk få må bra med det de mår bra av? Tack!
I mitt flöde idag såg jag att en svensk kvinnlig skådis i samarbete med Viktväktarna nu skulle gå ner sina sista 9 kg. Och vi skulle då följa hennes viktresa. Och allt under hashtagg #mammapeppen. Jag läste kommentarerna till hennes inlägg och inte en enda dömande kommentar om att sprida osunda ideal etc. Alla peppade och delade ned sig av sina erfarenheter att gå ner i vikt. Jag fattar inte. Hur kommer det sig att du fick värsta shitstormen efter dig, men denna kvinna inte? För övrigt, mycket bra skrivet.
Håller helt med dig Clara!
Så j*vla sant. Själv får jag ständigt bemöta kritik när jag åt andra hållet pratar om hur svårt det är för mig all hålla vikten. Ligger ständigt på gränsen till undernärd och vet att jag mår som bäst när jag väger ungefär fyra kilo mer än nu. Bara fyra kilo, men de kilona gör mycket och de kilona är ta mig tusan näst intill omöjliga för mig att gå upp. Men då får jag kritik för mitt “lyxproblem” och då “fiskar jag efter komplimanger” låter det. Så jag kan inte mer än hålla med – lite mer förståelse och lite mer lämna varandra ifred skulle inte sitta fel.
Hallelulja Clara!! <3
Du sätter ord på alla mina tankar. Så himla bra är du! Och klok.
Från en kvinna som uppskattar en annan kvinna.
Super as always!
Klockrent formulerat! Jag som tjock kan ju vara en av de som tycker att det är hemskt jobbigt med träningsbilder, viktresor mm, men det beror ju inte på deras bilder/tankar i sig utan alla andras dömande i kommentarer och blickar. Hur samhället fostrat oss från späd ålder att våra kroppar & utseende är en slags allmän egendom & därför fritt fram att tycka precis vad de vill om. Låt bli & jobba för större acceptans hos oss alla. Tack Clara & God Jul alla!
Jättebra skrivet!! Håller med dig till fullo!
Mycket bra skrivet. Många kvinnor verkar vara varandras värsta fiender. Unnar inte varandra framgång bland annat. Vi borde stötta varandra i stället.
Jaaaaa! Åh vad du skriver bra! ❤️
Word!! 💕
Puss på dig! Klokt talat! ❤
heja dig Clara<3<
Word. Så bra! 💛
Du är inte skitdum du, Clara.
Väl rutet!
Inte för att jag nånsin skulle kommentera nåns kropp (ungefär det tråkigaste som finns på en människa som inte är ens partner typ) men undrar när vi ändå är där – vad önskar man för slags kommentarer när man lägger upp ett gå ner i vikt-inlägg? Jag förstår förstås att man vill få bort otrevligheterna (det gäller i alla lägen!) men att lägga upp något i de sociala (!) medierna inför sin målgrupp och sedan undra varför målgruppen inte håller truten?
Låt målgruppen bry sig. Det är ba small talk/kändisskvaller och ingen bryr sig egentligen om någons vikt hit och dit.
Nu är jag kanske dåligt insatt men jag tänker att Leif GW är så pass överviktig att det riskerar skada hans hälsa med olika sjukdomar (diabetes, hjärt-kärlsjukdomar etc.) därav tror jag inte att hans viktnedgång diskuteras kritiskt, den är motiverad. Medan det i ditt fall kanske snarare handlar trivselkilon. Å andra sidan anser jag att man kan få ha sina kilon ifred och om du nu är/var öppen med att du önskar gå ner ett par kilo för din egen skull, ska det inte behöva vara någon annans bryderier. Rätt eller fel, men så tänker jag.
Åh så bra att detta inlägg kom upp i mitt flöde igen! Verkligen bra rutet Clara och lika aktuellt nu som då!