Vilken stjärna låtsas du vara när du tränar?

757B06C0-EEA7-4CCD-A03A-61DA65FE3D89

Jag brukar låtsas att jag är Beyoncé när jag tränar – det är mycket roligare att motionera om man sjunger samtidigt! Erica leker att hon tillhör svenska skidlandslaget i spåret. Häng med hem till mig på en kopp hemkokt blåbärssoppa – vi pratar träning som kommer ur lust och lek i dagens avsnitt och Erica erkänner att hon gråter varje gång Stina Nilsson vinner!

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

IMG_4926

Här hittar du mitt recept på blåbärssoppa som vi pratar om i programmet. Om du  har missat tidigare podavsnitt hittar du alla samlade här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

24 kommentarer på “Vilken stjärna låtsas du vara när du tränar?”

  1. Ingen alls faktiskt – jag känner mig som en stjärna när jag motionerar ändå 😀 (Min träning, eller motion är nog ett bättre ord, är helt befriad från prestationskrav – allt som blir av är bra och då visar det sig att det mycket oftare blir av.) Det är så härligt att vara ute och åka längdskidor just nu. Man tränar hela kroppen på ett skonsamt sätt, får massor med frisk luft och en fantastiskt naturupplevelse. Underbart!

  2. Jag har aldrig tänkt på det så, att jag skulle vara någon annan när jag tränar. Jag är nog bara mig själv. Måste fundera på det!
    Önskar dig en fin dag! ♥

  3. Ibland är jag typ Eminem, eller någon av alla dessa coola poliskaraktärer som är vältränade och väldiciplinerade och skarpa. Annars är jag mest mig själv, men det går alltid med lite mer flyt är jag känner att jag typ är med i en film och är asball.

    1. Haha, jag känner igen det där att man får mer flyt när man leker någon vältränad! Eminem har jag inte kört – måste testa!

  4. Jag är ingen speciell när jag tränar, däremot har jag ofta en kommentator och en expert i huvudet när jag cyklar:
    – Vad säger du, Anna, hur ska hon tänka inför den här långa stigningen som kommer?
    – Jadu, jag vet att Elisabet har en tendens att vara något för optimistisk i början av branta backar. Jag hoppas att hon ska ta det lugnt och sedan öka, då har hon chansen att komma ikapp killen där framme som inte alls ser omöjlig ut.

    Eller:
    – Bara 500 meter innan hon är framme. Kan hon krama ut det sista hon har på upploppet?
    – Ja tror det, hon kränger inte alls så där på överkroppen som hon brukar, hon ser URSTARK ut. Kom igen nu, ge allt du har den här sista sträckan!!!

    1. Hahaha! Underbart! Själv brukar jag expertkommentera att ”det ser bra ut, – trots uppförsbacke andas hon bara genom näsan!”

  5. Som den sport- och skidnörd jag är så får svaret bli Marit Björgen. Har även en stark girlcrush på henne och drömmer om hur vi tränar mosslöpning tillsammans i Norge… Haha.

    1. Mossträning med Mia och Marit! Där skulle man varit en fluga på väggen (eller mossan) ;D

  6. När min sambo kommer hem från löpturen frågar jag inte hur det gick. Jag frågar
    -Vem var du?
    Beroende på dagsform blir det olika skidåkare, typ:
    -Idag var jag Northug, kämpade mig fram men orkade inte jobba hela vägen över krönen, och formen var usel.

    Och precis som någon här ovan skrev så kan det vara otroligt kul och peppande med expertkommentatorer. Min dotter pratar högt med kommentatorsröst när hon åker utför. Hon vinner alltid! Hon säger att det hjälper henne att bli tuffare. Jag tycker det är underbart att åka bredvid och lyssna.😊

    1. Linnéa,
      älskar frågan till din sambo! Ni har verkligen förstått poängen!
      När jag var liten brukade jag också ha upplyftande kommentatorer i huvudet som berättade om allt bra som jag gjorde på skidor. En Sven Plex Pettersson på axeln. Mycket roligare att träna då. Ska återuppta det på gymmet senare i veckan 🙂

  7. Blev inspirerad och testade att göra blåbärssoppa från blåbärssylt. Blev oootroligt sött.

    Appropå klumpar i soppan. När jag var liten så tyckte jag extra mkt om klumparna som hade blivit i pappas jordgubbskräm, dvs potatismjölet:-)

  8. Charlotte Kalla när jag löptränat i perioder.
    Beträffande skidåkning har jag så många men från skoltiden så jag försöker bara hitta lugn och njutning och det går inte alls särskilt fort men jag kommer framåt i alla fall. När jag cyklar visualiserar jag mig själv och känslan när jag körde Cykelvasan i somras, för jag kände mig helt enkelt bäst. Det var jag ju inte. Men jag kände mig det och det är väl huvudsaken!?

    1. Hej Marika,
      så kul att läsa det du skriver. Det där med visualiseringen gör att motion blir roligare tycker jag. Håller med – det viktiga är att man känner sig bäst. Mer lust och lek i spåret!

  9. Jag låtsas inte att jag är någon annan, däremot fantiserar jag ihop olika drömscenarior när jag är ute och springer. Det ger mig lite extra pepp, plus att jag känner mig så vansinnigt stark när jag är ute och springer.

  10. Jag har aldrig låtsats vara någon annan när jag tränar. Men jag visualiserar ofta mig själv som att det är just jag som är starkast och snabbast i världen! Även om jag tränar själv, så tänker jag mig att jag är så jäkla stark, och att mina konkurrenter kämpar 3-4 meter bakom mig, men inte kommer i kapp. Jag känner mig som en oxe!

  11. Låtsas att jag är proffsskidåkare rent allmänt, och tycker faktiskt det går fortare då! Kanske får bättre teknik bara genom att härmas 🙂 Och nu är jag lite girig, men jag skulle så gärna höra lääängre podd! Det är så mysigt att ha er i lurarna, så lyssnar gärna 45 minst!

  12. Tack Erica och Clara för superpodden. Jag stod och väntade på spårvagnen i snö och blåst och hörde granveden knäppa och Erica som njöt framför vedspisen, det värmde mig också!
    Jag vill ha bevis Clara på hur stilla du sitter! 🙂 Kan du inte ha en stegräknare eller använda telefonens som alltid finns en vanlig dag när du jobbar? Tänka lite omvänt än när man har stegräknare på sig, alltså att se hur få steg du kan få ihop på en dag och så jämföra det med Erica!?
    Sedan skulle jag tycka att det hade varit intressant att höra er erfarenhet om utmattningsdepression mot depression eller ångest. Jag har lidit av ångest i perioder, men vad är skillnaden? Tack igen för att man får låtsas sitta i Claras kök med er två varje vecka!

  13. Som riktigt liten skidåkare var jag alltid Marja-Liisa Kirvesniemi, som lite äldre såg jag mig som Björn Dählie när jag for runt i skogen. Nu blir jag varse att jag helt glömt att kliva in i rollen som någon annan på ett tag ute i skidspåret – det får det bli ändring på. Tack för att ni påminde mig via er fantastiska podd :-)!