Jag är ju en person som tränat stora delar av mitt liv. Men med många långa uppehåll. Det pratade vi ju om i senaste avsnittet av podden. Den cyniske kan ju se det som att jag är dålig på att hålla ut med min träning. Fast jag tänker på det som att jag är väldigt bra på att komma igång. För det har jag varit tvungen att göra många gånger. Den här gången tänker jag inte sluta heller. För nu kommer varken foglossningar eller utmattningsdepressioner komma ivägen (ta i trä). Här har ni mina bästa tips för att komma igång och träna
- Hitta en annan motivation för träning än viktnedgång. Tycker att det är värdelöst. Den motivation som funkat bäst för mig är tänka att jag tränar för min mentala hälsa. För att träning är bevisat effektivt för att hålla ångest, depressioner och utmattning i schack. Läs boken Hjärnstark av Anders Hansen för väldens bästa träningsmotivation! Bra motivation för träning har också varit att kunna åka själv till mormors gamla hus i Stenträsk. Kan jag inte åka båt är det tråkigare att vara där. Är jag för svag för att själv vända båten kan jag inte åka dit. Det motiverar mig till att träna.
- Se på träningen som egentid. Jag har tidigare ofta tänkt på träningen som ett straff. Men ärligt talat? 60 minuter utan barn, husliga plikter eller besvarande av mail och telefonsamtal. Kan det bli bättre?
- Det måste inte vara roligt. Välj bara det minst tråkiga. Hatar du att jogga kanske du står ut med att promenera så snabbt det bara går? Efter att ha promenerat samma sträcka så fort det bara går kan du plötsligt få upp motivationen till att springa en bit av vägen – bara för att komma hem fortare. Jag har nu lärt mig att tycka om löpning men det tog ca 26 år.
- Planera dagen före hur du ska få till träningen dagen därpå. Ha din väska med träningskläder ständigt packad och redo. Varje litet mentalt hinder måste undanröjas. Annars prioriteras träningen bort.
- Lite träning är bättre än ingen träning. Hinner du 20 minuter är det bättre än att inte hinna alls.
- Skaffa en träningskompis. Behöver inte vara så att ni åker och tränar ihop. Räcker långt med att ni peppar varandra. Messar vad ni tränat under dagen/planerat att träna under veckan som kommer. Peppar varandra till framsteg och jagar på varandra.
- Använd träningen som lyssningstid. Svårt vid gruppträningspass men annars är det viktigt med en bra musiklista. Eller en bra pod. Jag har till exempel joggat mycket till Det politiska spelet. Ibland funkar det bättre än musik eftersom jag fokuserar så mycket på vad de säger att jag glömmer vad jag gör.
- Skaffa promenadkompisar. När jag bodde i stan hade jag massor av promenadkompisar som jag kunde ringa och gå en sväng med en vardagskväll. Nu är det lite svårare men ganska ofta messar Annakarin eller Anna och undrar om vi ska gå ut och gå tillsammans? Och så ringer vi varandra under promenaden och pratar bort en timme.
- Variera träningen om du blir uttråkad. Jag åker skidor, promenerar, springer, simmar, cyklar på gym, tränar styrka hemma med kroppen som vikt. Jag tröttnar snabbt så jag får inte göra för likriktade aktiviteter för många gånger i rad.
- Trevligare träningskläder är motiverande. Det är inte peppande att känna sig som en gammal sopa bara för att man ska svettas.
- Dokumentera din träning. Använda appar som Runkeeper eller liknande. Och klart du ska lägga upp träningsselfies, blogga om träningen och facebooka att du tränar. Om det hjälper dig att hålla motivationen uppe! Att andra som inte tränar tycker att det är ointressant eller stressande är inte ditt ansvar. Lika lite som de är ansvariga inför allt de gör som stressar dig.
- Så fort du kommit igång kommer det gå lättare. Efter bara någon vecka brukar i alla fall jag börja känna mig som en sådan där hurtig person som tränar. Den sjävlbilden hjälper mig att orka hålla på. Jag har tränat i perioder med långa uppehåll. Försöker ändå tänka på det som att jag efter uppehållen bara helt odramatiskt återgår till att vara en person som tränar. Istället för att tänka att jag är dålig som haft träningsuppehåll och är en sådan där person som inte lyckas med träningen.
- Viktigast av allt: var snäll med dig själv. Klappa dig själv på axeln för att du kom iväg, tog dig tid för din hälsa och prioriterade så klokt.
Här kan du läsa tidigare inlägg jag skrivit om träningsglädje.
28 svar
Hej! Tänkte bara komma med ännu en peppig motivation: Pluggar läkarlinjen och fick för några dagar sedan under en neurologilektion reda på att de kemiska signaler som utsöndras i kroppen efter en timmes hård träning (självklart individuellt vad som räknas som hård träning, men så länge man tar i!) motsvarar en injektion av 10mg rent morfin rätt in i blodbanan! Alltså hurra, kroppens eget lyckopiller! Alla kan vi ju vara i behov av ett sådant ibland 🙂
Jag gillar dig och din självinsikt så himla mycket, Clara. Tack för pepp och avdramatisering. Heja dig i just din träning!
Tack för en bra lista! Vara snäll mot mig själv är nog en av de viktigaste
Heja heja!
Håller med om allt utom det där med Facebook/sociala media. För att:
* jag vill inte bidra till kroppshets och duktighetsmyter
Och
* jag vill inte att min träning ska vara för att någon annan ska titta på mig och säga “å vad duktig du är” (mina prestationskrav inför andra och behov av bekräftelse av andra har gjort mycket dåligt för mig i livet) utan för min egen skull. Det är jag själv (och kanske min sambo) som ska bekräfta mig.
Tack för din kommentar Lisa =) Jag funderar bara vad som egentligen är kroppshets och duktighetsmyter? Får man kroppshets av att se någons bild på smutsiga springskor? Eller svettiga panna? Eller gäller kroppshetsen bara ifall man fotar sig i spegeln med svankande stjärt? Är allt prat om träning per definition kroppshetsande? Detta är inte menat som en kritik mot din kommentar utan bara en fundering, eftersom detta är en aspekt som ofta lyfts när man pratar om att dokumentera sitt tränande. Varför är just träning extra känsligt?
Att se bilder på nyfödda bebisar på instagram kan ju vara oerhört jobbigt för den som är ofrivilligt barnlös. Och själv får jag ångest varje gång jag ser någon i flödet som skriver om cancer eller visar bilder på sig själva utan hår eller svullna av cortison. Jag sett både en barndomsvän och min mamma dö i cancer och båda var svullna av kortison på slutet. Ett speciellt sorts svullnad och utseende som triggar väldigt mycket sorg i mig (även om jag vet att många som ser ut just så faktiskt blir friska tillslut och lever långa lyckliga liv). Samtidigt kan jag ju inte kräva att förskonas från dessa bilder. Andra människor ska inte behöva censurera sina liv för att inte uppröra mig. Förstår du hur jag menar?
Det här är verkligen ett superintressant ämne, hur det kommer sig att just träning är en sådan trigger, både positiv och negativ, på så många sätt.
Jag har länge letat efter någon som skrivit om feminism och träning ur flera perspektiv, inte bara utifrån eventuell kroppshets, som naturligtvis är en del av det, men också utifrån kropp överhuvudtaget: att få ta fysisk plats, både genom sin kropp i sig men också genom vad man gör med sin kropp, kropp som kommunikationsmedel, för- och nackdelar med gym som har avdelningar bara för kvinnor, vilka som är välkomna och vilka som känner sig välkomna i träningssammanhang, träningskläders funktion och storlek, träning för sin egen skull och inte andras etc.
Det finns många intressanta saker att fundera på här.
Tack också, Clara, för många bra tips!
Jag håller med, det här är verkligen jätteintressant ur många perspektiv. Hur tar vi till oss det vi ser och läser i sociala medier, hur påverkar det oss, vad är det som skapar upplevelse av hets etc.
Själv märker jag att jag reagerar olika beroende på sammanhang och hur saker framställs, som Clara är inne på. Jag idrottar själv mkt men pratar nästan aldrig om det på tex jobbet eftersom där redan är så mkt träningsprat. Där blir det lite hets på redovisning nästan, en känsla av att jag måste säga att jag tränar annars är det som om jag inte gör det.
När jag och min sambo umgås med folk i mer idrottsliga umgängen älskar jag dock att prata träning, där är det inte alls samma känsla.
Men vi reagerar så olika beroende på vilka vi är. Jag kan tycka att bilder på fina hem är både superinspirerande och stressande. Det viktiga för mig är att alltid kunna luta mig tillbaka och inte falla in i en jämförelsetanke, hålla sig nära en själv på ngt sätt.
Det bästa träningsrådet jag själv fått: den bästa träningen är den som blir av ?
Bra grejer! Vara snäll mot sig själv och lägga mer vikt vid det man lyckas med än man inte lyckas med är superviktigt oavsett vad det handlar om, tycker jag.
För mig funkar det bäst att försöka komma ifrån tanken på att jag ska vara motiverad att träna. Träningen ska vara mer som att gå till jobbet och att borsta tänderna. Nåt jag bara gör utan att reflektera så mycket över mina känslor inför det och utan att fundera på om jag är motiverad eller inte. Fast det är ju på längre sikt än i uppstartsfasen, i uppstarten behövs definitivt motivation.
Motivation är väldigt överskattat. Bara gör det, lixom. Det är bara en timme av ditt liv, en timme av din dag. Så jag håller med dig!
Heja listan!! jag lägger upp träning på min blogg för att jag själv ska hålla motivationen uppe 😉 Jag kör varannan dag nu och det är riktigt skönt när det sitter som rutin.
http://www.lotte4.blogspot.se
“Lite träning är bättre än ingen träning!”, det citatet har jag följt nu ordagrant nästan så att det blivit lite av en tvångstanke ? Men med gott resultat! Speciellt när man förlorat ett vad och håller på med deffguiden ( http://deffa.nu/deffguiden ) med 4 pass i veckan till 21 mars ?
Klok lista och håller med på varenda punkt!
Kramar Elin
Jättebra lista! Jag har också en grej jag tycker är bra. Jag har börjat se min kropp som ett “levande redskap”. Jag struntar högaktningsfullt i om jag går upp eller ner i vikt. Bara den gör vad jag kräver av den. Det är målet med min träning. Försöker se vardagsperspektiv. Skulle nån galning ta tag i min treåring i lekparken och försöka kuta iväg så ska jag orka springa efter. Det blir ju många gånger som träningen blir borta också och förstår så väl vad du menar med att börja om. Men när man hållit på i några år så vet man vad man klarar av och kan hålla det på en rimlig nivå. Träning ska vara roligt. Att klänga runt med barnen i lekparken duger gott och väl som ett träningspass. Och allt blir verkligen lättare med lite kondition.
Jättebra tips! Kan skriva under på dem alla!
Nu blev jag lite sugen på att komma igång med springandet igen!
Det hjälper också att tänka på tiden; även om jag tränar 4 ggr i veckan och en hel timme varje gång (mer än många andra) så är det bara 4 timmar av 168 på en vecka. Knappast mycket om man i övrigt är ganska stillasittande!
Precis vad jag behövde läsa just nu! Har alltid ogillat träning. Är uppväxt med föräldrar som ansåg att all form av fysisk aktivitet var farlig. Har aldrig hållit på med någon idrott eller haft något som helst intresse av det. Fick svår astma i högstadiet, och kunde sällan vara med på skolidrotten. Men idag kan jag känna glädje, när jag utfört ett yogapass, cyklat till jobbet eller tagit en extra lång promenad med hunden. Det gäller ju att hitta sin träningsform, och har man inte tid/ork till träningen så får man försöka smyga in vardagsmotion 🙂
Vilka bra tips! Jag är trött på alla bantningsmetoder som aldrig funkar och bara gör en trött. Man måste hitta något som motiverar en och din lista är verkligen inspirerande liksom du.
Tack för en bra blogg! 🙂
“Dokumentera din träning. Använda appar som Runkeeper eller liknande. Och klart du ska lägga upp träningsselfies, blogga om träningen och facebooka att du tränar. Om det hjälper dig att hålla motivationen uppe! Att andra som inte tränar tycker att det är ointressant eller stressande är inte ditt ansvar. Lika lite som de är ansvariga inför allt de gör som stressar dig.”
BÄST!
Mycket bra tips! Jag lägger till några extra tips som har hjälp mig att komma igång (jag är också väldigt bra på att komma igång med träningen, igen och igen…)
* Hitta en podd som du gillar. Bestäm att du BARA får lyssna på den när du tränar. För några år sedan när jag ville börja löpträna så bestämde jag att jag endast fick lyssna på Fredagspodden när jag löptränade. Snacka om motivation om man blir supersugen på att lyssna på ett avsnitt!
* Unna dig! Jag bestämmer något gött jag får göra efter träningen. Äta en semla, dricka ett glad Oboy, maraton titta på en serie, etc.
*Skriv in i kalendern. Jag skriver in alla planerade och genomförda träningspass i min kalender. För om jag ständigt ser att jag ska gå ut och springa kl 10.00 på lördag så är chansen större att det faktiskt blir av. Jag ser det liksom som ett möte med mig själv som jag inte kan avboka.
Mycket bra tips!
Svinbra tips!
Bra inlägg. Nu blev jag taggad.
Att ta tid att ringa en kompis tex var ju en enkel och självklar idé men jag har faktiskt inte tänkt på den.
Jag gillar “tråkiga” träningsformer, min kille är dock mer så att han behöver roliga träningsformer, därför började vi på fäktning i höstas och ska snart testa geocatching. Att börja fäktas är något av det roligaste jag tränat! Ever. Om någon sagt det till mig i barndomen när jag plågade mig på fotbollsplanen.
Just att se träningen som egentid, är nog min största motivation faktiskt.
Att slippa hem, sambo, barn och djur en timme och bara umgås med mig själv, är min allra största motivation. Det är såklart inte det att jag inte vill umgås med dem, men jag vill också hinna umgås med mig själv.
Så nu tränar jag mellan 4 och 8 pass i veckan, beroende på tid och annat som spelar in. Så värt, så viktigt! ♥
Utmärkta tips. Jag insåg också att så fort jag började fokusera på att träna för mitt psykologiska och emotionella välbefinnandes skull blev det väldigt mycket mer lockande och meningsfullt att träna. Att kroppen gynnas är en ofrånkomlig bonus. Sen upptäckte jag crossfit och nu är det min höjdpunkt på dagen att träna för det är så kul.
Vill tipsa om en artikel jag skrev för ett par år sedan om att sätta träningsmål, och varför det inte räcker att “bestämma sig”. Hint: det är helt olika delar av dig som tar beslutet resp måste genomföra träningen den där trötta tisdageftermiddagen.
Jag glömde visst länka: http://www.aftonbladet.se/wellness/inrehalsa/article20128096.ab
Tack Clara!!! Precis vad jag behöver just nu!!!! Har så himla, himla svårt att komma igång och jag behöver verkligen börja träna för att må bra (kilona sitter garanterat kvar ändå!). Ska sätta upp dina råd på väggen så att de kan peppa mig varje dag. 🙂
Eftersom jag inte använder sociala medier brukar jag sms-bomba mina vänner när jag väl har tränat. Även när jag slagit hastighetsrekord och sprungit långsammare än någonsin på en sträcka ….. Ett tips till dem som känner sig stressade av träning i sociala medier! 🙂
Bra tips! Jag brukar läsa din text om löpning och hur en stark kropp i rörelse kan göra motstånd. Då fylls jag var jävlar anamma och ger mig ut. Och när kroppen börjar bli trött i slutet av en löprunda tänker jag på alla tjejkompisar jag har och vad jag vet och INTE vet vad de blivit utsatta för av män, jobbar upp en rejäl ilska och då springer jag som bara den. Go go träning som motstånd! Efter varje pass klappar jag benen (som man klappar en häst) och säger “Bra jobbat idag kroppen! Namaste.” Viktigt med beröm och tacksamhet.
Hittade tillbaka till det här inlägget nu och måste bara dela en liten anekdot kring promenader. Min kompis och hans kusiner pratade med sin mormor om att hon brukar gå promenader väldigt flitigt. De frågade: “Men blir det inte ensamt att gå så långa promenader själv jämt?” Hennes svar: “Neeej, jag har ju Gud med mig, jag brukar be när jag går. Och helt själv är jag ju inte. Jag har ju Runke-Per som sällskap också.” Det tog ett förvirrat ögonblick innan barnbarnen fattade att hon menade Runkeeper. Haha 🙂