Blås liv i min låga

Här går jag och har ångest en vinterkväll. Med kopplet i ena handen och ångest som spränger som tjäle. Trösten. Att mitt liv är en suck i den eviga andningen. När jag är borta kommer ingen minnas mig. Och ingen kan minnas ångesten.

Tänk att få försvinna

I mörkret lyser Venus på himlen. Starkt som ett plan inför landning. Jag tittar uppåt när jag går. Söker stjärnorna. Har vänt ansiktet mot marken så länge att jag fastnat.

I Tranströmers Östersjöar finns en tanke jag klamrar tag i.  Vinden går i tallskogen och susar tungt och lätt. Det stora draget. Som blåser liv i somliga lågor och blåser ut andra.

Kanske är jag ett bål utan syre. Kanske är jag en matt gnista. Men min bön är att jag ska fatta eld. Att det stora draget som jag står i. Ska blåsa liv i min låga. Inte blåsa ut den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

55 kommentarer på “Blås liv i min låga”

  1. Så vackert skrivet. Så sorgligt och tungt på samma gång. Håll ut tills lågan flammar upp igen fina du, du betyder så mycket för så många! ❤❤❤

  2. Åh älskade du.
    Som får mig förstå att jag inte är ensam.
    Åh älskade du.
    Det här med ångest är ett ledsamt dilemma.
    Jag är glad, tack vare dig
    Att vi inte lever på mormors tid.
    Jag är glad, tack vare dig
    Att vi har sociala medier där vi kan visa våra systrar att känslan är densamma.

    Tack till dig. För att du håller oss vakna.

  3. Kära vännen! Det blir bättre! Jag har nyss förlorat min mamma och jag känner igen känslan av att ha förlorat mitt nav och min kompass. Nu måste jag själv vara navet. Då grips jag av allt ansvar för min familj. Det är något stort och fint i det också. Kram

  4. Ångest, klimatångest,,Jag har nog lyckats hålla den ifrån mig hittills,,Men nu, plusgrader och is överallt,,I februari i Västerbotten. Och jag undrar hur det då ska kännas om man har småbarn idag. Och skogsmördarmaskinerna maler på dygnet runt. Varför just här, varför min gamla trollskog. Vi behöver ju skogen för klimatet. Och jag behöver snön o vita vidder. Klar, frisk vinterluft. Kyla och eldvärme. Och en mark som bär mina hästar så att de inte halkar. Så att jag törs rida på vägen igen, en väg utan is o timmerbilar… Kram till dig!

    1. Just precis så känner jag också. Blir på dåligt humör av dessa varma dagar som kommer tidigare och tidigare för varje år. Jag mår dåligt över att inte kunna påverka och även om jag försöker dra mitt står till stacken så finns det så många som inte bryr sig. Klimatångest är ett bra ord som beskriver precis hur jag känner.

  5. Känner igen mig. Denna gastkramande ångest. Som gör mig rädd för att jag ska tappa greppet om verkligheten och mig själv och mitt ansvar som mamma. Jag borde veta bättre än att bli rädd. Jag har haft återkommande ångest i flera år. Ändå får jag panik. Hjärtat rusar. Känner mig liten.

  6. Jag har börjat prata om min ångest med en utbildad psykoterapeut. Vi träffas en dag i veckan (kostar mycket) men mina knutar, börjar långsamt knytas upp. Jag vågar titta på de svarta tillsammans med någon som håller mig i handen. Jag trodde jag skulle skämmas. Att det skulle bli jobbigt och kräva massor av mig. Tvärtom, automatiskt händer något, oklart vad. Min kritiska inre röst talar tystare. Jag tackar nej till saker jag inte vill, utan att få ångest. Jag känner mig tryggare i offentliga sammanhang. Kbt har inte hjälpt mig eftersom mina känslor är så starka. Mina bäst spenderade pengar någonsin.

  7. Man vackra Clara hur är det fatt? <3
    Samtidigt kan jag känna igen mig i din vånda och ångest… men efter att vi fattat ett stort beslut hemma hos oss har lättnaden lagt sig.
    Ett svårt och tungt beslut, men det bästa för att vi alla ska må bra tillsammans.
    Det är ju viktigtast av allt.
    Du har ett sådant djup i det du skriver och gör.
    Det fascinerar mig.
    Du fascinerar mig.
    DU är viktig. För dig och för så många andra.
    Ta hand om dig.

  8. För länge sedan skrev du ett inlägg om tillfället när du fann Gud. Jag har ingen tro själv, men det var en så vacker text om värmen, kärleken och ljust som strålade inom dig. Läs den texten igen och minns att du inte är en suck, du är ett av alla ljus som skiner lika starkt och är lika viktiga. Som Bob Dylan skriver: ”‘cause every hair is numbered, like every grain of sand.”

  9. Finaste Clara!
    ”Ett brutet strå ska han inte krossa, och en tynande veke ska han inte släcka.”
    Jesaja 42:3

  10. Jag hoppas att du får liv i din låga! Till sist brukar den blossa upp igen, eller bara glöda lite grann, men det kan också vara okej. Den slockar aldrig helt även om det kan kännas så <3

  11. kom den här känslan efter du packat och grejsat sent, som du skrev om? i så fall behöver du sova tror jag. inga reservkrafter än. efter min utbränning är ångest starkt kopplat till trötthet. när jag blivit piggare igen försvinner den. sov sov sov sov och sov lite till. du får belöningen för det sedan när du blivit starkare igen och pngesten inte kommer lika lätt. ta hand om dig! 😊💖

    1. Håller helt med! Efter att ha gått in i väggen så fick jag samma symptom så fort jag tog ut mig en aning för mycket. Ena dagen mådde jag ganska bra och då passar man ju på att göra något. Och dagen/dagarna efter kom ångesten och tyngden. Blev lika förvånad varje gång. 😛 Men efter ett tag lärde jag mig att balansera det där och vila ordentligt. Då blev det bättre. 🙂 Det höll i sig i många år, nervsystemet läker saktare än resten av kroppen.

      För övrigt var det väldigt vackert beskrivet, Clara! Svårt att fånga ångesten på pränt, svårt att våga visa det för andra, svårt att läsa andras bedömningar av ens ord. Men modigt, o så modigt! Glad att du skrev just den här texten som så många känner igen sig i. Tack! Och krya på dig!

  12. Tack! Ligger i soffan å ångestbemästrar. På grund av diverse tjafs på jobbet så blev det för mycket idag. Tårarna tar inte slut. De bara finns… är sjukskriven idag och imorgon. Kan inte jobba med människor när tårarna bara sprutar… men jag vet att jag inte är ensam! Jag vet att jag är stark, men ändå så skör…

  13. Skickar en kram och ett hopp om att man kan hamna på andra sidan, det tar tid men även om det är en klen tröst så går tiden. Sen tänker jag att man kanske inte kommer ut på andra sidan som samma människa som man var innan men det är okej det också. Man får helt enkelt finna den man är och vänta in sig själv. Ta reda på vem man är och vem man har blivit. Det är lite läskigt men när ännu mer tid har gått och man inser att ja, det här är jag nu och det har varit jag en tid så känns det himla fint. Hoppas detta nu inte blev för luddigt. Jag hamnade i det där landet när jag på kort tid fått 3 barn. Helt plötsligt ville jag inte det jag alltid velat. Vem var jag? Vad vill jag? Det var hemskt att gå igenom men nu i efterhand ser jag perioden som oerhört stärkande. Eller ja kanske perioden som följde efter när allting vände. Kram

  14. Starkt och fint att du även vågar dela och visa denna sida av livet.
    Önskar dig fina dagar med din syster och hennes familj.
    Kram

  15. Känner så väl igen den här känslan. Tänk om jag bara …

    Men sen tänker jag att det får inte vara så. Det får inte vara så att mitt liv inte betyder något någon gång. Det gör det ju. För min familj, för mina vänner, för mina djur. Jag – och du – har en plats i det här universumet. Vi blev utvalda att, på gott och ont, vandra på den här planeten ett tag. Ge den vad vi kan. Ta vad vi får.

    Jag brukar tänka på det, när allt känns tungt. Jag söker tröst i katarismens tro på att allt materiellt är av ondo och att det är i det själsliga räddningen finns. Då kan jag för en stund skjuta bort de krav och förväntningar framförallt jag, men också andra, har på mig, och tänka att en dag tar det slut. Så jag kan lika gärna njuta av åkturen men’s den varar.

    Kram <3

  16. Tack för det här fina inlägget!
    Känner så väl igen mig, ska plocka med mig trösten härifrån.
    De där dagarna då en inget hellre vill än att en nästintill obefintlig gnistan ska bli en låga.
    <3 <3 <3

  17. Kära underbara Clara, du har det svårt och jag känner för dig av hela mitt hjärta. Jag vet vad du går igenom nu och det är knappast tröst att säga att det går över, men det gör det så småningom och du blir stark igen. Under tiden….var snäll mot dig och ta det så lugnt, prata med förtrogna och enligt mig även med någon utomstående, kurator, fin doktor, kanske behöver du äta medicin under en period. Var inte rädd för medicin, det finns bra medicin idag.

  18. Du är underbar och du behövs, Clara!
    Tack för din fina blogg!
    Clara, glöm aldrig att just nu är du väldigt trött, men det går över. Kanske du har svårt att ta till dig allt fint du gör, du är och du har just nu, trots att du vet om det. Kanske livsglädjen och orken har tagit lite ledigt. Men allt detta återkommer till dig tids nog. Bara lyssna på din kropp. Vila om du behöver, da det lungt om du behöver. Känn ingen press. Det tar tid men till slut det löser sig.
    Kram!

  19. Så fint och skrivet och så ångestfyllt! Jag hoppas också att vinden blåser liv i livet. I ditt liv och i mitt liv.

  20. Jag har inte skrivandets gåva. Kan inte skriva så vackert som du. Men jag vet definitivt vad ångest är. Många dagar är en kamp för mig. En kamp att finna anledning att fortsätta kämpa. Den har blivit allt svårare att finna för varje år som går. Någonstans inom mig finns ändå en envishet som gör att jag fortfarande finns här (eller feghet som hindrar mig från att göra slut på det). Jag hoppas att jag ska fortsätta orka. Vad svamligt det blev nu. Inte riktigt någon tröst i det jag skriver inser jag. Men jag vill säga att jag vet hur ont det gör och hur tungt det är, du är inte ensam. Kämpa på, fina du. Kram. <3

    1. Ta hand om dig Anne och ge aldrig upp, fortsatt att kampa for det GAR att borja ma battre igen. Du ar viktig, du ar alskad och ditt liv har en mening! Du ar inte feg, du ar stark och modig. 🙂 Kram. <3

  21. Tack för att du delar med dig – jag tror det hjälper många som kämpar där ute. Häromdagen såg jag att författaren Tommy Hellsten hade intervjuats av Dagens människa (där jag har för mig att du också intervjuats tidigare) och det var bland det mest trösterika jag hört. SÅÅÅ fint och sååå sant. Han berättade väldigt personligt om att han genom en livskris hittat till djup tacksamhet och medveten närvaro. Bland det finaste jag hört. Jag tror att det skulle kunna skänka dig (kanske särskilt eftersom han också är troende) hopp och en känsla av att allt är precis som det ska. This too shall pass. Kram!

  22. Känner igen mig själv så mycket i det du skriver. Kom ihåg! Du är värdefull ❤️ Ge aldrig upp! ❤️

  23. Ja Clara, precis på pricken så känns det ibland. Du fångar det fint och naket. Personligt men allmänt på så sätt att jag känner igen mig fast jag är jag och du är du.

  24. Vackert skrivet om livets baksida. Minns när jag tänkte så; tänk att få försvinna.
    Jag ber med dig att det stora draget vi står i ska blåsa liv hos dig. Att du ska få känna dig trygg och buren, och att allt det goda kommer till dig.
    Den som söker Herren Gud skall förnya sin kraft. De ska få nya vingar som örnen.
    Kram

  25. Så starkt och så vackert skrivet! Det berörde mig, känner igen känslan. Varm kram till dig 💗 Du är inte ensam 💗

  26. Åh Clara!
    Sitter och gråter. För din skull. Och för min egen då du satt ord på det jag känner men inte själv lyckats beskriva.

    Jag kommenterar aldrig blogginlägg men kände så starkt att jag måste skriva. Du betyder så mycket för mig. Dina blogginlägg har fått mig att både gråta och skratta genom åren, fått mig att våga tro på mig själv, inspirerat mig och väckt drömmar jag kanske annars aldrig vågat.

    Tack för att du delar med dig också av sorgen, ångesten och kampen. Det betyder mer än du kan ana. Glöm aldrig att du aldrig är ensam!

  27. Min strupe och mage är som i en muskel-kramp som inte vill släppa. Jag är medveten om varje andetag. På morgonen är magen i uppror. Har lärt mig att det är ingen ide att lämna hemmet och badrummets trygga vrå, inte förrän jag bajsat tre gånger. Annars finns risken att jag bajsar på mig på vägen till jobbet. Kvinnans liberation. Så att vi kvinnor kan göra allt! Javisst, men bara till en enorm bekostnad på våran hälsa. Låtsas att allt är fina fisken. Jag har min 80- åriga svärmor här på besök. Sanningen är att jag är avundsjuk på henne. Hon var hemma i 20 år med barn. Jobbade sen 3 dar i veckan som hårfrisörska. Lever nu gott på döda makens pension. Åh, om jag ändå kunde få vara min svärmor. Gammal, färdig och ångestfri…

    1. Jag tror att manga kanner precis som du. Men om vi bara vagar sa kan vi gora det som far oss att ma bra, om vi slutar bry oss om vad andra skall tycka och tanka om oss. Vi ar fria, vi maste inte gora allt. Vi kan valja att leva pa ett annorlunda satt, ett satt som far oss att ma bra i bade kropp och sjal. 🙂 Ta hand om dig fina du!

  28. Underbara Clara, du ger känslorna ord så att hela min kropp rister. När jag känner som du blir jag ofta buren av några verser ur Uppenbarelseboken. Kanske kan de bära också dig:

    ”och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”

    Varma tankar och böner till dig

  29. Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
    han som har danat dig, Israel:
    Frukta inte, ty jag har återlöst dig,
    jag har kallat dig vid namn, du är min.
    2Om du än måste gå genom vatten,
    är jag med dig,
    eller genom strömmar,
    så skall de inte dränka dig.
    Om du än måste gå genom eld,
    skall du inte bli svedd,
    lågan skall inte bränna dig.
    3Ty jag är Herren, din Gud,
    Israels Helige, din Frälsare.

    Han har frälst oss från den här världens mörker synd och det mörker och synden som bor i oss. Som genomsyrar hela den värld vi lever i . En värld som är påväg mot sin undergång. Dit steg Han ner, blev människa, tog på sig mänskligheten och hela världens synd och dödsstraff. Och övervann döde. Stod upp igen och nu får vi dö bort från oss själva och leva för Honom. ”Ty nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig och det liv jag nu lever jag i min kropp det lever jag för Guds son som har älskat mig och utgivit sig för mig”
    Detta var min livlina i mitt livs mörkaste, mest ångestfyllda och smärtfyllda period. Det som gav mig kraft att leva. Nu vill jag inte leva för något annat än Jesus Kristus och att få berätta om honom för andra. Tyvärr är Sverige ett land där det är svårt att vara bibeltroende kristen. Bor i Norge nu och är aktiv i NLM. Att få leva i den kristna gemenskapen har gett mig kraften och livslusten tillbaka. Jesus ÄR verkligen livet. Bokstavligt talat. Jag ska be för dig Klara och uppmanar dig verkligen, av omsorg för dig att söka tröst i Bibeln. Guds eget ord till Dig. Han vill inget hellre än att få leva tätt i gemenskap med dig och det gör han genom sitt ord som är ”levande och verksamt”. Hans ord har mäkt att frälsa oss, det ger nåd, liv och liv i överflöd. Kram!

  30. ”Kanske är jag ett bål utan syre.” Jag kanner igen mig i den tanken. Jag vet att jag maste ge mig sjalv ”syre” for att ma bra; vila, mycket tid med vanner och familj, halsosam mat, traning och mycket tid i kyrkan. Ditt blogg inlagg fick mig att tanka pa laten ”Set Me Ablaze” av Bryan&Katie Torwalt, en jattefin sang. Ta hand om dig Clara, ditt liv har en mening och varlden behover det du har att erbjuda! 🙂

  31. När tårarna blir anletsdrag som rinner längs med kinden. När dimman sällan lättar och stjärnorna är svår att se. När riktningen går förlorad. Blicken fästs vid gruset. När andetagen inte rensar ut. Spring inte mot skogen. Jag tappar min stig. Känn att jag är med dig. Känn alla systrar som är med dig <3

  32. Tack för att du delar med dig! Känner igen mig i mycket. Ibland känns det som att jag inte är rädd för mörkret utan mer rädd för vad som kommer fram i ljuset. Hos mig själv och hos andra. Har själv skrivit ett inlägg ”De utbrända”. Tänker mig människan som en tändsticka. Jag vill brinna men inte brinna upp!
    Mvh Julia

    https://juliasfotspar.com/2017/02/26/de-utbranda/