När vi ändå håller på att prata om att känna sig ful i kläder – vill jag prata om att känna sig fin i kläder. För trots all min klagan har jag ju en del garderobsfavoriter. Som är nästintill perfekta (fast kanske inte riktigt ändå). Generellt kan jag säga att jag älskar klara, starka färger. Mönster och feminina snitt. Gärna äldre plagg – utan att jag för den skull vill känna mig som en femtiotalslajvare. (Obs absolut inget fel i att lajva femtiotal! Känns bara som att jag är förbi den tiden i min stil)

Den här röda gamla klänningen kommer från en släkting till Jakob. Underbar färg och fint mönster. Hade jag fått välja hade jag dock haft lite längre ärm. Och en extra knapp i ringningen.

Den här gula loppisfyndade solklännningen. Herreje vad jag känner mig chic i den! Perfekt med fickor också. Alla klänningar borde ha fickor. Observera Palmgrensväskan som jag fått av min syster. Har för mig att hon loppisfyndade den för en tjuga.

Denna svarta lilla vintageblåsa. Med axelvaddar och perfekt snitt. Även den här klänningen är dock lite väl kort i ärmen. Tycker inte om att behöva ha kofta för att inte känna mig naken. Känner mig också lite utklädd när jag bär helsvarta plagg. Jag är ju mer van vid knallfärg.

Den här vintageklänningen med stor rosett i nacken är en favorit. Fram för fler rosetter! Dock lite opraktiskt med ryggrosett då man får puckelrygg under koftan. Och kofta vill jag ha när det inte finns ärm.

Älskar den här lilla sommarklänningen som egentligen är en byxdress från åttiotalet som min syster sytt om till mig. Dock väl kort. VARFÖR är allt så kort? Har man långa ben blir den ju dessutom extra kort. Det räcker med att någon snyter sig för att den ska flyga upp.

Denna gröna omlottklänning från Myrorna är en klassiker i min garderob. Jamen den är så vansinnigt snygg bara! Finns inga fel på den. Skjortkragen och färgen är underbar. Axelvaddarna sprättade jag dock bort. Det bästa med omlott är att man kan ha det både under viktuppgång och viktnedång. I den här har jag pendlat tio kilo och ändå kunnat bära den utan problem.

Nu är det typ fem år sedan peplum-midjor var inne men jag älskar dem fortfarande. Perfekt snitt om man vill ha pennkjol men ändå behålla lite vidd över magen. Midjan blir smalare och höfterna bredare. Perfekt ärmlängd har den också, den här klänningen jag fyndade på Beyond Retro. Min syster sydde om den för att den skulle passa mig bättre.

Detta blåa fodral med blommönster, intag i midjan och liten puffärm är fantastiskt sött. Ett loppisfynd jag sprättat bort axelvaddarna på. Dock föredrar jag när kjolar slutar precis under knät istället för ovanför.  Det är mer smickrande för benens form. Besvärligt också att knapparna sitter i ryggen. Den är helt omöjlig att ta av och på utan assistans.

Det här är också ett loppisfynd. Perfekt ärmlängd för att inte känna mig naken utan kofta. Men egentligen alldeles för kort kjol för att jag ska vara helt bekväm. På vintern är det väl okej för då har jag ändå 120 deniers svarta strumpbyxor under – men som barbent är det blottarläge om jag böjer mig fram för att lyft upp en unge.

Den här superenkla sommarklänningen hittade jag på Emmaus i Borås i somras. Tror dock att det är en bara något år gammal klänning från Indiska. Sådan är samtiden. Det man hittar på loppis är ibland bara ett år gammalt. För femton år sedan hade det aldrig hänt

Tycker så mycket om blommorna som har något fyrtiotaligt över sig. Och ärmarna är väldigt fina. Men efter bara några tvättar blev klänningen urblekt och sladdrig som en gammal disktrasa. Synd på en sådan bra modell. Att det ska vara så svårt att tillverka något som har god kvalitet, passform och smickrande snitt?!

Svar på läsarfrågan: Vad gör du av alla kläder Clara?