Jag har gått och tänkt på en sak som jag inte riktigt vetat hur jag ska formulera. Jag är så rädd att uppfattas som dryg på något sätt. Men jag känner ändå att jag måste adressera detta problem. Det händer då och då att folk hör av sig och är arga för att jag inte svarat på deras mail/kommentar och undrar varför. Jag ska försöka förklara varför: Jag får helt enkelt väldigt mycket mail och kommentarer. Och det är jag såklart otroligt glad över. Men det är inte bara mängden – de kommer på så många olika plattformar också vilket rör till det för mig.
Bloggkommentarer. Fyra olika instakonton med både kommentarsfält och instamessage. (Underbaraclaras, Underbaraboning, Miss Clarity och privat insta). Totalt åtta kontaktytor. Min Youtubekanals kommentarsfält. Min officiella facebook med kommentarsfält och direktmail. Min privata facebook med kommentarsfält och direktmail. Min jobbmail. Sms och telefonsamtal. Och min riktiga brevlåda dit folk skickar saker.
Jag har alltså totalt SJUTTON olika platser där folk kontaktar mig dagligen med förfrågningar, önskemål, arga mail men mest snälla meddelanden eller rimliga frågor. Jag känner att jag nästan går sönder över att jag inte hinner svara bättre. Jag försöker läsa allt – men det kan ta många veckor. Men ni kan lita på att jag blir jätteglad när ni skriver snälla saker – det gör skillnad!
Jag känner ändå att det viktigaste är att försöka svara på frågor i bloggen och kommentarsfälten för att där kan svaren läsas av fler – och alltså komma fler till gagn. Mail, insta och fb-messanger har jag prioriterat ner. Tyvärr blir det också ofta så att jag svarar de som är sura/kritiska istället för att ta mig tid att säga tack till alla som skriver snällt. Det gör att jag får dåligt samvete. Men samtidigt vill jag förklara för de som är arga hur jag menade eller hur jag tänkt. För om jag inte gör det kommer snart ännu fler liknande kommentarer.
Högt upp på listan kommer att besvara kunder, anställda och samarbetespartners som är beroende av svar från mig för att kunna arbeta. En vanlig dag får jag mellan 150-300 kommentarer, mail och kontakter av olika slag som helst ska få någon slags respons. Och såklart vill jag prioritera att svara vänner och familj som är viktigast av allt.
Jag skriver inte det här för att jag tycker synd om mig själv. Tvärtom är det ju en ynnest för mig att ni engagerar er och kommenterar. Men jag skriver det för att stävja lite av den ilskan som några visar när jag inte svarat dem. Det är helt enkelt omöjligt att hinna. Hoppas ni förstår.
(Och till kunder som kontaktar mig med förslag eller förfrågningar – skicka så utförlig information och tydlig pitch som möjligt så att jag vet om jag ska svara ja eller nej eller kanske. Kryptiska mail av typen “det vore roligt att hitta på något tillsammans” undanbedes. Jag kan gärna hitta på något – men då måste ni komma med en mer färdig ide jag kan ta ställning till.)
37 svar
Det råder en sån svar-stress i vår tid. Att jämt vara tillgänglig. Och då är jag inte ens en offentlig person! Får meddelanden på Facebook, sms, mail och Whatsapp och känner att jag inte alltid orkar svara utan skjuter upp det, ibland i många veckor.. och detta är alltså från mina vänner eller bekanta. Frågor som är precisa kan jag svara på, typ “vilken tid tar du bussen imorgon” men blir så stressad av “hur är allt med dig, vad gör du nu för tiden, vad har hänt sen sist?” eller bara allmänt slöchattande “tjena vad gör du”. Så skjuter man upp att svara, får dåligt samvete och skäms. Kan ju bara ana hur det känns för Clara som får flera hundra gånger mer meddelanden.. Någon som känner igen sig och har tips? 😀
Åh jag känner igen mig! Men har inget tips tyvärr. Varför måste man alltid vara kontaktbar? Ibland drömmer jag mig tillbaka till tiden när det bara fanns fasta telefoner. Var man tillgänglig så var man liksom.
Äsch, klart vi förstår! För mig känns det som det viktigaste att veta att du läser och blir glad. För när jag skriver är det det jag vill: att du ska bli glad. Du gör mig så glad så ofta så det är lite som att betala tillbaka på något sätt. Om du någon gång svarar känns det mer som att vinna 50 kr på en trisslott, en himla rolig grej som gör ens dag – men också ganska mycket en slump. Bra att du tar upp det, så att vi vet att du läser, men försök att släppa det dåliga samvetet! Kram!
Superrimligt!
Att ha ambitionsnivån att svara på alla dem, förutom allt annat du gör, skulle åtminstone stressa mig sönder och samman.
Hurra för tydliga gränser (det jobbar jag själv med?)!!
Bra att du säger ifrån! Har själv drabbats av utmattningssyndrom nyligen. Nu när jag inte längre är i den akuta fasen kan jag se att en stor anledning till att jag blev utmattad berodde på att det, förutom tydligt definierade krav, också fanns en mängd osynliga förväntningar/krav på mig från andra människor (arbetar inom vården, så det gällde såväl kollegor som patienter). För mig har det varit skönt att synliggöra dessa och tydliggöra vart min gräns går, både för mig själv men framför allt gentemot andra. Det behöver inte alltid handla om att välja bort eller säga nej – ibland räcker det ju att veta vad man ska göra och att ha en tydlig prioritetsordning. Alla osynliga krav blev som ett störande brus – arbetet kändes mer ansträngande eftersom jag mer sällan kunde känna att uppgifter blev avslutade, alt att jag tyckte att jag hade gjort det jag borde men att jag ändå hade en överhängande känsla av stress, utan att förstå varför. Och ju mer jag ansträngde mig, ju högre växel jag la in, desto mer blind blev jag för vad som var viktigt.
Men då kanske det kan va en idé att anställa?! Jag menar, bloggen och sociala medier är ju ditt jobb, så hinner du inte med dig så kan du väl ta hjälp…
Jag har anställda – men även dem ska jag ju svara på mail ifrån =) moment 22
Ja och så ska en ju ha råd att ha anställda också! Det är ju liksom inte bara att anställa och ta pengar ur luften. Det är inte bara de pengar som den anställde får in på sitt konto varje månad som ska betalas av arbetsgivaren, det är skatt och sociala, det är försäkringar mm. Kanske är det inte lönsamt att anställa någon enbart för att svara på mäjl?
Men asså, jag tänker så här att om jag skickar oldschool snigelpost till random peeps som jag inte känner, utan folk som jag bara typ sett på stan eller något och tyckt att de har ett par snygga skor på sig eller något och av någon underlig anledning så har jag deras hemadress så att jag kan skicka ett brev och fråga var hen har köpt sina supersnygga skor och så om jag då inte får ett brev hemskickat till mig med ett svar på den frågan så blir jag typ vansinnig och skickar då ett argt brev till den här främlingen för att hen inte svarar på mitt brev. Asså, inte EXAKT samma sak men… 😀
Kanonbra liknelse! 🙂
Jag förväntar mig aldrig svar på mina kommentarer oavsett var jag kommenterar. Blir givetvis glad dom gånger jag får ett, men är inget jag förväntar mig som sagt.
Samma här, skulle aldrig förvänta mig svar från en bloggare (och i synnerhet inte en stor sådan), för mig är det helt orimligt att bloggare skulle förväntas svara på 300 kommentarer om dagen oavsett om de hann med eller inte, gissningsvis har de andra saker de vill göra också i sitt liv.
Orimlig grej att bli arg för, så tycker jag 🙂
En får ju utmattningssyndrom av mindre än så. Jag hade nog haft 1 mail specifikt för kundsamarbeten, kommentarsfältet för ris och ros, och typ facebookmeddelanden för ännu något specifikt. Så slipper det bli så himla utspritt och… superstressigt? Det låter superstressigt. Men en kanske vänjer sig efter ett tag, det verkar du ha gjort!
http://www.zaitzova.com (skriver om feminism, så läs gärna 🙂
Tyvärr kan man inte välja bort meddelandefunktionerna på tex Facebook och Instagram, även om många säkert hade velat det både för privata sidor och företags/föreningars :/
Lyckligvis kan man välja bort Instagram, Facebook, Snap og andra unödiga dumheter.
Fast som företag är det ju dumt att välja vet den möjligheten för den marknadsföring och kundkontakt.
Och bara för att du inte gillar sociala medier betyder det inte att det är dumheter.
Själv tycker jag det är en fantastisk möjlighet att hålla kontakt med människor man kanske skulle mist kontakten med utan.
Jag tror den större massan inte förväntar sig något svar, nu har du skrivit ett tydligt inlägg om läget om kommenterar, alla som kommenterar ofta läser troligen alla dina blogginlägg. Nu har du gjort det du kan för att få förståelse. Nu tänker jag att du ska släppa det dåliga samvetet och bara svara på det du vill och orkar 🙂 Många kloka kommenterar ovan, håller med om att gränserna är viktiga att uppmärksamma i sig själv och visa för omvärlden för att minska stress. Ha det gott! / M
Ett modernt problem/utmaning som det känns att någon app-/programutvecklare borde ta tag i: att kunna samla kommentarer från flera sociala medier på ett ställe! Även om det inte sänker mängden så hade man åtminstone haft färre ställen att hålla koll på. Precis som att man kopplar ihop flera mailkonton så att jag kan ha flera adresser men bara behöver kolla på ett ställe.
JAA!
Detta hoppas jag blir verklighet!!
Och det finns sådana, som är mer eller mindre bra. Ett heter RelationDesk, finns säkert fler också
Heja Clara,
Full förståelse!
Kram
Frågestunder! Bunta ihop dom “vanligaste” frågorna under en vecka och släng in dom i ett inlägg. Ser en del bloggare göra detta och det verkar funka ganska bra, dels slipper dom svara på samma fråga hundra gånger, dels får läsare svar på frågor dom kanske undrar över men inte frågat, och som bonus har du ett av veckans inlägg klara 🙂 bara ett tips! Och kram till dig förresten, från fellow utmattad-kanske-deprimerad läsare
Jag tycker utgångspunkten ska vara att du inte svarar, och vill någon ställa en fråga som de vill ha svar på kunde det finnas en sådan “flik” och en speciell för de som är “arga” där de kan ställa sin fråga och du svarar. Och är det något som du själv tycker är intressant eller viktigt som tas upp här i kommentarsfälten kan du svara när det passar dej. Så tycker jag att det kan fungera, bara som förslag. Det finns två viktiga ord, INTEGRITET och RESPEKT, dessa två ord praktiseras knappt längre och har “suddats ut” sedan sociala medier började användas, det är inte bra.
Jättebra med detta inlägg Clara! För läsarna, då det tydliggör hur det faktiskt ser ut för dig – men kanske mest för din egen del, du ska inte behöva känna stress och ångest över detta och nu har du förklarat och de som inte förstår ändå, det är deras problem. Inte ditt.
Mycket bra skrivet Clara!!! Den som ej förstår detta borde ta ett till varv i sin egen tanke. Du SKA aldrig känna kravet att svara på allt jämt, det är ju omänskligt. Och orimligt.
Man ska ju orka med sig själv också 🙂 den som inte greppar detta har problem. Det är superviktigt att låta hjärnan vila. Jag backar dig alltid i detta ska du veta. Själv har jag varken FB, Insta eller ens en app i min mobil. För jag ORKAR inte! Skulle aldrig orka med flödet. Med tanke på hur jag uppfattar dig som person så är du alldeles utomordentligt bra på svara oss läsare. Tycker jag! Du ska gör det du orkar och vill och inte det nån annan kräver av dig. Och därmed basta!!
Hejja dig i allmänhet och hejja din inställning med prio familj i synnerhet.
Camilla; skönt att höra fler som valt bort (aldrig börjat med?) vissa saker för att minska infoflödet. Jag blir av vissa ifrågasatt för att jag aldrig skaffat FB. Eller Insta. Jag ifrågasätter inte att de för mycket gott med sig, men jag orkar inte med det, kan inte sätta gränser och engagera mig lagom… Lättare utan då.
Jag har aldrig börjat med. Kommer aldrig plocka in det i mitt liv, har fullt upp med att vänta in den söta lilla ungen(själen) 🙂
Kul att vi igen gillar varanns kommentar!
Jag har aldrig varit intresserad av FB, ju fler som skaffar ju mer känns det rätt att avstå. Jag behöver min energi till annat.
Man blir lätt ifrågasatt när man inte följer strömmen. Fast jag mår så gott utan allt som hör strömmen till. Då det så.
Bra att du förklarar varför alla inte kan få svar. Tycker att det är logiskt att alla inte kan få det. Skulle man ha det som ambition skulle en ju inte göra annat än att svara på mail och kommentarer. Förstår inte att folk inte fattar att man har ett liv utanför bloggen.
Clara!
Helt orimlig arbetssituation du beskriver. Ta hjälp av nån proffs och rensa upp!
Annars stor risk för ny utmattning som ett brev på posten.
Var rädd om dig nu, finaste Clara!
Egentligen behöver du ju inte förklara detta, det är väl upp till dej. Men när du nu ändå gör det så undrar i alla fall jag hur du tänkte liksom…det låter helt sjukt att få inpost på så många ställen, kanske du ska begränsa flödet innan du drunknar?
Risken är att vi moderna människor bara blir till skal till slut. Du har så mycket bra att komma med så var rädd om dej!
Usch jag fick hög puls bara av att läsa om alla mail/sms/kommentarer du får?. Du gör ett fantastiskt jobb om du ens hinner svara på ett enda?
Hej! En konstig gratiskultur som utvecklats, inte nog med att vi får del av dina artiklar och bilder gratis, folk vill även ha personliga svar gratis. Jag har länge tyckt detta var makalöst (och även att det utarmar kvalitén på traditionell media). Stå på dig, jag är tacksam så länge ni bloggare hittar sätt att göra detta lönsamt för er så att jag har möjlighet att ta del av det på detta generösa sätt. Tack så mycket!
Då måste jag ju ändå skriva att jag blev så GLAD när du svarade på ett mail (sic!) från mig som bara handlade om ett länktips. Hade inte alls förväntat mig svar på den typen av kontakt, men blev jätteglad för responsen 😀 Roligt!
Varm kram till dig, Clara!
Du är ju för gullig! Klart att man blir glad av ett svar eller än bättre när ens kommentar blir ett inlägg men ingen kan väl förvänta sig det? Jag är ju lite gammal och uppvuxen med att man fick ett massupptryckt standardsvar från en fanclub när man dristade sig till att skriva till en kändis.
Jättebra skrivet!! Personligen förväntar jag mig inte ett tack för en trevlig kommentar, jag förväntar mig att du ler och mår aningen bättre. Jag går ju ändå inte tillbaka och läser ifall du tackat mig eller inte… 🙂 (Svara inte på det här!) 😉
Bra att du tar upp det här och säger ifrån! Det har vi alla rätt att göra (och kanske även skyldighet gentemot sig själv? att dra sina gränser där de behöver vara) <3