Månad: mars 2017

Det fina är att barnen har börjat stiga upp själva på morgonen. Det fula ser ni framför er. Men okejdå. Får jag sova en timme extra får de härja som de vill den timmen.

Efter frukosten ordnade jag spa för mina krukväxter. Klippte, duschade och gav näring.

Bertil och Folke tog plats på köksbänken och beundrade utsikten samt alla skotrar som körde förbi.

Sedan satte jag Bertil i arbete med att putsa fönster. Han börjar bli riktigt bra på det nu. Och hjälp som det behövdes! Rutorna var helt immiga.

Sedan sov Folke middag och då lärde jag Bertil Kinaschack. Så roligt att han äntligen börjar kunna spela spel som också jag tycker är roliga på riktigt. Både Uno och Finns i sjön och Yatzy är ju faktiskt helt uthärdliga spel att ägna sig åt.

Jakob tog en skidutflykt i solen med Albin och jag bestämde mig för att grädda våfflor. Något slags sött fika känns som ett måste på söndagar tycker jag.

Och sedan glufsade vi i oss alltsammans.

Efter fikat ringde Annakarin och vi tog en timslång promenad i kvällssolen och surrade. Promenera och prata i telefon gör promenaderna så mycket roligare.

Men nu ska jag svida om och åka lite skidor för det har jag inte gjort på två veckor så det längtar jag efter!

Söndag och dags för min nya Expressenkrönika. Den här gången handlar det om människor som älskar att gnälla på dagens föräldrar. Läser gör ni här!

Jag är så trött efter den här veckan som har varit så omtumlande. Först det fina priset jag fick i måndags som känns som ett fantastiskt betyg på senaste årets slit. Det var en ekonomisk risk att flytta till egen plattform, anställa och bygga upp min sajt. Men det var rätt. Och sedan klänningslanserandet idag. Och däremellan tre dagar när det hände massa jobbsaker jag inte riktigt kan prata  om. Och nu är jag så trött att jag håller på att falla ihop och jag måste påminna mig om min tidigare utmattning. Respektera den. Och intala mig att det inte är farligt med stress – men att det är farligt med för lite återhämtning. Och nu måste jag återhämta mig.

Jag känner mig så glad av alla som skrivit så fina saker sista veckan. Som sagt grattis och peppat och lyft och som kommenterat så fint på tisdagens poddavsnitt. Jag hinner inte svara på allt men jag läser ALLT och jag känner kärleken och värmen strömma genom skärmen. Vet ni? Allt bra som händer mig är tack vare de nätverk jag har med kloka, generösa, snälla, intelligenta kvinnor. Vi hjälper varandra fram och ger varandra möjligheter. Lyfter in varandra i olika projekt, ger råd och inspirerar. Och i min läsarskara (som nästan bara består av kvinnor) så finns samma varma stämning. Det är jag så tacksam över! Ni bygger upp mig och hjälper mig att våga göra sånt jag egentligen inte alls vågar  <3 Ensam är inte alls stark.

Nu: Barnen har somnat och jag har en stor påse dillchips och ligger nedkrupen i sängen under täcket och ska se på film. Imorgon kommer äntligen Jakob hem igen! Nu längtar vi verkligen. Hoppas ni också får en helg i återhämtningens tecken.

(bilden är tagen av Krickelin)

I januari förra året var jag på den absoluta botten. Som allra mest utmattad och utan inspiration. Annakarin som jag arbetat med under flera år befann sig i samma sits. Efter en cancerdiagnos hade hon plötsligt bara ett bröst och gick i väntan på operation. Vi som alltid haft så många idéer tyckte att allt kändes grått och tråkigt. Men ibland kan livskriser leda till spännande äventyr. Och i den där grå sörjan började en längtan spira. En längtan efter att förverkliga en dröm.

Jag och Annakarin har gjort hundratals föreläsningar tillsammans och är ofta i sammanhang där vi behöver synas. Det återkommande problemet är vad tusan vi ska ha på oss? När vi båda mådde som sämst gömde vi oss mest i mörka sjok och dova färger.  Men jag vill ju blomstra. Lysa. Inte göra mig mindre än vad jag är. Mycket av det som säljs i butikerna idag är designat för unga flickkroppar  – men våra kroppar har ju levt. Vi vill bära färgstarka plagg som tar för sig. Figursmickrande klänningar av god kvalitet.  Moderna modeller med vintagekänsla. Och så vill vi att kläderna ska vara producerade under schyssta förhållanden.

Var finns sådana kläder? Ingenstans visade det sig.  Så i ren frustration bestämde vi oss för att skapa det själva och startade klädmärket Miss Clarity.

Och jag är så glad att äntligen kunna berätta för er! Jag känner mig stolt att vi kunnat ta all skit vi gått igenom och kanalisera den i det här. Vi har gjort verklighet av vår dröm – och om två veckor släpps äntligen Miss Claritys första kollektion Spring Blossom. 

Min  fantastiskt begåvade syster Anna Lidström är huvuddesigner och hon har formgett klänningar efter våra tankar och önskemål.  Stor omsorg är nedlagd i att hitta den perfekta längden, den mest smickrande skärningen och en ringning som håller behagen på plats.

Vi tog vår idé till Provrummet som är ett anrikt textilföretag i tredje generationen, som vunnit priser för sin e-handel och har stor kompetens inom klädproduktion. Tillsammans har vi tagit fram kvalitetskläder i begränsad upplpaga. Tygen trycks och plaggen sys i Europa. Alla tyger som används i kollektionen är certifierade enligt Oeko-Tex 100 som är världens ledande textilmärkning.

Bilderna är fotade av fantastiska Kristin Lagerkvist, stylingen är gjord av Anna Lidström och håret och sminket av Mia Persson. Miss Clarity kommer säljas online via provrummet.se med start den 31 mars.

Vi är faktiskt precis lika sprudlande glada som vi ser ut på bilden – för idag är en fantastisk dag! Att få dela det här med er och samtidigt vända ryggen åt den jobbiga tid som varit.

Pssst! Ifall ni anmäler er här får ni se kollektionen först av alla och får 20% på första beställningen.  

Jag gillar Pappapodden med Nisse och Manne! De har länge och generöst poddat om livet som småbarnspappor. Jag och Erica träffade dem för att mötas i varandras poddar. Det blev samtal om griniga småbarnsmorgnar, präktiga tygblöjor och smussel med chokladbitar i behån.

I det här specialavsnittet ställer Manne och Nisse frågorna – och jag tvingas erkänna att jag haft en del med inkasso att göra…

Ett samtal i två delar. Tryck på play här under för att höra den första!

Andra delen av samtalet hör du i Pappapodden. Här får du veta mer om småbarnspappornas kamp i vardagen och jag lär mig hur ett tjackrunk går till. Lyssna i valfri poddapp eller klicka här.

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Om du missat tidigare avsnitt av vår pod så finnas alla avsnitt samlade med senaste avsnitt först, prenumerera gärna på podden så missar du inget!

På måndagmorgon kom jag till Stockholm. Det var dags för att beta av en himla massa möten och jobb. Först åkte jag till Influencer of Swedens kontor där vi hade styrelsemöte. Jag och Linda och Sara (men hon kom inte med på bild). Vi planerade upp kommande års aktiviteter för alla våra medlemmar och förstås The Influenser Convention  som arrangeras sista helgen i mars. Blir alltid så full av energi av att arbeta med dessa briljanta kvinnor.

Sedan åkte jag till mitt hotell och när jag klev ut ur taxin möttes jag av Erica som sprang rakt i famnen på mig med en stor blomsterbukett. För att fira att min blogg blivit vald till Årets bästa tidskrift!  Så himla fint och typiskt Erica.  Sedan åkte vi vidare till Acast där vi mötte upp Nisse och Manne som gör Pappapodden. Vi träffades för att spela in en samarbetspodd (avsnitt kommer på torsdag). Det var himla roligt men jag pratade så mycket att jag fick ont i halsen.

Men sedan ska ni veta – då hände det grejer. Ericas brorsa Mathias är ju en av världens bästa kockar och driver Grand Hotels nyöppnade helvegetariska restaurang Rutabaga. Så vi hade turen att få ett bord där och jag var så exalterad.

Grand hotel alltså – där skulle man gärna bo om man hade kulor. Snittblommor på dass liksom! Hur flott kan det bli?!

Erica pudrade näsan

Och jag speglade mig. Sedan åt vi i flera timmar. Rätt efter rätt kom in och jag fick testa så många fantastiska smakkombinationer och dricka härliga, knasiga alkoholfria drinkar. Utan överdrift kan jag säga att detta var den godaste måltid jag någonsin ätit. Och så var ju middagen faktiskt ett riktigt firande!

Delvis för det fina priset – men framförallt för att jag och Erica precis fått ett bokkontrakt. Glada nyheter för alla er som tycker om podden. Nästa vår kommer vår första gemensamma bok ut på Norstedt. Det känns väldigt pirrigt då det är en helt annan typ av bok än allt jag tidigare gjort. Och jag är så glad att få dela detta med Erica.

Lycklig, öm i fötterna och lite lulligt trött promenerade jag och Erica hem i den sena natten.

Imorse steg jag upp och åkte till Norstedt för att gästa ytterligare en podd. Den här gången var det podden “När jag var femton” – som löst baseras på antologiboken Saker jag hade velat veta när jag var femton. (Jag lovar att länka när avsnittet ligger ute). Vi hade en riktigt bra pratstund – Diana och Johanna är så kloka och vettiga kvinnor.

Efter det åkte jag runt på olika möten med annonsörer och samarbetspartners – och hela eftermiddagen satt jag på Haymarket och drack kaffe och arbetade ikapp. Och sent på kvällen åkte jag hem igen. Jag kände mig så bubbligt glad hela resan – kan inte minnas sist jag mådde så bra. Nu ska jag kapsla in den här känslan och försöka hålla kvar den. När man varit nedstämd är dagar som dessa verkligen guld.

Ritch ratch! Den här veckan hjälper jag Erica att rensa sitt badrum från reklam. Schampoflaskor, tvålburkar och duschkrämer blir av med sina etiketter tills bara den enkla nakna flaskan är kvar. Vi gör det här för att hennes utmattade hjärna ska få bättre vila när hon ligger och badar. Förpackningar utan budskap kräver nämligen ingen uppmärksamhet.

Före och efter. Se så harmoniskt det blev.

Själv träder jag fram som en snokare i den här avsnittet som älskar att låsa dörren och kolla vad andra har i sina badrumsskåp! Erica går steget längre och hävdar att om man går på fest och känner att man doftar svett så har man rätt att öppna värdinnans badrumsskåp och låna deodorant.
Nä fy, säger jag. Vad säger du?

Kanelglaserade morötter är gott som tillbehör till kött eller rätt på buffébordet!

Print

Ingredienser

• 10 normalstora morötter

• ½ dl honung

• 2 msk vitvinsvinäger

• 1 tsk hela spiskumminfrön

• 1 tsk kanel

• 2 kryddmått chili

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 175 grader.
• Skala och skiva morötterna i stavar och lägg i en ugnsform.
• Blanda honung, vinäger och alla kryddor. Häll blandningen över morötterna och ugnsbaka dem i ca 25 minuter. Rör om då och då.
• Ta ut och servera genast.

Fler tips på goda recept med rotfrukter!

Alltså idag är jag bara SÅ GLAD! Varje år listar Internetworld Sveriges hundra bästa sajter. Och i år vann Underbaraclaras.se kategorin tidskrifter. Så fruktansvärt hedrad och stolt över utnämningen. Jag tävlade mot tidskrifter som bland annat Chef, Dagens Samhälle och KIT (som liksom har 35 heltidsanställda)

Och motiveringen är bara så himla fin: 

“De etablerade mediehusen inom tidskriftssegmentet har under många år använt sig av populära bloggare för att driva trafik till sina sajter. Men 2016 hände något intressant – en av landets absolut största bloggare valde att lämna mediehuset hon haft som sin plattform och flyttade hem till sin egen domän igen för att ta makten över sitt eget innehåll.

Det fick oss i juryn att återigen ställa frågan – vad är egentligen en bra tidskrift på nätet? Kan den vara ”bara” en blogg? Självklart! Och allra mest självklart om den innehåller tio år av vällästa inlägg paketerade i en aptitlig form som fungerar bra i alla enheter. När bloggen därtill kompletteras med video- och ljudinnehåll och spretar ut på allsköns sociala medie-plattformar – ja, då kan det nå hela vägen.

2016 började många stora svenska bloggare och youtubers kalla sig ”social media influencers” och blev medvetna om sitt eget värde. Och när man vet detta – hur viktigt blir det då att ha en etablerad aktör i ryggen? Kanske inte viktigt alls. Vi förutspår att fler kommer att vandra den väg som årets kategorivinnare slagit in på.

Med ett varmt, personligt tilltal levererar Clara Lidström dagligen ett engagerande innehåll med bloggen som bas, och sajten bjuder även på en poddsektion, en videosektion, en stor receptbank och ett regelbundet nyhetsbrev. Visst, lite grann ser vi Clara Lidström som en symbol för en DIY-rörelse som nu blivit vuxen på allvar, men underbaraclaras.se är utan tvekan en värdig vinnare i tidskriftskategorin, och vi är oerhört nyfikna på att se hur hennes mediehus fortsätter utvecklas.”

Jag måste förstås tacka Internetworld för den här utnämningen.  Och så vill jag skicka ett extra tack till Johan Bodén för Creative Camp som har ritat sajten efter mina önskemål, Marika på SES Nordic som byggt den och Kajsa Nilsson som illustrerat bannern.  Och förstås Erica Dahlgren som är min webbredaktör!

Men framförallt är jag så glad för alla er bloggläsare som hängt kvar här med mig i snart elva år! Ni är bäst <3

Jag som alltid har kjol är beroende av bra strumpbyxor. Kriterierna är att de ska vara tillräckligt långa i benen, ha en hög midja så att de inte hasar ner på en gång. Vara tjocka, glansiga och tåliga för nötning. Och förstås inte ha bubbliga fula sömmar som syns genom kläderna.

Jag har tidigare alltid haft H&Ms strumpbyxor i 120 denier. Jag har köpt den i strl 44 eller XXL för att de ska vara tillräckligt långa på mig. Tyvärr blir de lätt lite korviga istället då de är för “vida”. Men nu har H&M ändrat något med sina strumpbyxor och senaste gångerna jag köpt har de noppat, töjt ut sig och inte alls hållit formen så jag har känt mig missnöjd.

Men eftersom ni vet allt måste jag nu fråga om ni har koll på några bra strumpbyxor som motsvarar mina krav?

Vad ville du bli när du var barn?

Slottsfru, brevbärare och skådespelerska.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

När jag var i tonåren var jag övertygad om att jag skulle bli författare och sångerska.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?

Bäst i svenska, engelska, samhällsorienterade ämnen samt allt kreativt som bild, slöjd och musik. Mina sämsta ämnen var fysik, kemi och matte. Kan fortfarande få obehagsrysningar över hela kroppen av att tänka på att behöva öppna en bok om fysik. Plus att jag var värdelös på musikteori och dirigering. Det sista ämnet lyckades jag förhandla bort tack och lov.

Vilket var ditt allra första jobb?

I kassan på ett glasblåseri. Där jobbade jag nästan varje lördag i fem års tid. Men det var ett ganska lugnt jobb så mellan kunder, städ och skyltning och gravering av glaset kunde jag göra bort läxorna också.

Vad har du haft för olika betalda jobb?

Glasblåseri, kassan på snabbmatsrestaurang, barnvakt, klädaffär, journalist (mitt första jobb var på familjeredaktionen på lokaltidningen) skribent, författare och bloggare med allt vad det innebär.

Vad har du gått för utbildning?

Gymnasiet med musikinriktning. Sedan en termin litteraturvetenskap på universitetet. That’s it. Fast jag utbildar mig i mitt företagande kontinuerligt. Kortare kurser jag kan läsa online eller privat coaching av kunniga människor. Skulle jag plugga något nu skulle det vara idéhistoria tror jag. Eller statskunskap.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Jamen skrolla lite här får ni ett smakprov.

Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?

Mina svaga sidor är att jag kan vara förvirrad och om jag inte skriver listor över precis allt så glömmer jag hälften. Mina starka sidor är att jag är kreativ, avslutar mina projekt, envis, arbetsam och bra på att plocka ihop kompetenta personer omkring mig.

Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb? 

Mitt sommarprat i P1, när jag fick ta emot pris från kungen som Årets Klimathjälte och att jag är Expressenkrönikör. När jag tänker efter är det ganska sorgligt att det jag är mest stolt över är sånt som andra har bestämt.  Sånt kan jag ju inte rå över själv och det handlar ju bara om bekräftelse från något slags etablissemang. Egentligen tycker jag nog att jag borde vara mest stolt för bloggen som jag byggt upp själv och lagt ner min själ i under elva år. Men bloggar har ju inte så hög status i resten av samhället.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?

Högstadielärare, bibliotekarie, regissör eller musiker.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Revisor, mattelärare, civilingenjör och allt som har med vårdyrken att göra på grund av rädd för blod, sprutor, medicin och kroppsliga funktioner.

Vad gör du om fem år?

Ungefär vad jag gör idag fast bara större, mer och bättre.

Sportlovstid är pysseltid. Sexåringen är besatt av experiment av alla de slag. Häromdagen gjorde vi “slajm” av potatismjöl och vatten. Väldigt roligt att sitta och kladda med.

Sedan har vi gjort gummiägg. Man lägger ett rått helt ägg i vinäger i tre dagar. Sedan får man ett ägg utan skal men med en gummiliknande yta. Mycket uppskattade experiment.

Min främsta sportlovssysselsättning är att kolla alla nio säsonger av amerikanska The Office. Hade ingen aning om att den var så rolig! Älskade ju den brittiska varianten men förutsatte fördomsfullt att den amerikanska skulle vara usel eftersom så mycket amerikans humor är så överdriven och usel. Men tji fick jag. Och nu har jag bara två säsonger kvar. Sorgligt tomt när det tar slut.

Det är så härligt med lite sportlov! Vi frilufsar och har det fint. Solen är varm och skarp och huden längtar strålar.

Idag gjorde vi upp eld och drack kaffe och grillade pinnbröd och korv.

Folke var peppad

Bertil täljde med kniv. Han börjar bli riktigt duktig.

Mitt i allt måste jag lägga mig i snön och sola litegrann. När jag kommer in är jag helt rödblommig och varm och trött som tusan. Uteluften är rätt krävande när man varit inne nästan en hel vinter.

Vad ska jag egentligen med en egen podd till – räcker inte bloggen? 

Podcasten Mediespanarna bjöd in mig och Erica som gäster för att prata om En Underbar Pod. Bakom Mediespanarna står Erik Lindenius och Jesper Enbom, båda medieforskare på Umeå universitet. Deras pod avhandlar allt som rör media! Det var kul att få höra kunniga människor prata om poddens styrka och framtid samtidigt som jag fick förklara varför jag vågar visa mer av mig själv i podden än i andra sammanhang!

Tryck på play för att höra extraavsnittet som spelades in häromdagen då vi gästade Mediespanarna.

Här kan du höra mer av Mediespanarna!

Musik i signaturen till En Underbar Pod är Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Har du inte hunnit höra senaste podavsnittet om kvinnoroller så finns det här!

I modersrollen finns en känsla av otillräcklighet nedlagd. Allt man missar. Allt man inte lyckas med. Rädslan för att på något sätt inte rusta barnen rätt för det liv som väntar. Jag väljer att tänka på allt som jag ger. På kvinnodagen tänker jag på vad jag lär mina söner om att vara kvinna och mamma.

Mina söner får se att en mamma kan driva ett företag och vara familjeförsörjare. En mamma kan resa bort själv – men hon kommer tillbaka. En mamma kan vara chef och bestämma. En mamma kan ta tid för sig själv och sina vänner. En mamma kan gråta och vara trött. Hon är ingen superhjälte och man måste vara rädd om henne. En mamma kan sätta gränser när människor i hennes omgivning inte behandlar henne snällt. En mamma kan ligga på soffan en hel söndag istället för att jaga dammråttor. En mamma kan bli galen av ilska – men hon lugnar sig sedan. En mamma kan hugga ved och skotta snö och köra bil jättelångt. En mamma kan säga “Nej jag kan inte komma just nu. Nu vill jag sitta och dricka kaffe och ha det lugnt och skönt”. En mamma kan vara dum och säga förlåt. En mamma kan vara rädd och orolig. En mamma vill ha pussar och kramar. En mamma kan ha håriga ben. En mamma kan älska villkorslöst och en mamma finns alltid där. Och barnen kommer alltid först.

På internationella kvinnodagen tänker jag att den viktigaste insatsen för ett jämställt samhälle är att ändra på hur vi uppfostrar pojkar. Där har Jakob som pojkpappa störst ansvar. Vilken slags manlighet visar han prov på. Vad är han för förebild?

Men jag har också ett ansvar. Jag är den kvinnliga förebilden i deras liv. Och en dag väljer mina söner kanske att leva med en kvinna. Då har jag visat dem en bredare, färgstarkare palett av vad en sådan kan få lov att vara.

Jag köper alltid mitt kaffe från Arvid Nordquist eftersom jag tycker att det smakar bäst och har de miljömärkningar jag efterfrågar. Därför blev jag himla glad när jag fick höra om deras senaste nyhet AMIGAS. Inte nog med att det är rättvisemärkt och KRAV-märkt, AMIGAS görs dessutom av bönor från kaffeodlingar som drivs av kvinnor.

Varför är det så viktigt nu då? Jo, därför att sjuttio procent av allt kaffe i världen odlas på små familjejordbruk. Kvinnorna driver inte sällan jordbruken – men saknar ofta de resurser som behövs för att utveckla odlingen och förbättra sina livsvillkor.

I många av de kaffeodlande länderna är fattigdomen hög, och ibland är länderna också påverkade av inbördeskrig. Männen kan ha lämnat landsbygden för staden. Då är det extra viktigt att kvinnorna står som ägare till odlingsmarken – för annars kan de inte ta lån eller krediter. Pengar som behövs till gödsel och annat som kan öka skördarna.

Jag som träffade utsatta kvinnor i både Kenya, Malawi och Zambia under förra året såg så tydligt att det är när man hjälper kvinnorna som man verkligen kan uträtta något. Det är kvinnorna som har makten att lyfta sina familjer ur fattigdom.

AMIGAS är kaffe från odlingar ägda av kvinnor. Och genom att långsiktigt stödja dem bidrar Arvid Nordquist till bättre levnadsförhållanden för dessa odlare. Framöver blir det inte bara Arvid Nordquistkaffe när jag handlar – utan AMIGAS jag väljer.

En del säger att alla kvinnor är horor. Märkligt. Vi kan vara häxor, divor och fula kompisar också. På onsdag är det internationella kvinnodagen och jag och Erica grottar ner oss i olika roller som vi kvinnor förväntas spela. En del roller är roliga att leka med. Alla är vidriga att fastna i. Vilken roll spelar Erica och vilken roll spelar jag?

Bullmamman, superkvinnan, pojkflickan, madonnan, den duktiga flickan – vilka kvinnokaraktärer har du spelat genom livet?

Musik:Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här hittar du alla tidigare avsnitt samlade med det senaste överst. Prenumerera på En Underbar Pod så hör du avsnitten först av alla!

Bland det bästa jag vet när jag är ledig är att möblera om hemma och flytta tavlor och ändra på sånt som i grunden ändå är ganska okej till att börja med. Skylta om i onödan helt enkelt. Så det har jag gjort idag. Måhända ytligt men inte onyttigt. Läste någon studie (som jag såklart inte hittar igen nu) om hur bra det är att ruska om hjärnan genom ändra om hemma. Eller i klassrummet. Inlärningen ökar när man möblerar om. Så det så.

Nästan varenda pelargon har dött under vinterförvaringen så jag har köpte lite nya plantor och placerat ut i huset. Känns så deppigt att vara utan fina blommor.

Kolla bilden på mig och Jakob. Sådana småbarn. Jag var tjugo och han var nitton och vi var i Indien. Här utanför Taj Mahal klockan halv sex på morgonen. En magisk morgon innan alla andra turister hittat dit.

Här förklarar jag varför jag ofta möblerar om mitt i natten!

Isglass är gott när man har ont i halsen. Idag gjorde jag glass av tropisk juice på tetra – en lite nyttigare isglass.  Bara ner i glassmaskinen med juicen. Vill du ha det lite extra sött kan du addera någon matsked florsocker eller honung också. Sedan köra maskinen tills det fryser. Resultatet är läskande, frisk glass med sorbetkänsla.

Hej Clara! Hur känner du inför att vara själv med barnen i tre veckor? 

Den frågan dök upp när jag nämnde på bloggen att Jakob rest bort på tre veckors jobb och att jag är själv med barnen. Någon undrade också med viss förvåning i rösten hur jag kan “släppa iväg” Jakob. Så här tänker jag.

Jag och Jakob blev ihop när vi var nitton respektive arton och gifte oss och skaffade barn tidigt. Om vi inte tillät varandra att göra saker på egen hand skulle vi kvävas. Vi måste få ha våra egna äventyr och projekt. Jag var i Malawi i höstas och i Kenya i våras och jag är ofta bortrest några dagar i stöten till min syster eller på jobb. Och Jakob har varit borta och jobbat längre perioder utan oss förut.

Jag tror att synen på att resa ifrån varandra skiljer sig mellan generationerna på sätt och vis. Många fyrtiotalister (nu generaliserar jag) gör allting ihop. Och även om jag tycker att det är en fin tanke ser jag ibland att det kan begränsa människor. Hon vill ut och han vill trampa hemma i lägenheten. Så hon blir kvar hemma för att göra honom glad. Eller så följer han med och går hack i häl och lägger sordin på stämningen och tjatar om att åka hem. Då är det ju bättre att dela upp sig så att båda för göra vad de vill. Bara för att man valt att leva ihop behöver man ju inte sitta ihop.

Att vara själv med barnen har hittills gått väldigt bra. Tycker att det är ganska mysigt att få möjligheten. Speciellt att få komma närmare Folke som är så himla pappig annars. Däremot skulle det vara jobbigt att vara själv i det långa loppet, vilket får mig att respektera alla ensamstående föräldrar ännu mer. Nu är det ju trots allt bara tre veckor det handlar om. Inte resten av våra liv.