Det fina med antidepressiva

Jag kan titta på mina barn och börja gråta av glädje. Gråta av glädje har jag fram tills nu inte gjort på säkert två år. Tidigare var det något jag gjorde jämt. En lyckokänsla jag kunde locka fram av mig själv. Jag har saknat det.

Jag tänker på framtiden med förväntan. Jag har börjat tro att allt ska bli bra och kommer ordna sig.

Jag har ingen ångest längre. Korta, korta stunder kan jag känna något som liknar ångest men istället för att sätta mig på den bergochdalbanan av känslor kan jag stå på sidan och se hur den åker iväg. Och hur jag tryggt står kvar på marken.

Saker har fått sina rätta proportioner. Förut var allting dåligt så fruktansvärt dålig. Bottenlöst, hopplöst och svårt. Nu är rädslorna mer rimliga. Det dåliga är rimligt dåligt. Det gör att glädjen kan ta större utrymme.

Jag drömmer lugnare och sover bättre.

Lyckopiller gör mig inte lycklig. Men de möjliggör att jag kan göra mig själv lycklig. Plötsligt orkar jag ta en extra promenad, umgås med en vän, hitta på något som ger mig energi. När inte ångesten och deppigheten hänger som en våt filt över mig.

 

(Vi gjorde ett avsnitt av En Underbar Pod på temat depression. Det hittar du här om du vill lyssna)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

54 kommentarer på “Det fina med antidepressiva”

  1. Så härligt att du fått hjälp att må bättre och att hantera ångesten! Tack för fina inlägg och poddavsnitt om psykisk ohälsa. Brottas själv med en hel del ångest och det är intressant att höra diskussioner kring hur det kan hanteras på olika sätt.

    Upplever du att det är själva ångestpåslaget i sig som minskat sen du börjat medicinera eller är det mer ditt förhållningssätt till ångesten som blivit lugnare, det här att bara kunna stå bredvid och se den försvinna med tiden? Svår fråga eftersom det förhållningssättet väl minskar påslaget över tid men du kanske fattar vad jag menar ändå 😊 Tack för bra blogg och podd och för att du tagit med underbara Erika ❤️

  2. Så bra du beskriver det! Har också ätit antidepressiva i många år, de hjälper mig att orka vara en gladare och bättre fru, mamma och arbetskamrat. En om inte klappar ihop för minsta småsak och orkar leva det ” vanliga” livet med upp- och nedgångar. Kram!

  3. Vilket fint inlägg! Jag har varit ”på gränsen” till anti-depressiva några gånger och tror att jag är på väg dit igen. Har dock aldrig ”vågat” eftersom jag varit rädd för att bli för…dämpad liksom. Att det glädjefyllda inte ska vara lika glädjefyllt liksom. Men så upplever inte du det?

    1. Kan ju inte tala för Clara, men jag hade exakt samma rädsla innan jag till slut provade antidepp. Har testat några olika preparat (SSRI, SNRI, NaSSA – dock inte samtidigt) senaste åren, och inget av pillren har för mig gett effekten du talar om. I stället har de gett mig tillgång till hela mitt känslospektrum, såväl positivt som negativt, och får mig att inse hur avtrubbad/dämpad jag varit på grund av min depression/ångest. Men det är naturligtvis bara min upplevelse! (PS. Något som hjälpte mig över tröskeln till att våga prova var att ta upp min rädsla med läkare + terapeut. Tyckte de tog min oro på allvar samtidigt som de på ett väldigt sakligt sätt förklarade varför den kanske inte var helt befogad + hade rädslan i åtanke när de valde preparat. Hoppas du får må bättre snart, med eller utan medicin <3)

  4. Hej!
    Jag har tidigare ätit Premalex, som ju är en typ av ”lyckopiller”. Det funkade precis som du beskriver under det första året. Men efter ett år blev istället allt liksom som ett stort ”ja ha jasså”. Jag var varken riktigt ledsen eller riktigt glad. Självklart förstår jag att det är skillnad på mediciner och säkerligen även skillnad på varför man fått medicinen, men jag undrar om det är fler som har erfarenheten att allt blir så där ”avtrubbat” så att inga känslor verkar få utrymme?

  5. Vilken exakt bra beskrivning.
    Min medicin gör mej till mej själv. Den jag var innan orken tog slut å ångesten tog över.
    Kram

  6. Exakt så är det. De håller en flytande så man kan börja lära sig simma igen. Det verkar också som om du fick hjälp någorlunda tidigt, vilket är viktigt för tillfrisknandet.

  7. Jag har exakt samma erfarenhet. Tack för att du lyfter fram detta och hjälper till att ta bort det tabu som fortfarande finns, om än i mindre utsträckning.

  8. Ja, snälla skriv eller podda mer om hur det här utvecklar sig och fungerar för dig! Om du vill, såklart. Tror vi är många som är intresserade och kan själva relatera.

  9. Efter några år(!) med utbrändhet och depression började jag till slut motvilligt ta tabletter i slutet av förra året. De hjälpte mig men det kändes ändå som ett nederlag!
    Min make lyssnade på ”depressionavsnittet” av podden innan mig och skickade ett sms om att det var så himla bra och att jag inte fick missa det. Han hade rätt. Det var ett jättebra avsnitt och nu känns det inte längre som ett nederlag för mig att jag äter antidepressiva! Så tack!:)

  10. Härligt att höra att du blir hjälpt!
    Jag har aldrig ätit antidepressiva och har nog aldrig heller varit så djupt deprimerad att det behövts. Dock hade jag en lång period under hösten och vintern där jag verkligen kände mig både deppig och låg och arg. Hade väldigt svårt att känna glädje och ville mest sova. Kan tänka tillbaka nu att det nog var en depression om än kort. Nu när jag kommit ut på andra sidan kan jag tvärtom dock känna att jag fortsätter att känna känslorna ”för starkt”. PMS:en känns i hela kroppen och jag vill skilja mig minst en gång i månaden. Så fort det blir stressigt och lite jobbigt så känner jag med en gång min ångest över att jag är värdelös. På samma sätt är känslorna åt andra hållet så otroligt starka. Jag känner så mycket kärlek för mina barn och min man i bland att tårarna kommer och det gör ont i magen. Känner mig nästan maniskt glad vissa dagar, lyckan bara bubblar inuti. Och det borde vara en härlig känsla, men jag tycker att det känns jobbigt att hoppa mellan djupa dalar och höga toppar. Någon som känner igen sig? Det kanske stabiliserar sig ju längre distans jag får från min vinterdepression?

    1. Lena, jag har det precis som du! Varje månad sjunker jag till botten, känner mig värdelös och minska lilla sak får mig att brista ut i gråt. Panik och ångest finns också där då. Stress eller sociala situationer är ofta okontrollerbart och ångestframkallande. Andra delar av månaden brister jag ut i glädjerus och glädjegråt istället, av kärlek till min familj. Kontrasterna är påfrestande både för mig och de runt omkring mig.

      Jag har funderat på antidepp. som jag åt för flera år sedan, då livet bara var ett grått töcken, för att kanske få ha det lite mer stabilt, men vet inte vad som är bäst eller lämpligt… Bergodalbanelivet kan också vara ett sätt att leva.

      1. Du har inte PMDS? Det låter som om du borde kolla upp det. Har det själv och en liten dos SSRI (escitalopram 10 mg) hjälper mig att inte sjunka så lågt i ångesten. Sök i alla fall hjälp, så ska du inte behöva ha det. Kram!

      2. Ja, jag tar ju hellre bergodalbanan än det jämna mörka om jag får välja. Skönt att höra att man inte är ensam i alla fall! Kanske ändå dags att söka för det där med PMS:en… hmmm

  11. Så skönt att du mår bättre! =) Den skepsis du beskriver i podd-avsnittet mot lyckopiller tänker jag är väldigt sund, även om de kanske behövs ibland. Läkemedelsindustrin är stark o som ni också pratar om är läkare ofta väldigt snabba att erbjuda piller. Många är de som blivit felmedicinerade eller fått piller mot helt normala känslor sorg till exempel. Vad gör de kemiska preparaten med hjärnan på sikt, vilka är biverkningarna? Något jag tycker är märkligt är att visst, läkarna kollar hjärnvärde exempelvis men kollar inte om man är förgiftade av tungmetaller eller har obalans bland mineralerna. Där har vi mycket att lära från andra länder tex Indien o även från alternativvården. Något jag blir nyfiken på när du berättar att du provat ”allt” innan du provade piller, är mer exakt vad det inneburit? Att träna är inte alltid sunt om det är exempelvis vila man behöver,,,Hoppas det är ok att fråga nu när du så öppet pratat o skrivit om detta. Du verkar äta en fantastisk kost med egenodlat o egna djur, bra grund för välmående,,kramar o tack för en fin blogg! =) (har dock ärligt talat svårt att hinna med i tempot o missar inlägg ibland)

    1. SSRI skrivs ut av läkare som gett dig diagnosen depression. Syftet är att återställa hjärnans normala aktivitet som hämmas vid en depression.
      Om en någonsin haft diagnosen depression vet en att det inte handlar om normala känslor som sorg och nedstämdhet. Det handlar om ens liv och överlevnad. Orkar en botanisera bland lite härliga indiska inspirationsböcker när en inte knappt kan gå ur sängen, ja då är en förmodligen ej deprimerad.

  12. TACK. Tack för att du delar med dig av detta. Så viktigt. Sitter här och känner mej stärkt. Tack.

  13. Jag är så tacksam över podavsnittet där du berättade vilken skillnad antidepressiva gjorde för dig. Jag grät lite när jag lyssnade för kände igen mig så väl. Har länge funderat på att söka hjälp men orkar inte heller mer terapi (terapi är fantastiskt på många sätt men inte alltid och för alla!) Efter att ha lyssnat på podden bestämde jag mig och vågade äntligen kontakta läkare för att få ssri. Jag är nu på min första vecka och börjar redan känna lite skillnad om än placebo. Tack Clara för att du bidrar till att minska stigmat kring psykisk ohälsa <3

  14. Jag har EXAKT samma erfarenhet fast det som hjälpte mig var ”Royal Jelly” – alltså bidrottning-gele. På nåt sätt balanserar det hormonerna (?) och det låter flummigt men det fungerar!! Underbart att du mår bra igen!! 🙂

  15. Tack för att du beskriver det viktiga.
    Jag orkar inte lyssna på podden, det är lite för nära och för mig är det så lätt att ta åt mig någon annans känslor eller tolkning.
    Men jag är glad att du tar upp det ändå.

  16. Frustrationen över att man har så mycket att vara tacksam och glad över men ändå inte känner det. Man vill bara vara glad o sig själv igen men det går inte. Man tänker att imorgon när jag vaknar, då ska jag vara tillbaka igen…men så vaknar man orkeslös och ledsen. Det tog hela vintern, men nu jädrar är jag tillbaks. Glad, pigg, kär, lycklig… Jag kom upp lika fort o snopet nu som jag föll höstas. Märkligt. Min sambo sa att jag ska tänka mer som han o hunden, då slipper man deppiga perioder… Tror han har en poäng. Ta hand om er! Stressa inte för att hinna måsten. O måste ni stressa så gör det bara för att hinna med så mkt kul det bara går. O oroa er inte innan eller efter. Tänk som hunden, ät allt som är gott, spring loss om du vill men ta hellre en slö lur om det lockar mer. Fis om ni behöver, det är inte manligt, det är mänskligt. Så mycket regler, oro, press på oss kjoltyg idag att vi kör tills vi glömmer oss själva. Glöm inte er själva!

  17. Det är ju jättebra! Vad skönt att det fungerar så bra för dig. Jag lyssnade på ert poddavsnitt om din depression och måste säga att du är modig som gjorde det, och klok som bad om hjälp. Och att Erika verkar vara en fin vän!

  18. Jag blir så glad av att läsa detta! Har liknande erfarenhet var för anti (!) antidepressiva men var tvungen att testa. Superbra.

  19. Så fint beskrivet. Tack för att du delar med dig, och vad skönt att höra du mår bättre.

  20. Har aldrig kommenterat men läser alltid dina inlägg. Bästa bloggen, och du är så klok i mångt och mycket. Hoppas att du fortsätter känna dig bättre.

  21. Önskar dig all lycka till Clara med ditt fortsatt välmående. Blir glad och tacksam över att offentliga personer som du är öppna med att prata om psykiskt mående och även psykofarmaka. Det stora tabu som fortfarande finns behöver brytas.

  22. Åh, skrev en kommentar och tror jag klantade bort den. Strunt samma jag tar ork till mig och skriver en gång till.
    Du har ingen aning om hur lägligt och viktigt det var för mig att läsa detta. Var hos läkare idag, konstaterades att jag hade depression och fick antidepressiva utskrivet. Har efter ett nattsvart mörker äntligen ett litet hopp att det kanske kommer bli bättre. Det här betydde väldigt mycket för mig, tack Clara <3

  23. Heja dig! Tack för att du delar med dig. Det betyder mycket, säkert för många som känner på samma sätt, det gör jag i alla fall.

  24. Jag har ätit ssr sen i juli. Det är otroligt skönt!! Som du beskriver, fast en den skillnaden att jag har en spärr för tårar. Ibland när jag känner att jag behöver gråta, så går det inte. Det kan kännas jobbigt. Men de tär verkligen verkligen värt det.

  25. Tack för det här inlägget.
    Det är på något vis viktigt för mig att se att andra faktiskt kan ha samma skitkänslor som jag.
    Tack för att du visar ditt fina liv, men även är öppen med att det inte är perfekt.
    Och skönt att höra att du har hittat något som hjälper mot ångesten och deppigheten.

  26. Tack för alla era kommentarer, kärleken och peppen <3 så fint att skriva detta inlägg och mötas av allt det här

  27. Jag är glad för att det hjälper dig och för att du sprider ordet och därmed kan minska stigmat, eftersom du också är en förebild och offentlig person. Tack för att du är du och med det ständigt är en förebild.

  28. Clara, du anar inte hur viktigt det är för mig att du delar med dig om detta. Och på så sätt hjälper mig att sätta ord på tankar och känslor som jag går igenom. Tack!

  29. Vad härligt att läsa att du mår så mycket bättre! Började själv med antidepressiva/ångestdämpande för 4 månader sedan med samma inställning som du hade innan du började, och känner precis som du. Jag gick även i KBT vilket hjälpte mig mycket med ångesten.
    Vilken befrielse att slippa vara nedstämd och orka vara en bra mamma. Har en tös lika gammal som Folke. Glad påsk på er!

  30. Ni som äter denna typ av medicin och tycker det fungerar så bra som beskrivs här, vilken sort äter ni? Jag är djupt nere i en depression och de jag får nu hjälper inte alls, eller i alla fall inte tillräckligt för att jag ska kunna nå upp till ytan.
    Mycket tacksam för svar!

  31. Det där podavsnittet var precis det jag behövde. Ibland är självklarheten så så stark att man inte ser den.

    Tack

  32. Så härligt att höra! Jag har dåliga erfarenheter av antidepressiva, vilken sort äter Du? Må väl! Bästa hälsningar Malin