En gammal tyllgardin. Ett kantstött sommarporslin. Vårfåglar som ännu en gång återvänder. Den här tiden på året återupplever jag de bästa stunderna från livets alla somrar och låter det bubbla av nostalgi inombords. Eller är det vemod? Eller melankoli?
Erica tar med mig ut till en sjö där årets nya fåglar sjunger välbekanta sånger. Vi njuter så underläpparna börjar darra. Jag får förklara varför man bör ta med ett gammalt bananskal hem. Men varför gråter Erica när hon ser Samuel Fröler i mustasch?
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.
I slutet hör du Västerbottens landskapsfågel, Storspoven, som sjunger sin vackra svårmodiga sång som vi lånat från Jordbruksverket.
Har du missat tidigare avsnitt? Här finns alla avsnitt (senaste först). Prenumerera gärna på podden så missar du inga avsnitt!
22 svar
Ligger nyopererad och lyssnar ikapp på några poddavsnitt. Lite friskare blir jag allt, tack för att jag får hänga med er!
Kul att du hänger med och krya på dig!
Vaknade klockan 04.00 och kunde inte somna om, så jag lyssnade på senaste avsnittet. Men började skratta så himla mycket åt din berättelse om bananskal. Herregud Clara!! Kunde verkligen inte somna om efter det 😀
Så fint avsnitt! <3
kram på er
Det här avsnittet var fantastiskt fint tycker jag. Tisdag morgon är en höjdpunkt på veckan för mig 🙂 Tack för det ni gör!
Så fint att höra!
Angående HSP vill jag tipsa om nystartade svenska HSP-podden!
Låg i soffan och lyssnade, förstår exakt att bananskalet ska hem, att kisspölen ifjol väcker nostalgi. Förstår exakt. Såå HSP, verkligen. Drivet framåt, för att senare sitta med en handuk över huvudet….
Ett personlighetsdrag, ingen diagnos.
Ett plus i sitt jag, som man måste lära sig och acceptera för att se storheten i.
Gas och broms på samma gång , med alla känslor svävande runt kroppen åt alla håll samtidigt, det vackra gör ont i själen…ja, suck så exakt ?
?Birgitta
Så bra, så bra!
Jättebra avsnitt!! <3
Nostalgisk blir jag när jag inser att jag kan inte ragga på unga män eller bli ung igen ! Älskar er och eran podd.Sluta aldrig.
Haha! Ser sen här kommentaren som tecknad seriestrip i huvudet ? Gillar den!
var exakt samma med alla stackars bananskal som barn. svår separationsångest och vemod.
fint avsnitt.
Underbart avsnitt och underbar podd, ni är verkligen duktiga och gör podd på ett helt eget sätt, fortsätt så och ändra er inte! Gillar verkligen att ni är så öppna med era tillkortakommanden och så ärliga, mer sådant behövs överlag i samhället istället för en välpolerad yta. Och så ÄLSKAR jag era röster!! 🙂
Känner igen mig i att vara sentimental. Och att besjäla vissa saker, absolut! (Dock ej bananskal eller annat skräp.) Intressant att ni pratar om HSP personlighet. Jag minns inte varför jag tidigare trodde att du Erica kanske var det, men har ändrat mig. Särskilt som Clara som känner dig mycket bra säger att du absolut inte är det. Du är nog alldeles för rationell och jordnära för att vara det. Fina egenskaper det med. 🙂
Äsch, det tyckte jag var kul. Att du tänkte något jag inte har tänkt. Misstänker dessutom att du har hört något som kan stämma. Jag kan säkert ha HSP-drag. Men de kommer inte fram när jag är med Clara 🙂
Ja, så kan det ju också vara, att jag uppfattat vissa drag. Allt är ju förstås också relativt, i jämförelse med Clara framstår hennes HSP personlighet väldigt tydligt och din mer rationella sida blir mer tydlig. Tror någon annan skrev och önskade att ni skulle ägna ett avsnitt åt att prata om HSP. Det vore intressant. Med exempel ur Claras verklighet. Och hur du tänker och känner i samma situationer kanske? Som en möjlig kontrast. 🙂
Clara och Erika
Er pod är verkligen superbra, så befriande att lyssna på. Idag satt jag i bilen på väg till jobbet och blev tårögd av att höra storspoven. Hur lyckas ni? Hade jag behövt betala för podden hade jag lätt gjort det 😉
Ja, denna Storspov som slår klorna rakt i hjärtat! Tack för att du skriver och berättar hur det är att lyssna. Spelar roll. Stor roll!
Å, jag blir också superstressad av uttrycket “mellan hägg och syren”, det är ju ungefär 5 minuter om året.
Njutångest, fy vilket bra ord! Ska definitivt börja använda… Är själv inte en särskilt sentimental/känslostyrd person och kan bli lite stressad över att man måste “njuta” av saker.
Åh! Har innan lyssnat på vissa avsnitt som jag tyckt sett intressanta ut på rubriken, men nu de senaste dagarna har jag verkligen matat avsnitt efter avsnitt. Ni känns verkligen som två kompisar som man får lyssna på, som någon beskrev. Ni pratar inte så jobbigt eller häftigt så man blir trött bara av att lyssna liksom… Alldeles lagom!
Och detta avsnittet var väldigt fint! Både angående HSP och njutångest. Känner SÅ med er i njutångest och har äntligen fått ett uttryck på det! Kan älska när det plötsligt regnar och är kallt en sommardag för då känner jag inte samma press att var ute i solen och “njuta av den soliga och varma dagen”. Ibland kan jag bara behöva gå ut och sätta mig i solen i en kvart för att hela tiden känna, när jag tittar ut genom fönstret, att: “jag har faktiskt varit ute och njutit idag i alla fall”, bara för att känna att det är “okej” att jag är inne. Helt sjukt egentligen, haha. Men jag förstår verkligen känslan!
Fortsätt podda, prata och vara de ni är!