En gammal tyllgardin. Ett kantstött sommarporslin. Vårfåglar som ännu en gång återvänder. Den här tiden på året återupplever jag de bästa stunderna från livets alla somrar och låter det bubbla av nostalgi inombords. Eller är det vemod? Eller melankoli?

Erica tar med mig ut till en sjö där årets nya fåglar sjunger välbekanta sånger. Vi njuter så underläpparna börjar darra. Jag får förklara varför man bör ta med ett gammalt bananskal hem. Men varför gråter Erica när hon ser Samuel Fröler i mustasch?

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

I slutet hör du Västerbottens landskapsfågel, Storspoven, som sjunger sin vackra svårmodiga sång som vi lånat från Jordbruksverket.

Har du missat tidigare avsnitt? Här finns alla avsnitt (senaste först). Prenumerera gärna på podden så missar du inga avsnitt!