Otaliga krönikor har skrivits om söndercurlade barn. Ouppfostrade snorungar som inte säger tack, inte tittar upp från sin padda och inte flyttar sig när de står i vägen. Småglin som bara tränger sig först i kön, lever om och tar plats. Jag håller med om att detta är ett stort problem. I alla fall när de söndercurlade barnen inte är fem år – utan femtio.
Det finns så otroligt många gubbglin. Jag möter dem överallt.
Jag flyger med min femåring och när vi ska kliva av utbryter värre kalabalik än i kön till en fiskdamm på ett kalas. Gubbglinen reser sig upp i mittgången innan skylten med säkerhetsbältet har släckts, stöter portföljen i huvudet på femåringen och tränger sig förbi. Vid bagageutlämningen klarar de inte av att stå bakom den gula streckade linjen utan precis som barn måste de tränga sig längst fram. Där står de och tittar nyfiket på bandet och blockerar samtidigt sikten för alla andra.
”Dom där gubbarna behöver en fröken”, konstaterar min son.
På väg till Frankrike hamnar jag mellan två vuxna svenska karlar som omöjligt kan hålla sig på sin kant. De breder ut sig som rastlösa femåringar med myror i brallan. Jag är klämd i mitten och vet inte hur jag ska få plats, längtar efter åtminstone ett armstöd att luta mig mot. Jag för en inre dialog med mig själv om hur jag ska kunna återerövra armstödet. Så fort den ena mannen sträcker sig för att plocka tidningen ur fickan på stolen framför, skjuter jag ut armarna, breder ut mig och tar plats. När han lutar sig tillbaka är armstödet plötsligt upptaget. Lite fånigt får han krypa ihop för att rymmas. Kanske förstår han hur det kändes för mig? Men nu kommer eldprovet. Kan ett gubbgli som läser tidningen ha den liggandes i knäet? Eller måste han läsa den med utsträckta armar som om han försökte skapa ett vindskydd eller bygga en koja? Han väljer det senare.
Jag får Dagens industri i ansiktet.
Framme i Nice står jag i en kö och väntar på att få betala för min franska Vogue. En äldre svensk man tränger sig framför mig och den lilla flicka som står först i kön. Hon ser förvirrad ut. Var det inte hennes tur?
– Aj wanna baj the tidning. säger han till kassörskan och viftar med handen och en femeuros sedel.
– Oui, monsieur men det är kö. Svarar hon på franska.
– But aj just wanna baj the tidning, upprepar han irriterat.
– Oui, monsieur men ställ dig i kön.
– But I just wanna baj this tidning right nu! Skriker han och smäller med den i disken. This is helt fördjävligt! Ska jag inte kunna baja enn tidning ens?
Men fransyskan rör inte en min utan börjar betjäna barnet som står först i kön. Hon påminner mig om mig själv när jag bestämt berättar för mina söner att de inte lönar sig att de tjatar utan att de får vänta på sin tur.
Jag gör ett snabbt ärende på stan med min nyfödda son sovandes i bebisskyddet och min andra son gåendes bredvid mig. Bilstolen är otymplig att bära på och i den lediga handen håller jag en tung påse. Jag närmar mig butikens utgång, men den blockeras av två gubbar i samspråk. De rör sig inte ur fläcken när vi kommer. “Ursäkta”, säger jag. Då flyttar de sig motvilligt några centimeter. Men dörren är tung, och sonen kan inte baxa upp den på egen hand. Inte ens när jag skjuter på. “Men se öppna dörrjäveln då!” vill jag skrika. Här kommer en mamma med småbarn. Gubbar måste hjälpa barn!
Överallt ser jag män som inte är vana vid att bereda plats för någon annan än sig själv. Som beter sig värre än småglin.
Ibland undrar jag vart deras artighet tagit vägen? Fanns den kanske aldrig? Instinkten att hjälpa till med en tung väska. Att hålla upp dörren och erbjuda sin sittplats i bussen. Låta kvinnor och barn gå först ut. Vi skickar småglin till förskolan där får de öva socialisering, turtagning och att tvätta händerna innan maten.
Vad ska vi göra åt alla gubbglin? Hur ska vi komma tillrätta med dem? Kanske behöver de också en fröken?
– Nej, Göran, du får inte tränga dig före i kön.
– Nej, Roland inte peta dig i näsan och rapa efter maten.
– Nej Jan, inte pilla i kalsongerna bland folk.
– Nej, Kurt, du kan inte prata jättehögt i din telefon och sitta så där konstigt att hon bredvid dig inte får plats. Och lägg inte för mat till dig själv först av alla – börja med att servera de barn som är mindre än vad du själv är.
De flesta småpojkar jag känner är betydligt mer väluppfostrade och omtänksamma än det genomsnittliga gubbglinet. Frågan är när dessa gubbar ska sluta curlas?
66 svar
Nja.. alltså jag förstår vad du säger och vad du menar. Och jag tycker till och med att det är välformulerat. Men samtidigt så tycker jag, i en värld där vi uppmuntrar mångfald personlighet, att man inte ska hänga ut någon. Ouppfostrad ska man ju inte vara, men Är det inte minst lika ouppfostrat att peka ut tre personer som du inte känner? Är inte det egentligen värre än att bre ut tidningen? Vad tycker blok?
Fortsätt provocera! För det är väl poängen? Detta blir nog en lika kul debatt som alltid.
Det är väl inte frågan om att hänga ut när det rör sig om offentliga personers offentliga handlingar. Vi känner ju redan till de händelser och citat som Clara nämner.
Nej jag tycker ändå inte att det ger en rätten att prata om människor man inte känner. På något vis är det okej att hänga ut män, men gud nåde den som säger något om en kvinnas beteende. Då är man antifeminist. Jag säger inte att männen ifråga har rätt att bete sig illa. Men jag tycker heller inte man har rätt att hänga ut dem offentligt oavsett hur många gånger de blivit uthängda förr. Och det är ingenting jag heller skulle vilja att mitt barn lär sig är ok. Ja det är mitt barn att sköta sig själv, skita i andra och vända andra kinden till. ❤
Fast kvinnor i offentligheten får ju verkligen sin släng av sleven i media oavbrutet, och ofta oreflekterat och okritiserat. Tänk bara på hur kvinnliga politiker analyseras och närmast dissekeras utifrån hur intelligenta/ointelligenta/snygga/fula/moderiktiga/omoderna/knullbara/oknullbara de är. Kvinnor på toppositioner som Angela Merkel, Theresa May, Annie Lööf, Ebba Busch Thor, Gudrun Schyman och Mona Sahlin får dras med en massa oväsentligheter för att de är kvinnor, alltså på grund av att de är kvinnor i en tidigare helt mansdominerad bransch.
Dessutom, hur hade vi reagerat på om exemplen i Claras text hade varit kvinnor? Att en kvinna tränger sig före, att en kvinna inte hjälper en mamma med dörren, att en kvinna tar plats och slår barn i huvudet med sin väska? Då hade vi kallat dessa kvinnor osolidariska, kanske till och med kalla, för det går emot samhällets förväntningar på hur kvinnor ska bete sig. Förmodligen hade det också sagts att har man valt ett liv i offentligheten får man tåla kritik. Med gubbar skakar vi på huvudet och säger med en suck att gubbar är hopplösa, som de alltid varit.
Jag tycker det är är befogat och jättebra att Clara lyfter detta!
Tycker inte vi ska gnälla på NÅGON. Aldrig. Ever. Amen. (Förutom öga mot öga)
Håller med dig Karolina, att ta diskussionen är bra. Den första delen är både bra och välskriven men att hänga ut andra man inte känner är direkt elakt och jag tror inte man vinner på det, Den första delen, bra men att gå till personangrepp tycker jag väldigt illa om.
Detta är så typiskt. Dessa tre gubbar har väl att till personangrepp ett flertal gånger själva, oftast mot kvinnor, men Clara skall alltså föregå med gott exempel. Blir ju precis som när en femårig pojke beter sig illa och flickan skall ha överseende för pojkar är ju pojkar. Jättebra skrivet Clara!
Denna var bra. Spot on! Heja!
Heja! Jag brukar inte kommentera men här måste jag bara göra det! Jag har nämligen själv gått den senaste tiden (läs några år) och stört mig så otroligt mycket på dessa medelålders bufflar som bara tar plats. Tack för att du tar upp detta och otroligt bra skrivit! Mitt i prick!!!
Hahah så bra! Bert Karlsson är ju en klass för sig… :0
Känner du honom? Jag har träffat honom och han var jättetrevlig och inte glinig. Diskussionen är bra , många gubbar är gubbigt gliniga men hänga ut är ändå inte okey. Bättre är att säga till på plats som någon i tråden gjorde
Gubbglinen har man råkat ut för. När jag stod i bankomatkön kom en hektisk gubbe och slank in framför mig. Jag som på den tiden hellre teg än skapade en scen kunde inte stå ut om han fick tro att han var jordens medelpunkt så jag sa (artigt) till honom att jag var före. Han blev fly förbannad och sa att jag var en skenhelig smålänning. Då rann det över för mig också och jag undrade om hans mamma inte lärt honom hur man uppför sig… Haha
Haha!
Mitt bästa (värsta?) Gubbglinsminne kommer här:
Var på stan för att handla en pryl i en affär. Gick till info-disken och väntade lydigt på min tur. Hade lite bråttom. När det var min tur slinker det fram en gubbe i (vad jag minns som) lite snajdiga kläder och fixad gråsprängd frisyr. “Nämen hej, blink blink, visst är det ok om jag smiter före, blink blink”. Jag bara gapade och sa “…….nääää?” Då kontrade han med att han hade felparkerat sin bil med släp och därför hade bråttom. Blink blink. Tack och lov hade jag vett nog att säga “…Det var ju dumt gjort, själv har jag en betald parkeringstid att passa”. Gubben tittade sårat på kassörskan och jag kände mig som en vinnare.
På min topplista av gubbglin hamnar även dem som (utan något barn i bilen) snor familjeparkeringsplatserna framför näsan på mig som med mina tre barn (varav den äldsta är 3 år) får parkera på en inte särskilt barnvänlig parkeringsruta. Tycker överlag att jag stöter på mycket gubbglin i egenskap av småbarnsmamma, mycket mer än när jag jobbade. Men det kanske bara är jag som är övertrött och lättretad.
Hahaha, klockrent! Du är bäst!
Kram Lena
finns lika många kärringaglin också om det ska vara lite jämlikhet här.
MEN GUD. Nu handlar det om gubbglin. Get over it. Skriv en egen krönika vetja!
Nej, det finns det inte.
Haha, “inte alla gubbglin”….
Hahahaa!
Ja. Suck. Stackars alla gubbglin.
Jämlikhet??? Var har du varit de sista 2-3000 åren?
Nämn några exempel när du kommit med två småbarn på armen och kvinnor varit buffliga mot dig, då?
Så jävla sant! Speciellt det där när de breder ut sig på flyg och i trånga matsalar. Inte märker de någonting när man knappt kan skära sin mat med besticken för att armarna är så ihoptryckta. Bra skrivet Clara!
Det bästa jag har läst på väldigt länge! Någonsin…? Hurra för dig!!!
Det här var det bästa jag läst på länge! Så träffsäkert och så mitt i prick att man blir galen bara man tänker på dom. Men nu har de ett namn, gubbglinen, och det gör det lite lättare att hantera 🙂
Och gubbglin som inte fattar att det inte bara är för sin egen skull man tvättar händerna efter toalettbesök träffar man ju på titt som tätt. Häromdagen hälsade jag på min mamma på lasarettet, och en herre från toabåset bredvid mitt tyckte tydligen att hygien är en värdslig sak och struntade helt enkelt i att tvätta tassarna. Okej om han struntar i det hemma om han bor själv, men på allmän plats får man väl ändå skärpa sig. Min treåriga systerdotter vill ofta nästla sig ur att tvätta händerna, så de är väl på ungefär samma nivå trots 60+ års åldersskillnad…
Det går inte göra så mycket med dom men det går att fostra denna generation med kärlek förståelse och empati
Fy fan vad bra! Ursäkta ordvalet.. Du är bäst Klara! ❤️❤️❤️
Tack Clara! Håller helt med. Dags att sluta curla gubbglinen!
Spot on! Denna värld kommer INTE räddas av gubbglinen, det är iaf ett som är säkert!
Så jävla bra och klockren krönika! Styrka till dig Clara!
Men JAAA så himla på pricken Clara!! Jag är så trött på alla gubbar som aldrig verkat ha behövt uppföra sig! Jag jobbar som konsult med många kundmöten, och den absolut värsta och mest ohyfsade gruppen är äldre gubbar. De har helt klart aldrig behövt försöka uppföra sig, de ser mig knappt i ögonen, de kliver in oanmälda, kräver ögonblicklig uppassning osv. Och då är jag ändå 50+ själv så jag har ju sen länge passerat “lilla-gumman-åldern”. Men dessa gubbar verkar kunna gå genom livet utan att behöva lära sig hyfs! (Ja det finns trevliga äldre herrar, men de är procentuell färre än trevliga äldre damer). Tack igen för en på pricken-krönika!
Ingen kan uttrycka sig som du Clara!
Go girl!
Å vad jag älskade denna krönika!
Tack för de här orden, mitt i prick!
Min svärfar är ett tvättäkta gubbglin, han är så otroligt förmer och ser sig själv som rent av oumbärlig för omvärlden. För det mesta är han ganska trevlig och omtänksam, men så fort han hamnar i en situation där han betraktar sig själv som kund (och särskilt en lite viktigare sådan, typ stammis eller “högbetalande”) så blir han är svin. Parkerar på handikappsplats eller precis utanför entrén, prutar eller kräver att få saker gratis, ringer och bokar/avbokar alldeles för nära inpå osv osv…skitjobbig och så himla pinsam!
Klockrent!!!
Och vad med det här att göra sig rolig på andras bekostnad?
Jobbar mot kunder och senast igår:
“Jaså, du är färdig med upplärningen nu??”
Jag: Det här är tredje året jag jobbar här..
“Ja, men jag skämtade ju bara!!”
Jaha, så roligt..?
Suck. Och här sitter en massa kvinnor med kärringglin och skrattar sig hesa. Nej visst ja – så får jag inte skriva, för det är kränkande mot kvinnor….
Och man vill ju inte vara en anti-feminist.
Var jag vill komma är att jag precis som Karolina tycker det är fel att hänga ut personer man aldrig träffat. Det är någons make, någons pappa vi skrattar åt. Visst kan man skriva allmänna åsikter om gubbar (eller kärringar) överlag – men personangrepp känns inte ok. Inte förrän man gått en mil i deras skor, och verkligen tagit sig tid att lära känna dem på djupet.
Det är synd att det gått så långt att vi känner ett behov av att trycka ner andra i dagens samhälle.
“Allt vad du vill att andra ska göra mot dig, ska du göra mot dem”.
Men, kan du inte snälla förklara hur det är att “hänga ut någon”, när det gäller offentliga personer där det är VÄLKÄNT hur de har betett sig? För jag förstår verkligen inte hur det kan vara det? Det är väl ingen nyhet?? De har många offentliga rum där de kan försvara sig själva från dessa “angrepp”. Så himla tråkigt, när krönikan belyser något viktigt och intressant, att folk hakar upp sig på detta och direkt gå till försvar för dessa män som många gånger betett sig så jävla illa istället för att diskutera frågan i sig. Män kommer alltid undan, blir till och med PRESIDENTER trots öppet sexistiska och vidriga kommentarer och beteenden, och det värsta av allt är att kvinnor springer till undsättning när de för en gångs skull får sig en känga.. så fruktansvärt sorgligt.
Amen!
?
Håller verkligen med! ??
Och här sitter en massa humorlösa människor och irriterar sig. Nej visst ja, så kan jag ju inte skriva, för då kan någon känna sig kränkt. Och det vill jag ju inte..
Åh, vad bra du är! Heja dig och ditt klockrena sätt att beskriva gubbarna!
Dessa gubbglin alltså. Jag hamnade på samma flyg som en känd, svensk äldre sångare som bestört fastslog att han absolut inte kunde sitta så långt bak i flyget för där satt ju barn och lät och det var minsann ingen plats för en man som honom. Hans beteende var så arrogant och vidrigt och därför var det också extra härligt när kabinpersonalen bara fastslog att han, liksom alla andra resenärer, i så fall skulle ha valt att boka plats på flyget och att han nu fick nöja sig med den plats han hänvisats till. Inga ursäkter eller curlande, bara “du kan välja att sätta dig ner eller kliva av planet”.
Har också otåliga gånger råkat ut för dessa gubbglin när de trängt sig, låtit dörren gå igen i ansiktet på en när jag kommit med barnvagn och matkassar, försökt dumförklara en genom att ställa frågor jag (tyvärr, för deras skull) kunnat besvara, brett ut sig hejdlöst i kollektivtrafiken osv. Ja, dessa gubbar behöver en fröken och det är både sorgligt och komiskt på samma gång.
Igenkänningsfaktor är stor.
Skrattade så jag höll på att trilla av stolen. STOR igenkänning på allt. Dock är det ju egentligen inte alls roligt. Bara tragiskt. En tanke jag fick var att alla som i sina kommentarer skyddar och försvarar gubbarna. Är inte det samma sak som att fortsätta curla dem?? Bara en tanke jag fick. Heja dig Clara.
Men vad ska vi göra åt gubbglinen då? Det var mest ett uppgivet påpekande att det finns gubbglin. Men det har det ju gjort i alla tider och om man spår tidens tecken rätt lär det bli ännu fler av dem de närmaste åren. Gubbar (och tanter) har i alla tider sett på världen endast ur sitt eget perspektiv. Ju längre de levt sina liv på ett visst sätt, desto djupare sjunker de ner i åsikten att det bara finns ett sätt, deras sätt.
Men idag ser vi detta beteende ännu tidigare i åldrarna. En bekant satt på tåget härom dagen när någon drog i nödbromsen strax efter att tåget rullat ut från perrongen. Det visade sig vara en person i 20-årsåldern som skulle av men rest sig försent och fick inte ut väskan i tid. När tåget började rulla igen tyckte hen att det var helt logiskt att påpeka detta för alla andra på tåget och försena dem 20 min för att den minsann skulle av. Att ta konsekvensen av sin egen slapphet att inte förbereda sig i tid och åka med till nästa station var visst inget alternativ.
Den attityden genomsyrar en del av det svenska samhället redan idag. Folk som sjukskriver sig en vecka när de gjort slut med sin partner, folk som åker till akuten när de har ryggskott, folk som helst vill tjäna pengar utan att göra någonting, eller ännu värre på andras bekostnad.
I grund och botten är det samma problem. Folk älskar sitt egna jag lite för mycket och tycker att man själv är lite viktigare än alla andra.
Superbra inlägg Mackan. Svenskar är inte speciellt artiga t.ex om det är kö och någon behöver komma förbi kön så istället för att säga “ursäkta mig kan jag få komma förbi” så knuffar de sig igenom. Åkte mycket tunnelbana i Stockholm med barnvagn/kärra tidigare och det tillhörde sällsyntheten att någon höll upp en dörr eller lät mig gå på tåget först. I Sverige gäller det att “jag ska fram till vilket pris som helst” och detta gäller man som kvinna, gammal som ung. Vi har blivit hänsynslösa och ouppfostrade vilket är mycket sorgset. Det du nämnde om att ställa sig upp i flygplanet för att snabbt komma ur planet gäller i princip alla enligt min erfarenhet och då har jag rest med flyg ofta och under många år. Samma där det visas ingen hänsyn inte ens mot ett litet barn. Vad är det för fel på oss?
Precis min erfarenhet när vi flyttade från USA till Stockholm! I Stockholm/även andra platser i Sverige finns inget som heter hänsyn och artighet mot varandra och detta är tragiskt. Detta gäller gamla som unga kvinnor som män. När min man öppnade dörren för mig med barnvagn på väg ner eller upp i tunnelbanan så lyckades ett flertal personer trycka sig förbi mig och barnvagnen istället för att låta mig gå före! Helt otroligt vad har blivit så fel? I många andra länder säger man ursäkta kan jag få gå förbi istället för att knuffa sig fram. Detta gör mig vansinnig och i nu mogen ålder säger jag alltid ifrån när någon uppför sig buffligt! Vänlighet är så viktigt och gör livet mycket trevligare.
Träffsäkert! 🙂
Det ar nagot valdigt symboliskt och viktigt att hon hanger ut just de har personerna. Jag har sagt i flera ar att just den generationen av ‘old white grumpy men’ maste do ut snart sa att varlden kan fa bli battre! Old white grumpy men run the world and it sucks! Det enda jag hoppas ar att nar vara generationer av vita man blir old…att de inte ar lika excentriska, grumpy, rasistiska, utan empati osv. De styr ekonomin, politiken, hemliga mansklubbar. Pga sin excentriska , chauvinistiska beteende nar de toppen. Vad far vara barn for signaler? Be an ***hole to ‘succeed’. Rekommenderar starkt att du kollar pa ‘ The Wolf of Wallstreet’ som exempel men finns andra ocksa. Ursakta dalig stavning, har en engelsk keyboard.
Bra skrivet!
Nu jobbar vi framåt för att våra söner ska bli mindre gliniga när de blir gubbar!
Ang. uthängningen som många har synpunkter på så tycker jag faktiskt det är OK att sparka uppåt.
Heja! Gubbglinen finns överallt, får bara hoppas att de en dag inser hur de beter sig (innan vi andra får lida alltför mycket). Jättebra krönika!
Först läser man krönikan och sedan kollade jag på inläggen här. Verkar som det närmar sig “den slutgiltiga lösningen” med stormsteg. Bäst att skynda på den planerade utflyttningen så man säkert hinner undan. Förr kallades de över 80 för gubbar men nu är det väl över 50 eller lägre? Hatet över att någon över 50 har fräckheten att ta en liten smula plats bland alla tatuerade gapande, skäggiga högljudda hipsters (som naturligtvis har synpunkter på allt omgivningen gör) tycks vara enormt. Förvisso i en begränsad men högljudd krets, men man vet ju hur fort allt gick på 1930 talet. Menar nästa steg är förstås varför vänta tills vi dör? Varför inte skynda på processen? Så dags att dra undan hatet. Vad finns att hämta här? Inget bara elände.
Otroligt rimligt och insiktsfullt att jämföra Claras krönika, och respons, med förintelsen. För det är ju precis samma sak!
Om vi drar lite i nödbromsen innan tåget skenar iväg alldeles så borde det vara rimligare att se Claras krönika för vad den är, nämligen kritik mot vissa män i en viss ålder som uppenbarligen beter sig som småbarn. Det “hat” Clara sprider handlar endast om intelligent reflektion varvat med humor. Att jämföra detta med förintelsen och den slutgiltiga lösningen är bara historielöst, pinsamt och sorgligt. Det osar kränkt man…
Akkurat! Min nabo er akkurat ein slik. Eg held på å løfte treåring ut av bilen, men må stoppe og vente slik at han får pressa seg forbi og inn i sin bil. Kan han vente, aldri. Han “skal berre raskt forbi”.. Slik er det over alt. Ingen har så dårleg tid som gubbar over 55 år. Ingen har vel heller like mykje fritid, kan ein rekne med.
Har ofta mött genom livet fäder som sätter sina barn på piedestal, väldigt ofta sina döttrar. döttrar som tycker att deras fäder är fantastiska och inte har en aning om att deras pappor utanför hemmet kan vara både gubbglin och för att inte tala om rediga gubbslem. En del män verkar ha en stark skiljelinje mellan hur de uppför sig i familjen och hur de beter sig i andra sammanhang. Tänkt i min naivitet att en god far är en schysst man, stämmer inte alltid. Problemet kan finnas närmre än vad man tror och vet om. Fostra edra fäder!
Här kommer en till bra Gubbglin-historia.
Ska göra ett ärende med tvååringen och fyraåringen och inser att dom faktiskt är vrålhungriga. För att bespara folk en scen så går jag in med dom på macken för att köpa varsin korv. Tycker att jag är världens bästa mamma som kom detta innan dom fått ett hunger-bryt. Lugnt och fint beställer vi korv och väntar snällt med korven tillreds. Då måste liksom ett surt, jädra gubbglin BAKOM oss börja orera om att detta är en mack och ingen kiosk och han tänker minsann inte vänta på att få betala sin bensin för att folk ska ha korv. Ett sånt pucko. Jag menar, vem betalar ens bensin i kassan? Det gör man väl i automaten?
Gillar. Håller med!
Tack för denna! Män får allmänt för mycket utrymme att kunna bete sig som att andra människor inte var viktiga. Känner igen mig i vartenda ett av dina exempel och förstår mig inte alls på kritiken. Sen tycker jag inte att det är en “frökens” uppgift att säga till gubbarna, utan att det är andra män som är vettigare som ska säga till män som fortfarande beter sig hänsynslöst. Det kan inte vara kvinnors uppgift att uppfostra dem!
http://www.zaitzova.com- blogg om feminism
Åh vad bra du skriver Clara! Klockrent och med hög igenkänningsfaktor!!
Japp finns många. Tror detta börjar redan i tidig ålder att bli servade av kvinnor .
Eller män som breder ut sina ben långt isär på bussar och tåg så att man inte får plats… En annan visar HÄNSYN.
“Vad ska vi göra åt alla gubbglin?” Jag tanker att svaret ar enkelt: de behover Jesus. Jag har t.o.m. sett man som suttit i fangelset innan “forvandlas” till varma och empatiska man efter att de har lart kanna Jesus. En av mina vanner satt i fangelset i 10 ar, idag ar han en av de varmaste och mest omtanksamma man jag kanner. Jag trodde inte det var sant da han berattade att han hade suttit i fangelset for brott tidigare i livet. Vi manniskor kan inte gora sa mycket for att forandra andra manniskors beteende, men Jesus kan forandra vem som helst. Hoppet lever. 🙂
Det här är det roligaste jag läst i år. Skrattade högt flera gånger. Helt spot on, som vanligt och ett djupt tragiskt ämne såklart, men i den eviga kampen mellan skratta och gråta vann skratta denna gång.
Kommentar till inläggen där man säger att Clara “hänger ut” dessa gubbar? Vadå tror ni att dessa män går att identifiera så att de känner sig uthängda? Skulle inte tro det! Hon beskriver bara situationer med män som beter sig på ett visst sätt. Jag håller med dig Clara i sak och kämpar livet ur mig för att uppfostra mina söner till det motsatta!