Det är roligt med barn

Om jag hade förstått innan jag fick barn vad jag saknade – så hade jag nog skaffat barn tidigare. Men nu förstår jag. Att ha barn är som att vara förälskad. Jag kan sitta och dricka kaffe och börja tänka på mina barn och fnissa lyckligt för mig själv. Jag ser Folkes lilla kaninnäsa framför mig och något gulligt han sagt. Barnen syskonkärlek. Bertils hjärtknipande stora fötter och smala ben med jättelika knän som står ut som två äpplen. Barnen är så snälla och kärleksfulla och roliga och kloka och injicerar mig med energi varenda dag.

Tänk vilken ynnest att få bli så otroligt imponerad över småsaker! Att de lärt sig skriva sitt namn, göra en bakåtkullerbytta – eller ta sina första steg utan stöd. Lika imponerande som om någon annan lärt sig tala arabiska och spela nyckelharpa på en surfbräda med förbundna ögon.

Det är så roligt att jag och Jakob har så många interna skämt om barnen. Alla deras underhållande missförstånd, utbrott, deras märkliga kommunikation och felsägningar – som vi fnissar åt när de inte hör på. Åh vad det är roligt med barn!  Visst – det är jobbigt och arbetsamt också. Men det var ju jobbigt och arbetsamt även innan jag fick barn. Så på det hela taget har allt bara blivit bättre. Ja. Ibland kan man behöva påminna sig själv om det. För det är så lätt att dras med i hela den här ”det är såååå jobbigt med barn” jargongen. Som visserligen också kan vara sann – men som sällan hjälper mig att hantera känslan utan bara förstärker den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

39 kommentarer på “Det är roligt med barn”

  1. Så härligt att höra för en med världens största barnlängtan och världens minsta manslängtan som tänker försöka sig på föräldraskapet själv om allt går som planerat. ❤

    1. … och min! Jag har varit utbränd och han kan inte för sitt liv se hur jag skulle orka med att bli mamma. Suck…

  2. Så fint skrivet <3 och visst är det härligt med barn! Men jag är ändå någonstans inte övertygad om det positiva med att skaffa egna barn… men vem vet, det kanske vänder 🙂
    kram
    Emma

  3. Kan bara hålla med! Inte alls så jobbigt som jag trodde. Blir sjukt irriterad på mig själv när jag faller in i det allmänna gnällandet om hur jobbigt det är. Det är inte jobbigt men väldigt annorlunda!

  4. Så fint skrivet!!

    Jag är gravid med barn nr 2, har en tvåårig sen innan. Får ofattbart många kommentarer från människor runtomkring, som redan har fler barn, om att jag skall ”passa på att njuta nu när du bara har en” eller ”du fattar inte hur mycket jobbigare det kommer bli”. Peppade…
    Så skönt att nån säger nåt annat emellanåt. Tack för dig och dinatt texter!

    1. De där kommentarerna är så tråkiga! Visst, det är jobbigt när allt ballar ur samtidigt. Men det är också sjukt mkt lättare och roligare när det funkar! Mina är 2 och 4,5 och nu roar de varandra mer och mer och 4-åringen har ju koll på lillasyster så en annan inte ALLTID måste ha den kollen. Mest ögon i nacken, förstås 😉

  5. Visst är det en fantastisk ynnest att få vara förälder. Jag älskar verkligen att tillbringa tid med mina barn och framför allt höra dem hur de resonerar om olika saker. Det finns ingen som kan vara lika tvärsäker som en 6-åring, dessutom så är de jämnåriga kamraterna oftast större auktoriteter än vad vi föräldrar är, oavsett vad det är för ämne.

  6. Jeg elsker å ha barn! Jeg synes barn blir litt dårlig behandlet i denne greia nå for tiden om at mødre skal få lov til å si akkurat hvor slitsomt alt er med graviditet, fødsler og barneoppdragelse. I sympati med andre mødre er det ikke lenger lov å si at man koser seg med barna sine føler jeg. Det er så synd at det har blitt en klagekultur rundt dette. Det er jo ingen som egentlig får energi av det, og barna fortjener det virkelig ikke.

  7. Uppfriskande inlägg! Själv ligger jag vaken i sängen då dottern vaknade halv sex idag. Men vad gör väl det när man är den sötaste och charmigaste i världen. En gåva är de små. Inte att ta för givet.

  8. Jag sitter här gravid med bara någon vecka kvar till förlossning och känner att det här inlägget träffade mig rakt i hjärtat. Det är så många som säger (säkert i all välmening) ”du kan inte ana vilken trötthet du kommer känna sen! Barnen väcker mig jämt och ständigt”… och jag ler nickande till svar. Men egentligen vill jag gråta och skrika ut ”hellre att jag inte får sova alls men ha mitt barn än att sova hela natten utan barn! Dessutom sover man inte så bra som ofrivilligt barnlös heller…”

    Jag vet att barnlivet stundtals kan bli tufft, men jag kan inte tänka mig att det kan bli värre än att gå månad efter månad, år efter år, och aldrig bli gravid.

    1. Alltså folk som säger så! Det kan stå för dom! Jag skojar inte när jag säger att jag vaknat bredvid min dotter varenda dag i snart tre år och känt sån oerhörd lycka över att hon finns! Livet med extra allt, det är att få barn! Alla känner inte riktigt såhär förstås, det förstår jag. Och barn är olika, det finns såklart barn som kräver mer än andra. Men jag tycker att man kan vara lite nyanserad i sin beskrivning av föräldraskapet… Jag tycker tex inte att det är vare sig svårt eller jobbigt… utmanande och utmattande, ja! Men charmen och lyckan överväger dessa känslor alla dagar i veckan! Lycka till med din förlossning och allt efteråt!

    2. Så klokt skrivet av dig Jenny! Jag är mamma till en tio månaders tjej och det är helt fantastiskt.
      Kan inte föreställa mig hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Håller tummarna att allt går bra nu! 💜

    3. Tack Jenny. Du beskriver det väl… Stor varm kram till dig från en annan ofrivilligt barnlös.

    4. Kunde inte sagt det bättre själv. När jag var ofrivilligt barnlös och folk la ut inlägg om att människor utan barn inte hade rätt att klaga på att de sovit dåligt höll jag på att tappa det helt…

    5. Jag var länge ofrivilligt barnlös. Är nu mamma till en på drygt ett år. Varje natt när jag gått och burit honom, tröstat honom, klivit upp alldeles vimmelkantig av trötthet så har jag bara tänkt vilken fantastisk lycka att han finns, trivs i mina armar, helt underbar och go. Att jag får hålla om det finaste som finns.

      Trots att alla år av längtan var asjobbiga så har det gett mig perspektiv på allt som folk klagar över. Trots allt kanske jag fick nytta av alla de där jobbiga åren när jag var sömnlös och ledsen. Livet med barn verkar ha varit så mycket lättare för mig än för andra, även om det varit jobbigt för mig ibland också.

      Lycka till med allt och lita till din egna instinkter. KRAM

  9. Så fint att läsa. Jag är nybliven mamma och älskar det, men i slutet på min graviditet började jag oroa mig om det verkligen skulle bli roligt att gå barn. Det kändes som att alla föräldrar jag mötte och även media bara pratade i oändlighet om hur jobbigt allt var. Ofta med kommentaren ”Ingen pratar om hur jobbigt det är att bli mamma…” . Det gör de viss ville jag säga, de pratar om de hela tiden! Visst är det jobbigt och bra att prata om det som är jobbigt men även bra att påminna om det underbara.

  10. Så fint skrivet! Jag känner precis likadant. Om jag visste hur härligt det är att ha barn hade jag skaffat dem mkt tidigare i livet. Mina barn ger mig glädje varje dag ❤️

  11. Tack för ett tänkvärt inlägg!
    Kan inte låta bli att undra om ”det är sååå jobbigt att ha barn” jargongen bara är ett enkelt sätt att hitta en punkt för sin egen klagan redan grundad i andra saker eller känslor. Att det var arbetsamt och jobbigt redan innan kan säkerligen många hålla med om och då hade jargongen ett annat klago-tema. Blir så förskräckt när jag tänker att många klagofall baseras på just det där men istället appliceras på barnen. Mer fokus på barnens upptåg och fantastiska upplevelser skulle många må bra av. Älskar redan att se min fyra månaders upptäcka världen och har extra förståelse för övertrötthet och gnäll när jag tänker mig in i hennes situation. Ska göra allt jag kan för att INTE dras med i klagostormarna som under min graviditet var uppe i full storm på jobbet.

  12. Visst är det härligt. Min största lycka i livet. Jag skulle göra om det igen och igen om jag bara kunde… Dom där småbarnsåren… Tuffa men såååå charmiga. Mina tre är 10, 13 och 16 nu. Jag står inför ett vägskäl där jag inte behövs på samma sätt som förr. Det är sorgligt och tufft men jag tar mig igenom det. Och minns dom där äppelknäna och felsägningarna och charmiga utlägg, scener och stunder. Ofta tänker jag att Alma gjorde rätt som skrev ner allt i en blå bok. Om Emil. Jag önskar så att jag hade gjort likadant. Med åren bleknar minnena, man glömmer bort. Men sen dyker en brorsdotter eller son upp i denna värld och man påminns. Det är en härlig känsla. Tack för de fina orden.
    Kram och fin helg Clara
    PS Har just lyssnat igenopm alla poddar… Dom förgyller min tillvaro på promenader och i bilen. Så härligt att få kliva in i Sveriges djupa skogar, bullriga loppisar och brusande älvar. Och dras in i samtal om livet och annat. Vem kunde tro att lyssna på hur någon serverar kaffe till en vän kunde vara så betröstande. Särskilt när det är på modersmålet svenska. Tack. Keep up the good work. ”tummen upp emoji här”…

  13. Alla dessa ord som man har som ingen annan förstår än vi i familjen. Ord som barnen sagt innan de lärde sig hur det ska sägas. Våra barn är väldigt tävlingsinriktade så en fras som sägs här ofta är ”Den som är naken vinner” för det sa dottern när hon var riktigt liten och sprang runt nakenfis här hemma. Det brukar ta udden av vinnarbehovet för en stund.

  14. Jag upplever att mitt liv fått en större mening sen jag fick barn. Det var inget jag reflekterade över innan direkt, en hör ju folk säga att ”barn är meningen med livet” men det köper jag fortfarande inte riktigt. För många människor tror jag att det finns mycket annat som kan ge mening, men för just mig blev det som att komma hem på nåt sätt. Jag är mycket mer harmonisk i mig själv, jag känner att mina prestationer inte längre speglar vem jag är. Min son är den roligaste jag vet att hänga med, ja ibland är det jättejobbigt och jag kan vilja skrika rakt ut i frustration, men på det stora hela känner jag bara en överväldigande kärlek och att det är en ynnest att få ta del av hans liv, få höra på alla funderingar, skämt och tokigheter. Få se honom lyckas klättra högre än han själv trodde att han klarade och se tindret i ögonen. Skratta högt när han medvetet drar skämt som är så genomtänkta men ändå spontana att jag inte hade kunnat komma på dom själv.

    Väldigt sant och fint inlägg! Jag känner också stor glädje över att jag har möjligheten att dela alla stunder, skämt och dylikt med min sambo. Vår relation har ju också fått en ytterligare dimension och det är jag verkligt tacksam för.

  15. Mina barn har lätt mig att åter se vad vi har omkring oss. Det fantastiska i att myror bildar stigar eller att skatter kan vara en fågelfjäder eller en glimmande sten. Hackspetten borta i skogen eller glädjen i att ta en promenad och få med sig en bukett vitsippor med knappt några stjälkar alls. Älskade barn är värda varenda sömnlösa natt.

  16. Ja, det är sådär jag tänker mig det. Att ha barn… Det gör så ont, så ont varje minut, dygnet runt att det efter en lång tids kämpande inte verkar bli några… Allt gör ont. De som säger att det är jobbigt att ha dem. De som beskriver all lycka… Det gör så fruktansvärt ont.

    1. Har du fått proffessionellt samtalsstöd? Jag fick samtalsstöd från kvinnokliniken. Det lättade lite på trycket att få prata med någon som jag inte behövde ta hänsyn till, behövde inte linda in smärtan för att skona andra. Jag kunde säga rakt ut hur ont det gjorde. Personen jag pratade med hade också erfarenhet av just barnlöshet och den sorg som följer med det. Det förändrade ju inte något i grunden men som sagt det lättade lite på trycket.

  17. Känner att jag måste kommentera för att skapa lite jämvikt här.
    Jag känner absolut inte så. Mitt barn är två år och jag älskar hen givetvis. Hen är fantastisk på alla sätt – men jag älskar faktiskt inte livet som förälder. Jag tycker att föräldraskapet har begränsat mitt liv precis så som jag var rädd att det skulle göra. Allt handlar om att ta hand om barn och hem och jag finner ingen tid för mig själv. Det har försämrat min livskvalité. När jag blev gravid valde jag att lyssna på alla som sade som ni här i bloggen, men jag borde nog ha lyssnat på mig själv… Visst, jag önskar absolut inte bort mitt barn nu när hen finns, men jag önskar att livet kunde se annorlunda ut. Nu försöker jag tänka att det kommer bli bätte och bättre ju äldre hen blir, men typ sex år utan ett liv känns jävligt länge…
    Och innan någon hoppar på mig och talar om för mig vilken värdelös mamma jag är så vill jag säga följande:
    1. Det är jag inte! Jag är en grym mamma som gör allt för mitt barn.
    2. Trots att jag vet att punkt 1 är sann så dömer jag mig själv hårdare än någon annan kan göra för dessa tankar, så snälla bespara mig lidandet.

    Ville bara skriva detta ifall någon annan, mot all förmodan, känner som jag och kan känna igen sig…

    1. Tack för din ärlighet, den berör mig, det är modigt att vara ärlig i dagens samtalsklimat. Jag tror vi går snett när vi ofta kopplar vår egen upplevda (eller inlärda, ibland vet jag inte riktigt…?) lycka till att andra bör känna samma sak, det ligger en slags ängslighet där som jag kan tycka inte borde finnas om en nu är så säker och stadig i sina val? Det här med att ”nu har jag äntligen förstått vad livet handlar om när jag fick barn” är ju indirekt ett påstående att den som inte har barn är en idiot som inte förstår, men, att tro att det krävs barn för att uppleva det magiska med tillvaron är i så fall, enligt min mening, lite på samma nivå. Du är säkert en grym förälder, (det ska man inte ens behöva säga), jag tror att din ärlighet och insiktsfulla sätt är en enorm tillgång i de snäva strukturer av normer och tyckanden som vi tyvärr måste förhålla oss till, hela livet. Pepp till Dig! Du är inte ensam!

    2. Förnekar ingen att känna glädjen med barn men sånna här berättelser har varit väldigt viktiga för mig. Insikten att gå från föreställningen att barn ÄR roliga och det är något fel på mig som inte vill ha dem, till föreställningen att barn KAN vara roliga – för vissa – men inte alla har gjort att jag har kunnat ta en smart beslut (både för mig själv och för eventuellt barn som annars riskerat att få en väldigt ovillig morsa) och ordna mina relationer på annat sätt än genom biologisk förökning och traditionella kärnfamiljskonstelationer. Tipsar om boken ”Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet.”