Men varför skaffar man barn om man ändå inte vill vara med dem?!

Dagens Expressenkrönika handlar om alla de där debattartiklarna om dagens föräldrar. Texter om hur vi ljuger och fuskar med förskoletider bara för att slippa vara med våra barn. Och vår orimliga, bortskämda jakt på egentid (som tydligen är sinnessjukt att önska sig).

Den typen av artiklar som sedan delas och lajkas med kommentarer och hejarrop som ”Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?” Vilket jag tycker är en obeskrivligt dum fråga. Och som jag ger nio andra svar på i min krönika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

127 kommentarer på “Men varför skaffar man barn om man ändå inte vill vara med dem?!”

  1. I sak håller jag med, man ska absolut ha avlastning och personligen tror jag att de flesta skulle bli galna om de måste tillbringa 24 timmar om dygnet med barn, det är väldigt krävande också när man tycker om att umgås med barn.

    Däremot är det ett problem med föräldrar som använder förskolor som avlastning då de inom en del kommuner (oklart varför) inte behöver lämna in påskrivna scheman med sina arbetstimmar utan bara lämnar in vilka tider de vill ha. Resultatet är barn som hela tiden lämnas sex och man kan se föräldrarna gå tillbaka hem igen då de bor nära och sticka till jobbet senare, lediga föräldrar som man ser gå förbi eller i mataffären medan deras barn är på dagis och väldigt ofta föräldrar som stannar hemma med ett sjukt barn och skickar sitt friska att smitta ned alla. Ja, det är självklart så att det finns omständigheter som kan berättiga detta men nej inte i den utsträckningen som det är inom en del kommuner. Resultatet blir hela tiden längre och längre dagar och barn som inte orkar och avreagerar sig utåt kan göra miljön rent farlig för de övriga barnen. Egentid absolut men då får man hitta avlastning någon annanstans än på förskolan som faktiskt är till för när jobbar eller inte har tid att ha sina barn hemma.

    1. Jag pluggar, lämnar barnen 8-16. Har ju inte föreläsning all den tiden så vet inte hur det skulle funka med ett påskrivet schema?
      Lämnar dessutom mitt friska barn på förskolan. Bägge hatar att vars hemma när den andre är sjuk eftersom man inte har tid med ngt kul! Och vad det gäller att smitta ner; så är det ju från förskolan smittan kom form början!

      1. Alltså smittan kommer inte från förskolan utan från de barn som lämnas där sjuka. Håll barnen hemma när de är sjuka. Personalen på förskolan har inte till uppgift att vårda sjuka barn.

      2. Då har man ju studieintyg eller? Eh, nej det är aldrig okej att lämna ett sjukt barn på förskola när du har ett sjukt hemma (förkylning visst men där går gränsen), varför tror du att det kommer från förskolan till att börja med? För att föräldrar skickar iväg sina sjuka eller smittbärande barn dit hela tiden vilket leder till personalbrist och därmed en osäkrare miljö.

        1. Jag lämnar ju ett friskt barn, inte ett sjukt! Och såklart inte om den andre är magsjuk eller så!
          Studieintyget visar ju knappast om jag sitter hemma och pluggar eller kollar tv. Men den som ser mig lämna mitt barn och sen gå hem igen kan ju anta det ena eller det andra!
          Ett intyg på att man jobbar tex 8-16 säger ju inte heller ngt om när man kan hämta! Vi har ingen bil vilket betyder att jag har 30 minuter från att min föreläsning slutar innan jag kan hämta ngn annan kanske bara har 10 min. Hur intygar man det?
          Min poäng var att lämna ett arbetsschema knappast löser problemet med folk som ”fuskar”.

          1. Och alla jobbar alltid 100% effektivt eller hur… Läser ingen tidning, fikar inte lite länge, kollar inte privat mejl… Alla barn ska ha rätt till lika mycket förskola oavsett vad föräldrarna faktiskt gör. Barn ska inte exkluderas. Förskolan är inte en hemsk plats.

          2. Fast är du helt främmande för hur sjukdomar fungerar? Du kan bära på en smitta utan att visa symptom. Intyg hjälper faktiskt väldigt bra enligt de jag känner som arbetar inom förskola eftersom det gör att föräldrarna inte går över de timmar de har rätt till. Det är liksom ingen slump att barn i kommuner utan påskrivet schema har betydligt längre dagar än de med.

          3. Inte främmande för mig hur sjukdom fungerar. Vet tex att man smittar även innan symtomen bryter ut, ska jag ha barnen hemma då? Jag vet att olika människor/barn reagerar olika starkt på samma virus, ska jag ha barnen hemma varje gång de är snoriga? Isådana fall behöver jag ingen plats på förskolan. Jag vet också att det är i princip omöjligt att stoppa smittspridning i tex familjer och att förskolan liknar en familj när det kommer detta.
            Jag jobbar därför både politiskt och fackligt för slopad karensdag för förskolepersonal då dessa är extra utsatta!

    2. Det var det dummaste jag har hört. Så alla föräldrar utan fasta arbetstider har sina barn på dagis 06-19? Jag trodde snarare att problemet var det omvända dvs att skiftarbetande inte får ha barnen på dagis för att få sova när dom har jobbat natt.

    3. Jag pratade nyligen med min mamma om det. Hon berättade hur hon fortfarande blir förvånad när hon ser mammor sitta med bebisar på café och samtidigt har större barn på förskolan (hon bor i en småstad och arbetar med förskolepersonal så ja, hon kan veta sånt). Hon vill på intet sätt döma (i så fall dömer hon även mig som också har en nyfödd och större barn på föris) men menade att när hon var ung var det otänkbart att göra så. Barnen gick på förskolan när man jobbade, punkt. Dock hade man ett helt annat utgångsläge från början: öppna förskolan var öppet i princip varje dag och det fanns en helt annan anda föräldrar emellan att hjälpa varandra. Jag tar ditt barn på tisdagen så kan du göra ett ärende och så tar du mitt barn på onsdag, tex. Idag är vi så ensamma, vi ska dra lasset själva och förskolan är enda avlastningen. Det blir såklart ett problem, särskilt som det råder brist på förskolepersonal och barngrupperna är stora. I sthlm där jag bor har barn till föräldrar som är hemma med småsyskon nu rätt till heltid och förskolepersonal har riktat stark kritik mot detta, vilket jag förstår.

      1. Din mamma kände nog inte till hela världens bild. Jag gick på förskola och min lillebror var hemma. Det var ingenting mamma eller någon annan reflekterade över. Så var det för flera kompisar. Vi bodde under den tiden i norrland respektive i stockholmstrakten så så var det där i alla fall! Ofta har vi en väldigt förenklad bild över ”hur det var”. Det var nog på olika sätt, precis som idag! Om man tänker efter är det ganska logiskt, att bara för att du och dina närmaste gör på ett visst sätt kanske inte det är en ”trend” eller ett bevis för att alla gör så.

        1. Jag uttryckte mig otydligt. Syskon till barn som är hemma har inte ens alltid haft rätt till förskola, så det handlar inte om min mammas bild av hur det var utan om lagstiftningen. Min mammas bild är att ingen ifrågasatte det, utan att det var en självklarhet att det var så det var och för henne blev det konstigt när det ändrades. Och den bilden delar hon säkert inte med alla. Du är antagligen yngre än mina äldre syskon.

    4. Detta måste ändå vara ett problem som varierar från kommun till kommun. Jag har barn på förskola samt jobbar som pedagog på fritids men upplever inte att föräldrar beter sig på det här sättet. I min kommun behöver vi inte redovisa våra arbetstider utan vi lämnar ett schema med de tider vi behöver ha pedagogisk omsorg och det fungerar hur bra som helst.
      Självklart kommer det alltid finnas människor vars barn far illa, vilket är helt fruktansvärt, men när man läser de artiklar som Clara reagerat på låter det som att var och varannan förälder har det här beteendemönstret vilket jag tror är en väldigt missvisande bild. Jag känner inte en människa som inte vill hem till sitt barn som fort som möjligt efter jobb eller studier.

    5. Mina arbetstimmar är 8-14.30, men sen tar det minst 1,5 timmes pendling hem. Väl hemma finns ingen möjlighet att hämta mitt barn som placerats utanför stan pga platsbrist så jag måste ändå invänta min sambo som har bilen då ha lämnar varje morgon. Hur mina arbetstider ser ut säger ingenting om min möjlighet att hämta eller lämna ett visst klockslag. Glad att min kommun är mer flexibel och har förståelse för olika livssituationer.

  2. Amen på det! Jag älskar att vara med mina barn – men inte hela tiden. Man KAN få för mycket av det goda 😉

  3. Den här krönikan tyckte jag var det bästa du skrivit! Skrattade högt även om jag ibland tillhör dem som förfasas försöker jag att inte döma 😉 tack för reflektionen!

  4. Jag tror det onormala är att barn hela tiden är med sina föräldrar. Barn behöver intryck av andra människor, bygga olika slags relationer. Men med dagens livsstil, långa arbetsdagar, långt till jobbet, långt till nära och kära och svärföräldrar så kan det säkert bli så att vissa lämnar sina barn lite extra länge i förskolan. Jag tror säkert många av de föräldrarna hellre hade haft annan hjälp med barnen, bara att de inte lyckats få till sådan hjälp. För visst behöver alla människor och föräldrar egentid. Tid att samla sina tankar en liten stund ostört. Var inte hårda mot föräldrar. Det är hela vår livsstil det kommer an på.

  5. Men nog är det väl ändå skillnad på att skicka barnen till mor- och farföräldrar med obegränsad mys- och kvalitetstid och att använda förskolan med redan överfulla barngrupper och knappa resurser. Jag är själv förskollärare och vi räcker ju inte till som det är! Vi kan inte, så som det ser ut idag, även fungera som avlastning för att föräldrar ”inte vill sitta ihop med sina barn”. Då får man lösa den frågan på annat håll. Jag är ärligt talat både trött och ledsen över hur samhället idag ser på mitt arbete. Vi ska bara öppna famnen och ta emot, vara glada, sjyssta och tacksamma. Dessutom arbeta efter läroplan, styrdokument, lokala arbetsplaner, se till att förskolan bedrivs pedagogiskt , hinna trösta, leka, servera mat, torka bord, läsa, klä på… Nej, föräldrar behöver inte på något vis sitta ihop med sina barn men det är inte vår uppgift att lösa. Förskolans personal är den yrkesgrupp med mest sjukskrivningar relaterade till stress. Vad tror ni att det beror på? Och hur tror ni att alla barn mår i den miljön?

    1. Men att det är överfulla barngrupper beror väl på politiker och inte föräldrar! Ska jag inte jobba pga det är fullt på förskolan? Jag kanske också behöver pengar?
      Och det här att folk i allmänhet lämnar barn på förskolan flera timmar mer än de behöver kan ju inte vara sant! Alla jag känner gör allt de kan för att barnen ska vara så lite på förskolan som möjligt!

      1. Ingenstans skriver jag att arbetande föräldrar inte har rätt att lämna sina barn? Det gör jag ju själv. Min kommentar bemöter snart påståendet att förskolan ska fungera som avlastning på fritiden.

        1. Men jag tror inte det kan vara ett jätteproblem. Förskolan är öppen mellan 6-18 på de allra flesta ställena och ska du lyckas ha barnen där på din ”fritid” så får du jobba väldigt lite! Väldigt få kommuner som du får ha barnen heltid på förskola om du inte jobbar.
          Dessutom så är barngrupperna inte knökfulla 6-8 och 16-18 få folk eventuellt skulle nyttja föris för att kunna ha fritid!

          1. på mitt arbete blir jag helt ensam kl 16:00. Då brukar vi ha ca tio barn kvar. Det är ganska ”knökfullt” om du är en ensam vuxen. Det fungerar för att deras föräldrar kommer på utsatt tid, dvs jag är i regel inte ensam med alla i timmar. Skulle de däremot välja att fika, träna, inte höra av sig, jag då förstår ni väl alla att ekvationen inte går ihop. Det är lätt att uttala sig om att ”det inte är ett jätteproblem” och att grupperna inte är fulla hela tiden och det är såklart olika på olika ställen, men verkligheten är den att pedagogerna går på knäna för att orka.

          2. Svar till andra Malin som är ensam efter 16 med 10 barn. Hur det än är så är det arbetsgivarens ansvar att se till att det finns tillräckligt med personal. Det har väl inte med denna diskussion att göra? Att föräldrar hämtar på tider de sagt ska de ta ansvar för, men bemanning är en arbetsgivarfråga.

          3. Måste ju vara olika på olika skolor då. Vi har ju helt olika upplevelser. Såklart ska man inte vara ensam med 10 barn. Men du skriver ju själv att föräldrarna kommer på utsatt tid och inte fikar osv.

          4. Jag skrev den kommentaren som svar på påståendet att förskolan knappast är ”knökfull” hela dagen. Jag ville visa att även om det inte är 22 barn hela dagen så måste man se till antalet vuxna också. 10 barn på en vuxen är på inget sätt extremt idag.

      2. Håller SÅ med Malin! Jobbar som förskollärare och älskar verkligen mitt jobb! Det är lite märkligt att många som jobbar inom förskolan/skolan uttrycker att det visst finns en del föräldrar som tycker att förskolan ska ställa upp när man handlar, går till frisören, tränar, har egentid mm, men de som INTE jobbar där ständigt påstår att det inte alls är så. Klart man inte ska sitta ihop med sitt barn, men det är väl knappast det som är det stora problemet idag, snarare tvärtom. Kommentaren om att barnen trivs så bra på förskolan och har så tråkigt hemma gör mig så trött. Det är väl självklart att ens barn ska trivas på sin förskola, men trivs de inte hemma då? Då är det kanske där man borde göra en insats. Sen måste inte barn aktiveras och ”ha kul” precis hela tiden.

        1. Får jag fråga hur ni vet vad föräldrarna gör på dagarna? (Uppriktigt nyfiken)

          Mycket möjligt att jag har fel – men från mitt perspektiv så ser jag hur folk gör allt för att ha barnen så lite på förskolan som möjligt! Man går ner i arbetstid, pusslar så man jobbar olika tider, jobbar klart hemma på kvällen osv. När jag hämtar mina killar kl 16 är det bara dom och två barn kvar på avdelningen, när vi lämnar kl 8 så är vi näst först!

          1. Hur vi kan veta? Jo, det händer allt för ofta att man möter dessa föräldrar när man är på stan, tränar, går förbi deras hem mm och barnen är kvar på förskolan. Finns också föräldrar som åker på semester och släktingar får hämta barnen (när föräldrar har semester = barnet har semester). Förskolan kan vara en fantastisk plats för barnen, men jag hoppas verkligen att hemmen är detsamma

          2. Men hemma är jag hela dagen ofta eftersom jag pluggar. Men om släktingar hämtar för att deras föräldrar är på semester är det ju lätt att anmäla!

            Ska erkänna att det hände att jag smiter in och handlar påväg till förskolan ibland, om jag ska ha ngt litet typ mjölk eller blöjor!

    2. Tårarna rinner när jag läser din kommentar. Har jobbat 27 år som förskollärare och är nog nära sjukskrivningen. Och, ja hur mår våra numera nästan alltid heltidsbarn på förskolan?

    3. Du har min förståelse. Lika lite som skolan ska förskolan vara för föräldrar. Växande barn som har möjlighet väljer ofta andra alternativ än att varmed föräldrar på sin fritid

    4. Men man kan väl ändå inte lasta föräldrar (eller snarare mammor för folk skiter ju i var papporna håller hus) för den dåliga arbetsmiljön på förskolan. Det är ju kommunpolitikerna som styr över den, inte slitna mammor med egna stressiga jobb.

      1. Jag skuldbelägger inte arbetande föräldrar någonstans i min kommentar? Jag bemöter snarare det faktum att förskolan ska ses som ”avlastning”. Nu senast i Stockholm stad där föräldralediga föräldrar får lämna sina barn 40 timmar i veckan.

    5. Bra skrivet! Jag slutade jobba på förskola pga den höga arbetsbelastningen och de stora barngrupperna. Om det finns föräldrar tror att deras barn har det bättre på förskolan än hemma så borde de vara med en vecka på förskolan och se hur det verkligen ser ut. Finns säkert bra förskolor med mindre barngrupper men det kanske inte hör till vanligheterna, tyvärr.

      1. Tänker att barns rätt till sina föräldrar borde skrivas fram starkare än vad som görs idag i förhållande till förskola och skola. Det har uppstått ett glapp där barn och ungdomar befinner sig i ett slags vakuum, där de inte sällan lider av psykisk ohälsa som tar sig uttryck på olika sätt.

    6. Just så! Min erfarenhet, från insidan, är att förskolan och fritids utnyttjas av föräldrar.

      Det är en himla skillnad på att vara med släktingar och vänner och på att vara över 10 timmar på förskolan/skolan/fritids varje dag, i onödan!

    7. Jag förstår din frustration, men främst är det väl politiker och fördelningen av samhällets resurser du borde klaga på? Inte föräldrar som ofta sliter som sjutton för att få livet att gå ihop.

      1. Igen. Jag ”klagar” inte. Jag framför en åsikt, precis som alla andra. Grejen är väl tyvärr att när det gäller förskola får alla vara experter utan experterna själva…

        1. Huvudet på spiken där. Jag vet ingen privatperson som talar om för tex rörmokare, elektriker eller doktorer hur de ska sköta sina jobb, men när det kommer till förskolan då är det många som är bättre experter..

          1. Lika dant i skolan där jag ofta jobbar – för att alla har en relation till det, tror tyvärr inte man kan komma undan det – även om det är irriterande!

    8. Hej Malin!
      Jag tycker det är hemskt med er arbetsbelastning men detta att ifrågasätta föräldrars val ingår inte i ditt jobb. Det är administratörerna som avgör hur många timmar barnen får baserat på föräldrarnas önskemål. Stressen skall inte lösas av barn eller föräldrar utan av chefer och politiker. Det är farligt att värdera föräldrarnas avsikter tycker jag.

      1. Tro mig, jag ifrågasätter inte föräldrar på mitt arbete. Jag går dit, i ur och skur, och gör ett fantastiskt jobb. Tyvärr med min egen hälsa som insats eftersom jag varit sjukskriven 6 mån pga av utmattning. Men förskollärare har väl också rätten att privat uttrycka en mening i ett öppet kommentatorsfält? Annars riskerar hela debatten om förskolan att föras av alla utom förskollärarna själva.

      2. Förlåt men vad är detta för ”klappa på huvudet”-kommentar? Fult grepp att tala om för henne vad som ingår i hennes arbete. Dessutom är hon ju privat här och har ju lika stor rätt som vem som helst till sin åsikt!! Ursäkta Malin, du kan ju tala för dig själv men tyckte bara detta var så lågt gjort att jag måste kommentera.

        1. Tack för det! Och ja, jag skriver privat och har lika stor rätt som alla andra att tala om hur det ser ut.

        2. Ingen har sagt att hon inte får ha en åsikt – man har bra svarat på det hon säger. Det måste man också få göra!

          1. Jag reagerar på att du skriver att ”det inte ingår i mitt jobb” att tycka det ena eller det andra. Gäller detta bara förskollärare? Får sjuksköterskor, barnmorskor osv uttrycka frustation över sin arbetssituation eller ska de också vara tysta och tacksamma?

          2. Jag skrev aldrig det, men ser nu att det står.
            Du får såklart uttala dig som privatperson och har värdefull kunskap!

    9. Word!!!
      Avlastningen får man hitta någon annanstans. Vårt arbete är att vara med barnen när deras föräldrar arbetar och inte när de fikar/shoppar/har barnfri semester/handlar mat/tränar/går på after work, you namn it…har hört alla möjliga ursäketer från diverse föräldrar och många gånger stött på dem på stan när barnen är på förskolan.
      Inte konstigt att man emellanåt känner sig utarbetad med 23 barn på avdelningen och 18st till mellanmål när man är två pedagoger.
      Jag tar varje minut jag kan för att få vara med mina barn när de inte är på sin förskola, men ibland tycks bara vi förstå som arbetar i yrket…
      Självklart unnar jag mormor/morfar/farmor och andra nära och kära tid med våra guldklimpar!

      1. Alltså här måste jag bara flika in, hur vet ni varför ni ser föräldrarna? Själv har jag jobbat inom boendestöd i många år. En verksamhet som innebär sekretess inom lagen. Jag har ofta kunnat ses på stan, i affärer, på fik, i mataffären, civilklädd. Om någon såg mig hade de säkert kunnat tro att jag ”fuskade”, när jag i själva verket hade social tid med en klient. Och om det inte är det, så kanske det är någon som bara slår ihjäl tid mellan två möten, på sin rast (inte alla yrken har rast 12-13, vilket speciellt förskolelärare birde veta). Tycker nog att även förskolelärare ska vara lite mer ”open minded”, och inte så snabba att döma föräldrar. För jag antar ni inte följer efter föräldrar när ni ser ser dem på stan för att kunna säkerställa att de minsann var lediga den dagen?

      2. Håller med Jenny här. Jag pluggar heltid på distans, och kan alltså sitta lite varstans – hemma, på bibblan, på café. Har aldrig tidigare reflekterat över att folk kanske tror att jag bara slappar på dagarna, när jag i verkligheten sliter för att få ihop tuffa heltidsstudier med livet som småbarnsförälder. Trist om det är så.

        1. Eller hur. Studerar ofta hemifrån. Äter snabb lunch hemma och går sedan ut på promenad t.ex. ofta äter jag inte förrän kl 13 och går kanske ut en halvtimme och kommer tillbaka innan kl 14. Antar att det verkar som att jag ” fuskar” men många har väl 45 min lunch utan att det räknas som ”fusk”???

    10. Har svårt och se att föräldrar skulle se er verksamhet som en avlastning. Tänker att det allra flesta föräldrar är otroligt tacksamma över era insatser och ser och uppskattar det ni gör för barnen varje dag. Det lämnar ju små människor det bryr sig väldigt mycket om hos er.

      Sen vad föräldrarna väljer att göra den tiden som barnen är där tänker jag inte någon annan har att göra med än föräldern själv.

      Det är jättetråkigt och läsa att förskolepersonalen är den yrkesgrupp med mest sjukskrivningar relaterat till stress. Men det tänker jag att en får ta upp med sin chef, facket eller politikerna. Det som faktiskt har en möjlighet att förändra situationen.

    11. Bra skrivet! I storstäderna blir barngrupperna bara större och större. Tror inte det är sunt att lämna små barn långa dagar i den miljön. Dessutom är personalen ofta sjuka. Kul att va med 16 1-3 åringar och en ordinarie personal…? Nä vi försöker hämta så tidigt vi kan. Men inte alltid så lätt. Som tur är finns en farmor med i bilden. Kul och viktigt med debatt kring detta! Jag tror att bilden av hur förskoleverksamheten ser ut skiljer sig ganska mycket mellan en by i Västerbotten och en storstad som Stockholm.

    12. Jösses så bra skrivet. Konstruktivt bemötande av en ”het potatis”. Önskar att du kunde skriva en ytterligare krönika på detta ämne, ur förskolans perspektiv…. har själv en treåring på förskolan 15 timmar (när han själv vill) medan jag är föräldraledig med en liten. I vanliga fall har jag o min sambo valt att gå ner i tid för att lösa problemet med de annars så långa dagarna och framförallt för att hinna umgås med våra barn innan det är dags för läggning och allt annat som hör vardagen till. Ser även att månfacförälsrar begränsar barnens så viktiga sömn under dagtid, allt för att slippa vakna barn sent på kvällen… för mig är det en egoistisk handling att skaffa barn, och förundras över hur många som ser det som ett problem att tiden med barnen är besvärlig….

  6. Håller verkligen med! Och vad gäller förskolan, hur vet de som ”vet” att det är så? Föräldrar som går hem kanske jobbar hemifrån, det är ju inte säkert att de går hem för att sova/dricka kaffe/ ellervadsomhelstsominteärjobb. Det är klart att det finns de som fuskar, det gör det alltid men det behöver ju inte alla föräldrar skammas för! Förskolan vårt barn går på är ett personalkooperativ så det drivs av fyra pedagoger utifrån vad de tycker är vettigt. De använder sig inte av 15-timmarsregeln utan det är upp till varje familj. Vi hämtar och lämnar vårt barn när vi börjar och slutar på jobbet men det är skönt att veta att vi har så flexibla tider att det är möjligt att lägga till någon timma om det skulle behövas. Jag tror inte att 40-timmar oavsett föräldraledighet/arbetslöshet eller inte skulle leda till att alla skulle ha sina barn 40 timmar i veckan.

  7. Åh så bra skrivet! Allt detta skammande och ”minsannande” hit och dit gör mig så ledsen och trött.

  8. Men ja! Förstår inte den kritiken om ”föräldrar som inte vill vara med sina barn”, jag var också mycket på dagis, hos farmor, mormor med mera när jag var liten. Och det var ju det bästa jag visste?! Ett tag fick jag sova över hos mormor nästan varje helg då jag hade två ganska krävande småbröder, så då fick jag åka till mormor och få lite kvalitetstid och bli extra ompysslad och mina föräldrar fick avlastning. Jag trodde som du, att det bara var för min skull. Det är väl helt rimligt att om man har fler vuxna i sin omgivning så hjälps man åt.

  9. Jag tycker inte problemet är att mans om förälder vill (och behöver!!) ha egentid, utan kasnke att barnen lämnas just på förskolan. Men vart ska de ta vägen? Jag vet inte, jag har ingen lösning, men jag tror att det skulle vara bättre för barnet om hen fick komma hem till t.ex. sina mor-/farföräldrar, eller hos någon de känner i en mer ”hemmiljö”. Jag förstår att det för många inte är möjligt, och det är tråkigt… På förskolan tävlar de med många andra barn om få vuxnas uppmärksamhet och det är totalt utmattande för barnen att öra det så många timmar.

    1. De flesta mor/farföräldrar jobbar ju på dagarna, precis som mammor och pappor. Därför vi har förskola!

      1. Fast fortfarande inte förskolans ansvar att ge föräldrar egentid som resulterar i stora barngrupper hela dagen, stressade barn och ännu mer stressade vuxna som sliter ut sig och blir utbrända. Det är liksom starten på en ond cirkel där utbildad personal försvinner och barnen mår sämre och sämre i en bullrig miljö med ständiga vikarier.

      2. Ja, för att du som förälder ska kunna arbeta/studera/ta hand om syskon/söka jobb. Inte för att få egentid.

        1. Jag har så svårt att se att det skulle vara ett så stort problem att folk har barnen på förskolan för att få egen tid. Jag skulle inte kunna göra det även om jag ville typ.

          1. Jag kan ta en jättelång lunch för att gå och klippa mig när mitt barn är på förskolan , och sedan jobba igen det hemma när barnet sover eller ta det på minusflex och jobba igen det någon kväll då min man sköter hämtningen. Måste väl räknas som att använda förskolan som avlastning även om barnet lämnas och hämtas vanlig tid?

          2. Jo, det skulle det kanske Kia, men många jobb kan ju inte göra så. Jag kan tex inte skita i mina elever och klippa mig.

            Plus; säg att du gör det 1 gång varannan månad (det är så ofta jag klipper mig) och det är planerat för barnet att alltid vara på skolan 8-16 så påverkar det ju inte barngruppen nämnvärt.

            Klart om du gör detta varje dag skulle det kanske vara att uttnyttja förskolan för egentid. Men få jobb du kan ta skitlång lunch varje dag i min uppfattning!

  10. Tack snälla att du skrev en krönika om det här. Jag blev jätteupprörd när jag såg den där artikeln igår men orkade inte debattera på Facebook. Jag var för trött efter en arbetsvecka och att ha tagit hand om/lekt med/tagit hand om/matat samt bytt blöjor på min tvååring och unnade mig en säkerligen oförtjänt kvällspromenad för mig själv när jag läste den. ❤

  11. Första gången på många år som jag kommenterar ett inlägg någonstans. Wohoo, älskar det! Särskilt mannen, motorcykeln och dvärgkaninen. Bra där!

  12. Bra krönika. Tycker även det är intressant att fundera kring vad som ligger bakom uttalandet.. vad är det som provocerar folk?

  13. Åh tusen tack för att du kommenterar den där dumma fb artikeln!! Blev SÅ illa berörd bär jag läste den! Är utbränd sen ett år tillbaka för att slet som ett djur dör att då ihop vardagen med två små barn. Motarbetades av dagis, de lät mig inte vila tillräckligt efter jobbet. Är SÅ ledsen över att jag inte fick mer egentid när barnen var små. Då hade jag inte gått i i väggen och barnen hade sluppit den trötta ledsna mamman de har nu 🙁

  14. Var går gränsen då? Jag tycker det är helt ok att föräldrar smiter inom affären för att köpa med lite kvällsmat hem, gå till tandläkaren eller besikta bilen osv, det underlättar troligtvis även i barnets vardag om den typen av bestyr klaras av så när både unge och förälder dödströtta ska hem för att uträtta kvällssysslor och hinna vara med varandra en stund, då är sånt klart liksom. Men ett barn som redan har sorg över för lite närhet och tid med sin förälder (på den förskola jag arbetar har vi många barn som går 50-52 timmar/vecka), ska den behöva ta att pappa och mamma då behöver egentid? Jag kan inte tycka det. Även om förskolan har en verksamhet som är väl avvägd mellan aktivitet och vila, så tar det på krafterna att vistas i den miljön så länge. Var finns barnets rättigheter i detta?
    Frågan om förskollärares orimliga arbetssituation är självklart en politisk fråga. En politisk fråga som borde vara oerhört viktig för föräldrar att engagera sig i.

    1. Instämmer till fullo! Är också förskollärare och blir skrämd av alla som ifrågasätter våra erfarenheter, är inte deras barns arbetsmiljö viktig? Sen måste alla tänka på att det finns massor med förskolor och fritids i vårt avlånga land och vi kan inte utgå ifrån att alla ser likadana ut och att alla föräldrar och pedagoger fungerar på samma sätt.
      Vi passar tiden hos frisör, bilbesiktning, tandläkare, läkare M.fl. men när det gäller att hämta barn verkar det vara flextid? Har barn som frågar när de ska hem (inte för att de inte har roligt på fsk utan för att de längtar efter pappa eller mamma) och att inte kunna svara för
      att hämtningstiden passerat känns alltid lika jobbigt….

  15. Något som flera i den här tråden har glömt bort är att förskola är skattefinansierat för att föräldrarna ska kunna arbeta – inte för att få egentid. En plats på förskolan kostar ca 5000-6000 kr per månad och det är ju inte det vi betalar för våra barn. Gärna egentid hos mormor, kompisar eller egenfinansierad barnvakt men inte för skattepengar. Har full förståelse för alla förskollärare som kommenterat i den här tråden.

    1. Förskola kostar mellan 10 000 – 12 000kr per månad beroende på om det är stora eller små barn. Detta är alltså den faktiska kostnaden, ganska långt ifrån den maxtaxa på 1300 kr som gäller i Stockholm. De som betalar kostnaden för förskolan är skattebetalarna, ej enskilda föräldrar.

  16. Bra med egentid och bra med vänner och släkt som berikar barnens liv. Fantastiskt med förskola och hjältar till förskollärare.
    Ledsamt att samhället är så individualiserat att institution krävs för egentid. Tänk om alla kunde få vara lite mer med vänner och släktingar och lite mindre i massorna på förskolan.
    Det är sällan svart eller vitt. Bra med nyansering åt båda håll tänker jag.

  17. Jag blir mycket frustrerad över denna artikeln. Jag är i grunden förskollärare och har arbetat inom yrket i åtta år. De två sista åren undervisar jag vuxna (har nu en lärarexamen också). Jag bytte bana eftersom det för mig var för intensivt att arbeta med stora barngrupper då jag ofta hade ensamt ansvar för många små barn under längre perioder under dagen. Det gjorde mig nojig och stressad, tänk om ett barn skadar sig när jag är ensam med dem?

    Det många inte tänker på är att om två tvååringar byter hämtningstid från tre till fyra på eftermiddagarna behöver hela personalgruppen ändra och justera sitt schema föra att de tryggare och säkrare ska kunna ta hand om dessa barn dessa fem extra timmar, vilket inte alltid är så lätt att få ihop. Det kan betyda att någon behöver gå upp i arbetstid. Om man sedan träffar en av föräldrarna på väg hem från affären (vilket har inträffat) blir man inte glad då vi i personalen trixat för att få ihop tätare med personal på eftermiddagen.

    Små barn blir otroligt trötta och matta av att vara långa dagar på förskolan. De behöver lugn och ro och en trygg famn att krypa upp i titt som tätt vilket man oftast inte kan ge i en småbarnsgrupp.

    Den lugnaste stunden ”guldtimmen” på förskolan är oftast innan frukost. Då är personalen pigg och man kan göra något mysigt med de få barnen som kommer innan den stora ”ruschen”. Den sista timmen längtar de flesta hem och är trötta, både barn och personal.

    De första åren får man ofta bita i det sura äpplet. Det är jobbigt och intensivt en period men det blir bättre, (jag vet av egen erfarenhet:). På något sätt får man acceptera läget!

    Såklart är det fantastiskt om barnen har far och morföräldrar som har tid och möjlighet att vara mycket med dem och avlasta föräldrarna. Jag har aldrig hört någon säga att detta inte är bra för barnen och föräldrarna.

    Snart är barnen äldre, när de börjar skolan har de skolplikt och helt plötsligt får de inte vara hemma när någon förälder är hemma. Det känns också lite märkligt:) Och visst är det härligt när ens femåringar och skolbarn har kompisar som de kan leka hemma hos:)

    1. Nu har jag inte statistik för mitt påstående men jag gissar att folk inte ändrar schemat med 1h/dag för att de ska kunna handla (vilket tar omkring 15min/tillfälle).

      Men jag förstår din poäng.

      Jag tycker att pedagogerna på mina barns jobb gör ett hästjobb och jag önskar att det var något jag kunde göra för att deras jobb skulle bli enklare. Men jag vet inte hur. Politiker lovar mindre grupper och mer pengar men ingen verkar genomföra det. Så vad kan jag som förälder göra då?

  18. Jag arbetar inom förskolan och håller inte med, även om allt förstås kan dras till ytterligheter. Många föräldrar verkar tro att deras barn har det bättre på förskolan och att allt de kan erbjuda hemma skulle vara sämre. Allt bara ska vara roligt hela tiden, och få föräldrar verkar förstå vad det innebär att vara på förskolan en hel dag. Barnets arbetsdag, oftast längre än förälderns arbetsdag.
    Och barn som alltid är sist från förskolan tycker sällan att det är särskilt kul. Speciellt inte från ca 3 år när de faktiskt förstår att de ÄR sist jämt. Någon gång ibland kan vara en guldstund men inte varje dag. Måste man så måste man, men man behöver inte påskina att det är mer guldskimrande än vad det är!

  19. Min son är på fritids två eftermiddagar i veckan. Dessa två dagar tycker han är okej, men han hade inte velat vara där varje eftermiddag. Det är skönt att vara hemma lite efter en skoldag. Däremot tycker han det är kul på fritids på loven. Då vill han till och med hellre vara där en med en släkting?!

  20. Och här kommer ännu en förskollärares kommentar.. för det första är jag själv i stort behov av att vara för mig själv emellanåt och jag kan förstå att det är skönt att vara ifrån sina barn en stund. Jag kan även förstå att vissa har det lite tuffare med livspusslet och det är klart att vi som förskola vill ställa upp och stötta dem i det.
    I övrigt är förskolan inte till för avlastning utan ska anpassas efter behov utifrån arbetstider/studier.
    vad spelar det för roll vilka tider som ändras hit och dit under dagen, så länge förskolan ändå är öppen? Exempelvis att jag och många av mina kollegor har fått jobba över en viss tid hela året då föräldrar ringt samma dag varje vecka, fem minuter innan hämtning, för att berätta att de blir en halvtimme sena (Eller låter bli att ringa för den delen). Av säkerhetsskäl tvingas vi vara kvar. Ekonomin blir sämre. Nu måste vår förskola plocka in ett extra barn för att hå ihop. Det är en stress att föräldrar inte hämtar på utsatt tid. Barnen är många, förskollärarna är få. Japp, för förskollärare jobbar inte lika länge varje dag. Mellan 8.30-13 är det fullt på stället. Före och efter är vi inte många. Guldstunderna beror på hur trötta förskollärarna blivit under dagen. Bland annat beroende på hur många kollegor som är sjuka. Ibland pga barn som lämnats in sjuka. En del föräldrar berättar gärna hur mkt de förlorar på att vabba en dag – lika mycket som vi av att vara sjuka själva – tack.) jag älskar att arbeta som lärare i förskolan. jag skulle gärna säga att det är en underbar plats för era barn. Men det är lite stressigt ibland. Och jag tror att barnen upplever det ännu mer än jag mitt i röran. Kanske mest rättvist att börja betala per timme?

  21. Många förskollärare som uttalat sig här, alla med ungefär samma bild av verkligheten. Jag tycker det är sorgligt att deras åsikter och erfarenheter liksom inte räknas av många. Det är ju faktiskt bara dom som verkligen vet hur det går till på dagarna.
    Jag är övertygad om att de allra flesta pedagoger vill barnen det bästa, och jobbar för det. Sen kan de inte trolla. Ok, att det är en politisk fråga, men tro mig, jag vet att personalen åtminstone i min kommun kämpat i många år med denna fråga utan gehör. För så länge föräldrarna verkar nöjda, kan det väl inte vara så farligt…

      1. Det vet de säkert inte, det var inte så jag menade.. Jag menar att det bara är de som vet hur det går till på dagarna i förskolan.. Hur barnen mår och hur arbetsbelastningen är tex

    1. Men hur kan det vara så vanligt att föräldrarna ligger hemma (?) när barnen är på förskola? Det är ju aldrig någon som gör så eller ens känner någon som gör så, bara förskolepersonal som tror det och andra föräldrar som svävande tycker att det ”verkar som att folk gör så nuföriden”. Det finns några som hämtar senare på vår förskola. Det är en snickare och en ensamstående mamma. Jag har hämtat samma tid i alla år vilket innebär att jag jobbar 6 timmar om dagen när jag har mina barn. Icke-barnveckor jobbar jag ca 9-10. En del jobb på kvällar och helger. Så gör ALLA jag känner på olika sätt. Jag känner inte till NÅGON som beter sig som förskollärarna ovan menar är så vanligt. Och jag jobbar ju med dom varje dag, mina kollegor med barn alltså, så jag borde ju märka om de smög hem och vilade en timme varje dag. Hela tanken är så absurd. Det tar en timme att komma till förskolan från jobbet i Stockholm. Vem har tid att vila däremellan?

      1. Jag har samma erfarenhet som du. Dock ska erkännas att både jag och mina kollegor ibland skippar lunchen och shoppar ibland. Men då ändrar jag inte mina barns schema utan hämtar/lämnar vanlig tid. Hinner jag inte med jobbet så tar jag det efter barnen somnat.

        Vore intressant om försäkringskassan(/dylikt) kom ut med statistik på hur många föräldrar som fuskar med tiderna.

      2. Tack för den kommentaren! Också skeptisk till alla dessa ”joo men himla många andra gör faktiskt såhär!-resonemang. Vart befinner sig alla dessa ”andra” personer och varför bidrar de aldrig med sin åsikt? De allra flesta gör sitt allra bästa för sina barn. Och de som inte gör de är nog ofta rätt dysfunktionella.

        I det välmånende område där jag bor och där nästan alla har flexibla arbetstider och kan välja själva är det bara ensamstående som hämtar senare än kl 15. Anledningen att många är på förskolan länge är nog snarare att många behöver arbeta 6 eller 8 h och har långa pendlingstider.Då blir det såklart långa dagar.

  22. Alltså Word Clara! Har tänkt precis samma sak om den där urdumma krönikan, men inte kunnat beskriva det lika pricksäkert och så jädra kul som du gjorde. Du kan verkligen skriva!!! ????

  23. Hej! Jag tolkar inte den delade artikeln som att föräldrar inte vill umgås med sina barn MEN att man inte ska missbruka förskoleplatsen och utnyttja personal för att få egentid. Det står inskrivet att förskola skall användas då man arbetar/studerar, inte annars. Jag har själv delat artikeln och fick mycket spott & spe för att jag spädde på kvinnors (eh, är inte männen också föräldrar?) dåliga samvete men jag delade den för jag förstår inte föräldrars samvete när de har sina barn på förskola samtidigt som de tränar, klipper sig eller gör annat som kallas egentid och inte arbete/studier.
    Jag har full förståelse för att man ibland måste vila sin hjärna utan sina barn, har själv barn, MEN använd då ditt nätverk runt dig! Far – & morföräldrar eller vänner. Inte förskolan, där är barngrupperna tillräckligt stora utan att de ska användas till föräldrarnas egentid.

  24. Tyvärr finns det även familjer (har åtminstone en i min närhet), som använder sig av mor/farföräldrar hur mycket som helst för att åka på resor utan barn, gå på restaurang osv. Far/morföräldrarna är trötta till bristningsgränsen men kan/vågar/vill inte säga nej. Och barnen har för länge sedan slutat tycka det är mysigt och kul att åka till sina sälktingar var och varannan helg eller skollov.

  25. Jeg har alltid savnet flere voksne som kunne være tilgjengelige for mine barn. Hos oss har besteforeldrene prioritert egen karriere og fritid. Nå er barna store og jeg vet godt hva slags bestemor jeg vil bli!

  26. En av mina närmaste vänner arbetar på en förskola och hon beskriver att det ofta är barn som berättar att föräldrarna givit dem alvedon på morgonen så det inte ska märkas att de har feber. En pappa vägrade hämta sitt barn när det kräktes eftersom han tyckte att han lika gärna kunde ligga där och spy. Föräldrar lämnar in barnen på lediga dagar och semestrar och vissa barn beskriver hon som helt slut av att nästan aldrig få vara hemma i lugn och ro. Det är många välutbildade föräldrar med högstatusjobb på den förskolan som verkar förskräckta över att ha barn, över att det inte blev så vackert och gulligt och rent som de hade tänkt sig. Sedan finns det andra föräldrar som verkar hänga över barnen och stimulera och relatera med dom dygnet runt, vilket kanske också kan bli för mycket ur barnets perspektiv. Allt är inte så svart eller vitt som det gärna vill bli på fb eller i krönikor.

    1. Låter ju helt galet. Dock kan jag inte tro att detta är ett utbrett problem. Men jag har ingen statistik för det. Fast det verkar ju i och för sig ingen annan heller ha. Utan folk ”känner någon som har sagt…”, ”tycker att det är många föräldrar…”, ”har hört att det är ofta som föräldrar…” eller ”tror det är vanligt att…” utan några som helst belägg för sina påståenden.

  27. Det är tråkigt att så många förskolelärare verkar utgå ifrån att föräldrar fuskar och fixar egentid på förskolans bekostnad. Självklart finns idioter överallt! Er vardag med för lite personal och för stora barngrupper är verklighet. Ingen vill ta ifrån er det! Men… majoriteten av föräldrar fuskar inte! Majoriteten sliter precis som ni. Många går ner i arbetstid för att hinna med. Många tränar på lunchen, kanske arbetar man in en timme en dag för att hinna göra två ärenden innan hämtning. Vi gör vad vi kan för att få ihop vår vardag med sinnet i behåll. Det är omöjligt att vinna. Som kvinna ska du inte gå ned i tid för då sabbar vi våra pensioner. Vi ska åka kollektivt för miljön, och vi ska ha barnen så lite tid som möjligt på förskolan. Anmäl fuskande föräldrar! Men dra oss inte alla över samma kam…

  28. Då syftar man väl inte på föräldrar som använder släktingar och förskolor som avlastning, utan dessa facebook artiklar måste syfta på föräldrarna som inte alls lägger ner någon tid eller energi på barnfostran. När jag jobbade på olika skolor i Stockholm var det så många barn som pratade om att ”mamma kan inte komma på skolavslutningen för hon jobbar, och pappa är utomlands då”. Så många barn som så tydligt behövde mycket mer uppmärksamhet än vad de fick. En flicka minns jag riktigt väl, hon var ledsen men ändå van vid att mamma och pappa aldrig var hemma. Hon pratade glatt om sina barnskötare, och hur mycket hon tyckte om dem för att de läste sagor för henne, och de bakade ihop, ”men det är synd när dem måste sluta”. Hon berättade att hennes föräldrar inte alls hade varit med på skolgrejer på jättelänge, men så ryckte hon på axlarna och sa ”men det kanske bara är en fas” , och fortsatte äta sin mellis.

    Är det inte sådana föräldrar facebookstatusarna handlar om? Dem som jobbar 24/7 fast de inte behöver det, de som aldrig läser sagor för sina barn, eller bakar med dem?

  29. Bra skrivet! Som faster till tre kan jag bara hålla med! De bästa sättet att umgås med syskonbarnen är ju att inte behöva ha deras föräldrar i släptåg, kvalitetstid för alla inblandade tycker jag och det verkar vara ömsesidigt. Blir själv förälder i sommar och hoppas att jag kommer att vara lika generös och dela med mig av mina barns tid utan att själv hänga dem över axeln hela tiden.

  30. Det finns väl nästan ingen idag som är hemma med sina barn 24 timmar om dygnet förutom då barnen är riktigt små. Så det senariot är ointressant att diskutera. De allra flesta barn är på förskolan även då de får ett syskon och en förälder är hemma. Varför vissa kommuner erbjuder förskola 40 timmar i veckan till barn vars förälder är hemma med en baby har jag däremot svårare att förstå, förutom om sjukdom föreligger hos förälder eller baby. Tycker att den korta tid detta gäller något år och man kan vara en del av dagen med den eller de äldre barnen också skulle vara både värdefullt och mysigt. Kanske litet egentid med pyssel eller sagoläsning och mellanmål medan babyn sover. Eller medhavd matsäck till lekparken, det brukar alltid uppskattas.
    Att be mor-/farföräldrar om hjälp då och då är fantastiskt för alla. En helg eller vecka hos dem är också både spännande och nyttigt. Jag fick en jättefin relation till min farmor och mina fastrar då jag bodde hos dem mycket på somrarna i en annan stad. Det ser jag tillbaks på med glädje och de hade dessutom djur, vilket inte fanns i mitt hem, vilka jag älskade och lekte mycket med. Min farmor och fastrar gick ofta på kafferep hos grannar och det var en höjdpunkt för mig då det bjöds på många olika goda kakor och jag fick äta så många jag ville. Jag fick hjälpa till att gå ut med hundarna och ibland cyklade vi till sjön och badade med hundarna, det var mysigt. Medan jag var hos min farmor passade mina föräldrar på att åka på motorcykelsemester, vilket var skönt för dem, egentid!
    När mina barn var små gick de ofta hem till mina föräldrar som bodde nära oss och där fick de sin älsklingsmat och gott mellanmål. Sedan var vi några grannar som passade varandras barn om det behövdes eller så lekte barnen hos varandra och det funkade alltid bra.
    Min slutsats är att barn mår bra av att ha relationer till många vuxna både mor- och farföräldrar och annan släkt och vänner. Jag tror att de flesta föräldrar vill inte att deras barn ska vara mer på förskolan eller fritids längre än nödvändigt och försöker pussla ihop sina dagar på bästa sätt.

    1. Vilka barn ska barnen leka med om alla kompisar går på förskolan? De flesta 4-åringar saknar nog jämnåriga kompisar om de inte får gå på förskolan när en bebis kommer. Och vilka ska de hälsa på om de är 4 år och bor i Stockholm och släktingarna jobbar eller bor långt bort?

    2. När jag var 5 år föddes min lillasyster och i vår hemkommun hade jag då inte rätt till dagisplats. Det innebar att min mamma samtidigt skulle ta hand om en liten bebis vilket är mycket jobb och en hyperaktiv uttråkad 5 åring. Jag missade i princip ett år av social utveckling vilket gjorde det oerhört tufft för mig när jag började i lekis (som det hette då), och nej det fanns inte möjlighet till avlastning. Med död mormor, en tämligen ointresserad morfar och en svårt sjuk farmor.

      Alla kompisar var på dagis på dagarna och mitt behov av stimulans var övermäktig för min mamma med en bebis. Det är givetvis skillnad om man har en bebis och en tvååring då en tvååring har ett mindre behov av kompisar och utflykter än en fyra -femåring, men det du pratar om fungerar i mindre samhällen där släkten är frisk och bor nära. Inte i de verkligheter som många lever i.

  31. Bra skrivet Clara!

    Jag blir så trött på denna diskussion! Alla verkar alltid glömma en sak (även pedagogerna). Förskolan är ingen FÖRVARING där man klämmer in sina barn. Det är precis som namnet säger en SKOLA. En skola där barnen har en genomtänkt pedagogisk plan, där de lär sig det sociala spelet med andra barn och mycket mer.

    Tiderna barnen är på förskolan ska givetvis spegla arbetstiden + tid den tar att ta sig till förskolan. Inte frisörtider, träning mm. MEN jag tänker inte känna dåligt samvete om jag på väg till hämtning hoppar in i affären och handlar snabbt och smidigt innan jag hämtar barnen (inom tiden för deras schema), då alternativet är att släpa två trötta och hungriga barn genom en affär. Anser att det är det är både bättre för förälder som barn.

  32. Jag har jobbat och jobbar på skola/fritids. Min erfarenhet är att de allra, allra flesta gör sitt yttersta för att deras barn ska ha det så bra som möjligt. Vissa barn behöver t ex vara lite mer på fritids, dvs inte gå hem direkt efter skolan varje dag, av olika skäl, andra skulle behöva gå hem tidigt/ få stanna hemma någon jäkla gång klämdagar och eller något lov när de är förkylda o trötta men får kämpa sig igenom en skoldag plus fritids för föräldern vägrar att hämta. Vissa föräldrar är precis som andra människor egocentriska och vill självförverkliga sig själva, som jag ser det ytterst få men de finns de som verkar sätta sin karriär främst och följaktligen lämnar snortidigt o hämtar i sista minuten el försent nästan varje dag. Det förekommer tro mig. Barn pratar o jag vet när de talar sanning om jag känner dem väl.

  33. ”Ni föräldrar behöver inte stressa och rusa hit efter jobbet eller få ångest om ni blivit lite försenade. Det är bättre att ni t.ex. handlar maten i öugn och ro innan ni hämtar – barnen har det ju bra här under tiden och alla blir nöjdare. Respektera dock stängningstiden!”

    Så informerade förskollärarna när min förstfödde började 1996.

    1. Ja! Och det har jag också hört från pedagoger. Tycker det vittjar om en mycket bra barnsyn. Varför ska man slita mef stackars trötta barn på affären efter förskolan? Det snällaste för barnen är ju om mamma och pappa hinner handla innan så att de får åka direkt hem. Hurra för alla vettiga lärare som tänker såhär.

    2. Så sa vår förskollärare också. Jag har köpt mjölk på väg till föris två ggr. Har inte körkort så det blir mindre körigt ibland för alla inblandade.

    3. Varför inte storhandla på helgen då behövs inte småhandla under veckan och sparar tid. Skriv ner en veckomeny och handla därefter sparar både tid och pengar.

  34. Viktig diskussion Clara. Jag är en tvåbarnsmor som känner att vi hamnat mellan stolarna vad det gäller detta. Jobbar skift som sjuksköterska 75%(vilket innebär kvällar och var tredje helg). I dagens läge ett rätt så påfrestande och krävande yrke om du frågar mig. Min man jobbar var 6:e helg. Detta innebär att våra barn (2 och 4 år) är i snitt 19 timmar/veckan på förskolan. De är i stort sett alltid lediga 2 dagar i veckan, ibland 3. Tycker att det är skönt att jag slipper ha dem där 40-45 timmar i veckan, det är inget jag skulle önska men förstår att vissa familjer behöver ha det så. När jag jobbar kväll får jag lämna tidigast 10.45 (börjar jobba 13.30). Detta innebär en kort dag för barnen på förskolan, vi hämtar kl 16. Känner att min äldsta missar mycket de veckor de kanske bara blir 11 timmar på förskolan. Känner också att jag håller på att bränna ut mig själv då jag är för trött för att vara en bra mamma all den lediga tid vi har tillsammans. Känner mig ofta som en värdelös förälder. Önskar att jag skulle kunna få lämna mina barn kl 09 på morgonen de dagar jag jobbar kväll så att jag skulle få tid att vila innan kvällspassen. Detta verkar dock omöjligt. Skulle bara innebära kanske 4-timmar (om ens det!) mer på förskolan i veckan för barnen. Skulle då välja att jobba fler kvällar och färre dagpass, eftersom dagpassen innebär en lång dag på förskolan för barnen (06.30-16.00). Önskar att det fanns mer flexibilitet. Vi betalar ju trots allt för 2 heltider på förskolan (en halvtid är 15 timmar/veckan så det funkar inte)….

  35. Jag gjorde tvärtom. Hämtade dem tidigare, eller att deras pappa hämtade dem eller deras mormor och morfar hämtade tidigare. Anledningen var att deras dagmamma var riktigt dålig och barnen trivdes inte där. Jag stod inte ut med att veta att de inte ville vara där.
    Så de fick sluta efter en tid och vara hemma mycket med oss då vi arbetade emot varandra och resten av tiden var de hos mina föräldrar.
    Fick höra av mina barn sen när de blivit vuxna att hon brukade stänga in min son i tvättstugan. Han visste inte varför. Sen fick vi höra att dagmamman blivit anmäld av en förälder som visste att hennes barn mådde dåligt.
    Mina barn har inte tagit skada av det här och de har väldig stark integritet och jag vet att de ofta hittade på hyss och busade tillsammans. De är starka vuxna idag och jag är stolt över dem. De har kurage och visar det när det behövs. Tack för en toppen blogg ♥

  36. Föräldrar mår bra om de får möjlighet att arbeta mindre under småbarnsåren samtidigt som det gör att barnen får kortare dagar på förskolan, vilket gör dem gott. (Win, win)

    Varför är det så viktigt att handla innan man hämtar barnen? Om man är två vuxna i ett hushåll kan den som inte hämtar barnen göre detta på vägen hem. Jag hade inte haft samvete att åka till mataffären innan hämtning av barn.

    Dessutom behöver man väl inte handla så ofta? Inte varje dag i alla fall.

    Ett tips är att ha ”matkasse”, vi bor i Småland och kör med ”Family food” varannan vecka. Nu behöver vi bara inhandla frukost dessa veckor.

  37. Bästa krönikan! Så många gånger jag velat slå folk i ansiktet som talade om för mig att jag skulle njuuuta under bebistiden. Jag såg inte mycket att njuta av, blev bara värre av att höra det där. 🙁 Nu är jag glad att bebistiden är slut för denna gång, NU njuter jag! Man måste inte tycka om bebistid, det är svinjobbigt ju. Snart dags igen, gråter i förskott haha. <3

  38. Vi betalar nästan 5000 SEK i månaden för förskola här i Spanien där vi bor. Dottern går från 09:00-17:00/17:30. Här får man endast hämta barnen vid specifika klockslag, kl 15:30 (för de som endast går halvdagar ELLER om man vill hämta tidigare nån gång), eller 17:00-17:30 för de som går heldag. Hon är 2 år och i hennes grupp är de totalt 18 barn på 2 pedagoger och en assistent (men enligt lag får de vara 20 elever per 2 pedagoger). Nästa år blir de endast 2 pedagoger för då är de flesta barn blöjfria…

    Här är det fortfarande vanligt med arbetsplatser med ‘delad arbetsdag’ alltså arbetspass 1 är från 9-13, arbetspass 2 är 16:00-20:00. Samhället är inte anpassat till familjelivet (de som kan kosta på sig att vara hemma tills barnen blir 3 och börjar i skolan gör det.. Men det är en väldigt liten del som kan göra det i dagens samhälle). Som tur är kostar skolan ‘lite’ i jämförelse med dagis. Barnbidrag finns under barnets första 3 år i form av ‘bidrag för arbetande mammor’ och är 100€ i månaden om du som mamma jobbar. Jobbar du inte får du ingen hjälp. Vanligt barnbidrag finns ej. Hälften av de som hämtar barnen på förskolan är mor och farföräldrar pga de delade arbetsdagarna (pensionärer). När föräldrarna har för dåliga inkomster för att ha barn på dagis så har mor och farföräldrarna barnen hela dagen. Detta brukar inte vara några problem pga att Spanien inte år ett lika individualiserat samhälle som Sverige.

    Sverige är ett paradis för barnfamiljer även om allt inte är perfekt.