Igår morse vaknade jag klockan nio helt förvirrad. Varför var det så lugnt och tyst? Jo Folke såg på film, Bertil sov över hos en kompis (för första gången!) och Jakob var ute på åkern. Jag drack kaffe ifred och begrundade det oerhörda. Att detta är framtiden. De tuffaste småbarnsåren är förbi och lite värdighet är återvunnen. Dricka kaffe och läsa tidningen i lugn och ro. Bara sådär.

Sedan tittade jag in i mitt arbetsrum och återkallades till verkligheten. Jag har inte arbetat här på flera månader – däremot har jag ställt in massa jobbgrejer som jag inte hunnit sortera och städa undan. Men nu ska det städas!

Jamen! Detta vidriga bjuder jag er på. Beräknar att det tar 2-3 dagar att få ordning på alltsammans.

Varje morgon i två veckors tid har jag skjutsat Bertil till simskola. Utomhus. Igår var det typ elva grader och regn. Han kämpade på i sin våtdräkt. Och jag tycker synd honom och gör mitt bästa för att dölja det.

Eftersom jag behövde förvaringsboxar till städningen åkte jag till IKEA med barnen och deras kompis Ada. De skötte sig väldigt bra och åt tolv varmkorvar med bröd. Detta att jag frivilligt tar med barnen till IKEA – det måste väl ändå vara ett tecken på att jag kanske börjar återhämta mig från utmattningen?

Efter diverse ärenden på IKEA, JULA och loppisar kom jag hem igen och lagade spagetti och tomatsås till middag. Hemligheten är ohemult mycket vitlök och färska kryddor.

Idag har jag fortsatt städandet av arbetsrummet, tagit en kort middagslur (som i själva verket innebar att jag somnade och sov som en gris i tre timmar). Sedan gick jag ut i skogen och plockade skott till granskottssirap. Supergott till efterrätter men faktiskt också riktigt bra att hälla i teet när man har hosta.

Det är inte mycket svårare än att man varvar granskott med råsocker i en burk (fast lite mer instruktioner kan ni läsa här)

Till middag stekte jag ett lass med plättar, kokade sylt och vispade grädde.

Och barnen åt med god aptit. Fast först fick vi sanera sovrummet efterom Folke gått loss med mitt blå nagellack på sängen och nattduksbordet och inte minst på sig själv. Suck. Så mycket för att de tuffaste småbarnsåren är förbi…