Ödegårdar och levande landsbygd

Jakobs bonusmorfar har ett hemman som är väldigt vackert. Lite för sig själv ligger det och förfaller år efter år.

Varje gång jag kommer hit går jag en tur och inspekterar. Nyponrosorna som kryper nära fasaden. Syrenerna och snöbollsbuskarna som vuxit sig stora som träd.

Det är så fint att det kniper i hjärtat.

Här har vi hämtat många fina möbler till vårt hus under åren.

En gammal övervuxen skottkärra står vid husknuten.

En kvarglömd sko på trappen.

Om ryssen anfaller?

Vi har inte plats för fler invandrare, vi kan inte ta emot mer människor, Sverige har inte kapacitet heter det. Ändå är landet fyllt av gårdar precis som dessa. Med jordbruksmark som växer igen och hus som sakta förfaller. Vi är beroende av livsmedelsimport från andra länder medan vår egen jordbruksmark långsamt förvandlas till skog.

Någon gång hoppas jag att landsbygden får leva igen. Att människor flyttar tillbaka, brukar jorden och tar hand om kulturarvet.  De gårdar där våra förfäder slitit ont förtjänar att finnas kvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

27 kommentarer på “Ödegårdar och levande landsbygd”

  1. Verkligen! Kniper i hjärtat när jag ser dem – vill göra i ordning och flytta in i allesammans!

  2. Jag drömmer om ett lantligt liv med allt vad det innebär, men är på riktigt livrädd för hur jag (och mina framtida barn) kommer bemötas av andra på landsbygden eftersom jag har invandrarbakgrund. Vill tro att alla människor är välkomnande och goda, men tittar jag på valresultaten säger de en annan sak. Synd att det skrämmer till den grad det gör.

    1. Hej Izabella! Tyvärr talar ju statistiken sitt tydliga språk, men jag tycker inte att du ska låta det stoppa dig. Jag är både uppvuxen och bor på landsbygden, och visst finns det en hel del rasister, men det finns så många underbara öppna människor också. Och en hel del rasisiter har den sjuka inställningen att de invandrare de känner är det ingen fara med… De få barn med utländsk bakgrund när jag växte upp blev inte mobbade eftersom just hen var ju så trevlig, det var alla andra som var jobbiga… Sjuk inställning såklart, men vill du flytta till landet så gör det 😀 Det är värt det alla gånger 😀

    2. Hej Isabella! Är ”svensk” och själv uppvuxen på landet i en liten by. Min familj har bott där i generationer. Bor nu i en stad. Mina barn är mörka och jag skulle för närvarande inte flytta tillbaka till min hemby iallafall. Visst lockar närhet till den fantastiska naturen, huspriserna som gör att det är möjligt att vara skuldfri till pension, närhet till familjen och mest av allt att några av mina absolut bästa vänner bor där. Smarta, feministiska, moderna och underbara människor. Så visst finns det hopp.Tyvär ser jag fortfarande för mycket både öppen och mer smygrasism i min hemby. Vissa saker jag aldrig uppfattat innan jag fick barn med en mörk man. Dumma frågor, tonläge som ändras och idiotiska diskussioner som bara måste tas upp som SD eller” jamen det har ju alltid hetat negerboll” osv. Jag beundrar alla som inte följer den sk normen i vilka lägen de än må vara men just nu i mitt liv skulle jag inte flytta till min hemby med mörka barn.

  3. Vackert och vemodigt….. alla dessa hus i inlandet som bara står och förfaller. Jag brukar besöka ett par ställen som när de byggdes låg i ”väglöst land”. Det sorgliga är att dessa ställen övergavs när vägen kom dit. Jag tänker mig att man gjorde väg för att man skulle ta sig dit, inte därifrån. Avsikten var god men effekten blev något annat.

  4. Det är så vackert i mjuk ljus och grånat förfall.
    Men en stilla, nykter undran:
    har ni tänkt att invandrarna skall sätta sig vid en förfallen gård och sätta i gång bara?
    Hittade en verkligen intressant uppsats av Anna Fritz (SLU) om konsten att försörja sig på ett ekologiskt småskaligt jordbruk. Om jag får citera henne:
    ”Att ha så låga
    utgifter som möjligt sätter en tydlig prägel på verksamhetens och lantbrukarnas livsstil. Det
    kvävs en vilja att leva resurssnålt och att värdesätta det enkla livet framför pengar och
    bekvämlighet. Alla gårdar säljer sina produkter direkt till kunden och har även en nära kontakt med sina kunder vilket har stor betydelse för lönsamheten.”

    Har verkligen invandrarna kunskap om småskaliga jordbruk. Och så till pudelns kärna.
    Vill verkligen invandrare leva resurssnålt där våra förfäder slitit ont?

    1. Det är klart att det inte måste vara invandrarna som bor här. Min fundering är mer generell. Varför har vi ett land där hus och gårdar står tomma när det finns människor som inte har någon stans att ta vägen?

    1. Vadå kunde få leva, det får den säkert om bara människor vill bo där. Varför flyttar folk ifrån glesbygden? Kan det vara så att människan har blivit bekväm och vill ha service nära som affärer, skolor, sjukvård, barnomsorg, jobb o.s.v. Man kanske inte vill slita med ett jordbruk som lönar sig dåligt. Alla kan inte försörja sig genom att blogga och skriva böcker.
      Jag tror att många flyktingar har inte ekonomin att rusta upp ödegårdar till beboeligt skick och de får säkert inte låna i banken heller.
      Jag håller med om att det är synd att dessa en gång så fina hus förfaller. Där mina föräldrar hade en stuga fanns en ödegård och vi barn tyckte det var spännande att gå dit och titta in genom fönstren och plocka körsbär. Det fanns ingen väg dit bara en bred stig där de som en gång bodde på gården hade kört med sin häst. Idag är kraven så annorlunda.

      1. Precis! Det är lätt att romatisera bilden av att ”bo på landet” men när det väl kommer till kritan så vill de flesta ändå bo lite mer centralt.

        Med den politik som flera partier bedriver idag, med höga skatter på bil/bensin, så blir det ännu svårare. Där jag bor finns ingen kollektivtrafik. För att min man och jag ska ta oss till våra arbeten krävs att vi har 2 bilar eftersom vi åker åt olika håll. Vi måste också ha en traktor för att kunna snöröja gården och ta oss ut till grusvägen. Vissa dagar är plogbilen sen och då blir vi förstås också sena till jobbet.

        Byaskolan är nedlagd för flera år sedan och barnen i byn blir hämtade med skoltaxi redan kl 7 på morgonen. Detta är ändå lindrigt jämfört med hur många andra barn har det, med skolresor på många, många mil per dag. Politikerna vill att vi ska ha en likvärdig skola över hela landet där lärarna ska vara behöriga i alla ämnen de undervisar i. Jättebra! Men det innebär att byaskolorna läggs ned och att våra barn får tillbringa många timmar i buss/taxi varje dag.

        Jag har valt att bo som jag gör och trivs med det. Men jag har full förståelse för att många väljer att bo närmare skola och arbeten.

  5. Håller verkligen med. Hade velat bo i en liten livfull by. Men hus kostar pengar som man inte har om man inte hunnit jobba i många år. Särskilt inte om man är nyanländ. Även de små förfallna husen kostar, precis när man tagit över ett billigt och halvförfallet hus ska det investeras i värmesystem, avlopp, gräva ny brunn, taket ska bytas. Även de billiga husen blir dyra. Man vågar inte ta lån för att köpa hus längre ifrån storstäderna eftersom det inte är säkert att man skulle kunna sälja det om man av någon anledning måste flytta, man blir fast och skuldsatt för livet. Man önskar att det gick att ordna på något sätt.

  6. Varje gång vi går förbi nåt av ödehusen här hemma så berättar jag för min sambo om hur sorgligt jag tycker det är att någon har köpt gårdarna för att komma åt skogen och bara låter husen förfalla.

  7. Brukar ofta fantisera mycket över såna gamla övergivna hus. I de minsta skyffen man springer på i skogen så har det förmodligen tassat en mängd barfota barnfötter genom åren. I min mors lilla hus bodde en torparfamilj med elva! barn i början av 1900-talet. Finns så mycket historia.

  8. Många med bakgrund i andra länder har både kunskap om och erfarenhet av att odling i stor eller liten skala. Men för de här husen behövs väl folk som har råd att bygga nya badrum, äger en pålitlig bil och har något av sitt sociala nätverk i samma region. Samt kanske minst en inkomst från ett annat jobb, Jakob är ju trots allt välutbildad och har alla möjligheter att få en anställning om jordbruket och hans andra egenföretagande inte skulle ge tillräckliga inkomster.

  9. Åh det kniper i hjärtat för alla dessa gårdar. Vi försöker dra vårt strå till stacken och har just köpt en ödegård i Dalarna. Inom ett år hoppas vi ha lämnat storstadslivet bakom oss för att bo och verka i vårt livsprojekt. För oss är det drömmen, men så är det förstås inte för alla

  10. Ja! <3 varje gång jag åker förbi en gammal gård/torp så tenderar jag till att spana efter tecken på att det inte är övergivet.. Vore så synd!

  11. Ja det är trist att lagstiftningen ser ut som den gör. Annars kanske fler småsamhällen hade kunnat frodas istället för att avfolkas.

  12. Rätt och riktigt! Det är vi människor som kan förändra genom att hitta vårt levebröd på landsbygden och sänka kraven. Idag finns det många jobb som kan förverkligas på landet förutom jordbruk. Webhandeln har ökat på landsbygden och många hantverksjobb är också lämpade för landsbygden. Tänk också på att boendekostnaden blir lägre och friheten större.

  13. I min by i Småland finns det rätt få ödehus och de som finns beror på att någon inte vill sälja, antingen pga släktgård eller som någon skrev tidigare då man bara köpt skogen och helt enkelt inte bryr sig om gården. Köpare finns det gott om det vet jag någon ska ju vilja sälja också.