I asked for strength – and God gave me difficulties to make me strong.
I asked for wisdom – and God gave me problems to solve.
I asked for prosperity – and God gave me brawn and brains to work.
I asked for courage – and God gave me dangers to overcome.
I asked for patience – and God placed me in situations where I was forced to wait.
I asked for favors – and God gave me opportunities.
I received nothing I wanted, I received everything I needed
Ja. Måhända är det lite töntigt. Men jag tycker ändå att den här texten är både sann och bra. Vare sig du tror på en gud eller ej så funkar den – ersätt gud med “livet” om inte annat.
Jag brukar tänka på det här när jag går igenom saker som är svåra. Jag vill ju gärna bli en stark, klok och modig människa. Som åtminstone på ålderns höst har både livsvisdom och kurage. Men hur ska jag få det då? Genom att undvika smärta, utmaningar och prövningar? Aldrig utsätta mig själv för fara? Hur ska jag kunna få någon livsvisdom utan att ha gått igenom något?
Jag tittar på de starka, äldre kvinnor som finns i min omgivning. De var omöjligt så starka när de var unga. Livet lärde dem något. Livet lär mig något. Jag kommer att bli stark för att jag har prövats, och jag kommer bli klok för att jag gått igenom svårigheter. Jag kommer bli modig för att jag har blivit skrämd men fortsatt.
Man kan ta den skit som drabbat en genom livet och använda det som hävstång för att ta sig uppåt och framåt. Och när något känns jobbigt och svårt så vet jag att jag är i utveckling.
Jag får inte det jag vill ha utan det jag behöver.
38 svar
Tack för den här texten ❤️
Ligger mycket sanning i det!
Det var inte alls töntigt, Clara! Mycket visa/kloka ord! ♡
Känner detsamma. Fick min första “ångest attack” vid 27 års ålder, på grund av jobbiga omständigheter. Varför hände det mig undrade jag och ibland fortfarande. Men oj vilka insikter om livet det gett. När jag är mitt i ångesten så känns det inte värt det,, men när jag växt av situationen, så är jag tacksam över lärdomarna. Att det gjort mig till en bättre medmänniska, att jag lär mig sätta gränser, att jag ser vad som måste förändras, blivit snällare mot mig själv. Ångest och svårigheter är vägvisare i våra liv och man måste lyssna till sina känslor vad de har att säja. Ofta vill man bara fly och undvika det jobbiga, men kriser är utvecklande om man vågar möta dom.
Kjenner så igjen meg i det. Fikk angstannfall etter å ha født barn hvilket er veldig vanlig på lik linje med fødselsdepresjon. I alle fall føler jeg at det hart gitt meg en enorm innsikt i hva andre mennesker går igjennom, og at man også på mange måter kan bli strekere av å lære seg å håndtere angsten.
jag fick min ångest efter jag fött mitt andra barn tätt efter mitt första… Är iaf glad att jag var såpass gammal så att jag förstod att det var ångest och kunde läsa om det.
Att få ångest som barn/tonåring måste vara fruktansvärt, förstår idag varför många unga agerar självdestruktivt.
Tack ? !
Synes også det var en riktig vakker tekst. takk for at du delte den.
Klokt! Och att fokusera på det som faktiskt är positivt. Om allt är riktigt skit är det svårt att göra det, då får man leva igenom det jobbiga,,,tills man hittar små ljusglimtar att vara tacksam för.
Tack för den. Underbar text att bära med sig. <3
Detta är helt riktigt har jag själv upptäckt efter 30 âr i Frankrike ! Folk har en annan bild
inympad i hjärnan ân du själv : traditioner, främlingsfientlighet, kvinnobilden och rädslan, ständigt fikande efter det som är ditt….puh
Fina fina Clara !…… Det finns ingen som du pâ Nätet De klokaste kvinnorna finns tydligen i Norrland där de fajtas med klimatet, maten och möjligheterna till jobb men hittar utvägarna till bra överlevnad för dem själva och deras familjer.
De borde in i riksdagen för att sporra andra kvinnor och män !
– Underbara Clara, Lotta i Kanada, Jonna Jinton m m .. Själv är pâ väg ut ur livet men tror pâ er !
Livet är roligt, spännande, jobbigt, tråkigt, sorgset och alldeles underbart. Det är en berg- och dalbana som man inte alltid vill sitta med i men som du skriver så gör svårigheterna oss starkare. De bra tiderna ger oss energi för de svåra. Jag är den jag är tack vare eller på grund av vad jag har varit med om. Jag är övertygad om det. Mina tankar har fått gå andra vägar än de är vana och jag har värderat om. Jag är bra på mitt jobb för att jag varit med om det jag varit med om. Erfarenheterna bygger mig.
Fin text Clara.
Tack ❤️❤️❤️
Jag håller med! Det är oftast först när man ser tillbaka som man inser hur Gud (eller livet om man ser det så) faktiskt har gett en vad man faktiskt behöver och inte vad man vill ha.
Jag förstår inte varför man alltid måste sänka sig efter man har nämnt Gud och liksom ursäkta och bortförklara sig. Har sett det på flera andra ställen. De som tror, tror och andra gör inte det. Om man nu är bland de som tror så finns det ingen anledning att förminska det.
Eller så gör man det av respekt för de som inte tror och därmed inte använder det ordet eller termen, men man önskar ändå dela tanken och visdomen med dem. Det borde du förstå.
Som misshandlad såväl psykiskt och fysiskt som barn, missbruk i familjen, närstående som dog på löpande band under barndomen och ungdomen har jag väldigt svårt att se att Gud eller livet gav mig vad jag behövde. Önskar ibland att jag trodde på Gud eller annat, kanske vore det lättare att förstå varför en del drabbas så hårt i livet. Jag ser inget syfte med sådant, överhuvudtaget. Är idag ändå en positiv människa, det är jag. Men det frångår ju inte att jag väldigt ofta känner mig väldigt utanför i samhället. Barndom? Resor? Kärlek och omhändertagande? Inget jag kan relatera till. Och ofta undrar jag om jag verkligen är en bra förälder. Jag har ju aldrig haft någon sådan själv. Skrutten är glad och vill helst av allt umgås med mig. Så kände inte jag som barn. Det känns åtminstone bra, att mitt barn väljer mig. Och jag mitt barn, såklart. Men tror nog att även vuxna med bra barndom blir bra föräldrar de också.
Såklart tror jag inte att någon vill att du ska behöva uppleva det du upplevt. Jag tänker inte på texten som att gud/livet skickar straff i din väg. Jag tänker på upplevelserna som en förutsättning för att kunna växa. Jag skulle tusen gånger hellre velat att min mamma levt än att jag fått den livsvisdom som följde med att hon dog i cancer när jag va 21. Men nu har jag varit med om det och utan den upplevelsen hade jag saknat den styrka och de insikter som var ett resultat av upplevelsen. Det ena kan inte finnas utan det andra. Och att tänka på skiten som någonting som får mig att växa istället för att knäcka mig – det gör det lättare att acceptera det jag ändå måste gå igenom.
Du måste vara väldigt stark med tanke på vad du gått igenom. Säkert också skör på sina sätt – men med kunskaper och insikter som andra som inte genomlevt samma saker kan ha. Kram <3
Jag tänker ibland att det är skillnad på att växa upp/leva under svåra omständigheter och att aktivt bli utsatt för andra människors illvilja. Att bli behandlad med illvilja sätter kanske en annan typ av spår? Sedan är ju inget svartvitt, vet av egen erfarenhet att man som barn kan uppleva de vuxnas svaghet (alkoholism, allvarlig psykisk sjukdom) som något ont som görs emot en, medan man som vuxen ser just svagheten och det ofrivilliga hos den vuxne tydligare. Viktigast är kanske lärdomen att som förälder med ngn typ av problem är det så viktigt att förmedla till barnet att man vill barnets bästa, att man tar den hjälp som finns och att man kämpar allt man kan. Även om man misslyckas ibland.
Så bra alltså. Satt i morse och funderade på Andens frukt (Galaterbrevet 5:22-23) – kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Att Gud vill ge oss det, men som du skriver, så dimper det sällan ner som ett brev på posten, utan snarare genom det vi möter i livet. Tackar Gud för att han vet vad vi behöver. Kram!
Jag skulle gärna ta att vara svag, lite dum och en aning högmodig framför att gå genom all skit. Jag är stark, empatisk och varm men också oerhört trött och ledsen på de svåra prövningar jag utsatts/utsätts för. Men kanske har du rätt.
Enig, jeg ville heller også vært dum.
Håller med! Jag har också varit med om många svåra saker och går igenom något obegripligt smärtsamt just nu, orsakat av mänsklig illvilja. Jag skulle tusen gånger hellre få lite fast mark under fötterna än allt jag “blir” av det här.
Det här är verkligen svårt, man kan ju känna sig som en stark och insiktsfull person pga sådant man har gått igenom. Till och med mer intressant än en person som verkar ha haft en perfekt uppväxt och vars liv tycks rulla på bra. (Det sista en högmodig dag, inte något jag egentligen står för.) Men när man tänker på sina barn så hoppas man ju att de ska slippa allt och bara härdas av rena bagateller. Svårt.
Kloka ord, din tolkning är så klarsynt
Ha ha, kommer ihåg när jag var omkring tjugo, och precis flyttat från mina missbrukande föräldrar – tänkte nu kan det bara bli bättre. Trodde och hoppades då i min naivitet att runt fyrtio kommer jag var världsvan, klok som en uggla och ta allt jämnmod. Fyrtio var ju gammalt.
Nu är jag snart sextio, kanske har jag blivit lite klokare, men mera ilsken, så det där med jämnmod kanske infinner sig i åttioårsåldern. Världsvan är jag defenitivt inte.
Att ha varit familjelös och i stort sätt släktlös har plågat mig till och från i hela mitt liv. Som tur är har jag andra nära relationer men det är ändå något som saknas när man inte har med något av sitt ursprung med genom livet. Hittills har jag fått vara väldigt frisk och utan krämpor, det tackar jag för numera varje dag, eftersom alltfler i bekantskapskretsen har mer eller mindre problem med sin hälsa. Någon gång har livet varit himlastormande, många gånger har det varit förjävligt, men för det mesta guppar det på lite lagom.
Att vara den jag vill vara, är en kamp, ofta sätter jag krokben för mig själv med mina känslor. Tänker att det bästa vore att bortse från sig själv och låtsas som ingenting.
Klokt. Jag tänker själv så många gånger. Att allt jobbigt man varit igenom hade jag inte velat var utan, för det har gjort mig till den jag är idag, och jag gillar faktiskt mig själv. Kan låta lite förmätet, men jag tror att det är en förutsättning för att andra skall kunna tycka om mig.
Tänker även så när jag tränar. Jag blir nästan lika glad när det går riktigt förbannat tung…för då vet jag att jag är i en utvecklingsfas!
Sköt om dig och utvecklas på! 🙂
//Berith
En fin tanke om en mår bra av att tänka så, men ingenting att sprida till andra, anser jag.
Det är inte så att olyckor/sorger/illabehandlad faller jämnt över befolkningsgruppen. Att ha en svagbegåvning ger t.ex. ökad risk för att bli utnyttjad sexuellt, att utnyttjas för kriminella ändamål, att bli mobbad, att inte klara skolgången, att bli arbetslös, att drabbas av psykisk ohälsa. Har knappast någonting med styrka att göra eller några livsvisdomar som ska erhållas. Många gör ju inte ens det (utvecklar styrka och livsvisdom), att få tillgång till hjälp är tyvärr inte heller något som faller rättvist ut, lindrigare besvär (av psykisk ohälsa) och bättre SES ger bättre tillgång till vård.
Jag tänker på hur Ronja Rövardotter aktade sig för helvetesgapet genom att vara i dess närhet. Ja, det är ju så att ibland måste man utmana sig för att komma nånstans…
Mycket kloka och fina ord.
Min mammas man brukar säga, med något mindre vacker formulering men ändå klokt: ur all skit kommer det näring. Också något jag tagit med mig i svårigheter.
Tack för dom orden! ibland funderar jag vad vissa händelser/prövningar fyller för funktion egentligen…när livet tenderar att visa sig som en lång, jobbig uppförsbacke…Tar in dina ord och tankar ofta från din blogg, och dina reflektioner ger mig många gånger nya perspektiv.Tack för det. Ska tänka att dom långa uppförsbackarna faktiskt ger starka ben!
Tänkte på Ronja: “Hit med lite farligheter” ❤️
Ja, precis! Som jag skrev tidigare i kommentarsfältet, kul att nån fler tänkte på henne. ?
Min bästa vän har förlorat sin pappa och bror genom att de mördades av milisen. Han och hans bror flydde till Finland där de, som så många andra, nekades asyl trots klara asylskäl. (Googla gärna flyktingpolitiken i Finland – varning för mardrömmar) Hela resten av deras familj (4 vuxna, 3 barn) försvann någonstans mellan Turkiet och Grekland för ett halvår sen. Nu har mina vänner flytt till Frankrike och sover på gatan där. De lider av kronisk värk och min vän fick nån kollaps förra veckan och togs till sjukhus. För tillfället är de inte starkare av de här motgångarna, utan håller på att duka under. Men jag hoppas verkligen att de en dag för det första får leva som människor igen, för det andra klarar av att vända sina upplevelser enligt citatet. Men det är en mycket lång väg att gå.
Det finns oerhört många i deras totalt desperata situation nu, i våra länder. Dem brukar jag tänka på (och vara i kontakt med) för att få perspektiv. Det kan också hjälpa. Klarar de sig igenom fullkomligt ofattbara saker kan säkert jag med egna ägodelar, säng, vänner osv göra det också. Men tyvärr är det ingen garanti att de gör det.
Åh! Det här inlägget gick rakt in i hjärtat på mig. Precis vad jag behövde läsa just nu! Tack!
Tack, behövde påminnas om detta ❤
Ja precis! Vilket fint blogg inlagg med mycket visdom! Det ar omojligt att bli stark utan motgangar. Jag kan inte ga till gymmet och tro att min kropp skall bli stark utan att forst utsatta den for jobbiga styrketranings ovningar, samma galler sjalen. 🙂
Det hjalper mig ocksa att veta att nar jag gar igenom jobbiga saker kommer min egen historia att kunna hjalpa andra. Jag ar aldrig den enda personen i varlden som gar igenom nagonting jobbigt, min historia kan hjalpa andra att hitta hopp, trost och styrka att ga vidare i livet.
Detta var bland det bästa jag läst på länge. Spot on! Tror helhjärtat att det är så det är. Tack som delade med dig!
Kram Erika