Vilsam matlagning

Något av det bästa med semestern tycker jag är att ha ork och inspiration till att laga ny mat. Experimentera med smaker samtidigt som jag lyssnar på en bra pod och hackar grönsaker. Slipper jag bara gnälliga, hungriga och trötta barn kring benen kan jag laga hur mycket mat som helst!

Min persilja har vuxit explosionsartat i pallkragen så igår testade jag att göra pesto på den.

Plockade in ett rejält knippe som jag hackade i mindre bitar. Använder man hela stjälken blir det lätt lite beskt så jag rekommenderar att huvudsakligen använda bladen.

Jag blandade persilja, en mild olivolja, riven parmesan och en vitlöksklyfta. Sedan körde jag det hela med en mixerstav (men jag rekommenderar att använda en matberedare).  Slutligen rostade jag solroskärnor i en stekpanna och mixade ner också dem. Och tillsatte en smula salt. Jag hade inga exakta måttenheter på någonting  – man kan göra det lite på en höft.

Så vackert och så gott med persiljepesto!

Sedan åt vi middag här ute på altanen.

Ugnsbakad squash panerad i ströbröd och parmesan

En asiatisk pak choi-sallad med ingefära och vitlök. Och så peston med färska grönsaker att dipp. En väldigt god men ganska märklig blandning smaker blev det på middagsbordet.

Det ena barnet åt med god aptit. Det andra barnet grät och undrade varför han aldrig får god mat som på förskolan – utan bara massa konstiga blad? Tack för den, hörru.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 kommentarer på “Vilsam matlagning”

  1. Men hva godt det ser ut! Vår regel hjemme er at den som lager mat skal ha kjøkkenet i fred og ro, så får den andre forelderen underholde barna:)

  2. Ser spännande ut! 😄
    Jag gnällde också på mina föräldrar som lagade konstig mat med konstiga kryddor när jag var mindre. 😁
    Men nu tackar jag dem, för den matlagning man är uppväxt med använder man själv sen när man e vuxen.
    Jag håller med om att det är kul att experimentera med smaker.👌
    Jag ser några vänner som är uppväxta på korv o makaroner o deras matvanor hänger i fortfarande. Det är nästan lite jobbigt att bjuda hem dessa för istället för att kunna tänka stort anpassar jag mig så de ska kunna tycka om maten 🙈
    Jag tänker att våra barn också kommer tacka oss när de väl e vuxna fast det kan vara lite gnälligt nu 😅

  3. Haha det där med barnen känner jag igen. Har en av varje. En som äter ALLT. Och en som dissekerar maten i småbitar, och ja – gråter om jag lagat nåt nytt som hen inte är van att äta. Min mest mat-inspirerade tid är nog nu här snart, runt skolstarten. Dels för att jag ser höstterminens start som en nystart och dels för att jag älskar höstmat (rotfrukter, soppor, grytor osv). Visst har man mindre tid att laga mat när man har jobb och skola osv, men det är också en utmaning som jag kan gilla – att få till bra, god vardagsmat som inte tar så lång tid att göra.

  4. Och där svarade du på just den frågan som dök upp i huvudet när jag läste: Äter dina barn allt gott du ställer fram?!

  5. Älskade underbara barn, alltid ärliga!!! Jag tycker i alla fall att det lät supersmarrigt 🙂
    Fantastisk utsikt från köksfönstret också!

  6. Barnet (tre år) kom till bordet, tittade på tallriken och ropade: ”Jag ÄLSKAR soppa!” Tog en sked och skrek efter macka.

  7. Tillägg: läste/hörde någonstans att man ska låta sitt barn testa så mycket olika mat som möjligt innan 2 års ålder, för under den tiden utvecklas smaklökarna som mest och de är mer öppna för surt, sött beskt osv… 🙂

  8. Haha! Stor igenkänning på det! Senast idag vägrade min 6-åring nyskördade morötter, potatis och rödbetor från kökslandet. Vi måste öva på att uppskatta rätt sorts mat känner jag.

  9. Ha ha 😂

    Älskar realismen som tittar fram lite i senaste inläggen! 🙂 eg mat kommentaren och listan på saker som irriterar 🙂👍🏻

  10. När jag var liten ville jag inget hellre än att få äta Skogaholms limpa och dricka köpesaft istället för mammas hembakta bröd och hemkokta saft… var så avundsjuk på mina kompisar som fick äta korv och makaroner varje dag. 🤣 idag väldigt tacksam för min uppväxt! 😊

  11. Clara, nu har det gått flera dagar sedan jag läste det här inlägget och jag har återkommit till det i tanken dagligen. Befrielsen i att läsa om det fullständigt krassa och helt delade mottagandet när man verkligen har försökt fixa mat (eller egentligen vad som, bara det att man har ansträngt sig). Tack! Det har fått mig att liksom räta på ryggen flera gånger om och bara andas ut, tänka att ”jaja, så blev det idag”.