Är det inte typiskt. Här har jag slagit knut på mig själv för att barnen ska få så långt sommarlov som bara är möjligt. Och sedan börjar sonen gråta för att han längtar efter att börja igen. Och tvingar av mig ett löfte om att han aldrig ska behöva ha så här långa sommarlov igen. Otack är världens lön. Men jag är förstås glad för att han längtar tillbaka. Vore ju värre om det var tvärtom.
Den här sommaren har varit så fin. Visserligen har vi just nu en galet bestämd treåring med eldfängt humör. Men ändå. Långa stunder leker de med varandra. Pussas, kramas, gosar och bygger kojor. Plötsligt har det gått en timme utan att någon har illvrålat eller ropat efter att jag ska ingripa och styra upp någonting. Biter mig då i tungan för att inte lägga mig i och störa. För så fort de är lugna och försjunkna i lek är det som att jag vill vara med. Då är de ju så trevliga! Men börjar jag pocka på uppmärksamheten bryts lugnet.
En viktig ingrediens i föräldraskapet som jag ständigt påminner mig om är distansen. Att ge barnet utrymme. Att aldrig störa ett barn som leker nöjt. Att låta barnet klättra i ett träd eller balansera på en stol utan att direkt ropar ”AKTAAAA, FARLIGT!” Att inte rätta när barnet säger fel och inte lägga sig i det som inte ska läggas i. Och tydligen: inte ge dem så sablarns långa sommarlov.
25 svar
Mycket mycket mycket mycket klokt!!! ?
Tog en skärmdump på det här.
Så bra, och viktigt att komma ihåg!
Haha, underbart!
Jag längtade också alltid tillbaka till skolan, trots (eller kanske för att?) jag hade så fantastiska sommarlov.
Läste någonstans att man ändå ska störa barnen för att också ge dem positiv uppmärksamhet när de leker bra med varandra, och inte bara dålig uppmärksamhet när det bråkar. Men det är så svårt för precis som du säger så kan de störa balansen när de leker sådär fint med varandra.
Använder nästan aldrig orden försiktig, akta, farligt odyl. Säger istället koncentrera dig, se var du går, fokusera odyl.
Känns bra att inte slita ut “varningsord”.
Låter mycket vettigt!
själv har jag ju en osviklig förmåga att säga tex “akta så du inte cyklar in i trottoarkanten” och vad gör barnet. Aktar sig så mycket så hon till slut inte ser nåt annat än trottoarkanten och till slut cyklar rätt in i det.
Försöker verkligen komma ihåg att inte säga såna här saker, men det bara slinker ur mig. Är ju helt hopplös!
Och tack gode Gud för det. Min största skräck är att bli en sådan förälder som alltid gör rätt. Päron är också människor, värda att tyckas om för det 🙂
Bra grej, den tar jag till mig!
Jag låter nog barnen hållas när de leker och är nog rätt bra på att låta dem göra små-farliga saker. När 4-åringen (då 3 1/2) var på skolantagningsdag fick vi beröm för att han var så bra på att klippa med sax.
Det är en lyx inte alla förunnat att kunna ge sina barn långledigt. Vi har varit lediga ovanligt mycket i sommar men det blir ändå bara nästan 4v sammanlagt.
Vad komiskt! Jag reflekterade över hur jag är som förälder och tänkte just på hur bra och “fritt” vårt barn klipper med sax (innan 3års ålder) och så hade du skrivit just om det 🙂
Så himla bra och klokt skrivet! Och så svårt det är att inte lägga sig i! Men viktigt.
Åh, igenkänning. I måndags när ungen skulle till föris efter sex veckors ledighet vrålade han kl 06: NU SKA VI TILL FÖRSKOLAAN!! Njae, älskling, du får vänta någon timme. Och oj, vad besviken han blev. Han ville ju dit alldeles precis på direkten när han vaknade ?
Åh, jag var alltid så avis på mina kompisar som fick gå på sommardagis medan min lärarmamma gav mig långa sommarlov redan i förskoleåldern!
Härligt ju! Här har gnällts att INGEN annan har lika kort sommarlov när det blev dags för fritids förra veckan. Och nog var det glest på skolgården… Men. De visade sig ha kul på dagarna.
Fast härligt att få längta och få känna den känslan fullt ut också till och med så mycket att en gråter. Fint att kunna känna starkt.
Igenkänning, 7 veckor lov har vi haft verkligen en utmaning i synnerhet när det längtades efter både skola/ förskola och vinter redan första veckan. Men var strategisk och tog 4 dagar semester ytterligare för mig själv och de är tillbaka och nöjda, toppen!
Arbetar i skolan och jag ser att just de barn som har långa lov och ledigheter är de som längtar tillbaka till skola och förskola igen. De blir liksom omladdade ordentligt med vila, annan kreativitet, kärlek, tid, andra rutiner eller inga rutiner, tid med föräldrar och syskon och ro under sin långa ledighet och orkar sedan bättre under året. De blir fulladdade av livet i övrigt! Sedan har inte alla möjlighet till detta men går det att få långa ledigheter tror jag det är det bästa och just det som gör barnen fulla av längtan tillbaka till annat som förskola och skola igen ?
I stort sett allt håller jag med om, och praktiserar själv…bortsett från att inte rätta när dom säger fel? Det gav mig en tankeställare. Jag umgås mycket och ofta med ett barn som älskar ord och språk. Rättar alltid hen… alltså, jag tänker inte att det är för att hen måste säga rätt utanför att det kan vara kul att lära sig? Jag gör ingen stor sak av det alls utan upprepar bara ordet/frasen fast rättad i lätt/glad ton. Ibland ser jag hur kuggarna sätter igång i huvudet på hen då, händer även att hen själv upprepar det korrigerat. Ibland är hen fokuserad på annat och verkar inte lyssna alls och då tjatar jag inte. Men kanske fel/onödigt ändå? Själv skulle jag velat veta, älskar att lära mig nytt och har alltid gjort. Ev inbillar jag mig bara att hen gör det också? Svårt!
Intressant elle_! Jag är ju vuxen, men min mamma gjorde likadant mot mig som barn och jag tyckte det kändes förminskande och jag kände mig dum. Hon upprepade just mina fraser fast rättade. Kommer ihåg att jag även som barn sa till. Säger inte att det är fel, men gör det så mycket om en fel böjning/uttal mm sker?
Hejhej!
Fru till en logoped här och det som ger bäst effekt (det finns vetenskapliga belägg), är att man upprepar ordet som blev fel men invävt i ens svar. T ex:
“Mamma, var bor musar?”
“Jadu, möss kan bo i hål i marken eller i väggarna på ett hus. Var skulle du bo om du var en mus tror du?” (<— sista meningen är ett bonustips, svara på barnens frågor med en motfråga för att främja deras språkliga förmåga)
Så brukar jag oftast göra också. Jag måste säga att jag inte läst så mycket om detta akademiskt men något jag lärt mig som språklärare att det ger bra effekt att visa eleven att man faktiskt förstått vad hen ville säga men samtidigt styra dem till en mer korrekt fras/ord med svaret. Då betonar man det viktigaste, att förståelsen fanns där men att det ändå fanns något eleven kunde förbättra. När någon har jättesvårt kan man dock få vara tvungen att vara lite tydligare i instruktionerna ibland för att snabba på framgången.
Tack, Y! Ev gör jag så ibland tror jag? Men jag ska bli mer medveten nu. Jätteglad för din input! Både intressant och liksom viktigt för mig då jag vill göra så “rätt” jag kan med den här magiskt fina lilla människan. <3
Nej, det gör inget alls! Hen är redan långt före sina jämnåriga och även om så inte vore fallet skulle inte jag oroa mig. Hen verkar trygg och harmonisk och det är ju eg det enda riktigt viktiga. Jag gör det för att jag tänker att hen vill veta.. men det kan ju vara en illusion, som sagt. Vill förstås inte förminska på något sätt. Ska känna efter och tänka lite till.
Ja, min dotter längtar också till förskolan. I början av sommarlovet var hon lite arg på mig för att jag tog hem henne lite tidigare eftersom jag är föräldraledig men nu här i slutet av sommaren har det inte varit något gnäll för jag tror hon har vant sig att vara hemma. Jag tror att när barnen blir större blir den gemensamma tiden med hela familjen viktigare än att vara hemma länge fast kanske bara med en förälder. En väns barn som är 12 tyckte att de inte haft någon semester alls i år. Barnet hade då varit hemma hela sommarlovet med hjälp av släktingar, föräldrar som varit lediga omlott och barnet hade varit hemma själv en del också men familjen hade bara två veckor då alla var hemma. Det var den enda tiden barnet tyckte de varit lediga. De föräldrarna hade nu bestämt sig att nästa år är de hemma 4 veckor tillsammans och har bara en vecka omlott. Stora barnet får vara hemma när de jobbar och lilla får gå på förskolan resten av tiden.