Striden mot gubbarna och cancern

Åh jag är så peppad! För idag sänds Annakarins sommarprat (som Erica dessutom har producerat!).

Det finns att lyssna på redan nu men jag kommer sitta bänkad (med Erica – är i hennes sommarstuga och arbetar idag) under sändningen och lyssna. Så stolt över mina begåvade vänner, redan innan jag fått höra. Vilken grej! Lyssna du också. 

Mot slutet berättar Annakarin om hur det är att jobba mig mig. Rörigt som attan….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 kommentarer på “Striden mot gubbarna och cancern”

  1. Hej Clara! Du som känner Anna-Karin, hälsa att det var ett jättebra program! Önska hon och hennes fina familj Guds välsignelse från mig. Mvh Maria

  2. Sååå bra!!! Blev arg på gubbarna o rörd över hur hon berättade om sin cancer. Hälsa henne detta!

  3. Vilken fantastisk kvinna hon verkar vara den där Annakarin. Vore kul om hon ville gästa er podd kanske så vi fick ynnesten att höra mer av henne 🙂

  4. Åh! Vilket underbart sommarprat. Och va klok hon verkar vara! Lätt värt att ha gått och längtat efter hela sommaren. Hälsa henne det!

    När jag lyssnat klart på Annakarins sommarprat kom jag på att jag nog inte hade lyssnat på ditt från 2011?! Googlade och hittade det lätt, lyssnade och blev så himla glad. Har läst din blogg i flera år och lyssnar även på din och Ericas podd och detta sommarpratet förstärkte ju bara allt jag tänker att du är. Klok, modig, rolig, en fin medmänniska och med skinn på näsan. Tyckte det var så fint när du pratade om Gud också och synd. Väldigt vist!
    Undra vad du hade pratat om om du hade sommarpratat igen? Kanske självförsörjning, hur det är att vara mamma, din punschveranda, utmattning och depression…? Det hade jag velat höra.

  5. Tack för tipset! Idag har jag lyssnat på Anna-Karins sommarprat. Jag fastnade för det där hon sa om kompisdejta. Kan vi inte få göra det hos dig, Clara? Du har skrivit mycket om dina vänner och om relationer. Vad som är viktigt för dig och hur du värdesätter de som finns runt omkring dig. Jag har sorterat bort en del relationer som tog såååå mycket mer än de gav. Nu känner jag mig lite ensam. Och det är jobbigt att erkänna som vuxen fullständigt normal (nåja… 😉 kvinna med hem, hus och familj. Tänker att här hos dig bör det ju finnas kvinnor som är lite lika. Nåt gemensamt har vi ju i alla fall, vi gillar dig och din blogg.

  6. Efter att ha tagit bort en knöl i bröstet som visade sig vara ingenting, tar din historia sig ända in Anna-Karin. Så ofta jag tänkt på hur det skulle vara om jag fått samma besked som du. Du berättade om det så fint och värdigt och ändå hoppfullt och med din alldeles underbara röst. Tack för en fin timme.