Bästa Memet:  Malin la upp bilden ovan på sin insta när vi skulle resa till Grekland ihop. Och det är precis så <3 fast vi klarar oss utan teven.

Bästa ordspråket: Finns ju många. Och visst kan ordspråk och peppiga citat kännas corny – men samtidigt hämtar jag ofta tröst ur dem. Lever mitt liv efter devisen Du skulle inte fundera så mycket på vad folk tänker om dig om du visste hur sällan de tänker på dig. Samt En dag ska vi dö. Alla andra ska vi leva. Det hjälper mig att hålla fokus och ej vara rädd. Livet är inte det värsta man har.

Sannaste citatet: There nothing like staying at home for real comfort Jane Austen.

Bästa tack-frasen: Jag tackade en bekant som skottat undan snö åt oss med sin traktor.  Svaret blev ett avfärdande Det är inte svårt att skita när arschlet är fullt. Älskar det norrländskt pjoskbefriade. Liksom, är du dum? Varför skulle jag inte skotta åt dig när jag nu har en traktor men du är utan?

Bästa dissen: Står min mormor alltid för. Hon är en vandrande recensent. Bitsk som få – och rolig. Han har ett utseende som endast en mor kan älska är en diss jag hört mer än en gång. Mormors avmätta konstaterande när den skröpliga gamla påven syntes i teve? Är det inte dags att den där tar och dör nu? 

Bästa komplimangen: Fick jag av en släkting som konstaterade att Clara varken är tappad bakom en vagn eller född i farstun. Ett bakvänt sätt att ge en komplimang. Men fint i sin enkelhet.

Sämsta komplimangen: Fick jag av min morfar som satt och betraktade mig fjorton år gammal. Medan jag åt middag sa han. Men nog är Clara ganska så rund fast hon äter så lite? Jag började gråta. Fast han menade det som en komplimang. Bra gjort liksom – att lyckas undgå att bli mager trots en bristande aptit. Att vara rund var ju inget negativt! Dock tog jag det inte direkt på det viset när jag var tonåring.

En annan gång fick jag en udda komplimang från min man. Jag frågade om det inte syntes att jag gått ner i vikt? Han tänkte länge och väl och valde orden noga. Konstaterade sedan uppmuntrande Jo, du har ju mycket mindre fläskig bröstrygg! Jag och min syster som hörde på bröt ihop av skratt. Den “komplimangen” har han fått äta upp många gånger om.

Sånt jag sagt och minns:  Innan jag och Jakob blev ihop hörde jag hans band spela i skolcafeterian. Jag och min vän Sanna suckade och himlade med ögonen åt dessa högljudda killar som tog plats. Vi spelar igen imorgon sa Jakob från scenen. Jag väste till Sanna Är det ett hot eller löfte?! (Men nu när jag tänker efter så kanske det var Sanna som väste det där till mig? ) Skit samma. Anledningen till att jag överhuvud taget minns det är att tre veckor senare var vi ihop och har inte varit isär sedan dess.

Sånt jag sagt och inte minns: Alla mina lögner. O, som jag ljög när jag var liten. Minns inte allt men gamla vänner är vänliga och påminner mig ibland.  Jag hittade bland annat på en egen religion “Tebasile” och lurade mina kompisar att gå med i den. Vi brände hemliga papper med våra förfäders namn på och höll på med allsköns konstigheter. Jag ljög om att jag bott i Grekland och att vi hade en uggla som bodde i vår skorsten. Och på dagis tutade jag i alla ungar att jag kunde prata engelska och läsa (för vem skulle kontrollera om jag ljög? De kunde ju varken engelska eller läsa). Så där satt jag och hade sagostund och högläsning ur böcker som de andra barnen fick önska.

När jag kom i tonåren skämdes jag för att jag ljugit så mycket. Tänkte att jag varit en väldigt omoralisk människa. Men nu som vuxen tänker jag att det mest var ett tecken på fantasi. Jag ljög inte av illvilja. Jag tyckte bara att livet var en anrättning i behov av krydda.

Sak jag ofta säger: Det här är ju en slags testballong (för att lugna mig själv inför alla nya projekt jag startar ).  Kom får jag en puss. Du är världens finaste unge! (trettio gånger i timmen till mina söner). INGET TJAFS NU! SKÄÄÄRRRRRRPNING! (till barnen när de börjar strula vid läggningen).

Känt säg som aldrig skulle komma ur min mun: Carpe diem. Förutom klyschan så vill jag faktiskt inte fånga dagen. Njuter av att tänka på morgondagen. Att våga tro att den kommer.