När han viskar “Mamma det känns vemodigt att sommarlovet är över” i örat på mig när jag plockar in krusbär hos morfar. “Det betyder att det känns både sorgligt och bra samtidigt, mamma”
När jag läser Robin Hood innan läggdags och förklarar vad det innebär att ha ett pris på sitt huvud. Och han lite senare – ensam i sin säng med gråt i halsen – undrar om han har ett pris på sitt huvud han också?
När vi åker bil och lillebror sover och han upprört väser åt mig “Kör lugnare mamma! Du får inte väcka honom. Han behöver få sin sömn!”
När han på kvällen säger. “Mamma nu vill jag gå och lägga mig så att vi kan prata om våra liv”. Sedan ligger vi där i mörkret och pratar om våra liv. Och han konstaterar att hon på dagis som säger att han inte får ha rosa. Bara säger det för att hon är omogen.
Vi åker bil och jag berättar om giftspindeln Svarta änkan. En stund senare kommer ett radioprogram om en kvinna som förlorat sin man och blivit änka. Vi hinner lyssna ett bra tag innan han med allvarlig röst frågar mig om hon som pratar är en giftspindel?
Så liten och så stor på en och samma gång. Och idag börjar han förskoleklass.
25 svar
❤️
Haha, vilken gullunge! Ni verkar ha så fin relation du och Bertil! 🙂
♥️ Dom små liven. Fint är bara förnamnet! Lycka till!
Vilka fantastiska små funderingar! <3
Hahah åh “prata om våra liv”. <3 Önskar man vore så djup… ^^
Gah! Så fint!!! Känner igen mig i min 5-åriga dotter!!!
Så vemodigt att läsa 😉
Åh vilket fantastiskt vackert inlägg. Vilket fantastiskt barn! Nu kommer det en tår ❤️
❤️?❤️?❤️
*älsk*
Wow. Mitt hjärta kniper när jag läser detta!! Hur måste måste det då inte knipa i ditt mamma-hjärta? <3
❤
Vilka fina berättelser! <3 Guld!
Så fint Clara 🙂
Men åh.
Helt underbara funderingar och kommentarer ? . Tack!
Vilken fantastiskt liten människa han är! Min Bosse började också nollan idag och tappade sin första tand igår, och jag lipar på cykeln hem från skolan hela vägen. Han säger saker som ” faktum är” “jag har en hypotes” “alternativ” ” variant” och en massa andra tjusiga ord. Lilla stora unge❤️
Så magiskt det är att få leva nära de stora små människorna. Mitt barnbarn, 4 år, var väldigt upprörd när jag hämtade honom på förskolan idag. Det är “förbjudet” att säga fula ord där berättade han. Ändå sa inte fröken till när en kamrat faktiskt sa ett fult ord, men igår när han, barnbarnet, sa ett fult ord sa fröken till. Vad sa du för ord då, undrade jag. “Jag sa f-n för att legotornet rasade”. Ok, ja jag förstår att du blev arg sa jag, men va sa kompisen för ord? “Hon sa att hon önskar sig en kompass när hon fyller år”. “Ähh, jaha, ok… Men vilket fult ord sa hon”? “Det sa jag ju, hon sa kompass”!!! Och så fick jag veta att kompass är väldigt mycket fulare än f-n. Kompass låter fult, det passar inte ihop. “Passar inte ihop med vad”? Med sig själv, förklarade han. Bokstäverna passar inte ihop med varandra. Tänk vad mycket vi lär barnen som de kanske faktiskt inte förstår innebörden i. Så bra det är med dessa förtroliga samtal, så viktigt att ta sig tid att lyssna på deras funderingar!
Menåhh så gulligt <3
Vilka reflektioner. Barn är så kloka. 🙂
Åh så fint!<3
Hahhaa,helt super gulligt och fint inlägg <3
Tack Clara. Bland det vackraste jag läst ❤
Roligt att läsa! 🙂
Åh! Magiskt.