I’m not afraid of who I used to be

Jag har en tendens att haka upp mig på en och samma låt och under en period inte kunna lyssna på något annat. Förra sommaren var det Ryan Adams cover på Welcome to New York som gick på repeat. Varje promenad och varje tur i bil. Pulsen i den talade till mig och känslan av nystart harmonierade med den känsla jag själv gick runt med i kroppen.

Nu är det Miley Cyrus Younger istället. Jag har inte lyssnat på henne förut och det var bara av en händelse jag hörde låten. Men nu kan jag inte höra på någonting annat. Älskar trummorna och texten som sätter ord på hur jag känner just nu inför mig själv och mitt liv. Jag vill bara dansa när jag hör den! Dansa för att jag är fri.

Feels like I just woke up
Like all this time I’ve been asleep
Even though it’s not who I am
I’m not afraid of who I used to be

No one stays the same 
You know what goes up must come down 
Change is a thing you can count on 
I feel so much younger now 

Vilka låtar har du hakar upp dig på? Som du tvångsmässigt haft på repeat under en period i ditt liv för att de kändes som soundtracket till allt du går igenom? Dela gärna med dig <3

En vanlig vecka

Åh vilken vecka! Igår och idag har jag varit hos Erica och vi har färdigställt och skickat in vårt bokmanus. Känns som en enorm lättnad att ha fått iväg det. Det var precis den här helgen förra året som vi kom på iden för boken så det var ett bra datum att knyta ihop säcken på.

För första gången på fem år är jag inte med på Bokmässan i Göteborg och det känns otroligt skönt! Det brukar alltid vara roligt men oerhört krävande. Fint att istället hänga hemma och ha det lugnt och skönt.

Det är så gulligt när barnen tränar yoga med Jakob.

De vill verkligen vara med precis överallt.

Mathållningen är enkel och billig den här tiden på året. Potatis och löksoppa med persilja och vitlök. Allt kommer från odlingarna och brödet jag gjort till krutonger är dumpstrat.

Typiskt bra utsikt att laga mat till!

Jag steker krutongerna i mycket olja och smör och strör över lite salt. Supergott och sätter verkligen piff på den enklaste soppa!

Inatt var det den första frostnatten och jag är så glad att jag hann plocka in alla mina pelargoner från trädgården.

Sent igårkväll låg jag på verandan till Ericas sommarhus och tittade upp i den mörka, stjärnklara natten och beundrade norrskenet som spelade över himlen. Hejhej det var alldeles för länge sedan sist!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Santa maria •

Sätt krydda på livet





Jag tycker väldigt mycket om att laga mat – men precis som med klädstil eller frisyr är det väldigt lätt att fastna i ett manér där man bara gör på samma sätt som man alltid gjort. Inte för att det känns kul men för att det känns tryggt.

Jag kan bli lite oinspirerad när jag står där i köket och ska svänga ihop vardagsmaten. Därför var det himla härligt att få träffa tevekocken Jessica Frej som är en fena på snabblagad vardagsmat. Jag gav henne en riktigt utmaning – kunde hon med hjälp av kryddor från Santa Maria och deras kampanj #älskakrydor sätta piff på den goda men lite tråkiga ugnsbakade sejen med potatismos? Det är en vanlig rätt hemma hos oss som jag själv verkligen tröttnat på. Kravet var att göra den på ett sätt som samtidigt fick mina barn att fortsätta äta det med god aptit. För mer härlig receptinspiration från Santa Maria kika här!

Just fisk tycker jag är ganska svårlagat – bara för att den lätt blir lite torr och smaklös. Många fiskrätter med vit fisk påminner tyvärr också om skolbespisningens otäcka fiskanrättningar. Därför kändes det härligt att göra någonting helt annat av sejen.

Jessica kryddade upp potatismoset med saffran (hade jag själv aldrig kommit att tänka på) och sedan fick hon fart på sejen med kryddblandningen Seafood & Fish från Santa Maria –  som bland annat innehåller saffran, dillfrön, vitlök och fänkål.  Tänk att lite kryddor så enkelt kan förändra upplevelsen av råvarorna!

Resultatet blev gudagott och jag har redan passat på att laga det hemma till barnen som slevade i sig i väldig fart. Se hur Jessica kirrat den goda ugnsbakade sejen med saffranspotatismos. Och kolla in hos Santa Maria för fler smarriga recept och kryddpepp!

Missa inte heller tävlingen jag har tillsammans med Santa Maria på min instagram där du har chans att vinna ett kryddpaket till ett värde av 400 kr.

Lärdomar av utmattningen

Min impuls om jag hinner göra färdigt något tidigare än jag trott på jobbet är att fylla på med ännu mer jobb (har ju alltid saker att göra i mitt företag). Men igår hade jag en ganska lugn förmiddag så jag tog en mils promenad och skrev sedan färdigt nästa Expressenkrönika. Eftersom den gick ovanligt fort att skriva blev jag klar redan till lunch. Nä, bestämde jag mig. Nä nu åker jag och hämtar barnen och drar till badhuset. Sagt och gjort. Så peppade barn när jag kom i bilen packad med badkläder.

Vi blev kvar på badhuset i flera timmar och storebror lärde sig dyka efter ringar, dyka mellan mina ben och försiktigt flyta på rygg. Fantastiska framsteg efter att ha varit vattenrädd under många år. Det kändes så himla bra att släppa tanken på min bokdeadline på fredag och mina föreläsningsförbededelser (föreläser idag 07.30). Att strunta i att klämma in mer jobb i luckan och istället göra något vilsamt med barnen. Det får mig att tro att jag ändå lärt mig att fatta lite bättre beslut tack vare den här jäkla utmattningen.

Som att

– Stress inte är farligt. Men bristen på återhämtning är det. Så jag måste se till att lägga in vilsamma aktiviteter mellan allt som är ansträngande.
– Vila innan jag blir trött istället för efter jag redan blivit trött (har man varit utmattad så har man inga extra resurser att ta av)
– Tänk i motsatser. Efter mycket intensiv familjetid är det skönt att jobba. Efter mycket jobb är det skönt med extra mycket familjetid. Vad har du gjort mycket av sista tiden? Gör tvärtemot det.

Vadå en idolbild av Mao?

I senaste poddavsnittet nämner jag att jag växt upp i en politiskt djupt röd släkt. En släkting hade till exempel uppe en bild av Mao, den kommunistik politikern och diktator i Kina.

Enligt tidningen Världens historia/Illusterad vetenskap  kan 70 miljoner människor mist livet under hans tid som ledare.

Det är förstås många år sen bilden sattes upp och min släkting levde i en annan politisk tid. Men när Erica lyssnade på det färdiga avsnittet reagerade hon på att vi inte stannade upp en stund vid det här med Mao. Så nu har vi gjort det, och här är ett kort extraklipp där vi pratar mer om frågor du som lyssnare kanske undrar över.

Här hittar du veckans senaste poddavsnitt i sin helhet.

Skäringer-Löwengrip gate

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om det som utspelat sig på instagram senaste dagarna mellan Blondinbella och Mia Skäringer (där Skäringer  parodierat Blondinbella som blev upprörd). Men jag känner ändå att jag måste ge mina five cents i frågan.

”Det är osysterligt att driva med andra tjejer” säger kritikerna, inklusive Blondinbella.

Herregud. Mia Skäringer är komiker. Är det inte minst lika osysterligt att ta ifrån en annan kvinna sin försörjningsmöjlighet när man förbjuder henne att driva med ena halvan av mänskligheten? Får kvinnor inte driva med kvinnor bör det ju verkligen vara helt förbjudet för män att driva med kvinnor? Vem får då driva med kvinnor? Ingen?

Jag har också blivit parodierad och folk har drivit med mig. Bland annat Alex Schulman, Tankesmedjan i P3 och HejSonja i en episk film som blev viral (men som jag tyvärr inte hittar igen att länka till). Jag blev inte ledsen av filmen. Däremot öppnade den ju upp för en hel del anonyma kommentarer av typen ”Fy fan va skönt att någon trycker åt den präktiga tönten. Hatar henne”.  Och det är ju värdelöst. För att:

  1. Ska du kritisera någon kan du ge fan i att vara anonym. Stå för vad du tycker. Är jag en präktig tönt som du hatar kan du väl i alla fall själv låta bli att vara så töntig att du kommenterar anonymt.
  2. Ska du driva med någon ska det väl i alla fall försöka vara kul och ha en poäng? Inte bara ett påhopp (som också följde bland en del kommentarer hos Blondinbella och Skäringer).

Måste man som ”offer” för en parodi tycka att det är roligt? Nej. Måste man bli smickrad av att bli parodierad? Nej. Är det osysterligt att driva med andra tjejer? Nej. Är man skyldig att rensa upp lite sitt kommentarsfält om folk skriver ren dynga om den man parodierar? Ja. Inte för att man är kvinna utan för att det är att vara en hygglig människa.

Med det sagt. Kvinnor är inga ömtåliga blommor. Driv på bara!

Sex sätt att ta rätt på skörden

Det finns många sätt att bevara höstskörden på. Förr tvingades man konservera både kött och ägg – idag gör tack och lov frysboxarna jobbet åt oss (just konserverat kött är ju inte jättegott…). Men att veta hur man ska förvara sin skörd bäst är lika viktigt nu som då.

  • Mjölksyrning passar för de flesta typer av grönsaker så som lök, kål, morötter, tomater och gurka. Det är också mitt favoritsätt att bevara grönt på. Vanligtvis tillsätts endast salt och vatten i processen och mjölksyrebakterierna som bildas är en riktig hälsokur för magen.
  • Konservering används idag oftast som metod för frukt och bär som kokas med socker och töms upp på desinficerade burkar. Smidigast är ju att göra ett storkok på hösten och kunna ta fram färdiga burkar allt eftersom. Men ofta förvarar jag bären i frysen och tar fram och kokar lite åt gången. Då är det inte lika noga att burkarna är perfekt desinficerade.
  • Syltar gör man med ättika, socker och vatten. Passar bra till lök, squash, svamp och pumpa.
  • Infrysning passar grönkål, spenat och kryddor så som dill, basilika och persilja. Och förstås även kött och bär. Styckfrys bären på en bricka och töm sedan ner i en bytta så går det lättare att ta upp en liten mängd åt gången. Äger du en vakumförpackare går jobbet ännu enklare. Fisken vi fångar vakuumförpackas  och sedan fryser vi in den. På det sättet håller den länge och tar lite plats i frysen.
  • Torkning är en utomordentlig metod för att bevara tomater, bär, svamp, kött, frukt, kryddor och fisk. Speciella torkapparater är en bra investering om du torkar stora mängder. Annars fungerar ugnen utmärkt – eller en luftig plats i köket.
  • Vinterförvaring i jordkällare passar framförallt rotfrukter av alla slag. Temperaturen ska vara kall, omkring fem grader, men det får aldrig frysa. Luftfuktigheten ska vara hög, dock inte så hög att det droppar från taket. Man kan också förvara rotsakerna i sand för att ytterligare förlänga hållbarheten. Vi har en enkel jordkällare byggd under vår källartrapp men drömmen vore ju att bygga en på gammalt vis eller varför inte installera en sådan här.

Hur länge kan man dröja med att svara på sms från en kompis?

Clara och Erica håller om varandra med

Mer vänskap! Mer bakning! När vi frågade er lyssnare vad ni vill höra mer om i podden var just vänner, relationer och bakning tydliga önskemål. Så den här veckan handlar det om kompiskärlek och vad som krävs för att den ska fungera. Håller vänskapen om man inte vill svara i telefon, glömmer sms och tillskriver varandra egenskaper den andra inte gillar?

Erica fixar en tårta på 120 sekunder. Eller ja, något slags bakverk blev det… Står vänskapen pall för hånskratt? Tryck på play får du höra!

Ericas tårta före grädden…

Misslyckad rulltårta där den rullade kakan spruckit och röd sylt från fyllningen sipprar ut. Ur En Underbar Pod.

Och slutresultatet:

Bit av en rulltårta, skuren och lagd på ett glasfat garnerad med röda vinbär. Tårtbiten lutar lite. Ur En Underbar Pod.

Här har jag samlat alla poddavsnitt, det senaste ligger alltid överst så scrolla ner för att se alla i ett flöde. Prenumerera på podden så missar du inga avsnitt!

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Fotnot: I det här avsnittet nämner jag att min farmor hade idolbilder av Mao hemma. När vi hörde det färdiga avsnittet reagerade Erica på att vi inte pratade mer om det, han var ändå en kinesisk diktator och historiker menar att hans regim har kostat många miljoner människoliv.

Här är ett extraklipp med frågor kring det:

Nio år

I september firar jag och Jakob nio år som gifta. Fast firar är en lögn eftersom vi alltid glömt bort våra bröllopsdagar. Det är så mycket annat som händer i september så det kommer liksom i skymundan. Vi gifte oss ett halvår efter att mamma hade gått bort och tanken var att göra någonting fint av det pissiga året 2008.

Tiden som passerat sedan dess känns både oerhört kort och lång. Kort för att jag på pricken kan minnas hur ont jag hade i fötterna och munnen efter att ha stått i klädbutik en hel dag och smilat åt kunder. För att jag minns exakt hur det vara att stressa till första lektionen på universitetet och glömma bort att jag hade en hel akademisk kvart till godo.  Lång för att jag var en helt annan människa då, för att jag inte ens lärt känna några av de som idag står mig närmast. Lång för att jag inte hade en aning om att jag skulle jobba med det jag jobbar med nu. Men framförallt för att jag inte kände Bertil och Folke. Vilket är en helt orimlig tanke.

Det hade varit roligt att få berätta för 21 åriga Clara att just den här dagen om nio år spelar du in någonting kallat podcast med en av dina närmsta vänner som dessutom är radioproducent. Du lämnar två söner på förskolan med din lådcykel och Jakob har trettio arkitetkelever på studiebesök i era stora odlingar. Du tar en långpromenad med en helt annan hund än din cockerspaniel Sixten och efter middagen ska du ha ett videosamtal med dina systerdöttrar. Videosamtal i telefonen är helt normalt – precis som förekomsten av systerdöttrar.

Det är spännande att fundera på vad som skett om ytterligare nio år.

Sju förhållningssätt (jag övar mig på) till barnen

Att inte säga fy vad det är tråkigt väder väder bara för att det inte är soligt. Jag vill inte att mina barn (som faktiskt ännu inte börjat bry sig om väder) ska höra mig berätta för dem att Det här är ett väder du ska tycka illa om. Precis som jag kan säga – Känn vad skönt solen lyser mot ögonlocken säger jag Åh, vad skönt regnet känns mot ansiktet eller Vad härligt kallt med snöflingor på tungan.

Att inte prata om att det är tråkigt att arbeta. För vad jag säger till barnen lär ju också dem hur de ska tänka om de timmar vi är ifrån varandra. En dag sa min ena son att han önskade att jag hade ett vanligt jobb så att jag aldrig behövde resa bort. Jag förklarade att hans långa sommarlov, fiskeveckan, lediga fredagar och spontanresor till någon släkting kan bli av för att jag inte har ett vanligt jobb med vanliga arbetstider. Det var som att ett ljus tändes i hans ögon. Aha! Men då är det ju ett jättebra jobb mamma! Ja. Precis. Ett jättebra jobb som jag tycker väldigt mycket om att utföra.

Att smaka och lukta och känna. Gnugga björkens första, skira löv mellan fingrarna och dofta på våren. Smaka alla kryddorna i landet och fundera på vad de påminner om. Vilken som är stark eller besk och vilken som är godast. Eller stryka med handen i rabatten och känna blommornas lena kronblad och den stickiga vassa stjälken.

Att inte låta några jobbiga stämningar vara outtalade.  Barn känner tydligt av stämningar men är inte så bra på att tolka dem utan kan få för sig att allt är deras fel. Därför brukar jag förtydliga vad jag känner och tydligt sätta ord på det. Jag blir till exempel rasande arg när vi är sena och ska iväg någonstans. Ändå försöker jag vända mig till barnen och med snäll röst förklara. Jag är inte arg på er. Jag är bara jävligt arg på mina grejer som det aldrig är någon ordning på och bilnyckeln som aldrig ligger på sin rätta plats. Det gör mig väldigt stressad och arg.  Eller när jag bråkar med Jakob inför barnen och efter bråket med lugn röst säger (hur arg jag än är på insidan) Hörde ni hur arga vi var på varandra? Sådär arga som ni också kan bli på varandra?  Ja, men precis som ni brukar bli vänner kommer vi snart vara sams igen.

Att uppmuntra till skönhetsupplevelser. När vi cyklar till förskolan pekar jag ut hur naturen skiftar från eldrött till limegrönt och så stannar vi upp vid en lönn som står i brand. En ledig dag går vi runt en lång stund i skogen och försöker se hur många olika sorters mossa det finns. Trumpetformad, gråvit renlav, blomkålsliknande mossa och massa vacker lummer.

Att inte säga Jag lovar att du ska få sluta tidigare på dagis idag. Det lärde jag mig av min sons fröken som så klokt konstaterade att barnen har det fantastiskt på förskolan – men om vi föräldrar håller på och lovar att de ska slippa vara där och istället bli hämtade tidigt – så känner barnen att förskolan är en dålig plats och någonting man ska tycka illa om.

Att när treåringen skriker och är arg säga Jag hör att du är arg. Du vill inte borsta håret. Du vill leka just nu – och du är arg för att jag säger att du inte får det. Alla som är upprörda vill ju känna sig förstådda. Så att visa att jag vet vad ilskan bottnar i och har förstått hans önskemål funkar lugnande. Även fast han kanske inte får sin vilja igenom. Plus att till nästa gång kanske han har lärt sig att ordet Arg beskriver känslan han känner. Så istället för att skrika kan han förklara Jag är arg. 

Sex fynd på höstpromenaden

Jag har för vana att ta med mig en korg eller en påse på mina promenader med hunden – för ofta hittar jag något ätbart att ta rätt på. Det känns som rena skattjakten att gå skogspromenad i september!

Kantareller plockar jag och torkar på tidningspapper. Gott till höstens alla grytor.

Alla former av svampsoppar plockar jag med mig hem och gör svampstuvning utav. I norrland finns inga giftiga soppar (men en och annan som inte är så smaklig – eller lätt giftig om den äts rå). Jag plockar med mig lite av varje hem och hoppas på det bästa.

Sprängticka är en typ av svamp som växer på björkar och som anses vara väldigt hälsosam. Jag plockar och torkar och gör chaga-te utav den. Svampen ingår inte i allemansrätten så du behöver markägarens tillstånd.

Rönnbär tar jag alltid rätt på för att göra gele. Det bästa är att vänta med att plocka tills första frosten slagit till.

De sista blåbären plockar jag i september och kokar sylt av och smaksätter med kardemumma eller vanilj. Burkarnas får sedan stå i mörkt i jordkällaren under vintern.

Lingon är det bär som vi äter allra oftast här hemma. De kan plockas ända fram tills snön lagt sig.

• inlägget innehåller reklam för mIss clarity •

Plåtningsdax

I torsdags hade jag och Annakarin plåtning för höstkollektionen av Miss Clarity. Som vanligt jobbade vi med vårt superteam – Mia Persson på make up, Anna Lidström som stylist och Kristin Lagerqvist som fotograf. Vi höll till på underbara Hotel Eggers i Göteborg. Ett personligt och mysigt hotell med utmärkta fotomiljöer.

Kristin snabbredigerade bilder för att vi skulle få se hur det artade sig.

Annakarin fick makeupen lagd

Och tillsammans funderade vi på vilken vinkel vi skulle välja för att få de bästa bilderna. Längtar tills jag får visa slutresultatet för er!

• Inlägget innehåller reklam för mIss clarity •

Bloggnytt

Så himla roligt att temaveckan förra veckan föll så bra ut. Temaveckor kommer jag inte köra hela tiden utan bara ibland – för att skaka om lite på bloggen, lyfta något jag tycker är viktigt eller roligt och skapa variation. Tack för all pepp!

Jag har lite nyheter inplanerade för bloggen som kommer lanseras under hösten. Inget väldigt dramatiskt men förbättringar för läsupplevelsen. Jag funderar hela tiden på hur jag kan göra bloggen bättre för dig som läser – och ännu roligare för mig att skriva. Om du har önskemål eller tankar kan du lämna en kommentar eller maila mig på underbaraclara@gmail.com.

Får en del frågor om nästa kollektion från Miss Clarity. Den kommer den 6e oktober. Och ni som tidigare handlat från kollektionen kommer få möjligheten att shoppa i förväg (för att minska den där hetsiga känslan från de tidigare släppen där allt sålt slut på en gång). Jag kommer också erbjuda alla som jag har som prenumererar på Underbara Nyheter att handla ifrån den någon dag i förväg. Underbara Nyheter kommer ut var sjätte vecka ungefär och jag erbjuder i mitt nyhetsbrev en hel del exklusivt material. Bilder ni inte har sett, nyheter om mina boksläpp och föreläsningar först av alla. Anmäl om du vill ha Underbara Nyheter här.

Poddarna jag gästat!

Jag har ju gästat en rad podcasts genom åren och jag tänkte nu sammanställa avsnitten eftersom frågan ibland kommer om hur man hittar igen dem. Här kommer alltså poddarna jag minns att jag medverkat i (finns nog säkert fler än dessa) med den äldsta först och nyaste sist. Och vill ni höra mer så ska ni såklart lyssna på En Underbar Pod som jag och Erica gör ihop. Som är rakt upp och ner underbar. Så det så.

I Dagens Människa som görs av tidningen Dagen pratar jag om min tro på gud

I Bloggbusiness pratar jag och Linda Hörnfeldt (Influencers of Swedens grundare) om min blogg och affärsmodellen bakom

I Bakom Boken pratar jag och Annakarin i Rabén & Sjögrens podcast om vår barnboksserie och om barn och kreativitet i en digital tid.

Och i Storytalk pratar jag om min företagarresa men framförallt mycket om hur jag tänker kring mitt skrivande.

I Fyllepodden pratar jag om varför jag valt att leva ett liv som nykterist och mitt livs första och enda fylla.

I Mediespanarna pratar jag om den nya tidens medier och den nya tidens podd (som jag så kaxigt hävdar att jag och Erica står för med En Underbar Pod)

Jag har också gästat podden När jag var femton som helt enkelt handlar om vem jag var som femtionåring.

Pappapodden gästade jag och Erica ihop och pratade om föräldraskap, godisgömmor i BHn och all vår fåfänga.

I Psyket i P3 pratar jag utmattning och antidepressiva.

I Mediepodden som fokuserar på förändringen i traditionella, digitala och sociala medier pratar jag om min roll som marknadsstörare. Alltså att jag genom min plattform är en aktör som kommer in på marknaden och stör den genom att dra nytta av ett nytt beteende hos konsumenterna.

Nog var det synd att Beyonce skulle dö på det viset…

Vissa offentliga personers bortgång blir man mer påverkad av än andras. Både Gösta Ekman och Hasse Alfredssons var sådana människor för mig. Sådana dödsbud som fick mig att slå händerna för ansiktet och utbrista ett ynkligt neeej vad tråkigt. Trots att ingen av dem dog i oväntat ung ålder. Men jag tyckte om dem och de är så tätt förknippade med min barndom. Mumin, Jönssonligan och inte minst Äppelkriget.

Men så tänker jag på min mormors perspektiv på deras död –  hon som är äldre än de båda och rimligtvis inte borde överlevt dem. Undrar hur det känns när hennes livs kändisar går ur tiden? Sådana hon roats av och följt i kanske femtio år? Jag har ju egentligen ingen relation till dem (om man jämför med min mormor) men hur kommer det kännas för mig om jag har turen att bli så gammal som mormor?

Jahaja – nu dog Robyn också. Inte långt efter Little Jinder. Robyn som man dansat så mycket till i sina dagar. Det var förfärligt att cancern skulle ta henne.  Och att Danny Saucedo skulle kolavippen knall och fall hade jag inte trott – men han var ju skröplig där på slutet. Alexander Skarsgård har man bara väntat på. Han har inte sett kry ut de senaste tjugofem åren. Men nog var det synd att Beyonce skulle dö på det viset. En gång så vacker och vilken sångröst – nu en bitter, sönderopererad sängrökare….

Ja sådär kommer jag kanske också prata. Som mormor pratat om Monica Zetterlund, Hasse Alfredsson, Per Oscarsson och Ingrid Bergman genom åren. Det är lite overkligt att tänka på att unga, vackra och kända människor som jag följer kommer åldras ikapp med mig. Och att för mig är de en del av min historia. Men för mina barn kommer deras död bara vara någon random farbror eller tants bortgång som de läser en minnesruna över men sedan aldrig mer tänker på.