New York-tankar

Ja. Nu är ju mitt första New York-besök till ända och någon slags sammanfattning måste jag ju ge av hur allting kändes. Att hylla staden är ju verkligen att vara sist på bollen. Men det struntar jag i för det var ju första, underbara gången för mig. Precis som det inte blir mindre speciellt att bli av med oskulden bara för att människor pippat sedan urminnes tider. N’est-ce pas? Nu kör vi! 

  1. NY är så tillåtande. Jag som i Sverige knappt vill bära ärmlöst (pgav att jag känner mig naken och att mina armar är rundare än jag skulle önska) bar med glädje ärmlöst och urringat och kortkort i NY. Såg så många fabulöst snygga kvinnor med kurvor och mage och tiotals trivselkilon som bar tajta kläder i starka färger och fantastiska håruppsättningar. Blev helt lycklig av att se dem lysa på gatan och stolt vicka på rumpan och bara äga sin kropp. Fyfan vilken pepp! Det känns som att det i NY finns betydligt mindre tankar om hur man får och inte får klä sig i förhållande till sin kroppsform.
  2. Alla komplimanger!  Folk ropar liksom efter en på gatan. ”Cute outfit, You’r one classy lady, Hi sweetie you look great, Love your style etc”. Jag är ju själv en person som kan stoppa folk på gatan för att ge en komplimang men det omvända händer sällan i Sverige. NY var som att duschas i bekräftelse. Kände mig så snygg!
  3. Jag har funderat på varför jag som inte gillar städer som exempelvis Stockholm något vidare – ändå föll för NY på en gång. Kanske för att Stockholm har alla nackdelar av en större stad. Dyrt, högglutt, trängsel. Och samtidigt saknar Stockholm de fördelar som kommer av en riktigt stor stad. Alldeles för få människor för att den ska kännas bubblande och spännande. Alldeles för homogen befolkning och för lite blandning av etniciteter, religioner och politiska åsikter för att det verkligen ska spraka om staden! Stockholms innerstad är bländande vit. Tycker Mustafa Can beskrev det bra i Svd.
  4. I Sverige är man ganska bortskämd med att män visar respekt och inte stirrar ut en på gatan. I NY möter män ens blick på ett sådant intensivt sätt att jag blir lite rädd. Vart ska jag titta någonstans? Vad vill de mig?
  5. Det är så härligt att gå runt i en stad där allting påminner en om favoritserier eller scener ur böcker. Tänkte mycket på Sex and the City, på Gilmore Girls mest romantiska avsnitt när Rory rymmer till NY och träffar Jess, tänkte också massor på Steglitsan av Donna Tart. Och Gossip Girl såklart. Mad Men förstås. Ja. Så många av mitt livs mest minnesvärda populärkulturella upplevelser kom till liv av att promenera runt i kvarteren. Och två låtar hade jag på repeat i skallen ”Empire state of Mind” med Alicia Keys och ”Welcome to New York” av Taylor Swift (fast inte hennes version utan Ryan Adams fantastiska tolkning).
  6. Alltså detta visste jag ju på förhand – men vad är grejen med att ingen sitter och äter utan istället äter gåendes? Blir man ens mätt när man intar föda till fots? Hinner man registrera mättnadskänslor och bli nöjd? Jag tvivlar på det. Plus allt skräp som blir när maten ska bäras med överallt. Vill bara skrika ”Sitt ner och ät upp din mat och lämna disken till servitrisen”.
  7. Hatar systemet med att ge dricks. Gäller i och för sig massa fler länder än USA. Men ändå – jag blir så osäker och rädd för att göra fel och förolämpa någon. Och liksom – när ska man lämna över sedeln som tack för att någon burit ens väska eller bokat transfern till flyget? Jag vill bara sjunka genom jorden.
  8. Alla män är så korta. Mötte knappt en man som nådde mig upp till brösten
  9. Som svensk sekundärskäms man ju alltid över andra svenskars brutna engelska och felaktigt använda prepositioner. Reser man i ett land där alla pratar lika kackig engelska så skäms man inte – men i engelskspråkiga land får i alla fall jag talkomplex. Jag vet hur det ska låta. Men jag lyckas inte säga rätt. Det släppte dock i NY för där bryter varannan människa på något annat språk. Trots att de inte är turister utan har bott där ett halvt liv. Det är bara att prata på även när man känner sig korkad. Fin grej!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

56 kommentarer på “New York-tankar”

  1. Världens bästa stad, har vart 2 ggr nu och man slutar aldrig längta tillbaka. Men visst är alla korta haha

  2. Nummer sju och nummer tio, precis så! Att hålla koll på drickskutym är så himla snårigt (för mig) att jag gärna väljer länder/städer där man inte förutsätts dricksa… behöver en tydlig guide till hur man dricksar, helt klart!

    Och har sånt fruktansvärt talkomplex för engelskan, läser, lyssnar och förstår helt obehindrat men när jag själv ska formulera meningar så ramlar det ut engelska ord på en femårings nivå, när jag i mitt huvud har formulerat mig helt korrekt (och helt utan brytning förstås).

  3. Oj vad mycket att relatera till! Jag föll också i blixförälskelse första (och enda) gången jag var där. Blev så paff över det för precis som du säger tänkte jag att jag inte var en person som gillar städer.
    Appråpå dricks kan jag tipsa om att något amerikanskt universitet har tagit fram en guide (för sina studenter) för hur mycket ”man ska” dricksa. Både enklare saker som restaurang och lite mer oväntade (för mig i alla fall) saker som frisören. Hittar den dock inte nu.

  4. Kan varit denna guide jag tänkte på…
    http://edition.cnn.com/travel/article/experts-guide-to-tipping-in-the-united-states/index.html

    Några snabba kom ihåg (om dricksen inte är tillagd på notan – det är den ju ibland):
    Restaurang: 10% om du är missnöjd, 15-20% om du är nöjd (på priset före skatt)
    Frisör: 15-20%
    Taxi: 1$ per väska du får hjälp med och 15% på priset
    Hotelstäderskan: 2-5$ per dag

    Om du är osäker – fråga i tex receptionen om du bor på hotell vad som förväntas av dig. Min begränsade erfarenhet av amerikaner är att de är otroligt vänliga och hjälpsamma så det kan absolut vara värt att fråga för lite bättre vägledning.

  5. älskar dina new york-inlägg! Så härlig resa! Kan du inte prata om den i podden också? alltid roligt att höra någon prata om sina resor 🙂

  6. Fin, härlig och annorlunda sammanfattning av NY! Har nog aldrig läst en text om NY som får mig att bli så inspirerad till att åka dit igen. Har varit där men blev inte överförtjust utan mest trött även om jag tyckte det var en häftig stad såklart.
    Jag tror jag var där med fel personer. Personer som skulle upptäcka allt allt allt nu nu nu. Som fick oss att åka taxi mellan sevärdheterna när jag helst vill gå och strosa och upptäcka i egen takt. Blir det sen inte alla ”måsten” så är jag nöjd ändå.
    Får nästan bli en resa till, en ”gör om gör rätt-resa”.

  7. Sekundärskäms! Jajemen – varje dag på jobbet får jag chansen att sekundärskämmas! Älskar uttrycket!

  8. Åh vilken härlig lista! Åker dit för första ggn om någon månad, ser ännu mer fram mot det efter din lista 🙂

  9. Tack för att du delar med dig, det är som att få en present varje gång man öppnar din blogg. 🌷 Have a safe trip home. ✈️
    Kram

  10. Blir så sugen på att åka när jag läser det här! Bor i Stockholm och när man vant sig känns det verkligen inte som en storstad, NY är på riktigt liksom, verkar så häftigt. Och nu kommer något ytligt men det är också härligt ibland, tänkte faktiskt på dina kläder när jag såg bilderna, det lös om dig! Tänkte att oj du brukar ju inte bära ärmlöst eller urringat men det borde du, så jävla snygg!

  11. NY verkar vara en riktig drömstad! Och jag håller med om det där med dricks, varför kan de inte bara räkna in allt i totalsumman?? :/

  12. Har besökt Miami några gånger är där reagerar jag också på alla tjejer i alla storlekar som klär sig tajt och är helt bekväma med sin kropp! Så härligt! och gällande nr 8, besök Holland! Där känner jag (177 cm) mig kort :). hälsar Britta

  13. Ja, det där med komplimangerna på gatan! Älskar det! En gång hade jag köpt en chockrosa hundtandsmönstrad klänning som jag fick massor av komplimanger för (fast det fick jag dessutom på hemmaplan också) och en tjej kom fram till mig – knackade mig på axeln och pekade på sig själv och mig och sa ”Look! We got the same!” och så skrattade hon vidare 🙂 Sån liten gest som gjorde mig superglad.

  14. Intressant… jag gillar inte (heller) Stockholm och man kan ju fundera på varför. Tycker att det är ganska ovänlig och otrevlig attityd, självmedveten (på ett dåligt sätt), exkluderande… jag drömmer själv om ett liv på landet men bor tyvärr i en annan storstad, nämligen Köpenhamn. Jag gillar inte bullret och trafiken, men en grej upplever jag annorlunda här mot Stockholm. Folk ler ofta på gatan. Folk jag inte känner möter blicken och säger hej… undrar vad skillnader beror på.

  15. Asså jag var helt med tills jag läste punkt nio. Ditt sätt att beskriva ”afroamerikanska” män som superstjärnor med ”swag” registreras som exotifierande. Typ hej har du aldrig träffat en svart människa förut?

    1. Har Clara ändrat texten eller är du bättre än mig på att läsa mellan raderna? För så läste inte jag punkt nio…

  16. Så morsomt å lese!

    Til punkt 1. JA, Norge er tydeligvis like homogent som Sverige når det kommer til hvordan man ”burde” og ”ikke burde” kle seg. Hadde akkurat samme opplevelse i Berlin som du hadde i NYC. Når man hele tiden blir eksponert for alle slags kroppsformer, dyre klær-billige klær, korte klær-dekkende klær og ikke minst kjønnsuttrykk/identiteter, gjør det virkelig noe med en selv! Blir så tydelig at det er normene her hjemme som er for trange, ikke kroppen eller kjønnsuttrykket det er noe galt med.

  17. Vilken ordentlig fetischerna av svarta män i USA, den som vita kvinnor alltid gör/gjort. Skäms över den här rasistiska men naiva synen på svarta i USA. Det heter verkligen inte afroamerikaner, det är ett rasistiskt uttryck som man slutade med på 90-talet. Africanamerican har på senare tid använts, men blivit utbytt mot rätt och slätt ”svarta”.

    Läs på.

    1. Tack för din kommentar. Är okunnig om terminologin och uppskattar feedback och kritik som hjälper mig att bli lite mindre dum på området. En fråga – jag trodde inte att man inte skulle säga svart heller? Är inte rasifierade den rätta termen eller har jag förstått fel? När jag googlade inför att jag skrev inlägget hittade jag hos Nationalencyklopedin under termen Afroamerikan ”den benämning som många svarta invånare i Nordamerika numera föredrar”. Men det kanske har ändrat sig?

      Min mening med texten var inte att exotifiera någon – däremot recensera amerikanska män generellt (den lilla, yttepytteprocent jag nu råkade få se) Tycker att det är rimligt att män blir recenserade och objektifierade i högre utsträckning. Med tanke på hur kvinnor ständigt drabbas av detta och får vänja sig med att i svepande ordalag bedömas som en homogen massa. Med det sagt så inser jag ändå att jag formulerade mig väldigt dumt och har därför tagit bort punkten helt och hållet.

      Så bra med bloggläsare som tar sig tid att förklara och ge feedback <3

      1. Fint att se att du tar till dig av kritik, Clara! Vill dock mildra ovanstående kritik lite/kanske minska terminologiförvirringen: ”African American” är accepterat i USA, och afroamerikan är ju den svenska översättningen (språkligt rimligt eftersom t ex Afrosvenskarnas riksförbund använder samma afro-prefix om sig själva). ”Afro-American” används däremot inte, så det kanske var det tidigare kommentator tänkte på. Black är typ lika neutralt som African-American. När en ska fylla i sin ras på amerikanska myndighetsblanketter heter en kategori t ex ”Black or African American”; mycket handlar om vad olika människor väljer att kalla sig. Finns en hel del svarta amerikaner som har annat ursprung än afrikanskt (eller vars släkt har varit i Nordamerika så länge att det känns konstigt att hela tiden hänvisa till Afrika), och som därför föredrar ”black”. Upplever att svart är neutralt på svenska också, se t ex instakontot @svartkvinna. (Brasklapp: Är själv vit. Har dock bott i USA i många år och läst ethnic studies där.)
        PS. Rasifierad är ett generellt ord för alla personer som läses som något annat än vita. Ordet lägger fokus på att ens ”ras” är något omgivningen läser in hos en (rasifiering), och inte ett biologiskt faktum.

    2. @inga: Jag bor i NYC och är gift med en svart man. Han refererar till sig själv och andra svarta som både ”african american” och ”black”. Han känner inte alls igen sig i beskrivningen att det förstnämnda uttrycket har blivit utbytt mot det andra, utan enligt honom känns ”african american” mer officiellt, medan ”black” är något som används på ett mer vardagligt plan.

      Tycker denna artikel om språkbruket är intressant förresten: https://www.sydsvenskan.se/2016-09-15/en-afrikansk-amerikansk-losning

  18. Ja, New York City är underbart! För att man kan promenera till nästan allt, bara undantagsvis behöver man ta taxi eller tunnelbana. Lätt att hitta! I större delen av stan är det ju numrerade gator så går man åt fel håll är det ju lätt också att bara vända. Lätt stad att turista i även för de icke så resvana. För att man känner sig som hemma efter alla tv-serier och filmer man sett. Och alla är hemma där! Ingen ses som en utböling. Och för den positiva andan och ja, alla komplimanger man får ute på stan eller i affärer. Jag har bara fått från andra kvinnor: Typ: Vilken fin klocka! (Triwa, svenskt märke som jag passar på att göra reklam för. Och wow vad fint halsband du har! Så det är genuina komplimanger, inget smörande från män som försöker ragga. Och sen maten, shoppingen, med mera, med mera! Till er som inte varit där än: Åk dit! Jag ska åka igen så fort som möjligt. Jag väntar bara på en ny president…

  19. Ja det där med dricks är viktigt! Vår 16-åring har just börjat jobba extra på en liten diner – riktigt traditionellt amerikanskt hak – och för henne är större delen av lönen dricks! Vi bor en timme utanför NYC.

  20. ”I loooove your accent” fick jag höra många gånger när jag var i USA en sommar. Så inget att skämmas för alls. =)

  21. Precis så är det!
    Jag har aldrig känt mig så cool och snygg som jag gjorde i NY – blev till och med misstagen för NY-bo 😀
    Bor i Solna men när jag åker in till stan känner jag mig ofta både ful och ocool.
    Kan få lite samma känsla i London (som i NY), lite närmare och billigare ; )
    Jag tycker alltid du är så härlig och snygg för övrigt!!!

  22. Stockholm är inte bländande vitt, Stockholm är segregerat. Alla människor är helt enkelt inte inbjudna till de rum du och dina vänner rör er i. Vi som inte är bländande vita bjuds antingen inte in i rummen – eller nekas inträde om vi är för många som vill in samtidigt. Och när vi väl är i de vita rummen blir vi misstänkliggjorda eller exotifierade. Som du exotifierar svarta män (”de har sånt swag när de går och alla ser ut som coola skådisar eller artister! Superstjärnor! Även om de råkar vara klädda i crocs och arbeta med att städa gatorna”), visar det att du inte har särskilt många svarta i din omgivning och att du inte ser på svarta som individer och människor utan objekt att förundras över och iaktta men inte lära känna. Och mest ironiskt av allt är det du själv skriver, att du tycker att de ser så coola ut fastän de är klädda i crocs och arbetar med att städa gatorna. Verkligen great. Svarta människor får finnas i ditt medvetande så länge de är härliga att se på och ägnar sig åt sina arbeten med att städa gatorna (för det gör ju alla svarta).

    Tänk nu en gång till på varför du uppfattat Stockholm som så bländade vitt. Ser du människorna runt omkring dig? Och gällande att enbart se svarta när de är coola eller har swag: Se filmen Get Out.

    1. Centrala Stockholm ÄR ju väldigt vitt och segregerat. Det är helt sant. Speciellt mediebranschen jag rör mig i. Min syster bodde två år i Husby och jag har varit ute i Akalla och Husby varenda sommar sedan jag var liten så jag är väl medveten om att centrala innerstan inte speglar människorna utanför tullarna. Det jag reagerade på i NY var att det var så mixat överallt – innanför tullarna! Jag rörde mig inte ute i förorterna (där gissar jag att det är väldigt segregerat) men innerstan var betydligt mer mixad än Stockholms innerstad. Det bidrog till den sprakande känslan.

      Jag får villigt erkänna att jag har en massa fördomar och skygglappar iom att jag själv är en vit kvinna. Men jag måste säga att jag tycker att du drar väl långtgående slutsatser av mitt inlägg. Jag gick runt med stora ögon och förundrades över alla i New York. Och alla snygga killar och mindre snygga. Jag och syrran gick runt och räknade efter (så objektifierande är vi!) och de flesta vita snubbar var pyttekorta, hade tråkig stil och bootcutbyxor som skar in i rumpan och glesnande hårväxt. Skjortorna hade enorma slag och passformen var usel. De var som små farbröder från 90-talet. Verkligen inga superstjärnor. Ej hett någonstans.

      Att jag gick runt och la märket till alla snygga karlar (och objektifierade dem) kan ha göra med att jag är karltokig. http://underbaraclaras.se/2017/02/14/tokig-i-karlar/

      1. Kanske är det dumt att beskriva människor som du gjorde, just för att de är mörkhyade. Men jag förstod precis hur du menade. Mina vänner som råkar vara mörka i hudtonen HAR en helt annan självkänsla. Eller kanske självförtroende? Det finns såklart en massa olika anledningar till det. Egentligen gäller det nog alla mina vänner med påbrå utanför svennebananens. Jag älskar det! Tycker ditt svar här och ovan var väldigt bra Clara.

      2. Supertaskig, nedlåtande och omogen kommentar om vita snubbar i NYC. Byt kön så ser du så tokigt det är: En man kommenterar kvinnor som t.ex. ovårdade, korta, småfeta och, varför inte, byxor som skär in i rumpan. Totalt inte OK. Förakt är sällan det. Inte arrogans heller.

        1. Anna; Fast i och med att vita män är en privilegierad grupp gentemot vita kvinnor går det liksom inte bara att vända på steken och säga att utseenderecensioner är lika illa åt båda hållen.

          1. Annika:

            Oavsett kön och hudfärg finns det en människa bakom. Finns väl massor av människor som är korta och tunnhåriga även om de inte är vita män. Förstår inte hur man bidrar positivt till samtalsklimatet genom att vara elak och föraktfull mot folk med ett visst utseende. Med ”Jag blev mobbad, vilket nu ger mig rätten att mobba andra”-logik som ursäkt. Och varför måste människors utseende recenseras öht? Tyder mest på dålig självkänsla; att den som trycker ner andra själv ska känna sig bättre.

            Visst får man ha vissa preferenser gällande stil och utseende, det har ju alla. Men att offentligt skriva att ”det och det” är fult och ohett, och det om faktorer som individen inte kan rå för, såsom längd och behåringsgrad? Clara har ju t ex själv skrivit att hon har problem med tunt hår efter sin utbrändhet – varför då racka ner på andra? Och är det endast vita män som är fula om de är för korta och tunnhåriga? Eller alla män, även icke-vita? Nej, just det, de icke-vita har ju sin ”swag” att förlita sig på, enligt vissa… Hallå dela-in-folk-i-fack…

            Om vi vänder på det: en icke-vit man (eller kvinna för den delen) åkte på semester till Sverige och ba’: ”Jag är fruntimmerstokig (höhö) och roade mig med att räkna fula/snygga kvinnor. Hela världen vet ju hur en svensk kvinna ska se ut. Trodde alla skulle vara som slanka, blonda älvor, men möttes av kvinnor stora som hästar som var blekfeta med tunt råttfärgat hår och camel toe därfram. Som slitna gamla småbarnsmorsor från 70-talet. Inga superstjärnor och så ohett”. Ni menar alltså att en dylik kommentar är okej och inte sårar någon bara för att vita kvinnor har mer makt än icke-vita människor?

            Tror dessutom att många av Claras läsare har partners som är tunnhåriga, under medellängd och inte har ”rätt” klädstil, men som de ändå älskar och attraheras av. Roligt då för dessa kvinnor att bli upplysta om och shame:ade för att de har fula partners. Eller fula söner, kanske.

            Hoppas att framtidens superstjärnor utgörs av mer mångfald och att världen blir mer tolerant! Stjärnglansen sitter faktiskt inte i ett visst utseende. 🙂

  23. Vad intressant läsa om NY, ska dit för första gången nu i december. Låter lovande när man läser det du skriver.

  24. Alltså det här med längden, så spännande! Jag är 1,73 och när jag hälsade på amerikanska vänner var de liksom mindre än mig på alla håll. De tyckte jag var någon slags viking-amazon-kvinna, medan jag förklarade att jag väl ungefär är svensk kvinnlig medellängd. Slog upp sen att vi är genomsnittligt ganska långa i Sverige, men det hade jag inte insett förrän jag var i Usa.
    /Oproportionerligt road av folks längd

  25. När jag var i New Orleans för flera år sedan fick jag den bästa komplimangen ropad till mig på gatan som jag lever på än idag. ”She’s got some nice legs for being a white girl!” Härligt osvenskt!

  26. Malmö är avslappnad och har stor dos mångfald! Just det du beskriver om NY känner jag för Malmö. Kreativt, tillåtande och levande! Jag har varit i NY och känner att det är en väldigt europeisk känsla över staden.

    1. Precis det var min tanke! Malmö känn som Sveriges lilla New York. Kanske har det att göra med att förorterna inte ser ut på samma sätt i Stockholm som Malmö? Rosengård ligger ju liksom i centrala Malmö. Inte en halvtimme utanför.

  27. Jag måste säga att jag är förvånad över punkt 2. Att bli objektifierad av främlingar på gatan känns för mig väldigt ofräscht och inte särskilt feministiskt.

    1. Nämeh, måste man för att vara en bra feminist alltid reagera och känna på ett visst upplyst sätt? Man kan väl njuta av en komplimang från en främling (om den är vänligt menad och inte kräver nåt av en själv) och SAMTIDIGT vara feministiskt medveten & ha förmåga att analysera situationen?

    2. Fast nej. När jag varit i USA fick jag många komplimanger typ ”Love your hair”, ”love your outfit” av män OCH kvinnor. Komplimanger behöver ju inte ha med sex eller snäv maktbalans att göra? Eller?

  28. LÅter som en stad för mig.Här i storstan går ej att ragga på svenska män. Det har jag känt hela livet. I usa tror jag det är mycket bättre.

  29. Av alla stader som jag har besökt i USA sa ar NYC klart bast.
    Borde ha bosatt mig dar nar jag kunde, kanske i framtiden (man vet aldrig).

  30. Älskar New york!!! Har varit där en vinter o sen i våras. Men angående språk vad fan embrace your dialek säger jag bara. Oavsett om det är i engelskan eller svenskan. Varför ska allt låta så brittiskt eller amerikanskt. Nä vi svenskar är lite för ””ååååhhhh nej nu hörs det att jag är från Sverige o det låter ju så töntigt””. Bara vi själva som bryr oss. Alla andra tycker den är kul eller gullig.

  31. Det absolut ABSOLUT bästa med din blogg, Clara, är att du inte ber om ursäkt inför dina inlägg. Eller under inlägget. Eller efter. Finns absolut inget mer ohärligt när man som läsare får fjorton IFS and BUTS uppkörda i fejset innan man ens läst klart första meningen. En blogg som slår världsrekord i detta har jag förstås slutat läsa, men hon skriver små ursäktande kommentarer i parti och minut, typ som trigger varningar på absolut ingenting. Så oroligt och nervöst så jag vet inte vad. De allra bästa inlägg du hittills någonsin gjort är de som inte är så förbannat friserade! Tack för underhållningen. Nyc blir man lätt bergtagen i, vill bo där for ever and ever, tanken liksom expanderar, känslan av att vad som helst är möjligt blir så påtaglig. Men jag bor i Stockholm, på söder och trivs så himla bra. Älskar närheten till natur, vatten och en massa fina människor. Plus intressanta jobb och en massa jobb att VÄLJA mellan framförallt.

  32. Har bott sju år i USA, Dallas, DC, Boston, och har besökt NYC många ggr, älskar stan. Det där med komplimanger, det är inte bara i NYC utan i hela landet, man pratar helt enkelt mer med främlingar. Jag fick kämpa med att vänja mig av med det då jag flyttade hem. Men de ggr jag ger främmande människor komplimanger för snygga kläder blir de så glada! Dricksen, det är bara att acceptera, 10 procent på notan och taxi, nån dollar om de bär väskan på hotellet. De som jobbar med de yrkena tjänar så lite att de måste ha dricks för att överleva. Hoppas du får möjlighet att resa dit igen!

  33. Jag undrar om jag är den enda svensken som inte är passionerat förälskad i NYC? Visserligen har jag bara varit där en gång men det räckte gott och väl. Det är roligt att ha sett staden och jag kan hålla med Clara om att det är kul att se alla platser som man ”upplevt” genom Sex and the City etc., men mitt intryck av NYC är att det är skränigt, störigt, påträngande och påfrestande. Paris känns som en charmig liten småstad i jämförelse…

    1. Nä, jag håller med. NY är kul, det var stort, husen var höga, trafiken var överallt och stämningen var spännande. Men nu har jag varit där och det är bra så. London, Berlin, Rom eller Paris, dit kan jag dock tänka mig att åka gång på gång!

  34. Stockholm är väl knappt trångt, för att vara en storstad. Stockholms vatten. Södermalm! Drottninggatan är hemsk, där vistas jag aldrig. Mycket mer öppet än i små städer i Sverige som jag besökt och vuxit upp i. /skåning som bott i Stockholm i femton år

  35. Så kul att höra hur någon uppfattar och uppskattar New York vid första besöket. Det finns så himla mycket att se och göra. Jag har bott i stan ett år nu och har samlat på mig en rätt gedigen lista med favoritställen runtom i stan. Kanske något att inspireras av till nästa resa?

    http://hannas-horna.blogspot.com/2017/09/guide-till-new-york.html

    Och tipsar lite extra om Brooklyn, som verkligen har några av stans bästa och coolaste hak!