Sju förhållningssätt (jag övar mig på) till barnen

Att inte säga fy vad det är tråkigt väder väder bara för att det inte är soligt. Jag vill inte att mina barn (som faktiskt ännu inte börjat bry sig om väder) ska höra mig berätta för dem att Det här är ett väder du ska tycka illa om. Precis som jag kan säga – Känn vad skönt solen lyser mot ögonlocken säger jag Åh, vad skönt regnet känns mot ansiktet eller Vad härligt kallt med snöflingor på tungan.

Att inte prata om att det är tråkigt att arbeta. För vad jag säger till barnen lär ju också dem hur de ska tänka om de timmar vi är ifrån varandra. En dag sa min ena son att han önskade att jag hade ett vanligt jobb så att jag aldrig behövde resa bort. Jag förklarade att hans långa sommarlov, fiskeveckan, lediga fredagar och spontanresor till någon släkting kan bli av för att jag inte har ett vanligt jobb med vanliga arbetstider. Det var som att ett ljus tändes i hans ögon. Aha! Men då är det ju ett jättebra jobb mamma! Ja. Precis. Ett jättebra jobb som jag tycker väldigt mycket om att utföra.

Att smaka och lukta och känna. Gnugga björkens första, skira löv mellan fingrarna och dofta på våren. Smaka alla kryddorna i landet och fundera på vad de påminner om. Vilken som är stark eller besk och vilken som är godast. Eller stryka med handen i rabatten och känna blommornas lena kronblad och den stickiga vassa stjälken.

Att inte låta några jobbiga stämningar vara outtalade.  Barn känner tydligt av stämningar men är inte så bra på att tolka dem utan kan få för sig att allt är deras fel. Därför brukar jag förtydliga vad jag känner och tydligt sätta ord på det. Jag blir till exempel rasande arg när vi är sena och ska iväg någonstans. Ändå försöker jag vända mig till barnen och med snäll röst förklara. Jag är inte arg på er. Jag är bara jävligt arg på mina grejer som det aldrig är någon ordning på och bilnyckeln som aldrig ligger på sin rätta plats. Det gör mig väldigt stressad och arg.  Eller när jag bråkar med Jakob inför barnen och efter bråket med lugn röst säger (hur arg jag än är på insidan) Hörde ni hur arga vi var på varandra? Sådär arga som ni också kan bli på varandra?  Ja, men precis som ni brukar bli vänner kommer vi snart vara sams igen.

Att uppmuntra till skönhetsupplevelser. När vi cyklar till förskolan pekar jag ut hur naturen skiftar från eldrött till limegrönt och så stannar vi upp vid en lönn som står i brand. En ledig dag går vi runt en lång stund i skogen och försöker se hur många olika sorters mossa det finns. Trumpetformad, gråvit renlav, blomkålsliknande mossa och massa vacker lummer.

Att inte säga Jag lovar att du ska få sluta tidigare på dagis idag. Det lärde jag mig av min sons fröken som så klokt konstaterade att barnen har det fantastiskt på förskolan – men om vi föräldrar håller på och lovar att de ska slippa vara där och istället bli hämtade tidigt – så känner barnen att förskolan är en dålig plats och någonting man ska tycka illa om.

Att när treåringen skriker och är arg säga Jag hör att du är arg. Du vill inte borsta håret. Du vill leka just nu – och du är arg för att jag säger att du inte får det. Alla som är upprörda vill ju känna sig förstådda. Så att visa att jag vet vad ilskan bottnar i och har förstått hans önskemål funkar lugnande. Även fast han kanske inte får sin vilja igenom. Plus att till nästa gång kanske han har lärt sig att ordet Arg beskriver känslan han känner. Så istället för att skrika kan han förklara Jag är arg. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

27 kommentarer på “Sju förhållningssätt (jag övar mig på) till barnen”

  1. Men vilka bra tankar du har kring förhållningssätt! Det sistnämnda tycker jag är så himla viktigt – att bekräfta för barnet att man ser och hör det, och att man förstår deras känsla. Även om man inte kan få som man önskar just då. Jag brukade hålla med mina barn, och nu med barnbarnen, och ”dela” deras upplevelse, som t ex att de blev arga när de måste borsta håret. Jag intygade att jag också vill slippa det och blir sur när jag ändå måste. För ibland måste man ju. Eller hur grinig jag blir för att jag inte får glass precis innan maten, för visst vore det underbart om man fick det! De verkar må gott av att man delar besvikelser och ilska, och att bli sedd gör underverk för självkänslan, tror jag i alla fall. Tack för alla klokheter du sprider med din blogg, uppskattas! En sak jag undrat över är hur ditt bloggande såg ut från början? Jag menar, hur blev din blogg ”upptäckt” av folk? Var det familjen, kompisarna osv som började läsa, eller hur började det? Frågar av ren och skär nyfikenhet, bara för att jag tycker det är spännande att vi med tekniken kan nå ut till varandra på ett sätt vi inte kunnat förut!

  2. Själv tycker jag att jag nästan tjatar för mina barn om hur livet, jobbet, skolan kan vara tråkigt vissa dagar… MEN de dagarna är också viktiga att lära sig att de finns. Ledsna dagar, riktigt tröga, sega och deppiga dagar då humöret suger och allt är blä. De går över, säger jag, och pratar om det när vi har fina dagar också. Jag vill inte att de ska förvänta sig att livet ska glida fram. Att ha tråkigt är också en bra känsla.

    1. Haha samma här. När mina barn säger ”jag vill inte gå till förskolan idag” säger jag samma sak om mitt jobb, för helt ärligt skulle jag hellre vara ledig än att jobba (även om mitt jobb är helt ok). Sen försöker jag förstås peppa oss att gå till den där förskolan och jobbet.
      Sen säger jag ibland att ”ja, livet är orättvist”, när de inte får som de vill alltid. Det kanske är hårt och bittert men sant, iallafall är det min erfarenhet.

  3. Min morsa är psykolog inom mödra-och barnhälsovården och hon skulle ge dig A+! Att ge barn verktyg att förstå och därför hantera sina känslor är a och o. Jag önskar jag kunde applicera teknikerna lika bra på mitt barn…

  4. Interesant lesning! Tenker også at det å bekrefte barnas egne følelser er viktig, og ikke bare vifte de bort eller muta bort dom. Jeg og mannen reiser mye om hevrandre, og da får vi forklare at det er ok å være lei seg og savne mamma eller pappa, bekrefte hvordan barna føler det.

  5. Jag är så glad att du som når ut till så många skriver om vikten av att ta barns känslor och upplevelser på allvar. Och att du alltid försöker inta barnens perspektiv. Rörande!❤️
    För fler exempel på bra föräldraskap se DOX-dokumentären ”Livstecken” på svtplay. Så himla, himla fin.

  6. Oj, vad jag längtar tills dina barn är tonåringar och får höra hur du tänker och pratar till dina barn då. Tyvärr är det försent för mig då att få dina tips, men ändå.

  7. Älskar att du i rubriken skriver (jag över mig på). För det är ju det vi får göra hela livet. Öva oss i att göra det vi verkligen vill. Också det är ett viktigt förhållningssätt, som jag tror kan göra oss mindre stressade när vi inte alltid lyckas leva efter det vi lär… Tack!

  8. Åh vilket fint inlägg att läsa på måndagmorgonen! Kände att jag ville göra alla dom där sakerna själv också. Alltså har ju inga barn, men lät i allmänhet som bra saker.
    Själv var jag väldigt känslig som barn (fortfarande också såklart) och skulle nog ha mår väldigt bra av att vuxna berättade om vad olika konstiga stämningar berodde på. Fint!☺️✨🌸

  9. Åh så himla bra och vettigt! Detta ska jag plugga in i mitt huvud tills vår lilla spädis på 8 veckor är stor nog att applicera det på ❤️

  10. Åh vad bra skrivet o förklarat !! Tog det till mig direkt. Särskilt det om förskolan. Jag jobbar själv på förskola men jsrbnog sagt till mina förskolebarn att ”vad skönt att du får sluta tidigt idag” och då älskar jag mitt jobb och tycker att förskolan är en fantastisk plats att vara på. Dina barn har en mycket klok förskollärare 🙂 och mamma med förstås 🙂
    Tack så mycket, ska delge mina kollegor imorgon .

  11. Jag vill typ skriva ut och läsa det här tills jag själv ”äger” innehållet. Mycket klokt.
    Och ett tips!
    Chimamanda Ngozi Adichie har skrivit ”Brev till en nybliven förälder”. Också väldigt mycket klokskap där!

  12. Jo det är väl bra att ha ambition till att tala på ett sätt som i framtiden kan skapa en större levnadsglädje hos barnen. Men tänker att det låter så krångligt, tillgjort och kan bli utmattande tillslut. Lev, tänker jag, så får det bli som det blir. Ibland tokigt och ibland riktigt suveränt. Har dock inte barn och till katten behöver jag nog inte bekymra mig – hon avskyr också regn, kyla, snö, och sover gärna länge om vintern. Tack för reflektionen.

  13. Men kan det inte vara bra att säga att man ska hämta tidigt för att man ska få spendera mer tid tillsammans?

  14. När min 3,5-åring skriker och jag inte fattar varför, så brukar jag försöka hjälpa honom (och mig) att förstå varför, genom att helt enkelt gissa: ”jag tror att du är arg/ledsen och hungrig/trött”. Han brukar då hulkandes antingen korrigera eller fylla på. Och så kan vi fokusera på att prata om vad som har hänt och sen göra nåt åt själva problemet (äta/vila).

  15. Wow! Vilka fina tankar/förhållningssätt, det är något som jag också vill (och ska) öva på. Tack för att du delar med dig av dina klokheter.

  16. Hej Clara. I det sista stycket har du precis beskrivit det enkla (som ibland är det svåra). Att validera en känsla. Vår dotter har borderline, och när hon gick DBT-behandling så fick vi lära oss precis det. Att verkligen sätta fingret på vad barnet skriker om. Du är arg/ledsen, och jag förstår det. För den skull betyder inte det att du ska få göra det. Jag önskar SÅ att jag förstått detta tidigare. Det är så jäkla viktigt speciellt när man har högkänsliga barn, men också för alla, att man validerar känslan först. Sen kan man ta förhållningsreglerna. Det är ju bara att gå till sig själv. Om jag kommer hem från jobbet och är förbannad/ledsen, berättar för min man, så vill jag ju bara att han ska hålla om mig och berätta att han ser att jag är ledsen och han förstår varför. Inte ta på sig fixarkepsen och komma med en massa idéer, eller den värsta kommentaren; ”Äh, det är väl ingenting! Bara att bita ihop!” Jag önskar så att alla inom skolans värld fick lära sig mera om att validera känslor. Ta gärna upp det i er podd vetja! Alla föräldrar tackar er så småningom, och alla andra kanske får sig en tankeställare…? Tack för dina kloka tankar i den här bloggen, och på podden. Kram

  17. Mycket kloka tankar! En sak jag tänkt på är lämningar på förskolan, om det är en ledsen sådan. Jag försöker alltid göra hejdå-processen kort och tydlig, upplever att det fungerar bättre än att dröja sig kvar vid ev tårar. Men, jag vill ju att det ska vara okej för henne att känna sig ledsen över att jag ska gå. Att det inte bara ska viftas bort med att ”mamma kommer ju och hämtar dig sen” ”du kommer ha så roligt” mm. Har någon förslag på ett bra sätt att visa barnet att alla känslor är okej, men att ändå göra hejdå så kort som möjligt.